Del 5

Skolan och arbetet

Vare sig du älskar eller avskyr skolan kommer du att tillbringa minst nio år av ditt liv där. Dessa år kan vara som rena slavgörat eller som en upptäcktsfärd. Det hänger till stor del på hur du utnyttjar skoltiden. I det här avsnittet kommer vi att ta en närmare titt på skolan, läxorna, betygen och lärarna. Och för dem av er som redan har slutat skolan har vi några fina tips om hur man klarar sig på arbetsmarknaden.

Kapitel 17

Skall jag strunta i skolan?

JACK har varit skolkurator i över 25 år. Så det är inte lätt för skolkande elever att komma med någon ursäkt som Jack inte redan har hört. ”Eleverna har berättat allt möjligt för mig”, säger han. ”Till exempel: ’Jag trodde att jag skulle bli sjuk i dag.’ ... ’Min farfar i Alaska dog.’” Den ursäkt Jack har som sin ”favorit” är när tre pojkar påstod att de ”inte kunde hitta skolan för att det var så tät dimma”.

Dessa löjligt klena ursäkter avspeglar den motvilja många ungdomar känner mot skolan. Den omfattar allt från likgiltighet (”Den är väl okej, skulle jag tro”) till ren fientlighet (”Skolan är vidrig! Jag hatar den”). Gary, till exempel, fick ont i magen så fort han steg upp för att gå till skolan. Han sade: ”När jag kom i närheten av skolan blev jag så svettig och nervös ... att jag blev tvungen att gå hem igen.” Många ungdomar lider av sådan tvångsmässig fruktan för skolan — något som läkare kallar skolångest. Utlösande faktorer är ofta skolvåld, mobbning och betygshets. Många av dessa ungdomar går visserligen till skolan (efter lite övertalning från föräldrarnas sida), men de lider av ständig ångest och även fysisk smärta.

Det är inte förvånande att ett oroväckande antal ungdomar väljer att inte alls gå till skolan. Enbart i USA är omkring två och en halv miljoner grundskole- och gymnasieelever frånvarande varje dag! I en artikel i The New York Times sades det att så många (omkring en tredjedel) är ”ständigt frånvarande” i New Yorks gymnasieskolor ”att det är närapå omöjligt att undervisa” dessa elever.

Andra ungdomar reagerar ännu mer drastiskt. ”Skolan var tråkig och alldeles för sträng”, sade en ung man som heter Walter. Han hoppade av gymnasieskolan. Det gjorde också en flicka som heter Antonia. Hon hade problem med skolarbetet. ”Hur kunde jag göra mina uppgifter, när jag inte förstod det jag läste?” frågade hon. ”Jag bara satt där och blev dummare och dummare, så jag slutade.”

Faktum är att skolorna i många delar av världen brottas med allvarliga problem. Men ger det dig orsak att tappa allt intresse för skolan och hoppa av? Vad kan följden bli senare i livet, om man avbryter skolgången? Finns det goda skäl att fortsätta gå i skolan fram till examen?

Värdet av utbildning

Michael återvände till skolan så att han kunde få sitt avgångsbetyg. När han tillfrågades varför, sade han: ”Jag insåg att jag behövde en utbildning.” Men vad ligger egentligen i ordet ”utbildning”? Är det att kunna rabbla upp en imponerande rad fakta? Nej, lika lite som en trave med tegelstenar utgör ett hus.

Utbildningens syfte är att förbereda dig för vuxenlivet. Allen Austill, som har varit yrkesvalslärare i 18 år, talar om ”utbildning som lär en att tänka, att lösa problem, vad som är förnuftigt eller oförnuftigt, den grundläggande förmågan att tänka klart, att känna till vad som är fakta och veta sambandet mellan de enskilda delarna och helheten — att bedöma och gallra, att lära sig att lära”.

Var kommer då skolan in i bilden? För många hundra år sedan skrev kung Salomo ordspråk ”för att ge åt de oerfarna klokhet, åt en ung man kunskap och tankeförmåga”. (Ordspråksboken 1:1—4, NW) Ja, oerfarenhet hör ihop med ungdomen. Men skolan kan fostra dig och hjälpa dig att utveckla tankeförmåga. Det är förmågan att inte bara rabbla upp fakta, utan också att analysera dem och få fram användbara uppslag ur dem. Även om många har kritiserat vissa skolors undervisningsmetoder, så tvingas man trots allt i skolan att använda huvudet. Visserligen kanske det är svårt att förstå vad man har för nytta i livet av att kunna lösa geometriuppgifter eller plugga in en rad historiska årtal. Men Barbara Mayer skriver i sin bok The High School Survival Guide (Råd i hur man klarar sig i gymnasieskolan): ”Alla kommer inte att minnas alla de fakta och all den teori som lärarna tycker om att ta med i proven, men sådana förmågor som rätt studieteknik och planering kommer man aldrig att glömma.”

Tre universitetsprofessorer som har studerat de långsiktiga verkningarna av utbildning kom likaså fram till att ”de som är bättre utbildade har en bredare och djupare kunskap, inte bara om teoretiska fakta, utan också om dagens värld, och de är mer kunskapstörstiga och vet mer om hur man utnyttjar informationskällor. ... Dessa skillnader kvarstår även då man kommer upp i åren och inte gått i skolan på många år.” — The Enduring Effects of Education (Utbildningens bestående verkningar).

Viktigast av allt är att en utbildning kan rusta dig att fullgöra dina ansvarsuppgifter som kristen. Har du skaffat dig goda studievanor och lärt dig konsten att läsa är det lättare för dig att studera Guds ord. (Psalm 1:2) Har du i skolan lärt dig att uttrycka dig är det lättare för dig att undervisa andra om bibelns sanningar. Kunskaper i historia, naturvetenskap, geografi och matematik är också användbara och till hjälp för dig i dina kontakter med människor som har olika bakgrund, intressen och trosuppfattningar.

Skola och arbete

Skolan har också stor betydelse för dina framtida möjligheter att få arbete. Hur så?

Den vise kung Salomo sade om en skicklig arbetare: ”Hans plats är att tjäna kungar, inte må han tjäna ringa män.” (Ordspråksboken 22:29) Det stämmer även i vår tid. ”Den som inte kan något går miste om mycket i livet”, sade Ernest Green vid USA:s arbetsministerium.

Man förstår då att de som hoppar av skolan har små möjligheter att få ett arbete. Walter (som nämndes tidigare) fick på ett smärtsamt sätt erfara det. ”Jag har många gånger sökt ett jobb och inte fått det bara för att jag inte har något avgångsbetyg.” Han tillade också: ”Ibland använder folk ord som jag inte förstår, och då känner jag mig dum.”

I åldersgruppen 16—24 år är arbetslösheten bland ungdomar som har hoppat av skolan ”nästan dubbelt så hög som bland jämnåriga med avslutad skolgång och nästan tre gånger så hög som den allmänna arbetslösheten”. (The New York Times) ”De som inte fullföljer sin skolgång stänger möjligheternas dörr”, tillägger författaren F. Philip Rice i sin bok The Adolescent (Ungdomen). Den som har hoppat av skolan har antagligen inte lärt sig de baskunskaper som behövs för att klara av de allra enklaste arbetena.

Paul Copperman skriver i sin bok The Literacy Hoax (Bluffen kring läskunnigheten): ”En nyligen genomförd studie visar att man måste ha en sjundeklassares läskunnighet för att klara av att arbeta som kock, en åttondeklassares kunnighet för att klara av att arbeta som mekaniker och en nionde- eller tiondeklassares kunnighet för att klara av att arbeta som kontorsbiträde.” Han fortsätter: ”Jag tror att det är rimligt att dra slutsatsen att ett arbete som lärare, sjuksköterska, revisor eller ingenjör kräver en högre minimigräns i fråga om läskunnighet.”

Det är uppenbart att elever som verkligen anstränger sig för att lära sig sådana baskunskaper som läsning avsevärt förbättrar sina möjligheter att få ett arbete. Men på vilket annat sätt kan man dra nytta av skolan för livet?

En bättre människa

Det man har bestående nytta av i livet är att känna till sina starka och sina svaga sidor. Michelle, som för en tid sedan fick ett jobb inom databranschen, säger: ”I skolan lärde jag mig att arbeta under press, hur man klarar svåra uppgifter och hur man uttrycker sig.”

”Skolan lärde mig att få rätt syn på motgångar”, säger en ung flicka. Hon hade en tendens att skylla sina motgångar på andra och inte själv ta ansvar för dem. Andra ungdomar har haft nytta av att anpassa sig efter skolans rutiner och regler. Många kritiserar skolan för detta och påstår att det hämmar ungdomarnas mentala utveckling. Men Salomo uppmuntrade ungdomar att ”lära vishet och tukt [eller disciplin]”. (Ordspråksboken 1:2) Skolor där man upprätthåller disciplinen har frambringat många ungdomar som är disciplinerade men likväl kreativa.

Därför är det förståndigt av dig att dra full nytta av skoltiden. Hur kan du göra det? Låt oss börja med själva skolarbetet.

Frågor att resonera om

◻ Varför har så många ungdomar en negativ syn på skolan? Vad anser du om saken?

◻ Hur får man i skolan hjälp att utveckla sin tankeförmåga?

◻ Hur kan ens framtida möjligheter att få arbete påverkas av att man hoppar av skolan? Varför är det så?

◻ Vad har man mer för nytta av att fullfölja sin skolgång?

[Infälld text på sidan 135]

”Jag bara satt där och blev dummare och dummare, så jag slutade”

[Infälld text på sidan 138]

”En nyligen genomförd studie visar att man måste ha en sjundeklassares läskunnighet för att klara av att arbeta som kock, en åttondeklassares kunnighet för att klara av att arbeta som mekaniker och en nionde- eller tiondeklassares kunnighet för att klara av att arbeta som kontorsbiträde”

[Bilder på sidan 136]

Den disciplin man lär sig i skolan kan vara till nytta för livet

[Bild på sidan 137]

Det är svårt att få jobb för dem som inte har lärt sig de baskunskaper skolan ger

Kapitel 18

Hur kan jag få bättre betyg?

NÄR ett antal grundskoleelever tillfrågades: ”Vad oroar du dig mest för?” sade 51 procent av dem: ”Betygen!”

Det är inte att undra på att betygen är en stor bidragande orsak till nervositet bland ungdomar. Betygen kan betyda skillnaden mellan att bli antagen till en viss utbildning eller inte, mellan att få ett välbetalt arbete eller ett med bara låg lön, mellan att få föräldrarnas beröm eller bli utsatt för deras missnöje. Man kan inte komma ifrån att betyg och skrivningar har ett visst berättigande. Jesus Kristus prövade ofta sina lärjungars förståelse i vissa frågor. (Lukas 9:18) I boken Measurement and Evaluation in the Schools (Betygsättning i skolorna) sägs det: ”Resultatet av skrivningarna kan uppenbara varje enskild elevs starka respektive svaga sidor och fungera som en motiverande kraft för fortsatta studier.” Ditt betyg ger också dina föräldrar en uppfattning om hur det går för dig i skolan — vare sig det går bra eller dåligt.

Var balanserad

Bekymrar man sig alltför mycket om sina betyg kan det emellertid skapa kraftiga nervspänningar och ge upphov åt hård konkurrens. I en bok om ungdomar påpekar man att i synnerhet elever som satsar på att komma in på högskolan ”fångas i en konkurrenspräglad häxdans där betyg och rangordning i klassen värderas högre än själva lärdomen”. Resultatet av detta har enligt dr William Glasser blivit att eleverna ”redan tidigt i skolan lär sig att fråga vad som kommer med på skrivningarna och ... läser på enbart detta”.

Kung Salomo sade varnande: ”Jag själv har sett allt det hårda arbetet och all färdighet i arbetet, att det innebär den enes rivalitet mot den andre; också detta är tomhet och ett strävande efter vind.” (Predikaren 4:4, NW) Mördande konkurrens — vare sig det gäller materiella rikedomar eller akademiska utmärkelser — är förspilld möda. Gudfruktiga ungdomar inser behovet av att göra sitt bästa i skolan. Men i stället för att låta utbildningen bli det viktigaste i livet odlar de andliga intressen och förlitar sig på att Gud skall sörja för deras materiella behov. — Matteus 6:33; se kapitel 22 om val av levnadsbana.

Utbildning betyder mer än att bara samla på sig poäng vid skrivningar. Det betyder att utveckla det Salomo kallade ”tankeförmåga”, förmågan att ta till sig råinformation och med utgångspunkt från den göra sunda, praktiska slutledningar. (Ordspråksboken 1:4, NW) Ungdomar som lyckas få skapliga betyg genom att enbart plugga inför skrivningar, gissa sig fram eller rentav fuska lär sig egentligen aldrig hur man tänker. Och vad hjälper det att ha höga betyg i matematik, om man senare i livet finner att man inte klarar av att sköta ett checkkonto?

Det är därför viktigt att man betraktar betygen som ett hjälpmedel för att mäta hur stora framsteg man gör i skolan och inte som ett mål i sig. Men hur gör man för att få betyg som svarar mot ens begåvning?

Ta ansvar för studierna

Enligt läraren Linda Nielsen har svaga elever en tendens att ”skylla sina dåliga prestationer [i skolan] på sådant som ligger utanför deras kontroll: ojusta frågor på skrivningarna, en partisk lärare, otur, ödet, vädret”. I bibeln sägs det emellertid: ”Lata människor vill ha mycket men får lite.” (Ordspråksboken 13:4, Levande Bibeln) Ja, ofta är lättja den egentliga orsaken till låga betyg.

Duktiga elever däremot tar ansvar för sina studier. Tidskriften ’Teen intervjuade en gång några högpresterande gymnasieelever. Vad var hemligheten bakom deras framgång? ”Motivation hjälper en att fortsätta”, sade en. ”Att göra upp ett schema och organisera sin tid”, sade en annan. ”Man måste sätta upp personliga mål”, menade ytterligare en. Ja, hur bra betyg du får beror på DIG — hur mycket du anstränger dig för att studera och göra ditt bästa i skolan — och inte på sådant som ligger utanför din kontroll.

”Men jag pluggar ju”

En del ungdomar kanske kommer med den invändningen. De tror i all uppriktighet att de redan jobbar stenhårt men inte får några resultat. För några år sedan gjorde några forskare vid Stanford University i USA en undersökning bland omkring 770 elever och frågade hur stor möda de tyckte att de lade ner på sitt skolarbete. Det märkliga var att elever med låga betyg trodde att de jobbade lika hårt som alla andra. Men när man sedan granskade deras studievanor visade det sig att de i verkligheten ägnade mycket mindre tid åt sina läxor än de högpresterande eleverna.

Vad finns det för lärdom i detta? Kanske inte du heller läser så flitigt som du tror att du gör och att det kan vara på sin plats med några förändringar. En artikel i tidskriften Journal of Educational Psychology visade att bara det att ”öka den tid som ägnas åt läxorna ger positiva resultat på elevens betyg i skolan”. Faktum är att ”med 1 till 3 timmars läxläsning i veckan kan en genomsnittlig lågpresterande elev få lika bra betyg som en genomsnittlig högpresterande elev som inte gör sina läxor”.

Paulus var bildligt talat ”hårdhänt mot” sin kropp för att nå sina mål. (1 Korintierna 9:27) Du kanske på liknande sätt måste börja vara hårdare mot dig själv, särskilt om TV:n eller annat som distraherar lätt avleder din uppmärksamhet från studierna. Du kanske rentav kan försöka med att fästa en lapp på TV:n där det står: ”Ingen TV förrän läxorna är gjorda!”

Din studiemiljö

De flesta av oss behöver en avskild plats där vi i lugn och ro kan läsa och studera. Om du delar rum eller om ni har trångt hemma, försök då att improvisera. Du kanske kan få disponera köket eller någons sovrum en timme eller så varje kväll för läxläsning. Eller också kan du, som en sista utväg, utnyttja ett offentligt bibliotek eller en kamrats hem.

Använd om möjligt ett skrivbord eller ett annat bord med gott om utrymme, så att du får plats med ditt arbetsmaterial. Ha papper och penna och andra hjälpmedel inom räckhåll, så att du inte behöver resa dig hela tiden. Och faktum är att det i allmänhet är svårare att koncentrera sig, om TV:n eller radion står på. Likadant är det med telefonsamtal och besök.

Se också till att du har väl avpassad och bländfri belysning. God belysning minskar läströttheten och skyddar också ögonen. Kontrollera om möjligt också ventilationen och rumstemperaturen. I ett svalt rum är studiemiljön mer stimulerande än i ett varmt rum.

Hur är det då om du helt enkelt inte har lust att läsa? Det är sällan vi i livet kan tillåta oss lyxen att göra bara det vi har lust med. Som anställd på en arbetsplats måste man arbeta varje dag — vare sig man har lust med det eller inte. Betrakta därför läxläsning som en träning i självdisciplin, en förövning inför det kommande arbetslivet. Var systematisk. En pedagog säger: ”Man bör om möjligt göra läxorna på samma plats och vid samma tid varje dag. Regelbunden läxläsning blir då en vana, och ... det minskar motviljan mot läxor.”

Din studieteknik

I Filipperna 3:16 uppmuntrade Paulus de kristna att ”fortsätta att vandra ordningsfullt i denna samma rutin”. Paulus talade om den kristna levnadskursen. Men en rutin, eller ett visst sätt att göra saker på, är också till nytta i samband med läxläsning. Försök till exempel att organisera det du skall läsa. Undvik att läsa liknande ämnen (till exempel två främmande språk) omedelbart efter varandra. Planera in korta pauser mellan ämnena, i synnerhet om du har många läxor.

Om läxan går ut på att läsa långa textavsnitt, kan du pröva följande metod. Skaffa dig först en ÖVERBLICK över stoffet. Ögna igenom texten och lägg märke till underrubriker, tablåer och så vidare, så att du får en helhetsbild av innehållet. Gör därefter FRÅGOR med ledning av rubrikerna eller de inledande orden i varje avsnitt. (Det håller sinnet koncentrerat, när du sedan läser.) Nu kan du LÄSA igenom stoffet och söka efter svaren på frågorna. Försök att efter varje avsnitt ÅTERGE det du har läst, det vill säga berätta det ur minnet utan att titta i boken. När du är klar med hela läxan, gör då en REPETITION genom att ta rubrik för rubrik och se hur mycket du minns från varje avsnitt. Somliga påstår att den här metoden har hjälpt elever att minnas upp till 80 procent av det de har läst.

En pedagog säger också: ”Det är viktigt att få eleverna att inse att fakta inte förekommer isolerade, utan alltid har anknytning till andra upplysningar.” Försök därför att anknyta det du läser till vad du redan känner till och själv har upplevt. Försök upptäcka det praktiska värdet i det du lär dig.

Intressant nog har gudfruktiga ungdomar en klar fördel i det avseendet. Det sägs nämligen i bibeln: ”Fruktan för Jehova är början till kunskap.” (Ordspråksboken 1:7, NW) Att lära sig fysikaliska lagar kan till exempel verka som rena slavgörat. Men när man vet att Guds ”osynliga egenskaper ses ... tydligt” i skapelsen, blir det man lär sig mer meningsfullt. (Romarna 1:20) Likaså berör historia ofta förverkligandet av Jehovas uppsåt. Sju världsvälden (däribland det nuvarande sammansatta anglo-amerikanska väldet) är direkt omnämnda i bibeln. — Uppenbarelseboken 17:10; Daniel, kapitel 7.

Genom att man anknyter det man lär sig till det man redan vet eller till sin kristna tro börjar dessa fakta få innebörd — kunskapen förvandlas till insikt. Som Salomo uttryckte det: ”För den förståndige är kunskap lätt.” — Ordspråksboken 14:6.

”Det blir skrivning nästa vecka”

De här orden behöver inte göra dig överdrivet nervös. Försök först och främst av det din lärare säger avgöra vad slags skrivning det blir — i form av en uppsats eller ett prov med flervalsfrågor. Lyssna också under dagarna före skrivningen efter ledtrådar till vad som kommer med på provet. (”Det här är mycket viktigt!” eller ”Se till att komma ihåg det här!” är typiska fingervisningar, sägs det i tidskriften Senior Scholastic.) Gå därefter igenom dina anteckningar, läroböcker och läxuppgifter.

”Järn ger skärpa åt järn, så skärper den ena människan den andra”, påminner oss Salomo. (Ordspråksboken 27:17) Kanske en kamrat eller någon av dina föräldrar gärna förhör dig med frågor eller lyssnar på dig när du återger det material du skall läsa på. Kvällen före skrivningen bör du koppla av och försöka få en natts god sömn. ”Vem av er kan väl genom att bekymra sig lägga en enda aln till sin livslängd?” frågade Jesus. — Matteus 6:27.

När man misslyckas

Att misslyckas på en skrivning kan ge självkänslan en knäck, särskilt om man har ansträngt sig hårt för att få ett bra resultat. Pedagogen Max Rafferty påminner oss: ”Under hela vårt liv betygsätts vi efter vad vi vet och hur bra resultat vi får. ... En skola där barnen luras att tro att livet bara är en dans på rosor är ingen skola. Det är en drömfabrik.” Den förödmjukelse det innebär att misslyckas på en skrivning kan betala sig, om man därigenom sporras att lära av sina misstag och göra bättre ifrån sig.

Men hur är det om man måste göra sina föräldrar besvikna med ett dåligt betyg? Fruktan för detta har fått många att ta till listiga knep. ”Jag brukade lägga betyget på köksbordet och sedan gå upp till mitt rum och försöka sova till nästa dag”, berättar en ungdom. En annan säger: ”Jag väntade till sista minuten innan jag visade det för mamma. Jag gav henne det på morgonen, när hon just skulle gå till jobbet, och sade: ’Här, det är en sak som du skall skriva under.’ Hon hade inte tid att ta itu med saken” — åtminstone inte just då. En del ungdomar har till och med ändrat siffrorna på sina betyg.

Dina föräldrar har dock rätt att få veta hur det går för dig i skolan. De förväntar naturligtvis att dina betyg skall svara mot din begåvning, och om dina betyg är onormalt låga, kan du vänta dig att få välförtjänt tillrättavisning. Var därför ärlig mot dina föräldrar och ”lyssna ... till din fars tuktan, och överge inte din mors lag”. (Ordspråksboken 1:8, NW) Ifall du tycker att de ställer för höga krav på dig, bör du tala igenom saken med dem. — Se under rubriken ”Hur skall jag säga det till mina föräldrar?” i kapitel 2.

Även om betygen är viktiga är de inget slutgiltigt omdöme om ditt människovärde. Likväl bör du utnyttja den tid du går i skolan och lära dig så mycket du kan. Sådana ansträngningar kommer i allmänhet att avspegla sig i betyg som får dig — och även dina föräldrar — att känna glädje och tillfredsställelse.

Frågor att resonera om

◻ Vad är det för syfte med betygen, och varför är det viktigt att ha en balanserad syn på dem?

◻ Varför är det viktigt att man tar ansvar för det man lär sig?

◻ Vad bör man tänka på i samband med organiserad fritidsverksamhet?

◻ På vilka olika sätt kan man förbättra sina betyg?

◻ Hur kan man förbereda sig för en skrivning?

◻ Hur bör man betrakta ett misslyckande, och bör man dölja sådana misslyckanden för sina föräldrar?

[Infälld text på sidan 141]

Ungdomar som lyckas få skapliga betyg genom att enbart plugga inför skrivningar, gissa sig fram eller rentav fuska lär sig egentligen aldrig hur man tänker

[Ruta/Bild på sidorna 144, 145]

Hur är det med föreningsverksamhet?

Många ungdomar tycker att föreningsverksamhet ger dem en känsla av att uträtta något. ”Jag gick med i nästan alla klubbar som fanns”, berättar en pojke från Baltimore i USA. ”Det kändes bra att få hålla på med sådant som jag tyckte om. Jag var med i en motorklubb, för jag gillade att jobba med bilar. Jag gillar datorer, så jag gick med i den klubben. Jag gillar radioteknik, så jag gick med i den klubben.” Fritidsaktiviteter som anordnas av skolan är något som i synnerhet elever på gymnasie- och högskolenivå uppmuntras att ta del i.

En amerikansk regeringstjänsteman — som själv tidigare har varit lärare — sade dock till Vakna!: ”Eleverna ägnar troligen mer tid åt organiserad fritidsverksamhet än åt skolarbetet, och det gör det svårt för dem att hålla betygsnivån.” Ja, det är inte lätt att bevara jämvikten, när det gäller organiserad fritidsverksamhet. En flicka som heter Cathy och som var med i skolans softballag sade: ”Efter träningen var jag för trött för att göra något annat. Mitt skolarbete blev lidande. Så jag anmälde mig inte i år.”

Det finns också andliga faror. En ung kristen man säger, när han ser tillbaka på tonåren: ”Jag trodde att jag skulle kunna kombinera tre saker: skolarbetet, friidrottsträningen och den andliga verksamheten. Men det var jämt den andliga sidan i livet som blev lidande, när de tre kolliderade med varandra.”

Unge Themon, som var med i två idrottsföreningar i skolan, instämmer: ”Jag kunde inte vara med på mötena i Rikets sal [för att få andlig undervisning], för på tisdagarna var vi bortresta, på torsdagarna var vi bortresta, och på lördagarna var vi borta och kom inte hem förrän klockan två på natten.” Så även om kroppslig övning är ”nyttig till litet”, är det viktigt att komma ihåg att gudaktig hängivenhet är ”nyttig till allt”. — 1 Timoteus 4:8.

Tänk också på de moraliska farorna. Kommer umgänget med de kamrater du är tillsammans med att vara uppbyggande och utgöra ett gott moraliskt inflytande? Vilka samtalsämnen har man? Kan påverkan från lagkamrater och klubbmedlemmar skada dig? ”Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor”, sägs det i 1 Korintierna 15:33.

Många ungdomar bland Jehovas vittnen har valt att ägna fritiden åt något som är betydligt mer givande än idrott: att hjälpa andra att lära känna Skaparen. Kolosserna 4:5 ger rådet: ”Fortsätt att vandra i vishet gentemot dem som är utanför, i det att ni köper den lägliga tiden åt er.”

[Bilder på sidan 143]

Elever får ofta plikta för sina slappa studievanor ... med dåliga betyg

[Bilder på sidan 146]

Det är inte lätt att få jämvikt mellan fritidsaktiviteter och hemläxor

[Bild på sidan 148]

Föräldrar blir säkert besvikna över ett dåligt betyg. Men om du tycker att de kräver för mycket av dig, bör du tala igenom saken med dem

Kapitel 19

Varför får jag inte vara i fred för mina skolkamrater?

Pojkens sätt att gå avslöjar honom. Han är spänd och osäker på sig själv och uppenbart bortkommen i sin nya omgivning. De äldre eleverna ser på en gång att han är ny i skolan. Det dröjer inte länge förrän han är omgiven av ungdomar som överöser honom med oanständigheter. Blossande röd i ansiktet flyr han till närmaste tillflyktsort — en toalett. Skratten ekar mellan väggarna.

MÅNGA ungdomar har som sitt grymma nöje att mobba, reta och förolämpa andra. Till och med på bibelns tid fanns det ungdomar som var elaka. Vid ett tillfälle trakasserade en grupp unga pojkar profeten Elisa. De visade förakt för hans ämbete och skrek respektlöst: ”Upp med dig, du flintskalle! Upp med dig, du flintskalle!” (2 Kungaboken 2:23—25) Många ungdomar i vår tid slänger likaså gärna ur sig förolämpande och sårande kommentarer om andra.

”Jag var minst i klassen när jag gick i nian”, berättar en av författarna till boken Growing Pains in the Classroom (Pubertetskris i klassrummet). ”Att vara både duktigast och minst i klassen var en olycklig kombination för en högstadieelev: De som inte gav mig stryk för att jag var liten gav mig stryk för att jag var duktig. Jag kallades ’glasögonormen’ och ’det vandrande uppslagsverket’ och 800 andra öknamn.” Författaren till The Loneliness of Children (Ensamhet bland barn) tillägger: ”Barn med fysiska handikapp, talsvårigheter eller märkbara fysiska eller beteendemässiga egenheter blir lätt utsatta för hån av andra barn.”

Ibland försvarar sig ungdomar genom att sätta i gång en hätsk ordstrid: man bombarderar varandra med allt mer kränkande förolämpningar (ofta om varandras föräldrar). Men många ungdomar har inget att sätta emot när de mobbas. En ung pojke berättar om hur han retades och mobbades av sina klasskamrater. Vissa dagar var han så rädd och olycklig att han ”trodde att han skulle kräkas”. Han kunde inte koncentrera sig på skolarbetet, eftersom han var rädd för vad de andra eleverna skulle göra med honom.

Inget att skratta åt

Har du varit utsatt för mobbning? Då kan du finna tröst i att Gud inte betraktar det som något att skratta åt. Tänk till exempel på bibelns berättelse om en festmåltid som anordnades för att fira att Abrahams son, Isak, blev avvand. Abrahams äldre son, Ismael, som tydligtvis var avundsjuk på det arv Isak skulle få, ”skämtade hånfullt” med Isak. Det var inte bara oskyldigt skoj, för spydigheterna jämställs med förföljelse. (Galaterna 4:29) Isaks mor, Sara, lade märke till fientligheten bakom spydigheterna. Hon betraktade det som en skymf mot Jehovas uppsåt att frambringa en ”säd”, en Messias, genom hennes son, Isak. På Saras begäran blev Ismael och hans mor bortdrivna från Abrahams hushåll. — 1 Moseboken 21:8—14, NW.

Likaså är det inget att skratta åt när ungdomar på ett elakt sätt mobbar dig — i synnerhet när de gör det för att du försöker leva efter bibelns principer. Kristna ungdomar är till exempel kända för att tala med andra om sin tro. Men som en grupp unga Jehovas vittnen sade: ”Kompisarna i skolan tycker att vi är löjliga som predikar från dörr till dörr och driver med oss för det.” Ja, precis som trogna Guds tjänare i forna tider blir många kristna ungdomar satta på ”prov genom hån”. (Hebréerna 11:36) De är värda allt beröm för sitt mod att stå ut med sådana förolämpningar.

Varför de gör det

Du kanske undrar hur du kan få dina plågoandar att lämna dig i fred. Fundera först på varför de retas. ”Även under skratt kan hjärtat känna smärta”, sägs det i bibeln i Ordspråksboken 14:13 (NW). Det uppstår skratt när en grupp ungdomar förlöjligar någon. Men de kan inte sägas ”ropa högt av fröjd på grund av hjärtats goda tillstånd”. (Jesaja 65:14, NW) Ofta är skrattet enbart ett sätt att dölja kaotiska känslor. Bakom den tuffa fasaden kanske plågoandarna tänker: ”Vi gillar inte oss själva, fast det känns bättre när vi får trycka ner någon.”

Avundsjuka kan också ge upphov åt sådana angrepp. Tänk på bibelns berättelse om den tonårige Josef, vars egna bröder vände sig emot honom för att han var sin fars älsklingsbarn. Deras intensiva avundsjuka ledde inte bara till muntliga angrepp mot honom, utan det gick så långt att de planerade att mörda honom. (1 Moseboken 37:4, 11, 20) Likaså kan i vår tid en elev som är ovanligt begåvad eller omtyckt av lärarna få klasskamraterna att känna sig avundsjuka. De vill med sina förolämpningar ”få ner honom på jorden”.

Osäkerhet, avundsjuka och låg självaktning är alltså ofta det som är orsaken till att en del ungdomar retar andra. Varför skulle du då förlora din självaktning bara för att andra osäkra ungdomar har förlorat sin?

Hur man får slut på mobbningen

”Lycklig är den man som inte har suttit på de hånfullas säte”, säger psalmisten. (Psalm 1:1, NW) Att ta del i hånandet för att avleda uppmärksamheten från sig själv gör bara att kretsloppet av förolämpningar fortsätter. ”Löna inte ont med ont. ... Besegra det onda med det goda”, är det råd Gud ger. — Romarna 12:17—21, 1981.

I Predikaren 7:10 (9) sägs det dessutom: ”Var inte hastig i din ande till att känna dig kränkt, ty detta att känna sig kränkt är vad som vilar i de enfaldigas famn.” (NW) Ja, varför ta så allvarligt på att andra retas? Visst kan det kännas smärtsamt när någon gör narr av ens kroppsbyggnad eller gör sig lustig över de finnar man har i ansiktet. Men även om kommentarerna kan vara nog så smaklösa, är det inte alltid ren illvilja som ligger bakom. Varför bli helt förkrossad, ifall nu någon på ett mer eller mindre oskyldigt sätt träffar en öm punkt hos dig? Försök att se det humoristiska i saken, om det som sägs inte är oanständigt eller direkt förolämpande. Det finns ”en tid att skratta”, och tar man illa upp när andra retas på ett lekfullt sätt kanske man är överkänslig. — Predikaren 3:4, NW.

Men hur är det då om spydigheterna är grymma och rentav illasinnade? Kom ihåg att den som tråkar dig finner nöje i din reaktion och vill gotta sig åt din förtvivlan. Att du ger igen, intar försvarsattityd eller börjar gråta kommer troligtvis att uppmuntra honom eller henne att fortsätta med mobbningen. Varför låta den andre få tillfredsställelsen att se att du tar åt dig? Det bästa sättet att avvärja förolämpningarna är ofta att med oberörd min ignorera dem.

Kung Salomo sade vidare: ”Bry dig inte om allt som sägs. Då hör du inte när din tjänare förbannar dig. Många gånger — det vet du själv — har också du förbannat andra.” (Predikaren 7:22, 23 [21, 22], Bibelkommissionens provöversättning) Att ”bry sig om” retstickornas spydigheter vore detsamma som att vara alltför bekymrad över vad de anser om en själv. Är det deras omdöme som räknas? Aposteln Paulus blev med orätt angripen av svartsjuka medbröder, men han svarade: ”Nu är det för mig en mycket obetydlig sak att jag skulle bedömas av er eller av en mänsklig domstol. ... Den som bedömer mig är Jehova.” (1 Korintierna 4:3, 4) Paulus hade ett så starkt förhållande till Gud att han hade självförtroende och inre styrka nog att motstå orättmätiga angrepp.

Låt ditt ljus lysa

Ibland kanske du blir hånad på grund av ditt levnadssätt som kristen. Jesus Kristus själv fick lov att uthärda sådan ”motsägelse”. (Hebréerna 12:3) Även Jeremia ”blev ett föremål för skratt hela dagen” därför att han modigt förkunnade Jehovas budskap. Trakasserierna höll på så lång tid att Jeremia till en tid förlorade modet. ”Jag kommer inte att nämna honom [Jehova], och jag kommer inte mer att tala i hans namn”, sade han. Men hans kärlek till Gud och till sanningen fick honom så småningom att övervinna sin fruktan. — Jeremia 20:7—9, NW.

En del kristna ungdomar i vår tid har också känt sig modfällda. I en ansträngning att få slut på hånandet har några försökt hemlighålla att de är kristna. Men kärlek till Gud får ofta dessa ungdomar att övervinna sin fruktan och låta sitt ”ljus lysa”. (Matteus 5:16) En tonårig pojke sade till exempel: ”Min inställning förändrades. Jag slutade se det som en börda att vara kristen och började se det som något att vara stolt över.” Även du kan ”berömma” dig av privilegiet att känna Gud och bli använd av honom att hjälpa andra. — 1 Korintierna 1:31.

Men inbjud inte till fientlighet genom att hela tiden kritisera andra eller ge andra det intrycket att du anser dig vara bättre än de. Berätta för andra om din tro när tillfälle yppar sig, men gör det ”med mildhet och djup respekt”. (1 Petrus 3:15) Ditt anseende på grund av ditt goda uppförande kan visa sig vara det bästa skyddet när du går i skolan. Även om nu andra inte gillar ditt modiga ståndpunktstagande, kommer de ofta att motvilligt respektera dig för det.

En flicka som heter Vanessa blev mobbad av en grupp flickor som slog henne, knuffade henne och slog böcker ur händerna på henne — allt för att försöka provocera till bråk. De hällde till och med mjölkchoklad över hennes huvud och rena vita kläder. Ändå gav hon aldrig efter för provokationerna. Någon tid senare träffade Vanessa gruppens ledare vid en av Jehovas vittnens sammankomster. ”Jag hatade dig ...”, sade den tidigare så grymma flickan. ”Jag ville se dig tappa behärskningen i alla fall en gång.” Men att Vanessa höll sig så lugn gjorde henne nyfiken och ledde till att hon tackade ja till ett bibelstudium med Jehovas vittnen. ”Jag blev helt förtjust i det jag fick lära mig”, fortsatte hon, ”och i morgon skall jag bli döpt.”

Låt därför inte ”motsägelser” från kamrater slå ner modet på dig. Visa sinne för humor när så är lämpligt. Besvara elakhet med vänlighet. Om du inte lägger bränsle på elden, kommer dina plågoandar med tiden att tröttna på att reta dig, för ”när veden tar slut, slocknar elden”. — Ordspråksboken 26:20.

Frågor att resonera om

◻ Hur betraktar Gud sådana som illvilligt retar andra?

◻ Vad ligger ofta bakom att ungdomar retar och mobbar andra?

◻ Hur kan man minska eller rentav få slut på mobbningen?

◻ Varför är det viktigt att låta sitt ”ljus lysa” i skolan, även om andra retas?

◻ Vad kan man göra för att skydda sig mot våld i skolan?

[Infälld text på sidan 155]

Bakom den tuffa fasaden kanske plågoandarna tänker: ”Vi gillar inte oss själva, fast det känns bättre när vi får trycka ner någon”

[Ruta på sidan 152]

Vad kan jag göra för att slippa få stryk?

”Man sätter livet på spel när man kommer till skolan.” Så säger många elever. Men att bära vapen är dumdristigt och inbjuder till problem. (Ordspråksboken 11:27) Hur kan man då skydda sig?

Lär dig känna igen och undvika farliga ställen. Korridorer, trapphus och omklädningsrum är riskabla platser i en del skolor. Ofta är toaletterna så ökända som platser där det förekommer slagsmål och narkotikamissbruk att många ungdomar hellre lider obehag än att de går dit.

Var noga med ditt umgänge. Ofta hamnar ungdomar mitt i ett slagsmål bara för att de umgås med fel kamrater. (Se Ordspråksboken 22:24, 25.) Behandlar du skolkamraterna kyligt kan du naturligtvis stöta bort dem eller göra att de blir fientligt inställda mot dig. Men om du är vänlig och korrekt mot dem, kanske de blir mer villiga att låta dig vara i fred.

Gå undan när det blir bråk. Låt bli att ”utmana varandra”. (Galaterna 5:26, 1981) Även om du avgår med segern i ett slagsmål, kanske din motståndare bara väntar på ett tillfälle att ge igen. Försök därför först att prata dig ur ett bråk. (Ordspråksboken 15:1) Ifall det inte hjälper att prata, gå då — eller spring — din väg för att undvika handgripligheter. Kom ihåg: ”Bättre är att vara en levande hund än ett dött lejon.” (Predikaren 9:4) Som en sista utväg kan du ta till de rimliga medel som behövs för att skydda och försvara dig. — Romarna 12:18.

Tala med dina föräldrar. Ungdomar ”berättar sällan för sina föräldrar om sin skolångest, av rädsla för att föräldrarna skall tycka att de är fega eller läxa upp dem för att de inte värjer sig mot översittarna”. (The Loneliness of Children [Ensamhet bland barn]) Men ofta är ett ingripande från föräldrarna det enda sättet att få slut på problemen.

Be till Gud. Gud garanterar inte att du kommer att bli förskonad från fysisk skada. Men han kan ge dig mod att möta konfrontationer och den vishet som krävs för att lugna ner situationen. — Jakob 1:5.

[Bild på sidan 151]

Många ungdomar blir mobbade av sina kamrater

[Bild på sidan 154]

Den som tråkar dig vill gotta sig åt din förtvivlan. Att ge igen eller börja gråta kan faktiskt uppmuntra till fortsatt mobbning

[Bild på sidan 156]

Försök visa sinne för humor när du blir retad

Kapitel 20

Hur kan jag komma överens med min lärare?

”JAG tål inte ojusta lärare”, säger unga Vicky. Du tycker säkert likadant. I en undersökning som gjordes bland 160.000 amerikanska ungdomar år 1981 var det 76 procent som anklagade sina lärare för favorisering av något slag.

Ungdomar blir upprörda när de får lågt betyg för ett bra utfört arbete. De blir förnärmade när en bestraffning verkar vara onödigt hård eller godtycklig eller tycks bottna i rasfördomar. De blir arga när lärarens ”gullegris” får särskild uppmärksamhet eller vissa förmåner.

Det är klart att lärare är långt ifrån felfria. Precis som alla andra har de sina egenheter, problem och förutfattade meningar. I bibeln sägs det dock varnande: ”Var inte hastig i din ande till att känna dig kränkt.” (Predikaren 7:10 [9], NW) Även lärare ”felar ... många gånger. Om någon inte felar i ord, är denne en fullkomlig man, i stånd att också tygla hela sin kropp.” (Jakob 3:2) Skulle du därför kunna tänka dig att ha överseende med din lärare?

En yngling som heter Freddy lade märke till att hans lärare ”snäste åt alla”. Freddy började taktfullt tala med läraren och kom underfund med vad hans vresiga humör berodde på. ”Jag hade problem med bilen i morse”, förklarade läraren. ”Den började koka på väg till skolan, så jag kom för sent till jobbet.”

Lärarna och deras ”gullegrisar”

Hur är det då med de särskilda förmåner som ges åt lärarnas ”gullegrisar”? Glöm inte bort att det ställs mycket höga krav på en lärare och att de utsätts för hård press. Boken Being Adolescent (Att vara ung) beskriver lärarnas situation som en ”mycket svår belägenhet”. De måste försöka hålla en grupp ungdomars uppmärksamhet vid liv, fastän ”deras tankar vanligtvis är någon annanstans. ... De har framför sig en grupp synnerligen nyckfulla, lättdistraherade tonåringar, som i allmänhet är ovana vid att koncentrera sig på något i mer än 15 minuter.”

Är det då att undra på om en lärare kanske ägnar lite väl mycket uppmärksamhet åt en elev som jobbar flitigt, är uppmärksam eller behandlar honom eller henne respektfullt? Visst kanske det retar dig när de som fjäskar får mer uppmärksamhet än du. Men varför bli upprörd eller avundsjuk, om någon flitig elev favoriseras av läraren, så länge ditt eget behov av undervisning inte förbises? Förresten så kanske det skulle löna sig att själv vara lite flitigare.

Krig i klassrummet

En elev sade om sin lärare: ”Han trodde att vi alla hade förklarat krig mot honom och bestämde sig för att sätta dit oss först. Han hade förföljelsemani.” Många lärare anser emellertid att de har rätt att vara lite misstänksamma. Bibeln har förutsagt att vi nu lever i ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”, och elever är ofta ”utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda”. (2 Timoteus 3:1—3) I tidskriften U.S.News & World Report sades det därför: ”Lärarna i många storstadsskolor lever i ständig fruktan för våld.”

Roland Betts, före detta lärare, säger om lärarnas situation: ”Barnen ser det som sin självklara plikt att ... [bildligt talat] knuffa dem och stöta till dem och se hur mycket de kan böjas eller sträckas innan de till slut brister. ... När barnen märker att de har drivit en lärare till en hårsmån från bristningsgränsen, fortsätter de lite till.” Har du eller dina klasskamrater varit inblandade i sådana trakasserier mot en lärare? Bli i så fall inte förvånad över lärarens reaktion.

I bibeln sägs det: ”Blott och bart förtryck kan få en vis att handla som en galning.” (Predikaren 7:8 [7], NW) I den atmosfär av fruktan och respektlöshet som råder i vissa skolor är det förståeligt att en del lärare reagerar överdrivet hårt och blir mycket stränga. The Family Handbook of Adolescence (Familjehandbok om ungdomar) förklarar: ”Elever som ... genom sitt uppträdande verkar förringa lärarens uppfattningar blir i allmänhet själva förringade.” Ja, det är ofta eleverna som framkallar en fientlig inställning hos läraren.

Tänk också på vad hänsynslösa spratt i klassrummet kan leda till. Unga Valerie överdriver inte när hon talar om ”den psykning och tortyr” som ungdomarna utsätter lärarvikarierna för. Roland Betts tillägger: ”Vikarierna blir obarmhärtigt hunsade av sina klasser och drivs ofta till sammanbrottets gräns.” I tron att de klarar sig undan ostraffat finner eleverna stort nöje i att plötsligt drabbas av klumpighet — alla tappar samtidigt sina böcker eller pennor på golvet. Eller också försöker de psyka sin lärare genom att ”spela döva” och bete sig som om de inte förstod ett ord av det han säger. ”Vi saboterar för att det är kul”, förklarar unge Bobby.

Ifall man sår grymhet mot läraren, bör man inte bli förvånad om skörden blir en elak och fientligt sinnad lärare. (Jämför Galaterna 6:7.) Kom ihåg den gyllene regeln: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem.” (Matteus 7:12) Låt bli att delta i klassens elaka spratt. Lyssna uppmärksamt på det läraren säger. Var samarbetsvillig. Kanhända att hans fientliga inställning med tiden avtar — åtminstone mot dig.

”Min lärare tycker inte om mig”

Ibland kan du på grund av personlighetsmotsättningar eller något slags missförstånd få din lärare emot dig. Frågvishet uppfattas kanske som uppkäftighet; fantasifullhet och spontanitet som stollighet. Om då läraren inte tycker om dig, kanske han gärna vill förödmjuka dig eller skämma ut dig. Detta kan leda till ömsesidigt agg.

Bibeln ger rådet: ”Återgälda ingen med ont för ont. ... Om möjligt, så långt det beror på er, håll frid med alla människor.” (Romarna 12:17, 18) Försök att inte motarbeta din lärare. Undvik onödiga konfrontationer. Ge inte din lärare några berättigade skäl till klagomål. Försök i stället att vara vänlig. ”Vänlig? Mot honom?” kanske du utbrister. Ja, uppträd korrekt genom att respektfullt hälsa på din lärare när du kommer till lektionen. Är du hela tiden hövlig — och även ler då och då — kanske han ändrar uppfattning om dig. — Jämför Romarna 12:20, 21.

Naturligtvis kan man inte alltid le sig ur en svår situation. Men Predikaren 10:4 (NW) ger rådet: ”Om en härskares [eller någon annan myndighetspersons] ande skulle stiga upp mot dig [genom att han straffar dig], så lämna inte din egen plats, ty lugn, det mildrar stora synder.” Kom också ihåg att ”ett mjukt svar stillar vrede”. — Ordspråksboken 15:1.

”Jag förtjänade ett bättre betyg”

Det här är ett vanligt klagomål. Försök att tala ut med din lärare om problemet. Bibeln berättar om hur Natan tog sig an den svåra uppgiften att påvisa för David vilken allvarlig synd han hade begått. Natan störtade inte in i palatset och vräkte ur sig högljudda anklagelser, utan han gick taktfullt till väga när han talade med David. — 2 Samuelsboken 12:1—7.

Du kanske likaså ödmjukt — och lugnt — kan tala med din lärare. Bruce Weber, före detta lärare, påminner oss: ”Uppstudsighet hos en elev framkallar omedgörlighet hos läraren. Man kommer ingenstans med att gräla och vara ovettig, framkasta beskyllningar om grova orättvisor och svära hämnd.” Försök att gå till väga på ett mer vuxet sätt. Du kanske kan börja med att be din lärare hjälpa dig att förstå vad hans betygsättning grundar sig på. Sedan kan du, som Weber säger, ”i stället för att ifrågasätta lärarens omdöme försöka bevisa att du blivit förbisedd eller råkat ut för en felräkning. Visa med hjälp av lärarens eget betygsättningssystem vad du anser är fel i ditt betyg.” Även om ditt betyg inte ändras, kommer antagligen din mogenhet att göra ett gott intryck på läraren.

Tala med dina föräldrar

Men ibland hjälper det inte med att enbart tala med läraren. Så var det för Susan. Hon var mycket duktig i skolan och blev därför bestört när hennes lärare började ge henne allt sämre betyg. Vad var problemet? Susan var ett Jehovas vittne, och hennes lärare medgav faktiskt att hon inte tyckte om Susan på grund av det. ”Det kändes verkligen hopplöst”, säger Susan, ”och jag visste inte vad jag skulle göra.”

Hon berättar vidare: ”Jag samlade mod och berättade för min mamma [som var ensamstående] om läraren. Hon sade: ’Jag kanske kan prata med din lärare.’ När skolan hade öppet hus gick hon dit och frågade min lärare vad som var problemet. Jag trodde att min mamma skulle bli riktigt arg, fast det blev hon inte. Hon bara pratade helt lugnt med henne.” Läraren ordnade sedan så att Susan fick en annan lärare.

Det är förstås inte alla gånger ett komplicerat problem får en så lycklig upplösning. Ibland måste man helt enkelt stå ut med situationen. Kan du bara hålla sams med din lärare det här läsåret så har du ju nästa läsår att se fram emot, då du kan ta nya tag och kanske får andra klasskamrater — och kanske också en ny lärare som du får lära dig att komma överens med.

Frågor att resonera om

◻ Hur kan man betrakta en lärare som man behandlas orättvist av?

◻ Varför ägnar lärare ofta så mycket uppmärksamhet åt så kallade ”gullegrisar”?

◻ Hur kan man lära sig något av en lärare som verkar tråkig?

◻ Varför tycks en del lärare vara fientligt inställda mot sina elever?

◻ Hur kan man tillämpa den gyllene regeln i klassrummet?

◻ Vad kan man göra om man anser sig vara ojust behandlad eller ha fått ett orättvist betyg?