Ungdomar frågar:

”Är bibeln verkligen sann?”

MICHELLE fick en kristen uppfostran av föräldrar som hade en fast tro på bibeln. Att tro på att bibeln är sann var för Michelle som att tro på att dag följer på natt.

Men en dag gick det upp för henne att hon inte visste varför hon trodde på bibeln. ”Antagligen hade jag fram till dess trott på den därför att min mamma och pappa trodde på den”, sade hon, ”men jag kände att jag behövde mer än bara vetskapen om att bibeln var sann. Jag hade aldrig själv fått något riktigt bevis för att bibeln är Guds inspirerade ord.”

Vad spelar det för roll?

Men du kanske undrar: ”Är det verkligen så viktigt att vara säker på att bibeln är sann?” Ja, det är det faktiskt!

För det första gör bibeln anspråk på att vara Guds bok. (1 Tessalonikerna 2:13) Ifall detta är sant, är ditt liv beroende av att du gör som den säger. ”Mina ord ... är liv för var och en som finner dem”, sägs det i Guds ord. — Ordspråksboken 4:20—22.

Om ditt liv var beroende av en kirurgs skicklighet, visst skulle du då vilja vara säker på att han inte var någon kvacksalvare. På liknande sätt behöver du vara säker på att bibeln är sann.

Att bara äga en bibel är inte tillräckligt

Detta inbegriper mer än att bara äga en bibel. I storstadslägenheter händer det ofta att människor som bor grannar med varandra inte lär känna varandra, trots att bara en vägg skiljer dem åt. De bygger således aldrig upp något förtroende för eller någon tillit till sina grannar. För att kunna göra det måste de ta sig tid att lära känna varandra. På liknande sätt kan bibeln, trots att den kanske befinner sig på bara en armlängds avstånd från dig, ändå förbli en bok som du aldrig lär känna. Om du någonsin skall kunna få tillit till bibeln, behöver du sätta den på prov.

Aposteln Paulus ger de kristna följande råd: ”Förvissa er om allt.” Eller, som parafrasen i Levande Bibeln uttrycker det: ”Pröva allt som sägs, så att ni är säkra på vad som är sant.” (1 Tessalonikerna 5:21) Innebörden i detta uttalande är att man undersöker och skärskådar någonting, för att se om det är äkta. Förr i tiden gjordes det i samband med värdefulla metaller. Om du fick möjlighet att skaffa dig en ring eller ett halsband av guld, skulle du då inte först förvissa dig om att smycket var av äkta guld?

Pamela, till exempel, hade passivt godtagit bibeln sedan hon var tio år gammal. Men allteftersom hon blev äldre insåg hon behovet av ett djupare studium i bibeln. ”Att bara få höra från andra att bibeln är sann var inte tillräckligt för mig”, säger hon. ”Jag behövde ha logiska förnuftsskäl för att kunna bli övertygad.” (1 Petrus 3:15) Hennes inställning liknade därför vissa människors, som bodde i den forntida staden Berea.

Aposteln Paulus besökte denna grekiska stad omkring år 50 v.t. Det Paulus hade att berätta lät förnuftigt för dessa judar i Berea. Men de ville förvissa sig om att det var sant. (Ordspråksboken 14:15) Vad gjorde de? Sedan de hade lyssnat till Paulus, ”rannsakade [de] dagligen Skrifterna för att veta om det förhöll sig så med dessa ting”. (Apostlagärningarna 17:11) De jämförde alltså noggrant Paulus’ ord med vad de kunde finna i Skrifterna. Det är något du också kan göra.

Hur kan du pröva bibeln?

Vad skall du börja med? Ett av de mäktigaste bevisen för att bibeln är inspirerad är dess osvikliga förmåga att förutsäga framtiden. ”Vem bland dem [nationerna] finns, som skulle kunna förutsäga sådant?” frågas det. Det är endast den allsmäktige Guden som ofelbart ”i förväg förkunnar vad komma skall”. (Jesaja 43:9; 46:10) Detta gör han också gång på gång i bibeln. ”Efter att ha undersökt en del av bibelns profetior”, säger 14-åriga Janine, ”blev jag helt förbluffad över hur den kunde förutsäga allt det den gör.”

Ett annat ämnesområde som man kan studera är bibelns historiska exakthet. Pamela säger: ”Det var verkligen en hjälp för mig att se hur historiskt tillförlitlig bibeln är. Jag började förstå att det rörde sig om verkliga händelser och verkliga personer, inte bara fantasiberättelser.”

Andra givande ämnesområden att studera och undersöka är bibelns inre harmoni, dess ärlighet och uppriktighet och dess vetenskapliga exakthet. På sidorna 18 och 19 ges exempel på upplysningar som bygger upp förtroendet för bibeln.

Ytterligare ett annat sätt att undersöka bibeln får vi vår uppmärksamhet riktad på av en ung man som heter Philip. Han säger: ”Mitt förtroende för bibeln byggdes upp, när jag såg dess inflytande på människors liv. Jag såg att de som levde efter bibeln inte blev betungade, utan att de i själva verket fick stor nytta av det.”

Skulle inte du också förvänta att en bok från Gud åstadkommer goda resultat? Fakta visar också att människor som följer dess vägledning blir bättre människor. (Se Efesierna 4:20—32.) ”Att få se hur människor blir lyckliga av att tillämpa bibelns principer”, tillägger 13-åriga Sara, ”bygger verkligen upp ens förtroende för att bibeln är sann.” (Psalm 119:1, 2; jämför 1 Kungaboken 10:6—8.) Visst har hon rätt!

”Bättre är att vara två än en”

Naturligtvis kan det hända att du behöver ha hjälp med att undersöka bibeln. Sällskapet Vakttornet har också framställt publikationer som är till hjälp i detta avseende.a Dessutom påminner oss Predikaren 4:9 om följande: ”Bättre är att vara två än en.” Varför inte vända dig till någon som du litar på, någon som inte kommer att bagatellisera problemet, och be om hjälp?

Walter, som är 15 år gammal, upptäckte till exempel att få av hans skolkamrater och lärare trodde på bibeln. Detta oroade honom och gjorde honom osäker. Han förklarade emellertid för sin far hur han kände det. Därefter tillbringade de många timmar tillsammans för att studera bibeln noggrant och bygga upp förtroendet för dess sannfärdighet. ”Jag lyckades finna goda skäl till att tro på bibeln i stället för att bara blint godta den”, säger han. — Romarna 12:1, 2.

”Var uppriktig mot dina föräldrar, om du har något problem i detta avseende”, föreslår Janel, en ung kvinna. ”Ställ frågor, om det är något som du tycker är svårt att tro på.” (Ordspråksboken 15:22) Dennis lärde sig genom att gå den svåra vägen. Han gick igenom en smärtsam period av upproriskhet, innan han lyckades övertyga sig själv om att bibeln är sann. Hans erfarenhet lärde honom behovet av djupt personligt intresse och ansträngning för att kunna bygga upp tillit till bibeln. ”Det kan leda till verkliga problem senare”, säger han, ”om man bara passivt godtar det som ens föräldrar säger, utan att själv tänka igenom det.” — 1 Timoteus 4:15.

En annan stor hjälp i detta avseende är samvaro med andra vars tro på bibeln är stark. (Ordspråksboken 27:17) ”Fråga andra vad som övertygade dem”, säger Dennis. Och när du träffar medtroende, gör det då till en vana att vara en god lyssnare. (Hebréerna 10:24, 25) ”Jag brukade bara sitta där på mötena och inte registrera särskilt mycket”, säger Kimberley, som är 21 år gammal. ”Sedan insåg jag att jag behövde göra mycket mer, om jag någonsin skulle kunna få verklig tro på bibeln.” Hon följde rådet i Ordspråksboken 1:5 (NW). Hon lyssnade bättre och tillägnade sig mera undervisning.

Slutligen krävs det att man har rätt inställning. (Psalm 25:4, 5, 9) Om du skall kunna lita på bibeln, ”är det verkligen viktigt att be till Gud om hjälp”, betonar Sara. När allt kommer omkring är det ju hans bok. Vi behöver följa en princip som Jesus uttalade: ”Fortsätt med att be, så skall det ges åt er; fortsätt med att söka, så skall ni finna.” (Matteus 7:7) På detta sätt kan du bygga upp ett förtroende för bibeln.

Aposteln Paulus sade till Timoteus: ”Förbli du i de ting som du har lärt och har övertygats att tro på”, eller som The New Testament in Modern English uttrycker det: ”Det som du har lärt och som du vet är sant.” (2 Timoteus 3:14) Timoteus övertygades att tro på det som han lärde sig, eftersom han fick tillräckliga bevis. Så var det också för Michelle, som nämndes i början av denna artikel. Hon undersökte bevisen noggrant och kan nu säga: ”Jag är säker på att bibeln är sann.”

[Fotnoter]

[Ruta/Bild på sidorna 18, 19]

Bibliska profetior och deras uppfyllelse

Läs profetiorna som är upptecknade i Lukas 19:41—44; 21:20, 21. Strax före sin död år 33 v.t. grät Jesus över Jerusalem, eftersom han visste vad som skulle hända med staden. Han förutsade hur romarna skulle komma och bygga ”ett belägringsverk av spetspålar” omkring Jerusalem och hur de skulle ödelägga staden och åstadkomma stor nöd. Sedan uppmanade han sina lärjungar att ”fly till bergen”, när de såg romarna komma emot staden, och på det sättet rädda sina liv.

Om du undersöker historien, kommer du att finna att allt detta verkligen inträffade. År 66 v.t., 33 år senare, angrep romerska trupper Jerusalem. Enligt den judiske historieskrivaren Josefos drog sedan den romerske befälhavaren ”plötsligt tillbaka sina män, gav upp hoppet, fastän han inte hade lidit något bakslag, och i strid med allt sunt förnuft drog han sig tillbaka från staden”. Detta gjorde det möjligt för de kristna som kom ihåg Jesu profetia att fly. År 70 v.t. återvände romarna, byggde ett 7,2 kilometer långt stängsel runt staden och innestängde alla som befann sig där inne. ”Själva Jerusalem blev systematiskt nerrivet, och templet lämnades i ruiner”, sägs det i boken The Bible and Archaeology.

Bibelns historiska tillförlitlighet

Boken A Lawyer Examines the Bible riktar på följande sätt uppmärksamheten på bibelns historiska exakthet: ”Under det att man i romanser, legender och falska vittnesbörd omsorgsfullt förlägger omtalade händelser till någon avlägsen plats och någon obestämd tid, varigenom man bryter mot de allra första reglerna som vi jurister lär oss om god plädering, att ’förklaringen måste ange tid och plats’, anger den bibliska skildringen för oss med den ytterligaste noggrannhet tid och plats för det som den skildrar.”

The New Bible Dictionary ger följande kommentar: ”[Apostlagärningarnas skribent] sätter in sin skildring i den samtida historiens ram; sida upp och sida ner nämner han stadsmagistrater, landshövdingar, lydkungar och liknande, och dessa omnämnanden visar sig gång på gång vara helt korrekta vad plats och tid angår.”

Bibelns inre harmoni och uppriktighet

Föreställ dig att en bok började skrivas vid tiden för det romerska imperiet, fortsatte att utarbetas under medeltiden och fullbordades nu på 1900-talet. Vad skulle du vänta dig, om skribenternas yrken var av så skilda slag som soldater, kungar, präster, fiskare, herdar och läkare? Skulle du vänta dig att boken var harmonisk och samstämmig? ”Omöjligt!” säger du. Bibeln skrevs under sådana omständigheter — ändå är den helt igenom harmonisk. Bibeln är en samling av 66 böcker som skrevs under en period av 1.600 år av omkring 40 olika skribenter.

Under det att de flesta forntida skribenter enbart redogjorde för sina framgångar och goda egenskaper, erkände bibelns skribenter öppet sina misstag såväl som deras kungars och ledares fel och brister. Du kan läsa några sådana exempel i 4 Moseboken 20:1—13 och 5 Moseboken 32:50—52 angående Mose, som själv skrev dessa skildringar; i Jona 1:1—3 och 4:1 angående Jonas egna felsteg; och i Matteus 17:18—20,; 18:1—6,; 20:20—28; och 26:56 angående de dåliga egenskaper som Jesu lärjungar visade prov på. Bibelskribenternas ärlighet och uppriktighet bestyrker deras anspråk på att vara inspirerade av Gud.

[Bild på sidan 17]

Innan du köper ett guldsmycke förvissar du dig om att det är äkta