Ungdomar frågar:

Vad bör jag göra om en vän får problem?

”Min bästa vän drog sig undan från att vara en kristen”, säger fjortonåriga Sherrie. ”Det gör mig ledsen. Jag har verkligen gjort stora ansträngningar för att försöka uppmuntra henne!”a

HAR någon som står dig nära hamnat i svårigheter eller börjat följa en livsstil som verkar tvivelaktig? ”Jag stod Chris väldigt nära”, säger Johnny. ”Vi var bästa vänner. En dag rymde han hemifrån. Det chockerade mig, och jag kände mig tvingad att få tag på honom. Jag körde hela natten för att leta efter honom.”

Bibeln har förklarat att människor, både unga och gamla, skulle utsättas för stora påfrestningar under de sista dagarna. (2 Timoteus 3:1—5) Vi bör därför inte bli chockade, när det då och då händer att en ung kristen snavar och faller. Men när det drabbar någon som du tycker mycket om, kan du uppfyllas av en mängd olika känslor, alltifrån sorg och medlidande till ilska. Du vill hjälpa din vän. Men hur kan du göra det?

”Jag kan rädda honom”

I Bibeln sägs det att ”den som för en syndare tillbaka från hans vägs villfarelse skall rädda hans själ från döden och skall övertäcka en mängd synder”. (Jakob 5:20) Men betyder det här att det är din uppgift att göra det? Inte nödvändigtvis. Det är din väns föräldrar som har det främsta ansvaret för honom.b (Efesierna 6:4) Bibeln säger dessutom, i Galaterna 6:1: ”Bröder, även om en människa innan hon vet ordet av begår ett eller annat felsteg, skall ni som har andliga förutsättningar söka föra en sådan till rätta igen i en ande av mildhet.” Tillsyningsmännen i församlingen är särskilt kvalificerade i det här avseendet. De har därför större möjligheter att hjälpa än vad du har.

Det är bara att inse att den som är ung har begränsad erfarenhet av livet. (Jämför Hebréerna 5:14.) Erkänn därför blygsamt dina begränsningar i det här avseendet och undvik att ta på dig mer än du kan klara av. (Ordspråken 11:2) Tänk på en ung kvinna som heter Rebekah. Hon försökte hjälpa en ung man, en släkting, som hade börjat använda narkotika. Hon berättar: ”Vad som tryckte mig var att han anförtrodde sig åt mig och inte åt sina föräldrar. Jag försökte hjälpa honom, men det var mycket frustrerande. Det var till hjälp för mig när jag till sist insåg att jag inte kunde göra någonting. ... Jag kunde inte vara hans räddare.” Rebekah vädjade sedan till honom att vända sig till vuxna som var kvalificerade nog att hjälpa honom.

Unge Matthew var i en liknande situation, men han insåg sina begränsningar redan från början. Han säger angående en vän med bekymmer: ”Han brukade komma till mig med sina problem, men jag sade till honom att han skulle gå till sina föräldrar. Jag visste att jag inte kunde ta ansvar för hans problem.”

Hur du kan hjälpa

Detta betyder inte att du inte kan göra något alls för att hjälpa. Mycket beror på omständigheterna. Din vän vill kanske anförtro sig åt dig. Det är helt naturligt att du då skulle vilja finnas där till nytta för honom och då ge honom ett lyssnande öra. (Ordspråken 18:24; 21:13) Eller också kan det vara så att han har börjat lägga sig till med en tvivelaktig livsstil. Det skulle då vara passande att ta initiativet och tala om för honom att du bryr dig om honom, men att du inte kan acceptera vad han sysslar med.

En annan situation kan inbegripa en vän som bekänner en allvarlig synd. Han kanske till och med försöker få dig att lova att inte säga något till någon. Men Bibeln säger: ”Ha inte ... del i andras synder; bevara dig själv kysk.” (1 Timoteus 5:22) Om din vän var allvarligt sjuk och behövde medicinsk hjälp, skulle du då inte insistera på att få ta honom till en läkare? Om din vän har begått en allvarlig synd, behöver han på motsvarande sätt andlig hjälp. Att hålla saker och ting hemliga skulle kunna döda honom andligen — och påverka församlingen negativt. Du har därför skyldighet att se till att församlingens äldste blir underrättade. — Jämför 3 Moseboken 5:1.

En ung kvinna, Caroline, tog modigt ställning när det gällde en egensinnig vän som ljög för sina föräldrar. Hon säger: ”Jag gav henne två veckor att gå till de äldste. Jag sade till henne att om hon inte gick till dem, skulle jag göra det. Det var ingen lätt sak för mig att göra det.” Johnny, som nämndes i inledningen, visade en liknande karaktärsstyrka. Johnny kommer ihåg hur det var med hans vän: ”Jag blev överraskad när jag upptäckte att han bodde tillsammans med en tjej. Det var en del andra där också, och de drack och rökte.” Johnny bad sin vän att han skulle komma ut ett tag och gav honom sedan kraftiga rekommendationer om att söka hjälp av församlingens äldste.

Det kan hända att din vän uppskattar dina ansträngningar att hjälpa, men det kan också hända att han inte gör det. I Bibeln sägs det att när Josefs bröder var delaktiga i ett felaktigt handlingssätt, så bar den unge mannen Josef ”fram en dålig rapport om dem till deras far”. Det här ledde sannerligen inte till att hans popularitet ökade bland hans bröder. I själva verket ”började de hata honom”. — 1 Moseboken 37:2—4.

Låtsas som om ingenting har hänt?

Det skulle emellertid kunna undergräva dina ansträngningar att försöka hjälpa, om du fortsatte att umgås med din vän som om ingenting hade hänt. I Första Korinthierna 15:33 varnade aposteln Paulus de kristna för att umgås med syndare. Ett nära umgänge med sådana personer kan bara bryta ner dig!

Unga Mollie fick lära sig det här den hårda vägen när hennes väninna Sally i hemlighet började gå ut med pojkar. Det var inte bara så att Sally var för ung för att gifta sig, utan hon stämde också träff med pojkar som inte var kristna. Mollie brydde sig inte om den här saken och fortsatte att umgås med sin väninna. Vad blev följden? Mollie säger: ”Till sist ordnade Sally en träff åt mig med en världslig kille, och vi gick ut tillsammans.” Som väl var fick Mollie hjälp från församlingens äldste innan situationen blev ännu allvarligare.

På samma sätt gjorde Lynn en del farliga kompromisser för att behålla sin vänskap med en flicka som hette Beth. ”Jag trodde att jag kunde rädda henne”, påminner sig Lynn, ”men det fungerade inte. Jag gick på nattklubbar tillsammans med henne. Jag visste att det var fel, men jag ville inte att hon skulle bli sårad. Hennes problem började göra mig nertyngd. Jag höll tyst om saken och trodde att problemet skulle försvinna, men det blev bara värre.” Lynn fick ett bryskt uppvaknande på grund av en tragedi. Hennes väninna Beth mördades av den unge man som hon gick ut med.

Det kan låta ädelt att hålla fast vid en vän. Men om din vän bokstavligen var på väg att drunkna i en kraftig virvelström, skulle du då själv hoppa i för att rädda honom? Det skulle ju bara leda till att ni båda drunknade. Det klokaste vore att kasta en livboj till honom. På liknande sätt behöver du hålla ett visst avstånd när du ger hjälp. — Judas, vers 22, 23.

Att du håller dig på avstånd är något absolut nödvändigt om din vän blir utesluten ur den kristna församlingen. Bibeln befaller att vi skall ”sluta upp att vara i sällskap med” en sådan person. (1 Korinthierna 5:11) Även om du fortfarande bryr dig om honom, kan du bäst hjälpa honom, inte genom att följa hans felaktiga handlingssätt, utan genom att vara lojal mot Jehova. (Psalm 18:25) Din kompromisslösa hållning kan vara det som får honom att ompröva sitt handlingssätt. Vad som är viktigare är att din lojalitet kommer att behaga Jehova. — Ordspråken 27:11.

Ta inte på dig en för stor börda

Många gånger misslyckas emellertid ens försök att hjälpa, trots att man gör sitt bästa. Rebekah säger om sin vän: ”Jag försökte nå henne för att hjälpa henne. Jag skrev till och med ett brev till henne, men hon besvarade det aldrig.” Caroline insåg att hon ”började känna sig lite nertyngd” efter att i flera månader ha försökt hjälpa en väninna som slagit in på en farlig kurs.

Det är viktigt att förstå att ”var och en av oss” skall ”avlägga räkenskap för sig själv inför Gud”. (Romarna 14:12) Även om det är på sin plats att hjälpa någon att bära sina bördor, eller personliga problem, genom att ge praktisk hjälp, så kan du helt enkelt inte bära en annan människas ”börda” — det vill säga hans eller hennes ansvar inför Gud. ”Var och en skall nämligen bära sin egen ansvarsbörda”, säger Bibeln. (Galaterna 6:5) Du är inte ansvarig för de val som din vän gör.

Trots det är det plågsamt att se en vän förstöra sitt liv. En ung man, som heter Mike, säger på tal om att förlora en vän: ”Det var ett hårt slag för mig. Jag stod så nära Mark och hans föräldrar. Jag blev deprimerad en tid.”

Det är bara naturligt att sörja en sådan förlust. Att du samtalar om dina känslor med någon som du har förtroende för kan emellertid vara till hjälp för dig. (Ordspråken 12:25) ”Med mina föräldrars hjälp kunde jag komma över det”, säger Rebekah. Du kan också utgjuta dina känslor i bön till Jehova Gud. (Psalm 62:8) Caroline sammanfattar det bra, när hon säger: ”Att be till Jehova och att predika för andra var till stor hjälp för mig. Jag drogs också närmare andra i församlingen, särskilt något äldre kvinnor. Jag insåg till slut att var och en är ansvarig för sina egna handlingar och att jag måste gå vidare och leva mitt eget liv.” Genom att handla så kommer du helt säkert att hjälpa dig själv. Och du kommer kanske också att kunna hjälpa din egensinnige vän.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 17]

Uppmuntra din vän att ta emot hjälp