FLOD
Det hebreiska ordet nahạr betecknar en flod med en ansenlig mängd vatten som flyter relativt konstant i en naturlig fåra. En wadi, dvs. en regnflodsdal (hebr.: nạchal), är däremot ofta torrlagd och bara ibland fylld av en virvlande vattenström. Några av de floder som nämns i Bibeln är Hiddekel (Tigris), Eufrat, Jordan, Abana och Parpar. (1Mo 2:14; 2Ku 5:10, 12) Nilen omtalas också, men inte under detta namn, utan som je’ọr (ibland je’ọ̄r), ett ord som också kan användas om en ström eller en kanal (Jes 33:21) eller vattenfyllda schakt, ”vattenförande gångar” (Job 28:10). När det av sammanhanget framgår att je’ọr (el. je’ọ̄r) avser Nilen är det återgivet med detta namn. (1Mo 41:17, 18)
”Egyptens flod” (1Mo 15:18) kan vara identisk med ”Egyptens regnflodsdal”. (4Mo 34:5; se SIHOR.)
Eufrat kallas ofta helt enkelt ”Floden”. (Jos 24:2, 3; Esr 8:36; Jes 7:20; 27:12; Mik 7:12) Som den längsta och viktigaste floden i sydvästra Asien var Eufrat ”den stora floden” för hebréerna. (1Mo 15:18) Uttrycket ”Floden” kunde därför inte missförstås.
Kung David kunde med Jehovas hjälp utöka det utlovade landets gräns så långt bort som till Eufrat. (1Kr 18:3–8) Om hans son Salomo sades det: ”Han skall ha undersåtar från hav till hav och från Floden [dvs. Eufrat] till jordens ändar.” (Ps 72:8) I Sakarjas profetia upprepas dessa ord och används om den tid då Messias skall styra över hela jorden. (Sak 9:9, 10; jfr Dan 2:44; Mt 21:4, 5.)
Den första flod som nämns i Bibelns berättelse är den som tydligtvis hade sin källa i Eden och som bevattnade den trädgård som Jehova hade planterat som hem för Adam och Eva. Denna flod förgrenade sig och blev till fyra, nämligen Pison, Gihon, Hiddekel och Eufrat. De områden som nämns i förbindelse med dessa floder (Havila, Kush och Assyrien) existerade efter den stora översvämningen på Noas tid. (1Mo 2:10–14) Det verkar alltså som om skribenten, Mose, använde benämningar som var kända på hans tid för att ange var Edens trädgård låg. Det kan inte med säkerhet sägas om upplysningar som ges om Pisons, Gihons och Hiddekels lopp gäller tiden före eller efter den stora översvämningen. Om beskrivningen gäller tiden före den stora översvämningen, är det mycket troligt att översvämningen har medverkat till att ändra dessa floders lopp. Om det avser tiden efter den stora översvämningen, kan andra naturfenomen, exempelvis jordbävningar, ha ändrat flodernas lopp så att några av dem inte längre kan identifieras.
Bildspråk. Floder bidrog till att hindra fiendehärar från att rycka fram och hade en viktig roll i vissa städers försvar, till exempel Babylons. Jerusalem däremot hade ingen flod som kunde tjäna som naturligt försvarsverk, men det sägs att Jehova Gud skulle fungera som en mäktig, beskyddande flod för staden. Fiender som skulle komma emot Jerusalem likt en roddflotta skulle lida ett förkrossande nederlag. (Jes 33:21, 22; se RODDFLOTTA.)
Den katastrof som blir följden av att en flod svämmar över sina bräddar används som en bild av att en fientlig här invaderar. (Jes 8:7)
Vatten är nödvändigt för liv, och Jehova kallas ”källan med levande vatten”. (Jer 2:13) Men de avfälliga israeliterna vände sin uppmärksamhet mot Egypten och Assyrien. Därför sade Jehova genom profeten Jeremia: ”Vad har du att göra på vägen till Egypten för att dricka Sihors vatten? Och vad har du att göra på vägen till Assyrien för att dricka Flodens vatten? ... Vet då och se att det är något ont och bittert att du överger Jehova, din Gud.” (Jer 2:18, 19) I Uppenbarelseboken 8:10 och 16:4 handlar det tydligen också om symboliskt vatten som kommer från människor och som anses vara livsviktigt.
”Floden med livets vatten” (Upp 22:1) behandlas i artikeln LIV (Floden med livets vatten).