De yttersta dagarna — Vilka är bevisen?
”Och inga klockor ljöd och ingen grät, hurudan hans förlust än var, ty nästan alla inväntade döden. ... Och människor sade och trodde: ’Detta är världens undergång.’” — En italiensk krönikör om verkningarna av digerdöden på 1300-talet.
UPPRIKTIGA personer i gångna generationer har med orätt trott att de levt i de yttersta dagarna. I det ovan citerade fallet var det sjukdomen böldpest som betraktades som tecknet på världens ände. Enligt vissa beräkningar dog en tredjedel av Europas befolkning i den sjukdomen. Men världens ände kom inte. Tiden för Guds ingripande var ännu inte inne.
Hur kan man då vara säker på att Jehovas vittnen har rätt när de tillkännager att den nuvarande världsordningen är nära sitt slut och att Guds rikes styre skall breda ut sig över jorden? Den enda möjligheten är att undersöka deras påståenden och jämföra dem med bibelns förutsägelser. Vilka är då de speciella profetior som beskriver de händelser som utmärker de yttersta dagarna?
Krig, hungersnöd och hemsökelse
Några av de viktigaste dragen i dessa profetior räknas upp i den berömda synen av Apokalypsens ryttare i Uppenbarelseboken 6:1—8, och de är:
”En eldfärgad häst; och åt honom som satt på den gavs det att ta bort freden från jorden, så att de skulle slakta varandra.” Lägg märke till att ryttaren på denna häst skulle ta bort freden från jorden, inte bara från några få nationer. Den symboliserar därför en tid av världsomfattande krig och slaktande. Har vi upplevt det under 1900-talet?
”En svart häst; och han som satt på den hade en våg i sin hand.” Detta är en träffande symbol av livsmedelsbrist och hungersnöd. Är sådana förhållanden rådande i vår generation?
”En blek häst; och han som satt på den hade namnet Döden. Och hades följde tätt efter honom. Och det gavs dem myndighet över fjärdedelen av jorden, att döda med ett långt svärd och med hungersnöd och med dödlig hemsökelse och genom vilddjuren på jorden.” Här är det fråga om plötslig död som, vare sig den kommer genom krig, hungersnöd, hemsökelser eller vilddjur, sänder stora mängder offer i en förtidig grav (hades). Har inte tiotals miljoner människor fått gå i graven under sådana omständigheter i vår tid?
Förutom dessa syner har vi de förhållanden som Jesus förutsade. Några av dem är: ”Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det blir hungersnöd och jordbävning på den ena platsen efter den andra. ... Många falska profeter skall framträda och bedra många. Genom att laglösheten tilltar kommer kärleken att kallna hos de flesta.” (1981 års svenska översättning) Han förutsade också att det skulle ske ett världsomfattande vittnande eller predikande av ”dessa goda nyheter om riket”, innan slutet skulle komma.
Den kristne aposteln Paulus beskrev också människors reaktioner och sade att i de yttersta dagarna ”skall människorna bara tänka på sig själva och fråga efter pengar, ... de skall inte mer lyda sina föräldrar. De skall vara otacksamma.” Han tillade: ”De älskar sina lustar i stället för att älska Gud. De har ett sken av gudsfruktan men de står främmande för dess kraft.” — Hedegård.a
Kom ihåg att även om Jesu profetia pekar på att det innebär en klimax i människans historia, när alla dessa händelser inträffar inom samma generation, behöver det inte innebära att de är större till antalet eller omfattningen än under tidigare generationer, även om det skulle kunna vara så.
Har du sett dessa händelser och förhållanden nu under 1900-talet, i synnerhet sedan år 1914? Ser du dem rentav inträffa nu, år 1988? Låt oss, som en påminnelse, se tillbaka på några av de framträdande händelser som har påverkat och ännu påverkar mänskligheten och få svar på frågan: Visar dessa händelser att tiden för Guds ingripande genom Riket är nära? — Lukas 21:29—33.
[Fotnot]
a Dessa profetior finns beskrivna i detalj i följande avsnitt i bibeln: Matteus, kapitel 24; Lukas, kapitel 21; Markus, kapitel 13; 2 Timoteus 3:1—5.
[Bild på sidan 4]
Inskriptionen under detta typiska monument över stupade i första världskriget lyder: ”Till bestående minne av de ärorika döda i staden Evesham [England] som gav sitt liv för sitt fosterland i det stora kriget.”