Ungdomar frågar:
Vad kan jag göra om min familj är fattig?
DEN kåkstad i Sydafrika som George växte upp i framkallar inte några lyckliga minnen hos honom. ”Vi bodde i en typisk mukhukhu — ingenting annat än ett plåtskjul med två rum”, erinrar han sig. Han delade ett av rummen med sina åtta syskon. Under vintermånaderna trotsade han den kalla vinden för att hämta vatten från den enda vattenkranen i hela samhället. ”Men vad jag hatade mest av att växa upp som fattig”, säger George, ”var att se hur min far arbetade ut sig bara för att hålla oss vid liv. Jag var förbittrad över att det inte tycktes finnas någon väg ut ur det hela.”
Ekonomiska umbäranden är en livets realitet i utvecklingsländerna. Och även i de rika västländerna finns ett chockerande antal fattiga människor. Du kanske är en av dem. Liksom George kan du till och med känna dig fångad i en fälla. Även om det är förståeligt att man kan känna det så, kan det också få dig att reagera på ett sätt som förvärrar snarare än mildrar fattigdomsproblemet.
Flyktfällan
Ett oroväckande antal fattiga ungdomar försöker undkomma fattigdomens plågor genom att döva sina sinnen med alkohol eller droger. Forskaren Jill Swart säger om gatubarnen i en sydafrikansk stad att de ”inte sniffar lim bara för att ’få en kick’. De gör det för att undkomma kylan, ensamheten och hungern.”
Men hur känner sig dessa ungdomar när de kvicknar till efter ruset? Jill Swart har noterat förekomsten av sådana symptom som ”djup depression”, ”aggressioner”, ”häftiga svängningar i humöret”, ”synrubbningar” och en mängd andra krämpor som knappast kan beskrivas som en lyckosam ”flykt” undan fattigdomen.
en vise kung Salomo sade: ”En drinkare . . . kommer att råka i fattigdom, och dåsighet kommer att klä en i blott och bart trasor.” (Ordspråksboken 23:21, NW) Att försöka stänga ute fattigdomen i sitt liv genom att förvränga sinnet med alkohol, sniffning eller droger kommer inte att få problemet att försvinna. (Jämför Ordspråksboken 31:7.) Det är som Maria, en 16-årig flicka från en fattig enföräldersfamilj i Sydafrika, konstaterade: ”Att försöka fly från verkligheten orsakar fler problem än det löser.” De höga kostnaderna med att upprätthålla sådana nedbrytande vanor gör dessutom att man drivs ännu djupare in i fattigdomen. Det är bara om en ung människa modigt tar itu med sin situation som hon kan hoppas komma till rätta med den.
Vrede och frustration
I sin ilska över att sitta fast i fattiga förhållanden avreagerar sig många ungdomar genom våld, vandalism, stölder och andra former av ungdomsbrottslighet. I The World Book Encyclopedia heter det att sådana ungdomar ser detta som ”den enda utvägen ur ledan, fattigdomen och andra problem”. George, som omnämndes tidigare, minns att vissa av hans jämnåriga blev uppretade och besvikna och gick med i olika gäng som terroriserade omgivningen. Han tillägger att ”de försörjde sig i huvudsak på att slåss och stjäla”. Åter andra ungdomar försöker övervinna fattigdomen genom att låta sig dras in i inkomstbringande illegala aktiviteter, till exempel narkotikaförsäljning.
Brottsligt uppträdande är dock långt ifrån någon bot mot fattigdomen, utan gör bara saken värre. Energi som kunde ha getts ett produktivt utlopp — till exempel genom att lära sig något yrke eller någon användbar färdighet — förslösas till ingen nytta. I stället för att förbättra sin situation utsätter sig egensinniga ungdomar bara för ytterligare fysiska och känslomässiga skador. För vissa ungdomar slutar det med en tids fängelsevistelse — eller med en våldsam död. Det är som kung Salomo varnade: ”Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan.” — Ordspråksboken 13:18.
Hjälplös och utan hopp
Den största skada som fattigdomen kan orsaka hos en ung människa är kanske efterhängsna mindervärdeskänslor. För många har själva omfattningen hos deras fattigdom släckt allt hopp om att de någonsin skall kunna åstadkomma någon förbättring av sin levnadsstandard. I The World Book Encyclopedia förklaras det att unga människor ofta ”förvärvar samma hopplöshets- och hjälplöshetskänslor som deras föräldrar har utvecklat”. Till slut kan det uppstå en ”fattigkultur”, vars offer fogar sig i ett liv i misär.
Men kommer din situation att förbättras av att du frossar i känslor av hjälplöshet och hopplöshet? Nej! Att göra så kommer bara att underhålla armodets onda cirkel. Som ett gammalt ordspråk uttrycker saken: ”En vindspejare får aldrig så, och en molnspanare får aldrig skörda.” (Predikaren 11:4) Om en jordbrukare bara koncentrerade sig på allt negativt som skulle kunna hända — vinden som kunde blåsa bort hans utsäde eller regnet som kunde blöta ner hans skörd — skulle han aldrig uträtta det som måste uträttas. Genom att bara koncentrera dig på dina negativa känslor skulle du på liknande sätt kunna lamslå alla dina försök till framsteg.
Kung Salomo gav därför detta ytterligare råd: ”Så din säd om morgonen, och låt inte din hand vila intill kvällen; ty du vet inte var detta kommer att ha framgång.” (Predikaren 11:6, NW) Ja, i stället för att bli lamslagen av fruktan för misslyckande eller av en känsla av att situationen är hopplös bör du handla! Det finns saker du kan göra som kan hjälpa dig att undan för undan ersätta negativa känslor med positiva.
Hur man bygger upp sin självaktning
Se till exempel på 11-årige James. Han bor med sin mor och sin syster i en kåkstad nära Johannesburg i Sydafrika. Materiellt sett äger de nästan ingenting. Varje veckoslut hjälper James frivilligt till med att bygga en Rikets sal för Jehovas vittnen. Detta håller honom inte bara sysselsatt och hindrar att han har långtråkigt, utan ger honom också en känsla av att uträtta någonting. James säger med ett brett leende: ”Efter en dags arbete på Riketssalsbygget känner jag mig mycket nöjd och glad!” Trots sin fattigdom har denne unge pojke ändå värdefulla tillgångar, nämligen tid och energi.
En annan fruktbärande verksamhet är arbetet med att från dörr till dörr undervisa från Bibeln. (Matteus 24:14) Många unga vittnen för Jehova deltar regelbundet i detta arbete. Genom att göra det ger de inte bara andra ett hopp om ett bättre liv i framtiden, utan de får också en känsla av självaktning och värde. Det är sant att man inte tjänar några pengar på att utföra sådant arbete. Men kom ihåg det budskap Jesus gav till kristna i den forntida församlingen i Smyrna. De var mycket fattiga materiellt sett, men på grund av deras djupa andlighet kunde Jesus säga till dem: ”Jag känner din vedermöda och fattigdom — men du är rik.” På grund av att de aktivt utövade tro på Jesu utgjutna blod skulle de till sist bli ytterst rika, eftersom de skulle få det eviga livets krona. — Uppenbarelseboken 2:9, 10.
Det är inte lätt att växa upp som fattig. Men du har inga skäl att känna dig skamsen eller hjälplös eller tycka att situationen är hopplös. Fattigdomen existerar därför att ”människa har härskat över människa till hennes skada”. (Predikaren 8:9, NW) Bevismaterialet säger oss att Gud snart kommer att ta över styret över jorden och avlägsna all fattigdom och dess förödande verkningar. (Psalm 37:9—11) Hans Son, Jesus Kristus, kommer att leda miljarder människor in i det jordiska paradiset, alldeles som han lovade den utfattige ogärningsman som, när de hängde döende på tortyrpålar, gav uttryck åt sin tro på honom. (Lukas 23:43) Under tiden finns det många praktiska åtgärder du kan vidta för att klara av fattigdomen. En framtida artikel kommer att behandla dessa.
[Ruta på sidan 20]
”Jag kände mig som fattigdomens fånge”
George var en ung man från Afrika som till varje pris ville stanna kvar i skolan och avsluta sin grundutbildning. Han tänkte att om han gjorde det skulle han kunna hitta ett välbetalt arbete som kunde dra honom och hans familj ur fattigdomen. Men så blev det inte. Georges familj kom i sådan penningknipa att han efter bara sex års skolgång kände sig tvingad att sluta skolan och skaffa ett arbete. Till slut fick han arbete som packare på en konservfabrik, med en lön på cirka 30 kronor per vecka. Hela hans lön gick till familjens behov.
”Även om jag kände mig som fattigdomens fånge”, säger George, ”insåg jag att det inte alls skulle vara till någon hjälp för mig att gå med i något gäng eller stjäla ihop till min försörjning. I dag är många av mina jämnåriga som gjorde sådana saker antingen hopplöst utslagna, alkoholister och narkotikaslavar, eller också sitter de i fängelse. För somliga ledde deras levnadssätt till och med till döden.”
Senare kom George i kontakt med Jehovas vittnen. ”Något av det första jag lade märke till vid de kristna mötena var att alla kom och pratade med mig på ett respektfullt sätt.” Han tillägger: ”Med tiden lyckades jag förvärva den tillförsikt och den självaktning jag tidigare hade saknat.” George fann också stor tröst i sådana bibelställen som Psalm 72:12, 13, där det står: ”Ty han [den messianske kungen] skall rädda den fattige som ropar. . . . Han skall vara mild mot den arme och fattige, de fattigas själar skall han frälsa.” Bibelns löften fyllde honom med nytt hopp och livsmod.
Om man ser på George i dag, skulle man aldrig kunna gissa vilken hård kamp han har haft för att byta ut sina känslor av hjälplöshet och hopplöshet mot en positiv syn. Han är nu en lyckligt gift man och tjänar som presiderande tillsyningsman i en församling av Jehovas vittnen i Soweto i Sydafrika.
[Bilder på sidan 19]
Att använda tid och energi till att uträtta något nyttigt är mycket bättre än att tycka att allt är hopplöst