POTIFAR

[Pọtifar] Av egyptiskan; kortform av Potifera.

Potifar var en egyptisk hovfunktionär och chef för faraos livvakt. Han var Josefs herre under en tid och tycks ha varit en välbärgad man. (1Mo 37:36; 39:4) Potifar köpte Josef av några resande midjanitiska köpmän. När han såg hur duktig Josef var satte han honom över hela sitt hus och hela sin mark, och allt blev välsignat av Jehova tack vare Josef. (1Mo 37:36; 39:1–6)

Potifars hustru var inte lika trogen mot honom som hans tjänare Josef var. Hon försökte gång på gång förföra Josef, och en dag när ingen annan var i närheten högg hon tag i honom, men han avvisade henne och sprang ut. När Potifar kom hem fick han bara höra alla de falska anklagelser som hans frustrerade hustru framförde. Potifar blev vred och kastade Josef i fängelse. (1Mo 39:7–20)

Fängelset var förmodligen förbundet med Potifars hus eller sorterade åtminstone under honom som ”chef för livvakten”. Skildringen talar nämligen om att chefen för faraos munskänkar och chefen för hans bagare sattes i samma fängelse, och det kallas häktet ”i huset som tillhörde chefen för livvakten” och ”häktet i hans [Josefs] herres hus”. (1Mo 39:1; 40:1–7) Men det verkar inte troligt att Potifar var ”fängelsechefen” som ”överlämnade alla fångarna som var i fängelset i Josefs hand”. (1Mo 39:21–23) Den ämbetsmannen var troligen en av Potifars underordnade.

Potifars titel ”hovfunktionär” är en översättning av det hebreiska ordet sarịs, som har grundbetydelsen ”eunuck” men som i vidare bemärkelse betyder en kammarherre, hovman eller betrodd ämbetsman vid hovet. Den ”hovfunktionär [sarịs] som hade befäl över krigsmännen” när Jerusalem föll 607 f.v.t. var utan tvivel en hög ämbetsman och inte en kastrerad man. (2Ku 25:19) Som chef för livvakten var även Potifar militär, och dessutom var han gift. Detta visar att han inte var eunuck i bokstavlig mening.