Ge inte upp i fråga om att göra vad som är gott
”Låt oss inte ge upp i fråga om att göra vad som är gott, ty i rätt tid skall vi skörda, om vi inte tröttnar.” — GALATERNA 6:9.
1, 2. a) Varför krävs det uthållighet för att tjäna Gud? b) Hur visade Abraham uthållighet, och vad hjälpte honom att göra det?
SOM Jehovas vittnen finner vi glädje i att göra Guds vilja och vederkvickelse av att ta på oss lärjungaskapets ”ok”. (Matteus 11:29) Aposteln Paulus gjorde emellertid klart att det inte alltid är lätt att tjäna Jehova tillsammans med Kristus. Det gjorde han bland annat genom att säga till sina medkristna: ”Ni har ... behov av uthållighet, för att ni, sedan ni har gjort Guds vilja, måtte få uppfyllelsen av löftet.” (Hebréerna 10:36) Det krävs uthållighet, för det kan vara en utmaning att tjäna Gud.
2 Detta vittnar Abrahams liv om. Han ställdes inför många svåra val och stressande situationer. Befallningen att lämna det bekväma livet i Ur var bara början. Han kom snart att möta hungersnöd och fientliga grannar, han var också nära att förlora sin hustru, och han mötte fientlighet från några släktingar och utsattes för krigets brutalitet. Men det skulle komma större prövningar. Abraham gav dock aldrig upp i fråga om att göra vad som var gott. Detta är anmärkningsvärt, om man tänker på att han då inte hade hela Guds ord, som vi nu har. Men han kände säkert till den första profetian, där Gud sade: ”Jag kommer att sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd.” (1 Moseboken 3:15) Som den genom vilken Säden skulle komma skulle Abraham helt naturligt bli en måltavla för Satan. Insikten om detta hjälpte säkert Abraham att med glädje uthärda sina prövningar.
3. a) Varför bör Jehovas nutida folk räkna med prövningar? b) Vilken uppmuntran får vi i Galaterna 6:9?
3 Jehovas nutida folk bör också räkna med prövningar. (1 Petrus 1:6, 7) I Uppenbarelseboken 12:17 får vi ju veta att Satan ”för krig” mot den smorda kvarlevan. Och på grund av sin nära gemenskap med de smorda blir de ”andra fåren” också måltavlor för Satans vrede. (Johannes 10:16) Förutom det motstånd som de kristna kan möta i sin offentliga tjänst, kan de också drabbas av prövningar i sitt eget liv. Paulus förmanar och uppmuntrar oss med orden: ”Låt oss inte ge upp i fråga om att göra vad som är gott, ty i rätt tid skall vi skörda, om vi inte tröttnar.” (Galaterna 6:9) Ja, Satan är inställd på att fördärva vår tro, och vi måste stå honom emot, fasta i tron. (1 Petrus 5:8, 9) Vad kan vår trogna kurs leda till? I Jakob 1:2, 3 läser vi: ”Håll det för idel glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika prövningar, då ni ju vet att den prövade äktheten hos er tro frambringar uthållighet.”
Frontalangrepp
4. Hur har Satan använt frontalangrepp för att försöka bryta Guds folks ostrafflighet?
4 Abrahams liv belyser verkligen de ”olika prövningar” som vi som kristna kan möta. Han måste exempelvis bemöta ett anfall från invaderande fiender från Sinar. (1 Moseboken 14:11–16) Det är inte förvånande att Satan fortsätter att använda frontalangrepp i form av förföljelse. Sedan slutet av andra världskriget har ett antal länder infört förbud mot Jehovas vittnens kristna undervisningsarbete. I Jehovas vittnens årsbok för 2001 kan vi läsa om det våld som de kristna i Angola har utsatts för av sina fiender. Men våra bröder i sådana länder har i förtröstan på Jehova vägrat att ge upp! De har inte svarat med att ta till våld eller att göra uppror, utan de har med gott omdöme fortsatt att predika. — Matteus 24:14.
5. Hur kan kristna ungdomar utsättas för förföljelse i skolan?
5 Men förföljelse innebär inte nödvändigtvis våld. Abraham blev så småningom välsignad med två söner, Ismael och Isak, och i 1 Moseboken 21:8–12 läser vi att Ismael vid ett tillfälle ”skämtade hånfullt” med Isak. I sitt brev till galaterna visar Paulus att detta inte bara var en barnslig lek, för han säger att Ismael förföljde Isak! (Galaterna 4:29) Hån från skolkamrater och verbala angrepp från motståndare kan således med rätta också kallas förföljelse. En ung kristen, som heter Ryan, kommer ihåg hur hans klasskamrater plågade honom: ”Den 15 minuter långa bussresan till och från skolan, då de hånade och förlöjligade mig, verkade som en evighet. De brände mig med gem, som de hade hettat upp med cigarettändare.” Vad var orsaken till denna hårdhänta behandling? ”Min teokratiska fostran hade gjort mig annorlunda än de andra ungdomarna i skolan.” Men med stöd av sina föräldrar kunde Ryan troget härda ut. Barn och ungdomar, har era skolkamraters hån och gliringar gjort er modfällda? Ge inte upp! Genom att troget hålla ut kommer ni att få uppleva uppfyllelsen av Jesu ord: ”Lyckliga är ni när man smädar er och förföljer er och lögnaktigt säger allt möjligt ont mot er för min skull.” — Matteus 5:11.
Vardagens bekymmer
6. Vad kan ge upphov till spända relationer bland medkristna i våra dagar?
6 De flesta av de prövningar vi nu möter är vanliga vardagliga bekymmer. Abraham måste stå ut med de spänningar som hade uppstått mellan hans och hans brorson Lots herdar. (1 Moseboken 13:5–7) På liknande sätt kan personliga motsättningar och småaktig avundsjuka ge upphov till spända relationer och även hota friden i församlingen. ”Där det är svartsjuka och stridslystnad, där är det oordning och allt möjligt uselt.” (Jakob 3:16) Det är verkligen viktigt för oss att inte ge upp, utan att sätta friden framför stoltheten och att i likhet med Abraham söka andras intressen. — 1 Korinthierna 13:5; Jakob 3:17.
7. a) Vad bör man göra, om man har blivit sårad av en medkristen? b) Hur var Abraham ett föredöme i fråga om att bevara goda relationer till andra?
7 Det kan vara svårt att vara fridsam, om man tycker att man har blivit orättvist behandlad av en medtroende. Ordspråken 12:18 lyder: ”Det finns de som talar obetänksamt såsom med svärdsstötar.” Tanklösa ord kan, även om de inte var så illa menade, orsaka stor smärta. Och det kan vara ännu smärtsammare, om man tycker sig ha blivit utsatt för förtal eller elakt skvaller. (Psalm 6:6, 7) Men en kristen kan inte låta sårade känslor få honom att ge upp! Om du är i en sådan situation, ta då initiativet till att rätta till saker och ting genom att tala vänligt med den som har sårat dig. (Matteus 5:23, 24; Efesierna 4:26) Var villig att förlåta personen. (Kolosserna 3:13) Genom att inte hysa agg kan vi läka både våra egna känslor och vårt förhållande till vår broder. Även om Abraham kan ha känt en viss förbittring mot Lot, så kom han inte att hysa agg till honom. Det förstår vi av att han genast begav sig av för att försvara Lot och dennes familj! — 1 Moseboken 14:12–16.
Självförvållade prövningar
8. a) Hur skulle kristna kunna genomborra sig själva överallt med många kval? b) Hur kunde Abraham ha en balanserad syn på materiella ting?
8 Det är onekligen så att vissa prövningar är självförvållade. Jesus befallde sina lärjungar: ”Sluta upp med att samla skatter åt er på jorden, där mal och rost förtär och där tjuvar bryter sig in och stjäl.” (Matteus 6:19) Och ändå ”genomborrar” vissa bröder ”sig själva överallt med många kval” genom att sätta materiella ting framför det som gäller Guds kungarike. (1 Timoteus 6:9, 10) Abraham var villig att offra materiell bekvämlighet för att behaga Gud. ”Genom tro bodde han såsom en främling i löftets land såsom i ett främmande land och bodde i tält med Isak och Jakob, som var arvingar med honom till precis samma löfte. Ty han väntade på staden som har de verkliga grundvalarna, staden vars uppbyggare och upphovsman är Gud.” (Hebréerna 11:9, 10) Abrahams tro på en framtida ”stad”, Guds regering, hjälpte honom att inte sätta sin förtröstan till rikedom. Skulle det inte vara förståndigt av oss att göra detsamma?
9, 10. a) Hur kan en önskan att bli framträdande bli till en prövning? b) Hur skulle en broder kunna uppföra sig som ”en av de mindre”?
9 Här är något annat att begrunda. Bibeln säger klart och tydligt: ”Om någon menar att han är något, när han ingenting är, bedrar han sitt eget sinne.” (Galaterna 6:3) Vi uppmanas också att ”inte göra något av stridslystnad eller av självupptagenhet, utan med anspråkslöshet i sinnet”. (Filipperna 2:3) Somliga drar på sig problem genom att inte tillämpa det här rådet. Då de drivs av en önskan att vara framträdande snarare än av en önskan att utföra ”ett utmärkt arbete”, blir de missmodiga och missnöjda, om de inte får uppgifter i församlingen. — 1 Timoteus 3:1.
10 Abraham var ett fint föredöme i fråga om att ”inte tänka högre om sig själv än man bör tänka”. (Romarna 12:3) När han träffade Melkisedek, uppträdde han inte som om den gynnade ställning han hade hos Gud gjorde honom överlägsen. Genom att ge Melkisedek tionde erkände han i stället att denne, i egenskap av präst, hade en högre ställning. (Hebréerna 7:4–7) Som kristna bör vi också vara villiga att uppföra oss som ”en av de mindre” och inte kräva uppmärksamhet. (Lukas 9:48) Om de som har ledningen i församlingen inte verkar vilja ge dig vissa uppgifter, rannsaka då ärligt dig själv för att se hur du skulle kunna förbättra din personlighet eller ditt sätt att sköta saker och ting. I stället för att bli förbittrade över att vi inte får vissa uppgifter, så kan vi göra det bästa av det privilegium vi faktiskt har, nämligen att få hjälpa andra att lära känna Jehova. Ja, låt oss följa uppmaningen: ”Ödmjuka er ... under Guds mäktiga hand, för att han må upphöja er vid bestämd tid.” — 1 Petrus 5:6.
Tro på de ting som inte syns
11, 12. a) Varför kan somliga i församlingen förlora känslan att tiden är kort? b) Hur var Abraham ett fint exempel i fråga om att låta sitt liv styras av tron på Guds löften?
11 En annan prövning kan vara att slutet för den här onda tingens ordning verkar dröja. Enligt 2 Petrus 3:12 skall de kristna ”vänta på Jehovas dags närvaro och ständigt ha den i tankarna”. Men många har väntat på den här ”dagen” i åratal, ja i årtionden. Detta kan ha fått somliga att bli modfällda och förlora känslan att tiden är kort.
12 Tänk återigen på Abrahams exempel. Hela hans liv styrdes av tron på Guds löften, och det trots att det inte var möjligt att alla dessa kunde uppfyllas under hans livstid. Det är sant att han levde tillräckligt länge för att få se sin son Isak växa upp. Men det skulle dröja århundraden innan Abrahams avkomlingar skulle kunna liknas vid ”himlarnas stjärnor” eller ”sandkornen som är på havsstranden”. (1 Moseboken 22:17) Men Abraham blev inte bitter eller modfälld. Aposteln Paulus sade därför om Abraham och andra patriarker: ”I tro dog alla dessa, fastän de inte fick uppfyllelsen av löftena, utan de såg dem uppfyllas långt borta och välkomnade dem och bekände offentligt att de var utlänningar och tillfälliga inbyggare i landet.” — Hebréerna 11:13.
13. a) Hur är de kristna nu lika ”tillfälliga inbyggare”? b) Varför skall Jehova göra slut på den nuvarande tingens ordning?
13 Om Abraham kunde låta sitt liv kretsa kring Guds löften, trots att uppfyllelsen av dem var ”långt borta”, hur mycket mer bör då inte vi göra det nu, då uppfyllelsen av dem är så nära! Vi måste i likhet med Abraham betrakta oss själva som ”tillfälliga inbyggare” i Satans ordning och vägra att lägga oss till med en njutningslysten livsstil. Vi skulle naturligtvis föredra att ”slutet på allt” var här nu och inte bara nära. (1 Petrus 4:7) Vi kanske lider av allvarliga hälsoproblem. Eller vi kanske lever under stor ekonomisk press. Men vi måste komma ihåg att Jehova låter slutet komma, inte bara för att befria oss från svåra förhållanden, utan för att helga sitt eget namn. (Hesekiel 36:23; Matteus 6:9, 10) Slutet skall komma, inte nödvändigtvis då det passar oss, utan vid en tid som bäst tjänar Jehovas uppsåt.
14. Hur är Guds tålamod nu till nytta för de kristna?
14 Kom också ihåg orden: ”Jehova är inte långsam med avseende på sitt löfte, såsom några betraktar långsamhet, utan han är tålmodig mot er, eftersom han inte önskar att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring.” (2 Petrus 3:9) Lägg märke till att det sägs: Gud är ”tålmodig mot er”, alltså mot medlemmar av den kristna församlingen. Somliga av oss behöver av allt att döma mer tid till att göra förändringar för att ”slutligen av honom bli funna fläckfria och oklanderliga och i frid”. (2 Petrus 3:14) Bör vi då inte vara tacksamma över att Gud har visat ett sådant tålamod?
Hur vi kan finna glädje trots hinder
15. Hur kunde Jesus bevara sin glädje trots prövningar, och hur har de kristna nytta av att efterlikna honom?
15 Nutida kristna kan lära mycket av Abrahams liv. Han visade inte bara tro, utan också tålamod, klokhet, mod och osjälvisk kärlek. Han satte tillbedjan av Jehova främst i sitt liv. Vi skall dock komma ihåg att det främsta exemplet för oss att följa är Jesu Kristi exempel. Trots att han mötte otaliga prövningar lät han dem aldrig beröva honom hans glädje. Varför gjorde han inte det? Jo, därför att han hela tiden tänkte på det hopp han hade. (Hebréerna 12:2, 3) Därför bad Paulus: ”Må nu den Gud, som fyller behovet av uthållighet och tröst, förunna er att bland er själva ha samma sinnesinställning som Kristus Jesus hade.” (Romarna 15:5) Med rätt sinnesinställning kan vi finna glädje, trots de hinder som Satan kan föra i vår väg.
16. Vad kan vi göra om vi tycker att våra problem är överväldigande?
16 Om problemen verkar överväldigande, påminn dig då att Jehova älskar dig, precis som han älskade Abraham. Han vill att du skall lyckas. (Filipperna 1:6) Förtrösta helt och fullt på Jehova och lita på löftet: ”Gud är trofast, och han skall inte låta er bli frestade utöver vad ni kan tåla, utan tillsammans med frestelsen skall han också bereda utvägen, så att ni kan uthärda den.” (1 Korinthierna 10:13) Utveckla vanan att dagligen läsa Guds ord. (Psalm 1:2) Fortsätt att be Jehova hjälpa dig att hålla ut. (Filipperna 4:6) Han kommer att ”ge helig ande åt dem som ber honom”. (Lukas 11:13) Utnyttja det som Jehova har gett oss för att uppehålla oss andligen, till exempel biblisk litteratur. Sök också stöd av brödraskaran. (1 Petrus 2:17) Och var regelbundet med vid kristna möten, eftersom du där kommer att få den uppmuntran du behöver för att hålla ut. (Hebréerna 10:24, 25) Gläds i vissheten om att din uthållighet leder till ett godkänt tillstånd i Guds ögon och att din trohet gläder hans hjärta! — Ordspråken 27:11; Romarna 5:3–5.
17. Varför ger de kristna inte efter för förtvivlan?
17 Gud älskade Abraham som sin ”vän”. (Jakob 2:23) Men trots det var Abrahams liv fyllt av stressande prövningar och problem. Som kristna kan vi därför inte förvänta något annat under dessa onda ”sista dagar”. Bibeln varnar oss faktiskt för att ”onda människor och bedragare skall gå vidare från ont till värre”. (2 Timoteus 3:1, 13) Ge inte efter för förtvivlan, utan inse i stället att de svårigheter vi möter bevisar att slutet är nära för Satans onda ordning. Men Jesus påminner oss om att ”den som har hållit ut till slutet, han skall bli räddad”. (Matteus 24:13) Ge därför inte upp ”i fråga om att göra vad som är gott”! Efterlikna Abraham och var bland dem som ”genom tro och tålamod ärver löftena”. — Hebréerna 6:12.
Lade du märke till?
• Varför bör Jehovas nutida folk räkna med prövningar och svårigheter?
• Hur kan Satan använda frontalangrepp?
• Hur kan man lösa personliga motsättningar mellan kristna?
• Hur kan stolthet och självupptagenhet skapa problem?
• Hur var Abraham ett fint föredöme i fråga om att vänta på uppfyllelsen av Guds löften?
[Bild på sidan 26]
Många kristna ungdomar får utstå förföljelse i form av hån och förlöjligande från sina kamrater
[Bild på sidan 29]
Trots att uppfyllelsen av Guds löften var ”långt borta” på Abrahams tid lät han dem ändå styra sitt liv