Finns helvetet? Vad lär Bibeln om helvetet?

Bibelns svar

I vissa svenska bibelöversättningar, till exempel Karl XII:s bibel, används ordet ”helvete” i vissa verser. (Psalm 16:10; Apostlagärningarna 2:27 a) Och som den religiösa målningen i den här artikeln visar så tror många att helvetet är en plats där de onda plågas i eld för evigt. Men vad lär Bibeln om helvetet?

I den här artikeln:

Är helvetet en plats med evig pina?

Nej. De ord som har översatts med ”helvete” i vissa bibelöversättningar (hebreiska: ”Sheol”, grekiska: ”Hades”) syftar i allmänhet på graven, det vill säga den bildliga plats dit människor kommer när de dör. Bibeln visar att människor som är i graven inte lever och att de inte är medvetna om någonting.

De som har dött är omedvetna och kan alltså inte känna smärta. ”I graven [Sheol], dit du är på väg, finns det varken arbete eller planer, kunskap eller vishet.” (Predikaren 9:10) I helvetet finns det inga människor som skriker av smärta. Bibeln säger: ”Låt de ondskefulla få skämmas, låt dem tystna i graven [Sheol].” (Psalm 31:17; 115:17)
Gud har bestämt att straffet för synd är döden, inte evig plåga i ett helvete. Gud sa till den första människan, Adam, att straffet för att bryta mot hans lagar var döden. (1 Moseboken 2:17) Han sa inget om att plågas för evigt i ett helvete. Och när Adam syndade sa Gud vad straffet skulle bli: ”Jord är du, och jord ska du åter bli.” (1 Moseboken 3:19) Han skulle alltså sluta existera. Om Gud hade tänkt att Adam skulle hamna i ett brinnande helvete skulle han helt klart ha sagt något om det. Gud har inte ändrat straffet för att bryta mot hans lagar. Långt efter att Adam syndade skrevs de här orden i Bibeln: ”Den lön synden betalar ut är död.” (Romarna 6:23) Det behövs inget mer straff, för ”den som har dött har blivit frikänd från sin synd”. (Romarna 6:7)
Bara tanken på evig plåga är vidrig för Gud. (Jeremia 32:35) Ett brinnande helvete går emot Bibelns lära att ”Gud är kärlek”. (1 Johannes 4:8) Gud vill att vi ska tjäna honom för att vi älskar honom, inte för att vi är rädda för att plågas för evigt. (Matteus 22:36–38)
Goda människor kom till helvetet. Bibelöversättningar som använder ordet ”helvete” visar att människor som tjänade Gud, till exempel Jakob och Job, trodde att de skulle komma till helvetet. (1 Moseboken 37:35; Job 14:13) Det sägs till och med att Jesus kom till helvetet under den tid som gick från det att han dog till att han uppstod. (Apostlagärningarna 2:31, 32) Så det är väldigt tydligt att ordet ”helvete” i de här bibelöversättningarna helt enkelt syftar på graven.b

Vad betyder Jesus liknelse om den rike mannen och Lasarus?

Det var Jesus som berättade den här liknelsen, och den finns nedskriven i Lukas 16:19–31. Jesus använde liknelser för att lära ut sanningar i moraliska och andliga frågor. Det Jesus berättade om den rike mannen och Lasarus hände inte på riktigt. (Matteus 13:34) Du kan läsa mer om den här liknelsen i artikeln ”Vilka var den rike mannen och Lasarus?”.

Är helvetet en bild av att man är skild från Gud?

Nej. Läran att de döda kan vara medvetna om att de är skilda från Gud går emot Bibeln. Bibeln säger tydligt att de döda inte är medvetna om någonting. (Psalm 146:3, 4; Predikaren 9:5)

Har någon någonsin släppts från helvetet?

Ja. I Bibeln finns det detaljerade skildringar om nio personer som var i graven (eller i det som översätts med ”helvete” i vissa bibelöversättningar) och som fick liv igen.c Om de hade varit vid medvetande när de var i graven, eller i helvetet, så hade de kunnat berätta om hur det var där. Men det är intressant att ingen av de här nio personerna berättar att de plågades där eller upplevde något överhuvudtaget. Varför inte? Det är precis som Bibeln gång på gång säger: När man är död är man omedveten, och det är som att man sover. (Johannes 11:11–14; 1 Korinthierna 15:3–6)

a I de flesta svenska moderna översättningar står det inte ”helvete” i Apostlagärningarna 2:27. I stället använder många biblar ordet ”dödsriket”. (Bibel 2000, Svenska Folkbibeln, 1917) I andra översättningar används ordet ”Hades”, som är en translitterering av det grekiska ordet. (Åkeson)

b Se rutan ”Hebreiska och grekiska ord i Bibeln”.

c Se 1 Kungaboken 17:17–24; 2 Kungaboken 4:32–37; 13:20, 21; Matteus 28:5, 6; Lukas 7:11–17; 8:40–56; Johannes 11:38–44; Apostlagärningarna 9:36–42; 20:7–12.

Bibelverser om helvetet eller graven

Job 14:13: ”Om du ändå ville gömma mig i graven [”helvete”, Karl XII:s bibel], … sätta en tidsgräns för mig och komma ihåg mig.”

Förklaring: Den trogne mannen Job visste att hans lidande skulle ta slut om han hamnade i helvetet (graven) och att Gud kunde ge honom livet tillbaka fast han var i graven.

Psalm 145:20: ”Jehova bevarar alla som älskar honom, men alla ondskefulla ska han utplåna.”

Förklaring: Gud kommer att utplåna, eller fullständigt förinta, de onda. Han kommer inte att hålla dem vid liv och plåga dem i ett helvete.

Predikaren 9:10: ”I graven [Sheol], dit du är på väg, finns det varken arbete eller planer, kunskap eller vishet.”

Förklaring: Ingen som är i graven eller helvetet är medveten om någonting och kan därför inte lida. Han som skrev de här visdomsorden riktade sig dessutom både till onda och goda människor.

Apostlagärningarna 2:31: ”Därför förutsåg han Messias uppståndelse, att han inte skulle överges i graven [”helvete”, Karl XII:s bibel].”

Förklaring: Messias, alltså Jesus Kristus, hamnade i helvetet (graven) när han dog.

Romarna 6:23: ”Den lön synden betalar ut är död.”

Förklaring: Det fulla straffet för synd är döden, inte evig plåga i ett helvete.

Uppenbarelseboken 20:13: ”Döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem.” (Svenska Folkbibeln)

Förklaring: De som är i helvetet är döda. Gud kommer att ge dem livet tillbaka.

Uppenbarelseboken 20:14: ”Döden och helvetet kastades i eldsjön.” (Svenska Folkbibeln)

Förklaring: När alla människor uppstått kommer helvetet (graven) att förintas för evigt, som i en eld. Då kommer ingen längre att dö på grund av synden vi har ärvt från Adam. (Romarna 5:12)

Hebreiska och grekiska ord i Bibeln

Som följande lista visar har bibelöversättare skapat förvirring när de har använt ordet ”helvete” för hebreiska och grekiska ord som har en annan betydelse. I vissa fall verkar det som att de ville få läsaren att tro att de onda ska plågas för evigt, inte förintas.

Sheol (hebreiska: שְׁאוֹל), Hades (grekiska: ᾅδης)

Förklaring: Den bildliga plats dit människor kommer när de dör. (Psalm 16:10; Apostlagärningarna 2:31)

Återgivningar: ”graven”, ”helvete” (Karl XII:s bibel), ”dödsriket” (Bibel 2000, Svenska Folkbibeln, 1917)
Gehenna (grekiska: γέεννα)

Förklaring: Evig tillintetgörelse. (Matteus 5:30)

Återgivningar: ”Gehenna” (Svenska Folkbibeln, 1917), ”helvete” (Bibel 2000, Karl XII:s bibel)
Tartaros (grekiska: ταρταρόω)

Förklaring: Det förnedrade tillstånd som demonerna, som är onda andevarelser, befinner sig i. (2 Petrus 2:4)

Återgivningar: ”Tartaros”, ”underjordens mörka hålor” (Bibel 2000), ”avgrunden” (Svenska Folkbibeln, 1917), ”helvete” (Karl XII:s bibel)

Helvetet genom historien

Hedniskt ursprung: De forntida egyptierna trodde på ett brinnande helvete. I Amduat, som är en begravningstext som har daterats till 1500-talet före vår tideräkning, talas det om dem som ”huvudstupa kastas ner i avgrunder av eld och ... inte skall komma därifrån och ... inte skall kunna fly undan flammorna”. (E. A. Wallis Budge, 1905: The Egyptian Heaven and Hell)

Lärdes inte ut av de första kristna: ”Det är anmärkningsvärt att vi i Nya testamentet inte kan finna att helveteselden hörde till det som [de första kristna] ... predikade.” (Alan Richardson, 1969: A Dictionary of Christian Theology)

Grekisk filosofi smyger sig in: ”Från mitten av 100-talet e.Kr. började kristna med en viss utbildning i grekisk filosofi tycka att de ... skulle uttrycka sin tro i dess termer. Den filosofi som passade dem bäst var platonismen [Platons läror].” (Encyclopædia Britannica) I den filosofin ingick även uppfattningen att man plågades i eld när man hade dött. ”Av alla klassiska grekiska filosofer är Platon den som haft störst inflytande på traditionella uppfattningar om helvetet.” (Histoire des enfers [Helvetets historia])

Helvetesläran användes för att rättfärdiga tortyr: Under den tid som brukar kallas för spanska inkvisitionen brände man dömda kättare på bål för att ge dem ”en försmak av hur den eviga helveteselden skulle vara”, så att de skulle kunna ångra sig innan de dog. (Jean Plaidy, 1994: The Spanish Inquisition: Its Rise, Growth, and End) Drottning Maria I av England brände omkring 300 protestanter på bål. ”Eftersom kättarnas själar skulle brinna för evigt i ett helvete”, sägs det att hon trodde att det ”inte fanns något mer lämpligt än att bränna de onda på jorden och efterlikna Guds sätt att straffa dem”. (Alexander Tytler, 1835: Universal History)

Nutida anpassningar: Vissa samfund har tonat ner läran om ett helvete. Men det har de inte gjort för att de inser att läran är falsk, utan för att de vill hålla sina medlemmar nöjda. (2 Timoteus 4:3) ”Människor vill ha en Gud som är varm och mjuk. … Att tala om synd och skuld är raka motsatsen till modernt tänkande.” (Professor Jackson Carroll)