Även om vi sörjer är vi inte utan hopp

”Vi [vill] inte att ni skall vara okunniga om dem som sover i döden, för att ni inte skall sörja alldeles som de övriga, de som inte har något hopp.” — 1 THESSALONIKERNA 4:13.

1. Vad upplever människor regelbundet?

HAR du förlorat någon kär vän eller anförvant i döden? Antingen vi är gamla eller unga har de flesta av oss drabbats av den sorg det innebär att förlora en släkting eller vän i döden. Det kanske var en far- eller morförälder, en förälder, en make eller maka eller ett barn. Ålderdom, sjukdom och olyckor skördar regelbundet sina offer, och brottslighet, våld och krig förvärrar sorgen och förtvivlan ytterligare. I medeltal dör årligen över 50 miljoner människor utöver jorden. År 1993 dog i medeltal 140.250 människor dagligen, och dessa människors död påverkar också vänner och släktingar, som känner en djup saknad.

2. Vad är det som får det att verka onormalt att barn dör?

² Kan vi inte hysa medkänsla med de föräldrar i Kalifornien, som drabbades av tragedin att förlora sin gravida dotter i en trafikolycka? I ett slag förlorade de sin enda dotter och det barn som skulle ha blivit deras första barnbarn. Den omkomna kvinnans man förlorade sin hustru och sin förste son eller sin första dotter. Det är, oavsett barnets ålder, på något sätt onaturligt för föräldrar att drabbas av ett barns död. Det är inte normalt att barn dör före sina föräldrar. Vi älskar alla livet. Därför är döden i sanning en fiende. — 1 Korinthierna 15:26.

Hur mänskligheten fick döden i arv

3. Hur kan Abels död ha påverkat Adam och Eva?

³ Synd och död har härskat som kungar i omkring sex tusen år av människans historia — alltsedan våra första föräldrar, Adam och Eva, gjorde uppror. (Romarna 5:14; 6:12, 23) Bibeln talar inte om för oss hur de reagerade när deras son Abel mördades av sin bror Kain. De måste av flera orsaker ha känt sig förkrossade. Här fick de för första gången se mänsklig död i ansiktet, återspeglad i ansiktet på deras egen son. De såg frukten av sitt uppror och av det fortsatta missbruket av den fria viljan. Trots att Gud hade varnat Kain, valde denne att begå det första brodermordet. Vi vet att Eva måste ha blivit djupt påverkad av Abels död, för när hon födde Set, sade hon: ”Gud har insatt åt mig en annan säd i stället för Abel, eftersom Kain dräpte honom.” — 1 Moseboken 4:3—8, 25.

4. Varför kan myten om den odödliga själen inte ha varit till någon tröst efter Abels död?

⁴ Våra första mänskliga föräldrar såg också att Guds dom över dem var verklig, nämligen att de ”med visshet” skulle dö, om de gjorde uppror och var olydiga. Satan hade ljugit och sagt att de aldrig skulle dö, men myten om den odödliga själen hade av allt att döma inte utvecklats ännu, och därför kunde de inte hämta någon falsk tröst av den. Gud hade sagt till Adam: ”Du ... [kommer att vända] åter till marken, för av den blev du tagen. För stoft är du, och till stoft kommer du att vända åter.” Han hade inte sagt något om någon framtida tillvaro som en odödlig själ i himlen, helvetet, limbo, skärselden eller någon annanstans. (1 Moseboken 2:17; 3:4, 5, 19) Som levande själar som hade syndat skulle Adam och Eva så småningom dö och upphöra att existera. Kung Salomo blev inspirerad att skriva: ”De levande är medvetna om att de kommer att dö; men vad de döda beträffar, är de inte medvetna om någonting alls, inte heller har de längre någon lön, ty minnet av dem är glömt. Även deras kärlek och deras hat och deras svartsjuka har redan förgåtts, och de har till obestämd tid ingen del mer i något som helst som måste göras under solen.” — Predikaren 9:5, 6.

5. Vad är de dödas verkliga hopp?

⁵ Hur sanna är inte dessa ord! Vem kan egentligen komma ihåg förfäder som levde för två hundra eller tre hundra år sedan? Ofta är till och med deras gravar okända eller sedan länge försummade. Innebär det att det inte finns något hopp för våra nära och kära som dött? Nej, inte alls. Så här sade Marta till Jesus om sin döde bror, Lasarus: ”Jag vet att han skall uppstå i uppståndelsen på den sista dagen.” (Johannes 11:24) Det hebreiska folket trodde att Gud skulle uppväcka de döda någon gång i framtiden. Men det fick dem ändå inte att upphöra med att sörja när de förlorade någon kär vän eller anförvant i döden. — Job 14:13.

Trogna personer som sörjde

6, 7. Hur reagerade Abraham och Jakob för döden?

⁶ När Abrahams hustru, Sara, dog för närmare fyra tusen år sedan, gick Abraham in ”för att hålla klagan över Sara och för att gråta över henne”. Denne trogne Guds tjänare visade sina djupa känslor över förlusten av sin älskade och lojala hustru. Trots att han var en modig och handlingskraftig man, skämdes han inte för att ge uttryck åt sin sorg i tårar. — 1 Moseboken 14:11—16; 23:1, 2.

⁷ Det var på liknande sätt med Jakob. Hur reagerade han, när han hade lurats att tro att hans son Josef hade dödats av ett vilt djur? Vi läser i 1 Moseboken 37:34, 35: ”Därmed rev Jakob sönder sina mantlar och svepte säckväv om sina höfter och fortsatte att sörja över sin son i många dagar. Och alla hans söner och alla hans döttrar stod gång på gång upp för att trösta honom, men han fortsatte att vägra att låta trösta sig och höll i med att säga: ’För jag kommer att gå ner sörjande till min son i Sheol!’ Och hans far fortsatte att gråta över honom.” Ja, det är både mänskligt och naturligt att ge uttryck åt sorg när en kär vän eller anförvant dör.

8. Hur gav hebréerna ofta uttryck åt sin sorg?

⁸ Med tanke på nutida eller lokala sedvänjor kanske somliga tycker att Jakobs reaktion var överdriven och melodramatisk. Men han var uppfostrad i en annan tid och under en annan kultur. Han gav uttryck åt sin sorg genom att bära säckväv, och det är första gången den sedvänjan omnämns i Bibeln. Men i de hebreiska skrifterna läser vi också om att man uttryckte sin sorg genom att klaga, genom att komponera klagosånger och genom att sätta sig ner i aska. Hebréerna kände sig tydligen inte hämmade i fråga om att ge uttryck åt sin uppriktiga sorg.a — Hesekiel 27:30—32; Amos 8:10.

Sorg på Jesu tid

9, 10. a) Hur reagerade Jesus för Lasarus’ död? b) Vad säger oss Jesu sätt att reagera om honom?

⁹ Vad kan vi säga om Jesu första lärjungar? Som exempel kan nämnas att när Lasarus hade dött sörjde hans systrar Marta och Maria hans död med gråt och tårar. Hur reagerade den fullkomlige mannen Jesus inför den här situationen? Johannes’ berättelse lyder: ”När ... Maria kom dit där Jesus var och fick se honom, föll hon till hans fötter, under det hon sade till honom: ’Herre, om du hade varit här, skulle min bror inte ha dött.’ När Jesus nu såg henne gråta och de judar gråta som hade kommit med henne, suckade han i anden och blev upprörd; och han sade: ’Var har ni lagt honom?’ De sade till honom: ’Herre, kom och se.’ Jesus brast i tårar.” — Johannes 11:32—35.

¹⁰ ”Jesus brast i tårar.” Dessa få ord säger så mycket om hur mänsklig, medlidsam och medkännande Jesus var. Trots att Jesus var fullt medveten om hoppet om uppståndelsen, läser vi att ”Jesus grät”. (Johannes 11:35, Hedegård) Berättelsen fortsätter med att säga att de som betraktade det hela sade: ”Se, hur fäst han var vid honom [Lasarus]!” Om den fullkomlige mannen Jesus grät vid förlusten av en vän, behöver helt visst inte någon man eller kvinna nu för tiden skämmas för att gråta. — Johannes 11:36.

Vilket hopp finns det för de döda?

11. a) Vad kan vi lära oss av exemplen i Bibeln på människor som sörjde? b) Varför sörjer vi inte som de som inte har något hopp?

¹¹ Vad kan vi lära av dessa exempel från Bibeln? Jo, att det är både mänskligt och naturligt att sörja och att vi inte skall skämmas för att visa att vi sörjer. Även om vår sorg dämpas av hoppet om uppståndelsen, är ändå förlusten av en kär vän eller anförvant en djupt känd traumatisk upplevelse. År, ja kanske årtionden, av nära kamratskap och gemenskap upphör plötsligt och tragiskt. Det är sant att vi inte sörjer som de gör som inte har något hopp eller som de gör som har ett ogrundat hopp. (1 Thessalonikerna 4:13) Vi vilseleds inte heller av några myter om att människan har en odödlig själ eller fortsätter att existera genom reinkarnation. Vi vet verkligen att Jehova har lovat ”nya himlar och en ny jord” i vilka ”rättfärdighet [skall] bo”. (2 Petrus 3:13) Gud ”skall torka bort varje tår” från våra ögon, och ”döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.” — Uppenbarelseboken 21:4.

12. Hur uttryckte Paulus sin tro på uppståndelsen?

¹² Vilket hopp finns det då för dem som har dött?b Den kristne skribenten Paulus blev inspirerad att ge oss tröst och hopp, när han skrev: ”Såsom den siste fienden skall döden göras till intet.” (1 Korinthierna 15:26) I The New English Bible heter det: ”Den siste fienden som skall utplånas är döden.” Hur kunde Paulus vara så säker på det? Jo, därför att han hade blivit omvänd och undervisad av Jesus Kristus, som hade blivit uppväckt från de döda. (Apostlagärningarna 9:3—19) Det var också därför som Paulus kunde säga: ”Eftersom döden är genom en människa [Adam], är också de dödas uppståndelse genom en människa [Jesus]. Ty alldeles som alla dör i Adam, så skall också alla göras levande i Kristus.” — 1 Korinthierna 15:21, 22.

13. Hur reagerade ögonvittnen på uppväckandet av Lasarus?

¹³ Det Jesus lärde ger oss mycket hopp och tröst för framtiden. Vad gjorde han exempelvis i fallet med Lasarus? Han gick till graven, där Lasarus’ kropp hade legat i fyra dagar. Han bad en bön, och därefter läser vi: ”När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: ’Lasarus, kom hit ut!’ Ut kom då den man som hade varit död, med fötter och händer lindade i bindlar, och hans ansikte var ombundet med en duk. Jesus sade till dem: ’Lös honom och låt honom gå.’” Kan du föreställa dig hur glada och överraskade Marta och Maria måste ha sett ut? Vad grannarna måste ha blivit förvånade när de såg detta underverk! Inte underligt att många av dem som betraktade det hela satte tro till Jesus. Jesu religiösa fiender däremot lade ”råd om att döda honom”. — Johannes 11:41—53.

14. Vad var uppväckandet av Lasarus ett tecken på?

¹⁴ Jesus utförde detta oförglömliga uppväckande inför många ögonvittnen. Det var ett tecken på det framtida uppväckande som han hade förutsagt vid ett tidigare tillfälle, när han sade: ”Förundra er inte över detta, därför att den stund kommer, i vilken alla som är i minnesgravarna skall höra hans [Guds Sons] röst och komma ut, de som har gjort goda ting till en livets uppståndelse, de som har bedrivit usla ting till en domens uppståndelse.” — Johannes 5:28, 29.

15. Vilket bevis hade Paulus och Ananias för att Jesus hade uppstått?

¹⁵ Aposteln Paulus trodde, som redan nämnts, på uppståndelsen. Varför gjorde han det? Han hade tidigare varit den illa beryktade Saul, en förföljare av de kristna. Hans namn och rykte spred skräck bland de troende. Det var ju faktiskt han som hade godkänt att man skulle stena den kristne martyren Stefanus till döds. (Apostlagärningarna 8:1; 9:1, 2, 26) Men på vägen till Damaskus fick den uppväckte Kristus Saul att komma till besinning genom att slå honom med tillfällig blindhet. Saul fick höra en röst säga till honom: ”’Saul, Saul, varför förföljer du mig?’ Han sade: ’Vem är du, Herre?’ Han sade: ’Jag är Jesus, den som du förföljer.’” Samme uppståndne Kristus gav sedan Ananias, som bodde i Damaskus, anvisningar om att gå till det hus där Saul bad och att återställa hans syn. Av egen erfarenhet hade därför både Saul och Ananias all orsak att tro på uppståndelsen. — Apostlagärningarna 9:4, 5, 10—12.

16, 17. a) Hur vet vi att Paulus inte trodde på den grekiska föreställningen om en inneboende odödlighet hos människans själ? b) Vilket säkert hopp ger Bibeln? (Hebréerna 6:17—20)

¹⁶ Lägg märke till hur Saul, aposteln Paulus, svarade när han som en förföljd kristen fördes inför ståthållaren Felix. Vi läser i Apostlagärningarna 24:15: ”Jag har ett hopp till Gud ... att det skall komma att bli en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga.” Det är uppenbart att Paulus inte trodde på den hedniska grekiska föreställningen om en inneboende odödlighet hos människans själ, vilken antogs övergå till något mytologiskt liv efter detta eller i något dödsrike. Han trodde på uppståndelsen och undervisade andra om den. För somliga skulle detta innebära att få odödligt liv som andevarelser i himlen tillsammans med Kristus, men för flertalet skulle det innebära att få återvända till liv på en fullkomlig jord. — Lukas 23:43; 1 Korinthierna 15:20—22, 53, 54; Uppenbarelseboken 7:4, 9, 17; 14:1, 3.

¹⁷ Bibeln ger oss således ett tydligt löfte och ett säkert hopp om att många genom uppståndelsen återigen kommer att få se sina nära och kära här på jorden, men då under helt andra förhållanden. — 2 Petrus 3:13; Uppenbarelseboken 21:1—4.

Praktisk hjälp åt dem som sörjer

18. a) Vilket värdefullt redskap gavs ut vid sammankomsterna ”Gudsfruktan”? (Se rutan.) b) Vilka frågor behöver nu besvaras?

¹⁸ Nu har vi våra minnen och vår sorg. Vad kan vi göra för att komma igenom denna prövande sorgeperiod? Vad kan andra göra för att hjälpa dem som sörjer? Och vad kan vi göra för att hjälpa de uppriktiga människor som vi träffar i tjänsten på fältet vilka också sörjer, men som saknar ett verkligt hopp? Och vilken ytterligare tröst kan Bibeln ge oss om våra nära och kära som har somnat in i döden? Följande artikel ger några förslag.

[Fotnoter]

Kan du svara?

◻ Varför kan man säga att döden är en fiende?

◻ Hur visade Guds tjänare på Bibelns tid sin sorg?

◻ Vilket hopp finns det för nära och kära som dött?

◻ Varför kunde Paulus tro på uppståndelsen?

[Frågor]

[Ruta på sidorna 8, 9]

Praktisk hjälp åt dem som sörjer

Vid områdessammankomsterna ”Gudsfruktan” år 1994 och 1995 meddelade Sällskapet Vakttornet att det hade kommit ut en ny broschyr med titeln När någon du älskar dör. Denna uppmuntrande publikation har utarbetats för att ge tröst åt människor ur alla nationer och språkgrupper. Som du kanske redan har sett innehåller den Bibelns enkla förklaring om döden och de dödas tillstånd. Och ännu viktigare: Den betonar Guds löfte genom Kristus Jesus om en uppståndelse till liv på en renad, paradisisk jord. Den skänker verkligen tröst åt dem som sörjer. Den bör därför vara ett värdefullt redskap i den kristna tjänsten och bör tjäna till att väcka intresse och leda till många fler bibelstudier. Frågorna för studium har diskret placerats i rutor mot slutet av varje sektion, så att man lätt kan repetera de tankar som behandlas med en uppriktig och sörjande person.

[Bild på sidan 8]

Jesus grät när Lasarus hade dött

[Bild på sidan 9]

Jesus uppväckte Lasarus från de döda

[Bildkälla på sidan 7]

W. Bouguereau: ”Den första sorgen”, från en originalljusbild i glas till ”Skapelsedramat i bilder”, år 1914