ELIESER tror på bönens kraft. Med en enastående, barnalik tro uttrycker han denna ödmjuka begäran: ”Jehova, min herre Abrahams Gud, jag ber dig, låt det ske inför mig denna dag och visa min herre Abraham kärleksfull omtanke. Se, jag har ställt mig vid en vattenkälla, och döttrarna till stadens män kommer ut för att hämta upp vatten. Vad som skall inträffa är att den unga kvinna som jag kommer att säga så här till: ’Var snäll och sänk din vattenkruka, så att jag kan dricka’, och som rentav kommer att säga: ’Drick, och dina kameler kommer jag också att vattna’, henne är det du skall bestämma för din tjänare, för Isak; och låt mig härigenom veta att du har visat min herre lojal kärlek.” — 1 Moseboken 24:12–14.

Vi kan lära mycket av Eliesers bön. Den visade hans enastående tro, hans ödmjukhet och hans osjälviska intresse för andras behov. Eliesers bön visade också hur han underkastade sig Jehovas sätt att handla med mänskligheten. Utan tvivel var han medveten om att Gud hyste särskild tillgivenhet för Abraham. Likaså kände han till Guds löfte att framtida välsignelser skulle komma hela mänskligheten till del genom Abraham. (1 Moseboken 12:3) Det var därför Elieser inledde sin bön med orden: ”Jehova, min herre Abrahams Gud.”