Kristus talar till församlingarna

”Detta säger han som håller de sju stjärnorna i sin högra hand.” (UPPENBARELSEBOKEN 2:1)

1, 2. Varför bör vi vara intresserade av vad Kristus sade till sju församlingar i Mindre Asien?

JEHOVAS enfödde Son, Jesus Kristus, är den kristna församlingens huvud. För att bevara församlingen av sina smorda efterföljare i ett oklanderligt tillstånd utövar Kristus sitt ledarskap genom att berömma och tillrättavisa dem. (Efesierna 5:21–27) Det finns exempel på detta i Uppenbarelseboken, kapitel 2 och 3, där vi finner Jesu kraftfulla och kärleksfulla budskap riktade till sju församlingar i Mindre Asien.

² Innan aposteln Johannes hörde Jesu ord till de sju församlingarna, fick han en syn som gällde ”Herrens dag”. (Uppenbarelseboken 1:10) Denna ”dag” började då det messianska kungariket upprättades 1914. Det Kristus sade till församlingarna är därför mycket viktigt i dessa sista dagar. Hans uppmuntran och råd hjälper oss att klara av dessa kritiska tider. (2 Timoteus 3:1–5)

3. Vad är den bildliga innebörden i de ”stjärnor”, ”änglar” och ”gyllene lampställ” som aposteln Johannes såg?

³ Johannes såg den förhärligade Jesus Kristus, som ”håller de sju stjärnorna i sin högra hand” och som ”vandrar mitt ibland de sju gyllene lampställen”, dvs. församlingarna. ”Stjärnorna” är ”de sju församlingarnas änglar”. (Uppenbarelseboken 1:20; 2:1) Stjärnor står ibland som symbol för andevarelser, men Kristus skulle inte använda en människa till att uppteckna budskap till andevarelser. Följaktligen är det logiskt att ”stjärnorna” betecknar med anden smorda tillsyningsmän eller kretsar av äldste. Ordet ”änglar” har avseende på deras uppgift som budbärare. På grund av att Guds organisation har växt har ”den trogne förvaltaren” också förordnat kvalificerade män bland Jesu ”andra får” till att vara tillsyningsmän. (Lukas 12:42–44; Johannes 10:16)

4. Hur har de äldste nytta av att ägna uppmärksamhet åt det Kristus säger till församlingarna?

⁴ ”Stjärnorna” är i Jesu högra hand – under hans makt, överinseende, ynnest och beskydd. Därför är de ansvariga inför honom. Nutida äldste rättar sig efter hans ord till var och en av de sju församlingarna och ser då hur de kan ta itu med liknande situationer. Men alla kristna behöver naturligtvis lyssna till Guds Son. (Markus 9:7) Vad kan vi då lära oss genom att vara uppmärksamma då Kristus talar till församlingarna?

Till ängeln i Efesos

5. Vad slags stad var Efesos?

⁵ Jesus berömde och tillrättavisade församlingen i Efesos. (Läs Uppenbarelseboken 2:1–7.) Gudinnan Artemis kolossala tempel fanns i detta rika kommersiella och religiösa centrum på Mindre Asiens västkust. Även om Efesos var fyllt av omoraliskhet, falsk religion och magiutövning, välsignade Gud den tjänst som utfördes av aposteln Paulus och andra i denna stad. (Apostlagärningarna, kapitel 19)

6. Hur liknar lojala kristna i vår tid de kristna i det forntida Efesos?

⁶ Kristus berömde församlingen i Efesos med orden: ”Jag känner dina gärningar och din möda och uthållighet, och jag vet att du inte kan tåla onda människor och att du har satt dem på prov som säger att de är apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare.” I vår tid har Jesu sanna efterföljares församlingar en liknande meritlista av goda gärningar, hårt arbete och uthållighet. De tolererar inte falska bröder som vill betraktas som apostlar. (2 Korinthierna 11:13, 26) I likhet med efesierna kan lojala kristna i vår tid ”inte ... tåla onda människor”. För att bevara Jehovas tillbedjan ren och skydda församlingen har de ingen gemenskap med avfällingar som inte ångrar sig. (Galaterna 2:4, 5; 2 Johannes, vers 8–11)

7, 8. Vilka allvarliga problem förekom i församlingen i Efesos, och hur kan vi ta itu med en liknande situation?

⁷ Ändå hade de kristna i Efesos ett allvarligt problem. ”Jag [har] detta emot dig”, sade Jesus, ”att du har övergett den kärlek du först hade.” De som tillhörde församlingen behövde återuppliva sin första kärlek till Jehova. (Markus 12:28–30; Efesierna 2:4; 5:1, 2) Vi måste allesammans vara på vår vakt, så att vi inte förlorar vår första kärlek till Gud. (3 Johannes, vers 3) Men hur är det om sådant som ett begär efter materiella rikedomar eller jakt efter nöjen blir det främsta i livet? (1 Timoteus 4:8; 6:9, 10) Då bör vi be innerligt om Guds hjälp att ersätta sådana böjelser med djupt rotad kärlek till Jehova och tacksamhet för allt det han och hans Son har gjort för oss. (1 Johannes 4:10, 16)

⁸ Kristus uppmanade efesierna: ”Påminn dig därför varifrån du har fallit, och ändra sinne och gör de förra gärningarna.” Hur skulle det bli om de inte gjorde detta? ”I annat fall kommer jag till dig”, sade Jesus, ”och jag skall flytta ditt lampställ från dess plats.” Om alla fåren förlorade sin första kärlek, skulle ”lampstället”, dvs. församlingen, inte längre existera. Må vi därför som nitiska kristna arbeta hårt för att församlingen skall fortsätta att lysa andligt sett. (Matteus 5:14–16)

9. Hur skall sekterism betraktas?

⁹ Det var berömvärt att efesierna hatade ”Nikolaossektens gärningar”. Bortsett från vad som sägs i Uppenbarelseboken är inget bestämt känt om denna sekts ursprung, läror och sedvänjor. Men eftersom Jesus fördömde detta att man är efterföljare till människor, behöver vi fortsätta att hata sekterism, precis som de kristna i Efesos. (Matteus 23:10)

10. Vad kommer de som hörsammar vad anden säger att få vara med om?

¹⁰ ”Den som har öra, han må höra vad anden säger till församlingarna”, sade Jesus Kristus. När Jesus var på jorden, talade han under Guds andes påverkan. (Jesaja 61:1; Lukas 4:16–21) Därför bör vi ägna uppmärksamhet åt vad Gud nu säger genom Jesus förmedelst den heliga anden. Under Guds andes ledning lovade Jesus: ”Den som segrar, honom skall jag förunna att äta av det livets träd, som är i Guds paradis.” För de smorda, som hörsammar vad anden säger, betyder detta odödlighet i ”Guds paradis” i himlen, dvs. Jehovas själva närvaro. Den ”stora skaran”, som också lyssnar till vad anden säger, kommer att glädja sig åt ett jordiskt paradis, där de skall dricka av ”en flod med livets vatten” och skall finna bot med hjälp av ”trädens löv”, dvs. löv från de träd som växer längs floden. (Uppenbarelseboken 7:9; 22:1, 2; Lukas 23:43)

11. Hur skulle vi kunna främja kärleken till Jehova?

¹¹ Efesierna hade förlorat sin första kärlek, men hur är det om en liknande situation skulle utvecklas i en församling i vår tid? Låt oss individuellt främja kärleken till Jehova genom att tala om hans kärleksfulla handlingssätt. Vi kan ge uttryck åt vår tacksamhet för den kärlek Gud har visat oss genom att tillhandahålla lösen förmedelst sin käre Son. (Johannes 3:16; Romarna 5:8) När det är lämpligt kan vi nämna Guds kärlek i kommentarer och i programpunkter vid möten. Vi kan visa vår egen kärlek till Jehova genom att lovprisa hans namn i den kristna förkunnartjänsten. (Psalm 145:10–13) Ja, våra ord och gärningar kan göra mycket för att återuppliva eller styrka en församlings första kärlek.

Till ängeln i Smyrna

12. Vad visar historien beträffande Smyrna och de religiösa sedvänjorna där?

¹² Församlingen i Smyrna fick beröm av Kristus, ”’den Förste och den Siste’, som blev död och fick liv igen” genom en uppståndelse. (Läs Uppenbarelseboken 2:8–11.) Smyrna (nu Izmir i Turkiet) låg på Mindre Asiens västkust. Staden var bebodd av greker, men omkring år 580 f.v.t. förstördes den av lydierna. Efterträdare till Alexander den store återuppbyggde Smyrna på en ny plats. Staden blev en del av den romerska provinsen Asia och var ett blomstrande kommersiellt centrum känt för vackra offentliga byggnader. Ett tempel helgat åt kejsar Tiberius gjorde staden till ett centrum för kejsardyrkan. De som tog del i tillbedjan där måste bränna en nypa rökelse och säga: ”Kejsaren är Herre.” De kristna kunde inte göra något sådant, eftersom de har inställningen att ”Jesus är Herre”. Följaktligen fick de lida vedermöda. (Romarna 10:9)

13. I vilken bemärkelse var de kristna i Smyrna rika, trots att de var fattiga materiellt sett?

¹³ Förutom att de kristna i Smyrna drabbades av vedermöda, fick de också uthärda fattigdom och utsattes kanske för ekonomiska sanktioner på grund av att de inte ville ta del i kejsardyrkan. Jehovas nutida tjänare är inte undantagna från liknande prövningar. (Uppenbarelseboken 13:16, 17) De som liknar de kristna i Smyrna är visserligen materiellt fattiga, men de är andligt rika, och det är det som betyder något! (Ordspråken 10:22; 3 Johannes, vers 2)

14, 15. Vilken tröst kan de smorda få i Uppenbarelseboken 2:10?

¹⁴ De flesta av judarna i Smyrna utgjorde ”en Satans synagoga”, eftersom de höll fast vid oskriftenliga traditioner, förkastade Guds Son och smädade hans med anden smorda efterföljare. (Romarna 2:28, 29) Men tänk vilken tröst de smorda kan finna i de därpå följande orden från Kristus! Han säger: ”Var inte rädd för de ting du skall komma att få lida. Se! Djävulen skall fortsätta med att kasta några av er i fängelse, för att ni må bli fullständigt provsatta och för att ni må ha vedermöda i tio dagar. Bevisa dig trogen ända till döden, så skall jag ge dig livets krona.” (Uppenbarelseboken 2:10)

¹⁵ Jesus var inte rädd för att dö på grund av att han stod fast för Jehovas suveränitet. (Filipperna 2:5–8) Satan för nu krig mot den smorda kvarlevan, men de fruktar inte för det de som grupp måste lida – vedermöda, fängelse eller våldsam död. (Uppenbarelseboken 12:17) De kommer att segra över världen. Och i stället för en vissnande blomsterkrans som bars som en krona av segrare i forntida idrottstävlingar lovar Kristus att de uppväckta smorda som odödliga varelser i himlen skall få ”livets krona”. Vilken ovärderlig gåva!

16. Vilken stridsfråga bör vår uppmärksamhet vara inriktad på, om vi är förbundna med en församling lik församlingen i det forntida Smyrna?

¹⁶ Hur är det om vi, vare sig vårt hopp gäller liv i himlen eller liv på jorden, är förbundna med en församling som liknar församlingen i det forntida Smyrna? Låt oss då hjälpa medtroende att hålla blicken riktad på huvudorsaken till att Gud tillåter förföljelse – stridsfrågan om den universella suveräniteten. Varje vittne för Jehova som bevarar ostraffligheten bevisar att Satan är en lögnare och visar att också en människa som utsätts för förföljelse kan vara en orubblig förespråkare för Guds rätt att härska som universell Suverän. (Ordspråken 27:11) Låt oss uppmuntra andra kristna att uthärda förföljelse och som ett resultat få det fortsatta ”privilegiet att oförskräckt ägna honom [Jehova] helig tjänst med lojalitet och rättfärdighet inför honom alla våra dagar” – ja för evigt. (Lukas 1:68, 69, 74, 75)

Till ängeln i Pergamon

17, 18. För vad slags tillbedjan var Pergamon ett centrum, och vad kunde vägran att ta del i sådan avgudadyrkan leda till?

¹⁷ Både beröm och tillrättavisning gavs åt Pergamonförsamlingen. (Läs Uppenbarelseboken 2:12–17.) Pergamon, omkring 80 kilometer norr om Smyrna, var en stad genomsyrad av hednisk religion. Kaldeiska mager (astrologer) tycks ha flytt dit från Babylon. Sjuka människor strömmade till Pergamons berömda tempel som var tillägnat Asklepios, läkekonstens falske gud. Pergamon, med sitt tempel helgat åt tillbedjan av kejsar Augustus, har kallats ”det främsta centrumet för kejsarkulten under det tidiga kejsardömets tid”. (Encyclopædia Britannica, 1959, band 17, sidan 507)

¹⁸ I Pergamon fanns ett altare helgat åt Zeus. Staden var också ett centrum för av Djävulen inspirerad förgudning av människor. Det är inte att undra på att församlingen där sades bo där ”Satans tron” fanns! Vägran att tillbe kejsaren kunde leda till döden för den som stod upp för Jehovas suveränitet. Världen befinner sig fortfarande i Djävulens våld, och nationssymboler blir nu avgudade. (1 Johannes 5:19) Från det första århundradet och fram till i vår tid har många trogna kristna lidit martyrdöden i likhet med den som Kristus kallade ”Antipas ... mitt vittne, min trogne, som blev dödad vid er sida”. Jehova Gud och Jesus Kristus kommer helt visst ihåg sådana lojala tjänare. (1 Johannes 5:21)

19. Vad gjorde Bileam, och mot vad måste alla kristna vara på sin vakt?

¹⁹ Kristus talade också om ”Bileams lära”. Den falske profeten Bileam sökte girigt materiell vinning och försökte därför förbanna Israel. När Gud vände Bileams förbannelse till en välsignelse, samarbetade denne med den moabitiske kungen, Balak, och lockade många israeliter till att ta del i avgudadyrkan och sexuell omoraliskhet. Kristna äldste behöver vara lika fasta för rättfärdigheten som Pinehas, som ingrep mot Bileams verksamhet. (4 Moseboken 22:1–25:15; 2 Petrus 2:15, 16; Judas, vers 11) I själva verket måste alla kristna vara på sin vakt mot avgudadyrkan och inte låta sexuell omoraliskhet tränga in i församlingen. (Judas, vers 3, 4)

20. Om någon kristen börjar ha avfälliga uppfattningar, vad bör han då göra?

²⁰ Församlingen i Pergamon befann sig i stor fara, eftersom den mitt ibland sig tillät dem som höll ”fast vid Nikolaossektens lära”. Kristus sade till församlingen: ”Ändra därför sinne. I annat fall kommer jag snabbt till dig, och jag skall föra krig mot dem med min muns långa svärd.” Sekterister vill vålla de kristna andlig skada, och de som har för avsikt att införa söndringar och sekter skall inte ärva Guds kungarike. (Romarna 16:17, 18; 1 Korinthierna 1:10; Galaterna 5:19–21) Om någon kristen skulle börja ha avfälliga uppfattningar och vill föra dem vidare, bör han ta varning av Kristus! För att rädda sig undan olycka bör en sådan person ändra sinne och söka andlig hjälp från församlingens äldste. (Jakob 5:13–18) Det är viktigt att handla snabbt, eftersom Jesus kommer snabbt för att verkställa dom.

21, 22. Vilka äter av ”det dolda mannat”, och av vad är det en symbol?

²¹ Trogna smorda kristna och deras lojala följeslagare behöver inte frukta för den kommande domen. Välsignelser väntar alla som rättar sig efter Jesu råd som getts genom Guds heliga andes vägledning. Ett exempel är att de smorda som besegrar världen kommer att inbjudas att äta något av ”det dolda mannat” och kommer att få ”en vit liten sten” med ”ett nytt namn”.

²² Gud gav israeliterna manna att äta under deras 40-åriga vandring genom vildmarken. En del av detta ”bröd” förvarades i en gyllene kruka inuti förbundsarken och var således dolt i det Allraheligaste i tältboningen, där ett mirakulöst ljus tjänade som ett tecken på Jehovas närvaro. (2 Moseboken 16:14, 15, 23, 26, 33; 26:34; Hebréerna 9:3, 4) Ingen tilläts äta av det dolda mannat. Men vid sin uppståndelse iför sig Jesu smorda efterföljare odödlighet, vilket visas i symbol genom att de äter av ”det dolda mannat”. (1 Korinthierna 15:53–57)

23. Vilken innebörd har den vita lilla stenen och det nya namnet?

²³ I romerska domstolar betydde en svart liten sten en fällande dom, under det att en vit sten ledde till frikännande. Att Jesus ger ”en vit liten sten” åt segrande smorda kristna visar att han betraktar dem som oskyldiga och rena. Eftersom romarna också använde små stenar som inträdesbiljetter vid viktiga evenemang, kan ”en vit liten sten” beteckna att de smorda får en plats i himlen vid Lammets bröllop. (Uppenbarelseboken 19:7–9) Det ”nya namnet” avser tydligen privilegiet att vara förenade med Jesus som medarvingar i det himmelska kungariket. Detta är till stor uppmuntran för både de smorda och deras medförbundna i Jehovas tjänst, vilka hoppas få leva på en paradisisk jord!

24. Vilken inställning till avfällighet bör vi ha?

²⁴ Det är förståndigt att komma ihåg att församlingen i Pergamon var utsatt för faror i form av avfällingar. Om en liknande situation hotar det andligt goda tillståndet i den församling vi är anslutna till, låt oss då fullständigt förkasta avfällighet och fortsätta att vandra i sanningen. (Johannes 8:32, 44; 3 Johannes, vers 4) Eftersom falska lärare och personer som har avfälliga tankar kan fördärva en hel församling, måste vi bevara en fast ståndpunkt mot avfällighet och aldrig låta ond övertalning hindra oss från att lyda sanningen. (Galaterna 5:7–12; 2 Johannes, vers 8–11)

25. Kristi budskap till vilka församlingar skall tas upp i nästa artikel?

²⁵ Det är verkligen tankeväckande ord av beröm och råd som den förhärligade Jesus Kristus framförde till tre av dessa sju församlingar i Mindre Asien, dem som vi nu har sett närmare på! Men under den heliga andens ledning hade han också mycket att säga till de fyra återstående församlingarna. Dessa budskap, riktade till Thyatira, Sardes, Filadelfia och Laodikeia, kommer vi att behandla i nästföljande artikel.

Hur skulle du svara?

• Varför bör vi ägna uppmärksamhet åt vad Kristus säger till församlingarna?

• Hur kan vi hjälpa till att återuppliva en församlings första kärlek?

• Varför kan det sägas att de materiellt fattiga kristna i det forntida Smyrna i själva verket var rika?

• Hur bör vi betrakta avfälligt tänkande när vi begrundar situationen i församlingen i Pergamon?

[Karta på sidan 10]

(För formaterad text, se publikationen)

GREKLAND

MINDRE ASIEN

Efesos

Smyrna

Pergamon

Thyatira

Sardes

Filadelfia

Laodikeia

[Bild på sidan 12]

Den ”stora skaran” skall få leva i ett jordiskt paradis

[Bilder på sidan 13]

Förföljda kristna segrar över världen