”Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig”

1. Hur visar Bibeln själv vem som är dess Författare, och vad slags kunskap rymmer Skriften?

”HELA Skriften är inspirerad av Gud.” Dessa ord i 2 Timoteus 3:16 visar att Gud, vars namn är Jehova, har inspirerat den Heliga skrift och är dess Författare. Vilken tillfredsställelse och glädje den inspirerade Skriften skänker! Vilken enastående fond av sann kunskap den rymmer! Den innehåller verkligen ”kunskap om Gud”, en kunskap som de som älskat rättfärdighet i alla tider har sökt efter och skattat högt. — Ords. 2:5.

2. Hur värderade Mose, David och Salomo visheten från Gud?

² En av dessa som sökte kunskap var Mose, Guds nations, Israels, synlige ledare och organisatör. Han sade att Guds undervisning var lika uppfriskande ”som daggen, som milda regn på gräs och som ymniga regnskurar på växtlighet”. Så har vi David, den tappre kämpen och försvararen av Jehovas namn, som bad: ”Undervisa mig, o Jehova, om din väg. Jag kommer att vandra i din sanning.” Vidare kan vi nämna Salomo, en fredens man, som uppförde ett av de praktfullaste byggnadsverk som någonsin funnits på jorden, Jehovas hus i Jerusalem. Han visade hur högt han värderade visheten från Gud, när han sade: ”Att ha den som vinning är bättre än att ha silver som vinning och att ha den som avkastning är bättre än till och med guld. Den är dyrbarare än koraller, och alla andra ting som du har behag till, de kan inte jämställas med den.” — 5 Mos. 32:2; Ps. 86:11; Ords. 3:14, 15.

3. Vilket värde tillmäter Jesus och Gud själv det gudomliga ordet?

³ Jesus, Guds Son, tillmätte Guds ord det allra största värdet, när han förklarade: ”Ditt ord är sanning.” Till sina efterföljare sade han: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” (Joh. 17:17; 8:31, 32) Detta ord, som Jesus fick från sin Fader, är verkligen kraftfullt. Det är Guds ord. Efter det att Jesus hade dött och uppstått, farit upp till himlen och satt sig på Jehovas högra sida, uppenbarade han mera av sin Faders ord, däribland en skön beskrivning av de välsignelser Gud har i beredskap åt människorna på den paradisiska jorden. Därefter gav Gud följande anvisning åt aposteln Johannes: ”Skriv, därför att dessa ord är trovärdiga och sanna.” Alla ord i de inspirerade Skrifterna är ”trovärdiga och sanna” och är till omätlig nytta för dem som ger akt på dem. — Upp. 21:5.

4. Till vad är de inspirerade Skrifterna nyttiga?

⁴ På vilket sätt är dessa ord nyttiga? Aposteln Paulus’ fullständiga uttalande i 2 Timoteus 3:16, 17 ger svaret: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet, så att gudsmänniskan kan vara fullt duglig, fullständigt rustad för allt gott verk.” De inspirerade Skrifterna är därför nyttiga till undervisning i den rätta läran och i det rätta uppförandet, korrigerar vårt sinne och vårt liv och tillrättavisar och tuktar oss, så att vi kan vandra ödmjukt i sanning och rättfärdighet. Genom att vi rättar oss efter undervisningen i Guds ord kan vi bli ”Guds medarbetare”. (1 Kor. 3:9) Man kan inte få något större privilegium på jorden i våra dagar än att vara flitigt sysselsatt i Guds verk som en ”fullt duglig, fullständigt rustad” gudsmänniska.

EN FAST GRUNDVAL FÖR TRON

5. Vad är tro, och endast hur kan man få tro?

⁵ Det krävs tro för att vara en Guds medarbetare. Tro får inte förväxlas med den urvattnade lättrogenhet som är så vanlig i våra dagar. Många människor menar att det räcker med vilken som helst tro — tro på en religiös sekt, på evolutionsläran eller på en filosofi. Men gudsmänniskan måste fortsätta att ”bevara mönstret av sunda ord ... med den tro och kärlek som är i förbindelse med Kristus Jesus”. (2 Tim. 1:13) Hennes tro måste vara verklig och levande, för ”tro är den säkra förväntan om ting man hoppas på, det tydliga beviset på verkligheter som man inte ser”. Den måste grunda sig på en fast tilltro till Gud och till att han belönar dem som behagar honom. (Hebr. 11:1, 6) Denna tro får man endast genom flitigt studium av Guds ord, Bibeln. Den grundar sig på djup kärlek till Bibeln och till Bibelns Gud, Jehova, och till hans Son, Jesus Kristus. Det finns bara en sådan levande tro, liksom det bara finns en enda Herre, Jesus Kristus, och en enda Gud och allas Fader, Jehova. — Ef. 4:5, 6.

6. Vad kännetecknar den sanna tron?

⁶ Vi behöver veta vad Guds ord är, känna till dess ursprung, dess auktoritet och syfte och dess kraft till rättfärdighet. När vi lär oss att uppskatta dess härliga budskap, kommer vi att få tro. Dessutom kommer vi att älska Bibeln och dess Författare så innerligt att ingenting någonsin kommer att kunna kväva vår tro och kärlek. Det är Bibeln, vilken inbegriper Jesu Kristi uttalanden, som bygger en fast grundval för tron. Den sanna tron är en tro som uthärdar svåra prövningar och förföljelser och som står emot ett gudlöst samhälles materialistiska lockelser och filosofier. Den kommer att triumfera ärofullt ända in i Guds nya rättfärdiga värld. ”Detta är den seger som har segrat över världen: vår tro.” — 1 Joh. 5:4.

7. Vilka belöningar kommer av att man finner Bibelns vishet?

⁷ För att få tro och hålla fast vid tron måste vi arbeta på att bygga upp kärlek till och uppskattning av Guds ord, de inspirerade Skrifterna. Dessa skrifter är Guds ojämförliga gåva till människorna, ett förrådshus av andliga skatter, med ett omätligt djup av vishet och med en förmåga att upplysa och att stimulera till rättfärdighet som överträffar alla andra böckers. När vi gräver efter kunskap i Guds ord, kommer vi att känna oss föranlåtna att utropa med aposteln Paulus: ”O djup av Guds rikedom och vishet och kunskap!” Att lära känna de inspirerade Skrifterna och deras Författare innebär att slå in på den eviga glädjens och ljuvlighetens stig. — Rom. 11:33; Ps. 16:11.

JEHOVA — EN GUD SOM MEDDELAR SIG MED SINA SKAPELSER

8. a) Varför bör vi vara tacksamma för att Jehova är en Gud som meddelar sig med sina skapelser? b) På vilket sätt utgör han en kontrast till demongudarna?

⁸ När David talade om Jehovas namns härlighet, utropade han: ”Du är stor och gör förunderliga ting; du är Gud, du ensam.” (Ps. 86:10) Jehova har gjort många ”förunderliga ting” för människorna på jorden, och bland dessa är att han har meddelat dem sitt ord. Ja, Jehova är en Gud som meddelar sig med sina skapelser, en Gud som kärleksfullt uttalar sig till nytta för dem. Vi bör verkligen vara tacksamma för att vår Skapare inte är någon otillgänglig makthavare, som är höljd i mystik och som inte bryr sig om vad rättfärdighetsälskande människor på jorden behöver. I den kommande nya världen skall Jehova bo hos människorna, och redan nu bor han hos dem som utövar tro på honom och älskar honom, i det att han är för dem som en omtänksam Fader, som meddelar sina frågande barn goda ting. (Upp. 21:3) Vår himmelske Fader är inte lik demongudarna, som måste framställas med hjälp av skräckinjagande, stumma avgudabilder. Gudar av metall och sten har inte något faderligt förhållande till sina oupplysta tillbedjare. De kan inte meddela dem något nyttigt. Ja, ”de som gör dem kommer att bli alldeles som de”. — Ps. 135:15—19; 1 Kor. 8:4—6.

9. Vad slags meddelanden har kommit från Gud?

⁹ Jehova är en ”Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke och sanning”. (2 Mos. 34:6) I sitt överflöd av kärleksfull omtanke har han förmedlat ett överflöd av sanning till människorna. Allt detta utgör hälsosamma råd till vägledning för människorna och inbegriper profetior som lyser upp våra stigar mot framtida välsignelser. ”Ty alla de ting som är skrivna förr, de är skrivna till vår undervisning, för att vi genom vår uthållighet och genom trösten från Skrifterna må ha hopp.” (Rom. 15:4) Från regionerna där uppe, från själva himlen, har dessa pålitliga meddelanden sänts för att undervisa människorna som befinner sig i regionerna här nere. — Joh. 8:23.

10. På vilka språk har Jehova sänt meddelanden, och varför?

¹⁰ Jehova har aldrig meddelat sig på ett okänt tungomål, utan alltid på människors språk, sina trogna vittnens levande språk. (Apg. 2:5—11) Till Adam, Noa, Abraham, Mose och de hebreiska profeterna talade Jehova på människornas första språk, som nu är känt som hebreiska. Hebreiskan användes så länge den kunde förstås, ja, så sent som då Saul från Tarsos levde, till vilken den uppståndne Jesus talade på det språket. (Apg. 26:14) När kaldéernas arameiska språk hade vunnit insteg bland israeliterna som var i landsflykt, gavs en del meddelanden från Gud på arameiska, eftersom folket förstod det språket. (Esr. 4:8—6:18; 7:12—26; Dan. 2:4b—7:28) Längre fram lät Jehova dessa meddelanden göras och bevaras på grekiska, eftersom grekiska hade blivit det internationella språket och det språk som hans vittnen i första hand använde. De utsagor som finns bevarade i Bibeln är Jehovas meddelanden, som han alltid har sänt på ett levande språk till nytta för ödmjuka, sanningsälskande människor på jorden.

11. Varför kan det sägas att Jehova har skapat alla språk?

¹¹ Jehova har skapat sinnet och talorganen, däribland tungan, munnen och strupen, vilka formar alla de invecklade ljuden inom var och en av de många språkgrupperna. Därför kan det sägas att Jehova har skapat alla språk. Hans makt över människornas språk visades genom det underverk han utförde vid Babels torn. (2 Mos. 4:11; 1 Mos. 11:6—9; 10:5; 1 Kor. 13:1) Inget språk är främmande för Jehova. Han gav människan det ursprungliga hebreiska språket, och genom att han skapade sinnet och talorganen sörjde han också för förutsättningarna för arameiskan och grekiskan och för alla de cirka 3.000 språk som nu talas i världen.

SANNINGENS SPRÅK

12, 13. a) Hur har Jehova gjort sina meddelanden lätta att förstå? b) Ge exempel.

¹² Vilken av de mänskliga språkgrupperna Jehova än har använt, har han vid alla tillfällen sänt sina meddelanden på sanningens språk, inte genom religiös mysticism. Det är ett enkelt och lättförståeligt språk. (Sef. 3:9) Människan har lätt för att uppfatta tredimensionella ting, det vill säga föremål som har höjd, bredd och längd och som har sin plats på tidens ström. Jehova har därför beskrivit osynliga ting genom symboliska framställningar, som människans sinne kan fatta. Vi har till exempel tältboningen, som Gud gav detaljerade anvisningar om och som Mose satte upp i vildmarken. Under inspiration använde Paulus dess tredimensionella symboler till att förklara härliga verkligheter i själva himlen. — Hebr. 8:5; 9:9.

¹³ Ett annat exempel: Jehova, som är ande, sitter inte bokstavligen på en tronliknande stol i himlen. Men när Gud talar till oss, små människor, som är beroende av synliga verkligheter, använder han en sådan synlig symbol för att hjälpa oss att förstå. När han inleder himmelska domstolsförhandlingar, jämförs det med att en jordisk kung inleder förhandlingar genom att inta sin plats på en tron. — Dan. 7:9—14.

LÄTT ATT ÖVERSÄTTA

14, 15. Varför är Bibeln, i motsats till mänskliga filosofiska skrifter, lätt att översätta till andra språk? Ge exempel.

¹⁴ Eftersom Bibeln har blivit skriven i dessa jordnära, lättförståeliga ordalag, går det att översätta dess symboler och handlingar klart och exakt till de flesta nutida språk. Sanningens ursprungliga kraft och styrka bevaras i alla översättningar. Enkla vardagsord, som ”häst”, ”krig”, ”krona”, ”tron”, ”äkta man”, ”hustru” och ”barn”, förmedlar den exakta tanken klart och tydligt på varje språk. Detta utgör en motsats till mänskliga filosofiska skrifter, som inte är så lätta att översätta exakt. Deras invecklade uttryck och verklighetsfrämmande ordvändningar kan ofta inte överföras exakt till ett annat språk.

¹⁵ Bibelns kraftfulla uttryckssätt är vida överlägset. Inte ens när Gud meddelade domsbudskap till icke troende använde han ett filosofiskt språk, utan i stället vardagssymboler. Detta visas i Daniel 4:10—12. Där beskrevs den självförhärligande hedniske kungens rike tämligen detaljerat under symbolen av ett träd, och genom vad som hände med detta träd förutsades sedan framtida händelser exakt. Allt detta återges klart och tydligt i översättningar till andra språk. Jehova har kärleksfullt meddelat sig på detta sätt för att ”den sanna kunskapen” skall ”bli överflödande”. Detta har på ett underbart sätt hjälpt oss att förstå profetiorna i denna ”ändens tid”. — Dan. 12:4.

FÖRBINDELSELINJEN

16. Hur kan Jehovas meddelelsemedel beskrivas?

¹⁶ Någon kanske frågar: Vilket meddelelsemedel har använts? Det kan väl illustreras genom ett nutida exempel. För nyhetsöverföring krävs följande: 1) den som uttalar eller ger upphov till budskapet, 2) sändaren, 3) det medium som vidarebefordrar budskapet, 4) mottagaren och 5) lyssnaren. Vid telefonförbindelser har vi 1) den telefonerande som ger upphov till meddelandet, 2) den telefonapparat som omvandlar budskapet till elektriska impulser, 3) telefonledningarna som överför de elektriska impulserna till bestämmelseorten, 4) mottagarapparaten som på nytt omvandlar budskapet från impulser till ljud och 5) lyssnaren. Så är det också i himlen: 1) Jehova Gud ger upphov till sina uttalanden, 2) budskapet sänds sedan ofta ut genom hans officiella Ord eller talesman, som nu är känd som Jesus Kristus, 3) Guds heliga ande, den verksamma kraft som används som medium, för budskapet till jorden, 4) Guds profet på jorden tar emot budskapet, och 5) han kungör det sedan till nytta för Guds folk. Liksom man ibland i våra dagar kan använda en kurir för att överlämna ett viktigt budskap, valde Jehova ibland att använda andar som budbärare, dvs. änglar, för att överlämna vissa meddelanden från himlen till sina tjänare på jorden. — Gal. 3:19; Hebr. 2:2.

HUR INSPIRERANDET GÅR TILL

17. Vilket grekiskt ord är översatt med ”inspirerad av Gud”, och hur hjälper dess betydelse oss att förstå hur inspirerandet går till?

¹⁷ Uttrycket ”inspirerad av Gud” är översatt från det grekiska ordet the·ọ·pneu·stos, som betyder ”Gud-andad” eller ”av Gud inblåst”. (Se första fotnoten till 2 Timoteus 3:16 i NW, studieutgåvan.) Med sin ande, sin verksamma kraft, har Gud ”andats” på trogna män, varigenom han har satt dem i stånd att sammanställa och skriva den Heliga skrift. Den proceduren kallas inspiration. Profeterna och andra trogna Jehovas tjänare, som blev föremål för inspiration, lät sina sinnen drivas av denna verksamma kraft. Det betyder att de från Gud fick budskap, däribland bilder av hans uppsåt, vilka blev fast förankrade i deras sinnen. ”Ty aldrig har en profetia framförts av en människas vilja, utan människor talade ord från Gud, under det att de drevs av helig ande.” — 2 Petr. 1:21; Joh. 20:21, 22.

18. Hur djupt inpräntades budskapen hos dem som blev inspirerade?

¹⁸ Medan dessa Guds män var vakna och fullt medvetna, eller medan de hade en dröm i sömnen, inpräntade Guds ande hos dem det budskap som kom från Gud genom hans förbindelselinje. Sedan profeten hade mottagit budskapet, var det hans skyldighet att återge det för andra i form av ord. När Mose och andra trogna profeter kommer tillbaka i uppståndelsen, kommer de utan tvivel att kunna bekräfta att de avskrifter som finns i dag av deras ursprungliga skrifter är exakta, eftersom deras återskapade sinnen säkert kommer att ha de ursprungliga meddelandena i färskt minne. Synen av Jesu förvandling gjorde på liknande sätt ett så djupt intryck på aposteln Petrus att han kunde ge en levande beskrivning av dess storslagna härlighet mer än 30 år senare. — Matt. 17:1—9; 2 Petr. 1:16—21.

FÖRFATTAREN OCH HANS FINGER

19. Vad är Guds ”finger”, och vilka skriftställen visar detta?

¹⁹ Mänskliga författare har använt sina fingrar till att skriva, i forna tider med hjälp av gåspenna eller skrivstift, och i nutiden med hjälp av penna, skrivmaskin eller dator. Det som har frambringats genom dessa fingrar sägs ha författats av deras ägares sinne. Visste du att Gud har ett finger? Det förhåller sig så, för Jesus talade om Guds ande som Guds ”finger”. När Jesus botade en demonbesatt man, så att han återfick talförmågan och synen, hädade religiösa fiender det medel varigenom Jesus hade botat mannen. Enligt Matteus sade Jesus till dem: ”Om det är med hjälp av Guds ande som jag driver ut demonerna, då har ju faktiskt Guds kungarike hunnit upp er.” (Matt. 12:22, 28) Lukas ökar vår förståelse genom att återge vad Jesus sade vid ett liknande tillfälle: ”Om det är med hjälp av Guds finger som jag driver ut demonerna, då har ju faktiskt Guds kungarike hunnit upp er.” (Luk. 11:20) Vid ett tidigare tillfälle blev de magiutövande prästerna i Egypten tvungna att medge att plågorna över Egypten var ett uttryck för Jehovas överlägsna makt, i det de sade: ”Det är Guds finger!” — 2 Mos. 8:18, 19.

20. Hur har Guds ”finger” verkat, och med vilket resultat?

²⁰ I överensstämmelse med denna användning av ordet ”finger” kan vi förstå att ”Guds finger” har stor makt och att den benämningen väl passar in på hans ande, eftersom han använde den vid skrivandet av Bibeln. Således underrättar oss Skriften om att Gud med sitt ”finger” skrev de tio buden på två stentavlor. (2 Mos. 31:18; 5 Mos. 9:10) När Gud använde människor till att skriva Bibelns olika böcker, var hans symboliska finger, hans ande, likaså den vägledande kraften bakom dessa människors penna. Guds heliga ande är osynlig, men den har varit verksam på ett storslaget sätt med det synliga, påtagliga resultatet att människorna har fått den värdefulla gåva som Guds sanningsord, hans bibel, utgör. Det är höjt över allt tvivel att Bibelns Författare är Jehova Gud, som från himlen meddelar sig med sina skapelser.

SAMLINGEN AV INSPIRERADE SKRIFTER PÅBÖRJAS

21. a) Hur började skrivandet av den Heliga skrift? b) På vilket sätt sörjde Jehova för att den bevarades?

²¹ Som vi har sett gav Jehova Mose ”Vittnesbördets två tavlor, tavlor av sten som det var skrivet på med Guds finger”. (2 Mos. 31:18) Denna skrift bestod av de tio buden, och det är av intresse att detta dokument officiellt nämner Guds namn, Jehova, åtta gånger. Samma år, 1513 f.v.t., befallde Jehova Mose att börja göra uppteckningar som skulle bevaras. Därmed började skrivandet av den Heliga skrift. (2 Mos. 17:14; 34:27) Gud befallde också Mose att låta förfärdiga ”vittnesbördets ark” eller förbundets ark, en konstfullt arbetad kista, i vilken israeliterna skulle bevara detta mycket värdefulla meddelande. (2 Mos. 25:10—22; 1 Kung. 8:6, 9) Jehova tillhandahöll ritningen till Arken och till tältboningen som skulle hysa den; och den främste hantverkaren och byggmästaren, Besalel, blev uppfylld ”med Guds ande, i vishet, i förstånd och i kunskap och i allt slags hantverksskicklighet” för att kunna fullborda sitt arbete enligt den mönsterbild Gud hade gett. — 2 Mos. 35:30—35.

22. a) Vem är Författaren till de inspirerade Skrifterna, och hur lång tid tog det att skriva dem? b) Vilka deltog i skrivandet av Bibeln, och vad är känt om dem?

²² När Gud gjorde sitt uppsåt känt, talade han ”vid många tillfällen och på många sätt” under en lång tidsperiod. (Hebr. 1:1) Skribenterna, som skrev ner hans ord, gjorde detta från år 1513 f.v.t. till omkring år 98 v.t., eller under omkring 1.610 år. Den ende Författaren, Jehova Gud, använde omkring 40 skrivare eller sekreterare. Alla dessa som deltog i skrivandet var hebréer och således medlemmar av den nation som blev betrodd ”med Guds heliga utsagor”. (Rom. 3:2) Åtta av dem var kristna judar som kände Jesus, antingen personligen eller genom hans apostlar. De inspirerade skrifter som hade skrivits före deras tid hade burit vittnesbörd om Messias’ eller Kristi ankomst. (1 Petr. 1:10, 11) Fastän dessa jordiska bibelskribenter från Mose till aposteln Johannes kom från många olika samhällsställningar, hade de alla del i att hävda Jehova Guds suveränitet och förkunna hans uppsåt på jorden. De skrev i Jehovas namn och genom hans andes kraft. — Jer. 2:2, 4; Hes. 6:3; 2 Sam. 23:2; Apg. 1:16; Upp. 1:10.

23. Vilka tidigare redogörelser använde några bibelskribenter, och hur blev dessa redogörelser en del av de inspirerade Skrifterna?

²³ Flera av dessa skribenter tog i sina redogörelser med sammanställningar från ögonvittnesskildringar som skrivits långt tidigare av män som inte alla var inspirerade. Mose kan till exempel ha sammanställt delar av Första Moseboken från sådana ögonvittnesskildringar, liksom Samuel kan ha gjort, när han skrev Domarboken. Det gick till i stort sett på samma vis då Jeremia sammanställde Första och Andra Kungaboken och då Esra skrev Första och Andra Krönikeboken. Den heliga anden vägledde dessa sammanställare när det gällde att avgöra vilka delar av de äldre dokumenten som skulle tas med, varigenom sammanställningarnas äkthet bestyrktes. Från och med tillkomsten av dessa sammanställningar blev dessa utdrag ur äldre dokument en del av de inspirerade Skrifterna. — 1 Mos. 2:4; 5:1; 2 Kung. 1:18; 2 Krön. 16:11.

24, 25. a) Vilken period av historien omfattar Bibeln? b) Peka på några intressanta fakta som ges i tabellen på sidan 12.

²⁴ I vilken ordning kom Bibelns 66 böcker till oss? Vilken del av tidens ändlösa ström omfattar de? Sedan redogörelsen i Första Moseboken har beskrivit himlarnas och jordens skapelse och hur jorden bereddes som människans hem, tar den upp början av människans historia från den första människans skapelse år 4026 f.v.t. Den Heliga skrift berättar sedan om viktiga händelser fram till kort efter år 443 f.v.t. Efter ett uppehåll på mer än 400 år tar den så återigen upp berättelsen år 3 f.v.t. och för den fram till omkring år 98 v.t. Ur historisk synvinkel täcker således Bibeln en period av 4.123 år.

²⁵ Tabellen på sidan 12 hjälper oss att sätta oss in i bibelskribenternas bakgrund och den ordning i vilken Bibelns skrifter blev till.

DEN GUDOMLIGA SANNINGENS FULLSTÄNDIGA ”BOK”

26. På vilket sätt utgör Bibeln en enda fullständig bok?

²⁶ Den Heliga skrift utgör, som en samling böcker från Första Moseboken till Uppenbarelseboken, en enda fullständig bok, ett enda fullständigt bibliotek, vars skrifter alla är inspirerade av en och samme suveräne Författare. Den bör inte delas upp i två delar, så att den ena delen tillskrivs mindre värde. De hebreiska skrifterna och de kristna grekiska skrifterna är beroende av varandra. De senare kompletterar de förra, så att de tillsammans utgör den gudomliga sanningens ena och enda fullständiga bok. Bibelns 66 böcker utgör alla tillsammans ett enda bibliotek, den Heliga skrift. — Rom. 15:4.

27. Varför är uttrycken ”Gamla testamentet” och ”Nya testamentet” missvisande?

²⁷ Det är ett traditionens misstag att dela upp Guds skrivna ord i två delar och kalla den första delen, från Första Moseboken till Malaki, ”Gamla testamentet” och den andra delen, från Matteus till Uppenbarelseboken, ”Nya testamentet”. I 2 Korinthierna 3:14 talas det i 1883 års översättning om ”läsningen av gamla testamentet”, men här syftar aposteln inte på de forntida hebreiska skrifterna i deras helhet. Han menar inte heller att de inspirerade kristna skrifterna utgör ett ”nytt testamente [förbund]”. Aposteln talar om lagförbundet, som Mose upptecknade i Pentateuken eller de fem Moseböckerna och som bara utgör en del av de förkristna skrifterna. Därför säger han i 2 Kor. 3:15 nästa vers: ”... då Moses läses”. Det grekiska ord som har återgetts med ”testamente” i 1883 års översättning återges med ”förbund” i många nyare översättningar. — Matt. 26:28; 2 Kor. 3:6, 14; Nya Världens översättning av den Heliga skrift; 1917; 1981.

28. Vilken försäkran ges beträffande Bibelns profetior?

²⁸ Man får inte göra ändringar i det som har blivit upptecknat och bevarat som den Heliga skrift. (5 Mos. 4:1, 2; Upp. 22:18, 19) Aposteln Paulus skriver om detta: ”Men även om vi eller en ängel från himlen förkunnade för er såsom goda nyheter något utöver vad vi har förkunnat för er såsom goda nyheter, så må han vara förbannad.” (Gal. 1:8; se också Johannes 10:35.) Hela Jehovas profetiska ord måste uppfyllas när den rätta tiden är inne. ”Så kommer mitt ord, som utgår ur min mun, att visa sig vara. Det kommer inte att vända tillbaka utan resultat till mig, utan det kommer sannerligen att utföra det som jag har funnit behag i, och det kommer att ha säker framgång i det som jag har sänt ut det till.” — Jes. 55:11.

ETT STUDIUM AV SKRIFTERNA

29. Vilka inledande upplysningar ges det i kapitlen om de enskilda bibelböckerna?

²⁹ På de följande sidorna blir den Heliga skrifts 66 böcker i tur och ordning föremål för studium. Bakgrunden till varje bok beskrivs, och upplysningar ges beträffande skribenten, den tidpunkt då boken skrevs och i en del fall den tidrymd den omfattar. Dessutom framförs bevis för att boken är äkta och att den med rätta räknas som en del av de inspirerade Skrifterna. Dessa bevis kan man finna i Jesu Kristi ord eller i andra Guds tjänares inspirerade skrifter. Bokens äkthet påvisas ofta med hjälp av den obestridliga uppfyllelsen av Bibelns profetior eller vittnesbörd som boken själv ger, till exempel dess inre samstämmighet, ärlighet och uppriktighet. Understödjande bevis hämtas också från arkeologiska fynd eller pålitlig profanhistoria.

30. På vilket sätt presenteras innehållet i varje bibelbok?

³⁰ I beskrivningen av innehållet i varje bok har vi eftersträvat att få bibelskribentens kraftfulla budskap att framträda på ett sådant sätt att det i läsarens hjärta ingjuter djup kärlek till de inspirerade Skrifterna och deras Författare, Jehova Gud, och att därigenom öka uppskattningen av det levande budskapet i Guds ord, av dess praktiska värde, inre samstämmighet och skönhet. Innehållet i varje bok anges genom underrubriker. Detta är avsett att underlätta studiet och innebär inte någon godtycklig uppdelning av Bibelns böcker i underavdelningar. Varje bok är en enhet i sig själv och utgör ett värdefullt bidrag till förståelsen av Guds uppsåt.

31. a) Vilka upplysningar ges för att påvisa varför varje bok är nyttig? b) Vilket tema framhävs i alla redogörelserna?

³¹ Redogörelsen för varje bok avslutas med en framställning som förklarar varför den delen av de inspirerade Skrifterna är ”nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet”. (2 Tim. 3:16) Profetiornas uppfyllelse enligt senare bibelskribenters inspirerade vittnesbörd tas i betraktande. I vart och ett fall visas det hur boken bidrar till utvecklandet av Bibelns huvudtema. Bibeln innehåller inte några myter. Den innehåller det enda levande budskapet för mänskligheten. Från den första boken, Första Moseboken, till den sista boken, Uppenbarelseboken, vittnar de inspirerade Skrifterna om universums Skapares, Jehova Guds, uppsåt att helga sitt namn genom det kungarike som styrs av hans Säd. Däri ligger det storslagna hoppet för alla som älskar rättfärdighet. — Matt. 12:18, 21.

32. Vilka upplysningar ges för att öka vår uppskattning av Bibeln?

³² Efter själva genomgången av de 66 bibelböckerna ger vi en del upplysningar om Bibelns bakgrund. Det inbegriper studier av det utlovade landets geografi, fastställandet av tiden för de händelser som omtalas i Bibeln, bibelöversättningar, arkeologiska fynd och andra vittnesbörd om Bibelns äkthet och bevis för att förteckningarna över bibelböckerna är korrekta. Andra värdefulla upplysningar och tabeller förekommer också i det avsnittet. Allt detta är avsett att öka vår uppskattning av Bibeln såsom den mest praktiska och nyttiga boken på jorden i våra dagar.

33. Hur kan Bibeln beskrivas, och till vilken nytta är det att studera den?

³³ Den gudomlige Författaren har utförligt talat till människorna. Han har visat djup kärlek och faderligt intresse genom det som han har gjort för sina barn på jorden. Vilken enastående samling inspirerade dokument han har gett oss genom den Heliga skrift! Den utgör sannerligen en skatt som saknar motstycke, ett uttömmande bibliotek av ”Gud-andade” upplysningar, som i fråga om rikedom och omfattning vida överträffar de skrifter som har rent mänskligt ursprung. Att vi ägnar oss åt att studera Guds ord kommer inte att vara ”tröttande för köttet”, utan det kommer i stället att vara till evig nytta för oss att vi lär känna ”Jehovas uttalande [som] består för evigt”. — Pred. 12:12; 1 Petr. 1:24, 25.

[Tabell på sidan 12]

BIBELNS INSPIRERADE SKRIBENTER OCH DERAS SKRIFTER

(I kronologisk ordning)

9. Heman Vis man Psalm 88

10. Etan Vis man Psalm 89

27. Haggaj Profet 520 f.v.t. Haggaj

28. Sakarja Profet 518 f.v.t. Sakarja