KALACH

[Kạlach]

En stad i Assyrien. Den grundades av Nimrod och utgjorde ursprungligen en del av ”den stora staden”, som bestod av Nineve, Kalach, Resen och Rehobot-Ir. De tre sistnämnda platserna var uppenbarligen förstäder till Nineve. (1Mo 10:9–12) I assyriska kilskriftstexter omtalas Kalach som Kalhu, och under Assyriens tid som världsvälde var staden en av rikets tre viktigaste städer. De två andra var Nineve och Assur. Kalach låg strax norr om den plats där floden Stora Zab flyter samman med Tigris, 35 km sydsydöst om Nineve. Det nuvarande namnet är Nimrud, så namnet på den forntida stadens grundare finns alltså bevarat.

På 800-talet f.v.t. återuppbyggde Assurnasirpal II, enligt vad han själv hävdar, den då förfallna staden och gjorde den till sin huvudstad. Han säger att han byggde väldiga murar med ett stort antal torn och uppförde ett kungligt palats och flera tempel – bland annat en 38 m hög ziggurat. Undersökningar visar att staden täckte en yta av 358 hektar och att den inte bara hade palats, tempel och bostadshus utan också trädgårdar och fruktodlingar, vilka bevattnades med hjälp av en kanal som grävts från Stora Zab. När Assurnasirpals nya huvudstad var färdig, inbjöd han alla stadens invånare och även många främmande dignitärer till ett gästabud. Det sägs att sammanlagt 69 574 personer var närvarande.

Vid utgrävningar i Kalachs ruiner har man påträffat några av de praktfullaste exemplen på assyrisk konst, däribland kolossala bevingade tjurar och lejon med människohuvud, många enorma lågreliefer som prydde palatsväggarna och ett stort antal konstfullt snidade elfenbensföremål. Bland fynden märks också en mycket välbevarad staty av Assurnasirpal samt den sten som kallas Salmanassar III:s svarta obelisk, på vilken det står att kung Jehu i Israel betalade tribut till Assyrien. (Se SALMANASSAR nr 1.)

När det assyriska världsväldet föll ödelades Kalach liksom de övriga kungastäderna.