JAFET

[Jạfet] Betyder ”må han ge rikligt utrymme”.

Son till Noa och bror till Sem och Ham. Även om Jafet vanligtvis nämns sist, tycks han ha varit den äldste av de tre sönerna, för i den hebreiska texten i 1 Moseboken 10:21 omnämns han som ”Jafet, den äldste” (NV; jfr Hey, Me). En del översättare förstår dock den hebreiska texten så att det var Sem som var ”Jafets äldste bror” (2000), ”Jafets äldre bror” (SFB; jfr Åk, 1917). Om Jafet var Noas äldste son, föddes han omkring 2470 f.v.t. (1Mo 5:32)

Jafet och hans hustru var bland de åtta som gick in i arken och överlevde den stora översvämningen. (1Mo 7:13; 1Pe 3:20) De fick barn först efter översvämningen och fick då sju söner: Gomer, Magog, Madaj, Javan, Tubal, Mesek och Tiras. (1Mo 10:1, 2; 1Kr 1:5) Från dessa söner och några sonsöner ”har befolkningen på nationernas öar [”inbyggarna i hedningarnas kustområden”, SFB] spritts ut i sina länder, var och en enligt sitt språk, enligt sina släkter, enligt sina nationer”. (1Mo 10:3–5; 1Kr 1:6, 7) Historiskt sett räknas Jafet som stamfar till den indoeuropeiska (indogermanska) grenen av människosläktet. Namnen på hans söner och sonsöner finns i gamla historiska texter, där de används om folk och stammar som huvudsakligen bodde norr och väster om den bördiga halvmånen. De tycks ha brett ut sig från Kaukasus österut in i Centralasien och västerut genom Mindre Asien till öarna och kustområdena i Europa, kanske ända till Spanien. Enligt arabiska traditioner var en av Jafets söner också stamfar till de kinesiska folken. (Se TABELL och KARTA, bd 1, sid. 329.)

Som ett resultat av Jafets och hans bror Sems respektfulla handling vid det tillfälle då deras far hade druckit vin och blivit berusad blev Jafet välsignad av sin far. (1Mo 9:20–27) I välsignelsen bad Noa till Gud att han skulle ”ge rikligt utrymme [hebr.: jaft] åt Jafet”. Detta hebreiska uttryck kommer tydligtvis från samma rotord som namnet Jafet (hebr.: Jẹfeth el. Jạfeth), och det tycks då tyda på att betydelsen av Jafets namn skulle uppfyllas bokstavligt på så sätt att hans avkomlingar skulle breda ut sig över ett stort område. Att han skulle ”bo i Sems tält” betyder enligt somliga att det skulle råda ett fredligt förhållande mellan jafetiterna och semiterna. Men eftersom historien inte vittnar om ett sådant fredligt förhållande, är det mer sannolikt att profetian har samband med det löfte som Gud senare gav till Sems avkomlingar Abraham, Isak och Jakob om att alla jordens släkter (däribland Jafets avkomlingar) skulle bli välsignade. (1Mo 22:15–18; 26:3, 4; 28:10, 13, 14; jfr Apg 10:34–36; Gal 3:28, 29.) Profetian om att Kanaan skulle bli Jafets slav uppfylldes när Kanaans land lades under det medo-persiska riket (en jafetitisk makt) och längre fram under grekerna och romarna, när dessa erövrade området, däribland de befästa kanaaneiska städerna Tyros och Sidon.