Kan döden övervinnas?

1. Hur reagerar vi för tanken på seger över döden?

ÖVERVINNA döden! Hur tilltalande! Själva tanken värmer människors hjärta. Men från urminnes tider har det varit tvärtom. Döden har härskat segerrikt över människosläktet. Hur skulle då ett sådant omvänt förhållande kunna uppnås? Vem skulle åstadkomma det? Kan döden övervinnas?

DÖDENS URSPRUNG

2, 3. Hur kom döden till människosläktet, enligt Rig-Veda?

² Döden är en verklighet. Den är inte någon fabel, vilket den av sorg hemsökta mänskliga familjen mycket väl känner till. Beträffande dödens ursprung framställer den hinduiska Rig-Veda Yama som den förste mannen som dog. Rig-Veda vill göra gällande att Yama är ett annat namn för den förste mannen och att han hade en tvillingsyster, Yami, som var den första kvinnan. Vi läser: ”Skaffa dig en son, sin fars bröstarvinge, i det att du tänker på jorden och de dagar som skall komma. Ja, detta söker de Odödliga hos dig begärligt, avkomma av den ende dödlige som finns till.” (RV. 10. 1. 3)¹ I Rig-Veda framställs således Yama som ”den ende dödlige som finns till”, följaktligen den förste mannen, och det visas att det var Himmelens vilja beträffande honom att han skulle föda avkomlingar med tanke på ”jorden och de dagar som skall komma”.

³ Beträffande dödens införande bland människorna sägs det i Rig-Veda: ”Han [Yama] valde, för Guds skull, döden som sin del. Han valde inte för människors bästa evigt liv.” (RV. 10. 13. 4) Intressant nog betyder Yama ”avbrott”.² En passande betydelse för den som anses ha vållat ett avbrott i det eviga livet på jorden.

4. a) Varför verkar det som om Rig-Veda återkallar minnena av bibelns redogörelse om dödens ursprung? b) Hur förklarade Gud för Adam dödens orsak?

⁴ Dessa citat från Rig-Veda tycks återkalla minnena av bibelns äldre berättelse om den förste mannen och den första kvinnan och hur de drog döden över den mänskliga familjen. Bibelns redogörelse visar till exempel att den förste mannen och den första kvinnan var nära besläktade. Det var som Adam sade: ”Denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött.” (1 Moseboken 2:23) Guds vilja beträffande de båda första människorna framgår också av orden: ”Var fruktsamma och föröka er, och uppfyll jorden.” (1 Moseboken 1:28) Genom sin uppsåtliga olydnadshandling förkastade dessutom Adam, den förste mannen, livet och valde döden. Detta var inte till människors bästa, eftersom det medförde förlusten av evigt liv för alla hans avkomlingar genom Guds domslut, vilket utfördes genom den naturliga ärftlighetslagen. Det heter därför i bibeln: ”Och till Adam sade han: ’Eftersom du lyssnade till din hustrus ord och åt av det träd om vilket jag hade befallt dig och sagt: ”Du skall inte äta av det”, därför må marken vara förbannad för din skull. Med vedermöda skall du nära dig av den i alla dina livsdagar. I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd, tills du vänder åter till jorden; ty av den är du tagen. Ty du är stoft, och till stoft skall du åter bli.’” — 1 Moseboken 3:17, 19.

5. Hur påverkade detta Adams avkomlingar, och varför?

⁵ I bibeln förklaras det hur den förste mannens handlingar påverkade hans avkomlingar, och det heter där: ”Därför: alldeles som synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden, och döden på så sätt spred sig till alla människor därför att de alla hade syndat.” Detta visar klart att döden kom som ett straff för olydnad mot Gud, Skaparen. Olydnad mot Gud är synd. Och ”den lön synden betalar ut är död”. — Romarna 5:12; 6:23.

6. a) Ansluter sig Rig-Veda till uppfattningen att den lön synden betalar är död? b) Vilken skyldighet kände Rig-Vedas skribenter mot Himmelen?

⁶ I Rig-Veda visas det att synden är ett brott mot Guds lag med döden som straff. Vi läser: ”Vilken som helst lag från dig, o Gud, o Varuna, överträder vi dag efter dag, eftersom vi är människor; ge oss inte till byte åt döden, för att bli tillintetgjorda av dig i vrede.” (RV. 1. 25. 1, 2) De vediska skribenterna hade uppenbarligen ett medvetande om synd och betraktade döden som ett straff för synd, och de försökte blidka sina gudar genom böner och offer. Många av hymnerna i Rig-Veda upptas av böner om avlägsnande av synd och av offer för att blidka deras gudar. De gör också sin gud Varuna till uppehållare av morallagen, uppenbarligen därför att man känner den juridiska skyldigheten mot Himmelen.³

FRUKTAN FÖR DÖDEN

7. Vilken verkan på människosläktet har tanken på döden?

⁷ Döden är avgjort en sorgframkallande faktor i den mänskliga familjens erfarenhet. Den är förbunden med tragisk förlust och med en känsla av yttersta hjälplöshet hos de sörjande efterlevande. Människor i allmänhet hyser inte några vänskapliga känslor för döden. Ordet för död är på sanskrit mrtyu. I Rig-Veda framställs Mrtyu som Döden personifierad och som son av Bhaya (Fruktan). Detta antyder den nära förbindelsen mellan fruktan och död. Ja, hänvisningar till döden i gamla vediska skrifter gör det klart att döden betraktades med skräck.⁴

8. Vilket medgivande görs beträffande fruktan för döden?

⁸ Den hinduiske skribenten Rohit Mehta medger att döden framkallar fruktan hos många människor.⁵ I det Mehta dryftade en bildlig framställning i den hinduiska Katha-Upanishad, skrev han: ”Varför var Döden ovillig att förmedla sin hemlighet till den unge och oförfärade frågaren? Kanske därför att Yama tänkte att om Dödens hemlighet blev känd för den dödlige, då skulle han säkert inte komma att ha någon fruktan för Döden.”

9. a) Hur har fruktan för döden förslavat människosläktet? b) Vad kommer att hjälpa till med att avlägsna denna fruktan?

⁹ Det är denna fruktan för döden som har hållit människosläktet i mentalt slaveri under alla slag av vidskepligheter och omen. I bibeln talas det om ”alla dem som av fruktan för döden hade hållits i slaveri hela livet igenom”. (Hebréerna 2:15) Hur har människor hållits i slaveri genom fruktan för döden? Det har skett genom den ofantliga mängden restriktiva omen, seder och bruk och vidskepliga uppfattningar som hämmar livet. Den hinduiska handboken ”Knowledge of Omens” (Omenkunskap), till exempel, är särskilt förbunden med astrologi.⁶ Det fanns en samling av omen som kallades ”Ödlans lag”.⁷ Det värsta omen var en katt som sprang över vägen framför en. Det betecknade död. All sådan skräck för omen kommer från fruktan för döden, som har en djupgående verkan på hur en person uppför sig i sitt liv. Kunskap om vad döden verkligen är kommer utan tvivel att positivt göra mycket för att avlägsna sådan fruktan.

VAD ÄR SJÄL OCH ANDE?

10. a) Vilka frågor väcks beträffande döden? b) Hur finner vi de rätta svaren?

¹⁰ Var är de döda? I vilket tillstånd befinner sig de som dör? Vad händer i själva verket vid döden? Mycket av osäkerheten beträffande de dödas tillstånd rör sig kring uppfattningen om ordet ”själ” och ordet ”ande”. För att komma fram till sanningen beträffande ovanstående frågor är det nödvändigt att skilja mellan den ursprungliga innebörden i dessa två ord och den senare uttydning som getts åt dem av religiösa kommentatorer. För att få veta sanningen i dessa ämnen måste man skydda sig mot förhandsföreställningar som grundar sig på blott och bart mänskliga uttydares spekulationer. Mänskliga religiösa lärare gör ofta uttydningar som skiljer sig från dem som andra kommer med. Därför är det en given sak att en del uttydningar måste skilja sig från den ursprungliga innebörden i orden ”själ” och ”ande”.

11, 12. a) Vad är det sanskritiska ordet för ”ande”, och vad betyder det? b) Varför sägs det att Gud är en Ande?

¹¹ Ordet ”själ” används till exempel ofta som översättning av det sanskritiska ordet ātma. Är detta rätt? En del härleder detta sanskritiska ord från an, som betyder ”att andas”; andra från at, som betyder ”att röra sig”; och andra från va, som betyder ”att blåsa”. Den äldsta härledningen anses komma från en rot som betyder ”att andas”.⁸ Detta är intressant när vi jämför det med orden för ”ande” på de språk som det mesta av bibeln ursprungligen skrevs på, hebreiska och grekiska. Både det hebreiska ordet (rú·ach) och det grekiska ordet (pneú·ma [läs: pnẹvma]) betyder i grund och botten ”andedräkt” eller ”vind”.

¹² Dessa hebreiska och grekiska ord för ”ande” används på många olika sätt. Men i all sin användning har de⁹ någonting gemensamt: De syftar alla på något som är osynligt för människor och som ger bevis på kraft i rörelse — liksom andedräkten eller vinden. Det är därför tydligt att det vore mera rätt att översätta det sanskritiska ordet ātma med ”ande” i stället för med ”själ”. När meningen ”Gud är en Ande” blev översatt till sanskrit, återgavs den följaktligen: ”Ishwar ātma.” (Johannes 4:24) Detta beror på att Gud är både osynlig och mäktig, som orden ”ande” och ātma antyder. Men Gud är ju inte och har aldrig varit någon från kroppen skild ande. Gud har alltid varit och kommer alltid att vara en absolut Ande!

13, 14. Vad är det sanskritiska ord som brukas till översättning av ”själ”? Vad betyder det?

¹³ I Första Moseboken 2:7 i bibeln (New World Translation) läser vi utsagan: ”Människan blev en levande själ.” Här förekommer ordet ”själ”, och det är översatt från det hebreiska ordet né·fesh. Detta hebreiska ord kommer från en rot som betyder ”att andas”. Men det betecknar ”en levande varelse, en individ, en person”. När denna vers översattes till sanskrit, blev frasen ”levande själ” översatt ”sa sātmaprāni babhuva”. Sātmaprāni innehåller tre ord: sa-ātma-prāni.¹⁰ Sa betyder ”med”; ātma¹¹ är ”ande”; och prāna betecknar ”livskraft, liv, livsande”.¹² Det sanskritiska prānin¹³ betyder ”en levande eller förnimmande varelse, en individ, en person”, liknande det hebreiska né·fesh.

¹⁴ På sanskrit kan prāni i bokstavlig bemärkelse beteckna ”en som andas”,¹⁴ någon eller någonting som andas. Det hebreiska né·fesh har samma betydelse. Djuren andas också. I den sanskritiska bibeln återgav därför översättarna né·fesh som prāne (pluralis av prāni) i 1 Moseboken 2:19, där det hebreiska ordet för ”själ” åsyftar djur, inte människor. (Se New World Translation.) Prān används således ofta i den sanskritiska bibeln som översättning av det hebreiska né·fesh och det grekiska ordet för själ, psy·khēʹ.

15. Hur används det sanskritiska ordet för ”själ” i översättningen av 1 Moseboken 2:7 och av 1 Korintierna 15:45 i bibeln?

¹⁵ Den sanskritiska översättningen av frasen ”[människan] blev en levande själ” (sa sātmaprāni babhuva) skulle därför kunna återges ordagrant på svenska som ”[människan] med ande själ blev”. (1 Moseboken 2:7, New World Translation) Det skulle med rätta kunna lyda: ”[människan] blev en ’livfull’ själ”, eller ”blev besjälad”. Detta uttalande i Första Moseboken syftas det senare på i bibeln i 1 Korintierna 15:45. Här citerar skribenten Första Moseboken och säger: ”Den första människan, Adam, blev till en levande själ.” Den sanskritiska översättningen av detta lyder: ”Purusha Adam jivaprāni babhuva.” Frasen ”levande själ” förekommer som jivaprāni. Ordet jiva¹⁵ betecknar ”levande”, medan prāni används för att översätta ordet för ”själ”.

16. Varför råder det förvirring angående vad ”själ” och ”ande” betyder? Skulle det behöva göra det?

¹⁶ Förvirring uppstår därför att i en del indiska språk används ”själ” och ”ande” som likabetydande.¹⁶ När forskare översatte bibeln till andra språk, lät de sig påverkas av förutfattade trosuppfattningar i bruket av dessa ord.¹⁶ Men på bibelns språk och på sanskrit kan orden ”själ” (né·fesh, prān) och ”ande” (rú·ach, ātma) inte bytas ut mot varandra.a

17. Endast hur kan vi lära känna sanningen om ”själ” och ”ande”?

¹⁷ För att lära känna sanningen om ”själ” och ”ande” måste vi skilja mellan deras två olika betydelser och tydligt åtskilda användningssätt. Att det är en skillnad kan man klart se i bibeln i Hebréerna 4:12, där det heter: ”För Guds ord är levande och utvecklar kraft och är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så långt in att det skiljer själ [prān, sanskrit] och ande [ātma, sanskrit].” Skillnaden visas också i 1 Tessalonikerna 5:23.

18. a) Vilken fråga har gäckat människosläktet i många hundra år? b) Vilka skilda uppfattningar existerade på den vediska tiden?

¹⁸ Vad är då det som kallas prān eller själ? Överlever det döden? Den frågan har gäckat människan i många hundra år. Katha-Upanishad ¹⁷ berättar om ett vetgirigt samtal mellan den hinduiske dödsguden och en yngling vid namn Nachiketa. Nachiketa sade: ”En del säger att själen lever efter döden, andra säger att den inte lever. Jag anhåller, som min tredje välsignelse, om att jag genom dig må göras förtrogen med det sanna svaret på den frågan.” Denna Upanishad visar således att det råder ett visst tvivel i fråga om liv efter döden. Skilda uppfattningar om de dödas tillstånd förefanns även efter det att Vedaböckerna hade blivit skrivna. Vilket svar gavs då i Upanishad på denna vanliga fråga? Det lydde: ”I fråga om detta hade till och med gudarna förr sina tvivel. Det är inte lätt att förstå. Det ämnet är svårfattligt. Välj en annan välsignelse, o Nachiketa, ansätt mig inte, och låt mig slippa ifrån den välsignelsen.”¹⁸ I en del religiösa samfund har det alltså rått osäkerhet i denna fråga.

19. Vilka olika inställningar har en del religiösa människor till liv efter döden?

¹⁹ De flesta människor har emellertid tagit för givet att människan lever efter döden.¹⁹ Men tänkande människor är inte intresserade av blott och bart påståenden. De önskar få övertygande bevis. Det finns en del människor som uppreser sig mot livets korthet. En del tror till och med att religiösa människor bara har hittat på detta om liv efter döden som ett sätt att komma över sin egen osäkerhetskänsla. För somligas del harmas hjärtat över uppfattningen att döden²⁰ förkortar livet, och ändå är sinnet²¹ inte tillfredsställt med de förklaringar som ges. Vad är det egentligen som händer vid döden?

VAD HÄNDER VID DÖDEN?

20. a) Hur beskriver bibeln skapandet av den första människosjälen? b) Av vad är en levande människosjäl sammansatt, och hur kan det illustreras?

²⁰ Bibeln skänker mycken upplysning om prān, eller själen. Den innehåller också uppmuntrande och trösterika upplysningar om de dödas tillstånd, och den skänker oss hopp beträffande våra kära som är döda. Bibelns beskrivning av människosjälen finns i 1 Moseboken 2:7 (New World Translation): ”Jehova Gud grep sig an med att forma människan av stoft från marken och att blåsa in livets andedräkt i hennes näsborrar, och människan blev en levande själ [sātmaprāni, sanskrit].” Lägg märke till att människan inte fick en själ, utan i stället blev hon en levande själ. Människan är följaktligen en själ. Du äger därför inte en själ, utan du själv är en själ. En levande människosjäl har två livsviktiga beståndsdelar: en kropp av kött och livskraften (ātma). Skilj livskraften från kroppen, och det finns inte någon levande själ. Själen blir icke-existerande. Människan är inte längre ”en som andas” och därför inte längre en själ. Det är likt vatten, som består av två gaser, väte och syre. Genom att man kombinerar dessa två gaser i rätta proportioner och sätter i gång en reaktion, bildas vatten. Om man avskiljer ett av dessa båda ämnen ur vattnet, upphör vattnet att finnas till.

21. a) Varför gör döden en inte till en från kroppen frigjord själ? b) Varför blir människan vid döden inte en från kroppen frigjord ande? Illustrera.

²¹ Vid döden blir du följaktligen inte en från kroppen frigjord själ. Nej, av det enkla skälet att din kropp av kött är en del av din själ. När kroppen dör, är själen död, den upphör att leva. Du blir inte heller en från kroppen frigjord ande, eller ātma. Varför inte det? Därför att ātma är den opersonliga livskraften, eller anden, som gör att den levande själen lever och som sätter själen i stånd att tänka, röra sig och leva. När livskraften, eller ātma, utsläcks inom den levande själen, blir verkan likadan som det som händer när elektriciteten dras tillbaka från en glödlampa. Ljuset släcks. Vart går ljuset? Det upphör helt enkelt att finnas till. Det är av det skälet som döden är själva motsatsen till livet. Och detta är varför döden kom över människosläktet som ett straff för olydnad mot livets skapare.

22. a) Vad sägs det i bibeln som visar att själen dör? b) Hur förklarar bibeln de dödas tillstånd?

²² Människosjälen är därför inte odödlig, utan dödlig — underkastad död och utsläckande. Till bekräftelse av detta heter det i bibeln: ”Se! Alla själarna — mig tillhör de. Faderns själ såväl som sonens själ — mig tillhör de. Den själ [prāni, sanskrit] som syndar — den själv kommer att dö.” (Hesekiel 18:4, New World Translation) De dödas tillstånd är följaktligen helt olikt det som mänskliga rishier, eller religiösa visa män och guruer, har spekulerat ut att det skulle vara. I bibeln, Guds ord, konstateras det auktoritativt: ”Sätt inte er förtröstan till ädlingar, inte heller till jordemänniskans son, som ingen räddning tillhör. Hans ande går ut, han vänder tillbaka till sin jord; på den dagen förgås verkligen hans tankar.” ”Väl vet de som lever att de måste dö, men de döda vet alls ingenting, och de har ingen vinning mer att vänta, utan minnet av dem är borta. Allt vad du förmår uträtta med din kraft må du söka uträtta, ty i dödsriket, dit du går, kan man inte verka eller tänka, där finns ingen insikt eller vishet.” — Psalm 146:3, 4, New World Translation; Predikaren 9:5, 10.

23. a) Vilken upptäckt angående döden har vi alltså gjort? b) Är det möjligt för oss att ändra vår uppfattning om döden? Illustrera.

²³ Bibeln lär oss alltså att döden gör fullständigt slut på ens tankeförmåga och medvetande. Döden sätter stopp för verksamhet, arbete, tänkande, insikt och vishet. Döden är icke-tillvaro. Det är säkert att det inte finns något liv efter döden! Denna förklaring av människosjälen och de dödas tillstånd kan komma som en chock för många. Men det gjorde också upptäckten av jordens form, när man fann att den var klotformig. Människosläktet måste försona sig med sanningen. När Japans kejsare erkände att han var människa och avsade sig anspråket på gudomlighet, måste likaledes miljoner japaner anpassa sina uppfattningar efter fakta. Och när vetenskapsmännen satte människor på månen, måste miljoner ändra sina religiösa uppfattningar om universum. Miljoner människor jorden runt nu på 1900-talet har också redan bringat sina trosuppfattningar i överensstämmelse med de bibliska lärorna om en förstörbar själ och de omedvetna döda.

24. Varför är dessa upptäckter angående de dödas tillstånd tröstande?

²⁴ Men hur är denna kunskap om de döda tröstande eller uppmuntrande? Jo, det är tröstande att veta att våra älskade döda inte lider pina någonstans. De befinner sig inte i ett halvlevande, overksamt nirvanatillstånd.²² De mödar sig inte heller i förbindelse med en obeveklig och obarmhärtig serie återfödelser, eller samsaras.²³ Deras identiteter är inte heller för evigt förlorade, frigjorda (moksha)²⁴ i en mängd opersonliga världsandar (paramātman).²⁵ Utan de döda är döda. De befinner sig i ett tillstånd av icke-tillvaro. Dessutom finns det ett strålande hopp för våra kära döda. Det är därför som föregående upplysningar om de döda är tröstande och uppmuntrande. Men vi frågar nu: Vilket hopp skulle det kunna finnas för någon återställelse av livet för de döda, ja, och vilket hopp för de levande?

ETT RÄTTSLIGT PROBLEM

25. Varför ställs vi inför ett rättsligt problem, och vad består det i?

²⁵ Du minns att människosläktet kom under synd och död på grund av Guds rättfärdiga dom, som hållits vid makt genom ärftlighetens verkan. Därför uppstår problemet: Hur kunde Gud som domare hedra sin dom, sitt utslag, och samtidigt friköpa vårt släkte från synd och död utan att våldföra sig på sann rättvisa? Eftersom Guds lag och rättfärdigheten kräver att en lagöverträdare skall bli straffad med döden, hur kunde syndare bli frikända och döden bli avlägsnad utan ett våldförande av rättvisan? Gud är fullkomlig inte bara i fråga om kärlek och barmhärtighet, utan han är också fullkomlig i fråga om rättvisa. Gud är inte godtycklig. För att upprätthålla sitt ord och vidmakthålla sin ställning som Gud och suverän kan Gud inte ignorera sin egen obrytbara lag.

26. Vad behövs för att lösa problemet, och varför?

²⁶ Gud måste som den som fäller och genomdriver sina domslut hålla fast vid sina domslut för att bevara sin ställning som universell domare. Att utan en juridisk grundval visa barmhärtighet mot en lagbrytare skulle vara att förvränga rätten. För att rätten skall vara sann måste Guds barmhärtighet mot syndare vila på laglig grund. Innan syndare kan bli frikända och återställda till verkligt liv måste följaktligen en tillfredsställande motsvarighet eller en motsvarande lösen frambäras åt Gud. (1 Timoteus 2:5, 6) På det viset kunde Gud fortsätta att kräva respekt och lydnad av hela universum.

27, 28. a) Vad förlorade vi genom vår förste förfader? b) Illustrera hur detta kan återställas. c) Vad gjorde forntida hinduer för att uppnå ett rätt förhållande till sina gudar, och vad kan skälet ha varit?

²⁷ Vår förste gemensamme stamfader, Adam, förverkade sitt eget fullkomliga mänskliga liv och rätten till evigt liv i utbyte mot själviskt bruk av sin fria vilja. När han gjorde detta, sålde han alla sina framtida avkomlingar — oss inbegripna — till synd och död. Vår möjlighet att vinna evigt liv var förlorad — förverkad av vår förste förfader. För att använda en illustration är det ungefär som när en familj råkar i olyckliga omständigheter och fadern pantsätter familjens guld hos en penningutlånare eller en bank. Nu måste familjen leva utan sitt guld, och inte ens avkomlingarna får ärva det. Men senare blir avkomlingarna i stånd att lösa ut familjens guld från penningutlånaren genom att betala ett friköpande pris som penningutlånaren betraktar som tillräckligt för att uppfylla rättvisans krav.

²⁸ För att tillfredsställa rättvisan behövdes det likaledes en återlösning, erläggandet av ett pris, för att människosläktet skulle lösas från synd och död och återfå sin födslorätt. Betonandet av offer i Rig-Veda kan vara grundat på hågkomster av förfädernas offerseder. (Jämför 1 Moseboken 4:4; 8:20.) I boken Indian Wisdom visas det att hästar, oxar, får och getter var offerdjur på den vediska tiden. Och det heter: ”Sådana offer ansågs vara försonande.”²⁶ Det är betecknande att de forntida hinduerna ansåg att livsblod på något sätt måste offras för dem för att de skulle uppnå ett rätt förhållande till sina gudar.

29. a) Varför kan djuroffer inte motsvara det pris som krävs? b) Kan människosläktet skaffa fram det pris som krävs?

²⁹ Det är emellertid som en forntida auktoritet framhöll: ”Det är omöjligt för tjurars och bockars blod att ta bort synder.” (Hebréerna 10:4) Det pris som behövs är ett fullkomligt mänskligt liv, vilket exakt svarar mot det som vår förste förfader, Adam, förverkade i utbyte mot ett liv i olydnad. Detta är den enda lösesumma som tillfredsställer Guds fullkomliga rättvisa. Men är vi människor i den ställningen att vi kan skaffa fram ett sådant högt pris? Ärligheten tvingar oss att medge att vi inte är i stånd att skaffa fram ett sådant friköpande pris för att köpa oss fria från synd och död. En av bibelns ärliga skribenter bekände med all rätt: ”Sin broder kan ingen rädda eller ge Gud lösepenning för honom.” — Psalm 49:8.

GUDS KÄRLEK TILL UNDSÄTTNING

30. a) Hur undsatte Gud människan i hennes hjälplöshet? b) Hur gjordes en andlig Son av Gud lämplig för det rätta priset?

³⁰ I det Gud insåg mänsklighetens hjälplöshet kom han i sin underbara kärlek till vår undsättning. Gud sörjde för att en av hans fullkomliga andesöner i himmelen betalade det behövliga priset. Det sägs i bibeln: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” (Johannes 3:16) För att bli ett pris som motsvarade vår förste fullkomlige mänsklige förfader måste denne andeson bli människa. En andlig inkarnation eller avatar kunde inte bli den exakta motsvarigheten till vår förste mänsklige stamfader. Guds enfödde andlige Son måste därför avkläda sig sin andliga form och mirakulöst födas in i människosläktet för att bli fullkomligt kött och blod, en medlem av samma släkte, ingenting mer och ingenting mindre. Det uttrycks så här i bibeln: ”När tiden var fullbordad, sände Gud ut sin Son, som blev född av en kvinna och som blev född under lag, för att han skulle kunna köpa dem fria som var under lag, för att vi i vår tur skulle kunna få adoptionen som söner.” — Galaterna 4:4, 5.

31. a) Varför har historiens religiösa ledare förbisett den verkliga segern över döden? b) Har vi människor lämnats helt och hållet utan en återlösare, och varför svarar du så?

³¹ Vem var denne Guds andlige Son som föddes av kvinnan som en fullkomlig människa så att han kunde betala lösesumman, det vill säga friköpa mänskligheten från synd och död? Historien igenom har det funnits oräkneliga människor som påstått sig vara helgon, rishier, swamier, världsguruer, heliga män, gudamänniskor och reformatorer. Men ingen enda av dem har någonsin påstått sig vara en förlossare, en återlösare! Det verkar som om ingen av dem insåg eller förstod den religiösa läran om återlösning. Under hela religionshistorien har bara en andlig ledare påstått sig vara människosläktets förlossare från synd och död. Han var den som sade: ”Alldeles som Människosonen inte har kommit för att bli betjänad utan för att betjäna och ge sin själ till en lösen i utbyte mot många.” — Matteus 20:28.

32, 33. a) Varför var Kristi död inte någon vanlig död? b) Illustrera läran om lösen, och förklara hur en människas handlande kan rädda miljoner människor från synd och död.

³² Som identifiering av denne heter det i Guds ord: ”Jesus, som hade gjorts lite ringare än änglar, ser vi krönt med härlighet och ära för den död han lidit, så att han genom Guds oförtjänta omtanke skulle smaka döden för varje människa.” (Hebréerna 2:9) Jesu Kristi död var följaktligen inte någon vanlig död — den var ett offer. Kristus avstod från sitt eget fullkomliga människoliv och sina jordiska utsikter för att köpa människosläktets livsrättigheter. Kristus Jesus blev därför i kraft av sin jordiska tjänst och sin offerdöd människosläktets återlösare. Därför är det skrivet: ”Men det är inte med gåvan som det var med försyndelsen. Ty om nu många dog genom en enda försyndelse [Adams synd], så överflödade Guds oförtjänta omtanke och hans fria gåva tillsammans med den oförtjänta omtanken genom den enda människan Jesus Kristus så mycket mera till de många. Således, liksom genom en enda försyndelse följden för människor av alla slag blev fördömelse, så har också genom ett enda rättfärdiggörelseverk [Kristi offer] följden för människor av alla slag blivit att de har förklarats rättfärdiga för liv.” — Romarna 5:15, 18.

³³ Liksom en koleraepidemi kan sprida sig snabbt genom ett helt samhälle från en enda sjuk patient och liksom medicinen från en enda läkare kan skänka bot åt många i samma samhälle, likaledes tillåter Guds fullkomliga rättvisa bara en motsvarande lösesumma för att åstadkomma friköpandet av miljoner syndare, som härstammar från den förste mannen. — Jämför 1 Timoteus 2:5, 6.

34. a) Hur frambars mänskliga livsrättigheter inför Gud, och i vilket syfte? b) Vad åstadkommer lösenanordningen för Gud?

³⁴ Som en belöning återställde Gud sin Son till andligt liv och gjorde det möjligt för honom att frambära inför Gud i himmelen värdet av sitt offrade människoliv som lösesumman för vårt släktes livsrättigheter. Därigenom hade Gud den rättsliga grunden till att återställa livsrättigheten till Adams avkomlingar. Det heter i bibeln: ”Kristus själv dog ju en gång för alla med avseende på synder, en rättfärdig för orättfärdiga, för att han skulle föra er till Gud, i det han blev dödad i köttet men blev gjord levande i anden.” (1 Petrus 3:18) En mycket viktig sak var att denna storslagna åtgärd hävdade och rättfärdigade Guds ursprungliga skapelseverk, hans ord och hans rättfärdighet.

HUR DÖDEN ÖVERVINNS

35. Vad måste vi göra för att begagna oss av dessa livsrättigheter som Kristus köpte?

³⁵ Önskar vi begagna oss av dessa livsrättigheter? Vad måste vi göra för att göra det? Vi måste ge tacksamt erkännande åt både Gud och hans enfödde Son för deras självuppoffrande kärlek och oförtjänta omtanke, liksom en stor internationell skara gör nu på 1900-talet. Den beskrivs i bibeln: ”Efter detta såg jag, och se, en stor skara, som ingen var i stånd att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål, stod inför tronen och inför Lammet, klädda i långa vita dräkter; och det var palmkvistar i deras händer. Och oupphörligt ropar de med hög röst och säger: ’Frälsningen har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet [Jesus Kristus].’” (Uppenbarelseboken 7:9, 10) De historiska fakta nu på 1900-talet, särskilt sedan år 1935, visar att denna tacksamma internationella skara nu existerar på jordens alla kontinenter. Men hur visar vi denna tacksamhet?

36. a) Hur frambär vi tacksamt erkännande till Gud? b) Vad slags Gud är Jehova?

³⁶ Vi måste identifiera himmelens Gud och lära oss hur man tillber honom. Omkring 1.500 år innan Kristus föddes bad den forntida profeten Mose ovist att få se Gud. Vad blev resultatet? Vi läser: ”’Jag ber dig, låt mig få se din härlighet.’ Men han sade: ’Jag själv kommer att låta all min godhet dra förbi inför ditt ansikte, och jag skall tillkännage Jehovas namn inför dig.’ ... Och han tillade: ’Du är inte i stånd att se mitt ansikte, eftersom ingen människa kan se mig och ändå leva.’” ”Och Jehova grep sig an med att komma ner i molnet och att ställa sig hos honom där och att tillkännage Jehovas namn. Och så drog Jehova förbi inför hans ansikte och tillkännagav då: ’Jehova, Jehova, en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och rik på kärleksfull omtanke och sanning, som bevarar kärleksfull omtanke mot tusenden, som ursäktar missgärning och överträdelse och synd; men på inga villkor kommer han att ge straffrihet.’” — 2 Moseboken 33:18—20; 34:5—7; New World Translation.

37. a) Hur tillber man Gud ”med ande”? b) Hur tillber man Fadern med ”sanning”?

³⁷ Är det inte sådan, som denna vackra beskrivning visar, som vi skulle förvänta att den osynlige Guden skulle vara? Här är det slags Gud som vi kan beundra och tillbe. Men hur bör vi tillbe Jehova? Gud önskar att vi skall tillbe honom med ande och sanning. Det sägs i bibeln: ”Men den stund kommer, och den är här nu, då de sanna tillbedjarna skall tillbedja Fadern med ande och sanning, och Fadern söker ju efter sådana till att tillbedja honom. Gud är en Ande, och de som tillber honom måste tillbedja med ande och sanning.” (Johannes 4:23, 24) Att tillbe Fadern med ande betyder att det är förbjudet att vörda fysiska platser, föremål, byggnader och materiella bilder av Gud. Det är sanningen som verkligen betyder något. Att tillbe Fadern, Jehova, med sanning innebär att våra religiösa seder och bruk, trosuppfattningar och läror måste vara i överensstämmelse med tingens verkliga tillstånd, tingens sanna verklighet, som det hela uppenbaras i Guds skrivna ord. Guds förnämste talesman sade i bön till Fadern: ”Ditt ord är sanning.” — Johannes 17:17; jämför Apostlagärningarna 17:24, 25.

38. Hur och varför har Kristus Jesus blivit missförstådd?

³⁸ Om nu Jehova är den sanne Guden, vem är då Jesus Kristus? För judarna var Kristus en orsak till fall. För icke-judarna var Kristus dårskap. Det heter i bibeln: ”Men vi predikar Kristus hängd på pålen, för judarna en orsak till fall men för nationerna en dårskap.” (1 Korintierna 1:23) Judarna förkastade Kristus som sin frälsare därför att hans levnads- och dödssätt inte stämde överens med deras nationalistiska strävanden. För de icke-judiska nationerna, som söker finna Gud genom mänskliga spekulationer, var Kristi levnads- och dödssätt fullständigt obegripligt. Hans död tycktes vara ett rent slöseri — onödig. Jehova Guds vilja och uppsåt, såsom dessa ting uppenbarades och förverkligades genom Kristus, var dårskap på grund av den häpnadsväckande omkastningen av mänskliga antaganden och värderingar.

39. a) Vad har miljoner människor övertygat sig om angående Kristus Jesus? b) Vad inser de beträffande honom?

³⁹ Även i våra dagar snavar miljoner människor över Kristus Jesus. Enligt deras uppfattning är Kristus dårskap. Är det så du känner det beträffande Kristus? I motsats därtill finns det miljoner i våra dagar som har övertygat sig angående Kristi Jesu sanna värde. De inser att Kristus inte är Gud Allsmäktig, utan är en Son till Jehova. Kristus var den förstfödde av alla Jehovas skapelser, och Gud gjorde honom till Ordet, det vill säga sitt språkrör inför resten av skapelsen. Vi läser därför: ”I början var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var en gud. Denne var i början hos Gud. Allting blev till genom honom, och utan honom blev alls ingenting till.” (Johannes 1:1—3) Jesus Kristus fyllde alltså i sin föremänskliga tillvaro den dubbla rollen av att åt Gud vara en ”mästerlig arbetare” och Guds röst eller språkrör. — Jämför Ordspråksboken 8:22, 30, New World Translation; Kolosserna 1:15, 16.

40. a) Hur är Kristus kvalificerad att vara mänsklighetens överstepräst inför Gud? b) Vilken roll utför Kristus mot Jehovas tillbedjare?

⁴⁰ Genom att Kristus övervakar sitt eget mänskliga offer och dess livsåterställande gagn, har han blivit mänsklighetens överstepräst inför himmelens Gud, Jehova. Vi läser: ”Men när Kristus kom som överstepräst för de goda ting som har blivit till genom det större och fullkomligare tält som inte är gjort med händer, det vill säga inte är av denna skapelse, gick han, nej, inte med bockars och ungtjurars blod, utan med sitt eget blod, en gång för alla in till den heliga platsen och vann en evig befrielse för oss.” Han blir därigenom också Guds främste förmedlare av liv. Jesus är i sin roll som lärare alla Jehova Guds tillbedjares guru: ”Men ni, ni skall inte låta kalla er Rabbi, för en enda är er lärare, medan ni alla är bröder.” — Hebréerna 9:11, 12; Matteus 23:8; jämför Apostlagärningarna 3:15.

41. a) Varför predikade Kristus inte världsreformation? b) Kommer det att bli överlevande till den ”stora vedermödan”? c) Vad slags person är Jesus Kristus?

⁴¹ Kristus Jesus är därför långt mera än blott och bart en religiös reformator. Han visste att den onda tingens ordning till större delen är omöjlig att reformera. Av det skälet predikade inte Jesus världsomvändelse, utan en ”stor vedermöda”. Han sade: ”Ty då skall det vara en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma. Ja, om inte de dagarna förkortades, skulle inget kött bli frälst; men för de utvaldas skull skall de dagarna bli förkortade.” (Matteus 24:21, 22) Denna ”stora vedermöda” kommer att tillintetgöra de onda och hävda Jehovas rättfärdighet inför hela skapelsen. Jesu ord antyder emellertid att något ”kött” skall ”bli frälst”. Detta beror på att Kristus älskar rättsinniga människor. Det var därför han dog för dem. Vi får en glimt av Jesu personlighet i följande ord: ”Och Jesus begav sig ut för att gå runt till alla städerna och byarna, och han undervisade i deras synagogor och predikade de goda nyheterna om riket och botade varje slags sjukdom och varje slags skröplighet. När han såg folkskarorna kände han medlidande med dem, därför att de var skinnade och skuffade hit och dit såsom får utan herde.” — Matteus 9:35, 36.

42. Hur kan lidande människor i våra dagar snart få lindring?

⁴² Nu på 1900-talet är också många människor ”skinnade och skuffade hit och dit såsom får utan herde”. Och vi kan vara säkra på att Jesus känner samma medlidande med dem. Det är därför som Guds rike i händerna på Guds självuppoffrande Son snart kommer att utsträcka sitt vänliga välde över den ”stora vedermödans” trogna överlevande. Det är förutsagt i Guds ord: ”En kung skall uppstå, som skall regera med rättfärdighet.” — Jesaja 32:1.

43. a) Vad är Guds rike? b) Hur har mänskliga regeringar försökt gagna sina undersåtar, och med vilken framgång?

⁴³ Guds rike består av en skara beprövade, trogna, ostrafflighetsbevarande människor, som utgör en regering i himmelen under Kristi Jesu överinseende. Detta är Guds himmelska raj, som kommer att utöva sin suveränitet över hela jorden. (Uppenbarelseboken 5:10) I våra dagar ser människor upp till mänskliga regeringar och förväntar att de skall sörja för sysselsättning, bostäder och hälsovård. Och flera stater drar upp serier av femårsplaner i syfte att utveckla dessa fördelar för sina undersåtar. Men de kan inte erbjuda något som helst hopp för sina döda. Och de historiska erfarenheterna av alla tidigare regeringar utgör en tung motvikt till deras möjligheter att nå full framgång i sina planer för de levande.

44. a) Vad skall Gud åstadkomma under en tidrymd av 1.000 år? b) Genom vilka medel skall Gud ordna för oss människor, så att vi uppnår seger över döden?

⁴⁴ Men Guds rike kommer, dock inte genom en serie av femårsplaner, utan genom ett program på 1.000 år, att ”göra mer än övernog utöver allt vad vi ber om eller föreställer oss”. Vi läser därför: ”Och jag såg troner, och det var några som satte sig på dem, och makt att döma gavs åt dem. ... Och de fick liv och härskade som kungar tillsammans med den Smorde i tusen år.” (Efesierna 3:20; Uppenbarelseboken 20:4) Under detta 1.000-åriga styre kommer Guds kung och präst att tillämpa gagnet av sitt lösenoffer på jordens lyckliga människor. Steg för steg kommer synden och dess skadliga verkningar i fråga om sjukdom, ofullkomlighet och åldrande att avlägsnas från deras köttsliga kroppar. Guds rike är följaktligen Guds medel för oss människor, så att vi kan uppnå seger över döden.

45, 46. a) Vad garanterar Gud beträffande synd, sjukdomar och liv? b) Vilken garanti ger Gud, när det gäller att återställa rättfärdighet och evig ungdom till människosläktet?

⁴⁵ Låt oss tillsammans läsa några av de garantier som Gud ger för dessa löften: ”Säll är den vilkens överträdelse är förlåten, vilkens synd är överskyld. Säll är den människa som Herren [Jehova] inte tillräknar missgärning, och i vilkens ande inte är något svek.” ”Lova Herren [Jehova], min själ, och glöm inte vad gott han har gjort, han som förlåter dig alla dina missgärningar och helar alla dina brister [sjukdomar, New World Translation], han som räddar ditt liv från graven och kröner dig med nåd och barmhärtighet, han som mättar ditt begär med sitt goda, så att du blir ung på nytt som en örn.” — Psalm 32:1, 2; 103:2—5.

⁴⁶ ”Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon blir åter som under sin styrkas dagar. När hon då ber till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel. Han ger så den mannen hans rättfärdighet åter.” (Job 33:25, 26) Vad mera är är att alla tecken tyder på att Kristi tusenårsregering kommer att börja inom den nuvarande generationens livstid!b

47. a) Hur kan gagnet av Kristi lösenoffer tillämpas på de döda i minnesgravarna? b) Hur kommer Jehova att uppväcka döda människosjälar? c) Fram till när kommer Guds Son att regera som kung?

⁴⁷ För att det skall bli ett tillämpande av Kristi offer på människovärlden, måste döda människosjälar återvända till livet från minnesgravarna. Guds rike förmedelst Kristus skall därför åstadkomma en uppståndelse för miljarder döda människor, som Guds ord försäkrar oss: ”Och havet gav igen de döda som var i det, och döden och hades gav igen de döda som var i dem, och de blev dömda individuellt enligt sina gärningar.” (Uppenbarelseboken 20:13) Hur kan detta ske? Skaparen kommer helt enkelt att återskapa nya mänskliga köttsliga organismer ur jordens stoft och ur sitt fullkomliga minne återkalla tidigare livsmönster, inprägla dem på de nya hjärnkretsarna och genomsyra varje organism med livskraft, eller ātma. Sedan kommer dessa återskapade levande själar, eller jivaprāne, att leva på jorden än en gång. Vilket häpnadsväckande underverk! Bara Jehova kan göra detta genom sin rättsliga lösenanordning. Och det är också därför som våra döda käras framtida liv inte beror på en uppdiktad odödlig själ, utan i stället på Jehova Guds ofelbara kärlek och minne. Ja, ”han [Kristus] måste nämligen härska som kung tills Gud har lagt alla fiender under hans fötter. Såsom den siste fienden skall döden göras till intet.” (1 Korintierna 15:25, 26) Döden kommer aldrig på nytt att tillåtas behärska Guds mänskliga skapelse.

48. a) Kan döden övervinnas? b) Vilket triumferande rop kan du välja för framtiden?

⁴⁸ Vilket strålande hopp! Hur tillfredsställande! Själva tanken värmer människors hjärtan. Döden kan verkligen övervinnas! Kommer du att välja den kursen? Gud respekterar din fria vilja, liksom han respekterade våra första föräldrars fria vilja. Men vi ber att du skall göra det visa valet. Må du befinna dig bland de lyckliga i framtiden, som triumferande kommer att ropa i seger: ”Död, var är din seger? Död, var är din udd?” — 1 Korintierna 15:55.

Litteraturförteckning

 1. Ralph T. H. Griffith: The Hymns of the Rigveda, 1896. Reviderad av J. L. Shashtri, 1973. Motilal Banarsidass, New Delhi, omtryck 1976. (Denna upplaga av Rig-Veda används hela broschyren igenom.)

 2. Margaret och James Stutley: A Dictionary of Hinduism, sidan 346. Allied Publishers, 1977.

 3. Samma verk, sidan 324.

 4. Samma verk, sidan 194.

 5. Rohit Mehta: The Journey With Death, sidan 7. Motilal Banarsidass, Delhi, 1977.

 6. I A Dictionary of Hinduism, sidan 209, heter det: ”Nimittajnana ’Omenkunskap’.”

 7. P. Thomas: Hindu Religion, Customs and Manners, sidorna 76, 77, D. B. Taraporevala Sons & Co., Bombay, 1956, där det heter: ”Gowli Sastra eller vetenskapen om murödlan.”

 8. Sir M. Monier-Williams: A Sanskrit-English Dictionary, sidan 135, första upplagan, Oxford University Press, 1899. Motilal Banarsidass, Delhi, omtryck 1976. A Dictionary of Hinduism, sidan 31.

 9. Aid to Bible Understanding, Watch Tower Society, 1971, sidan 1542.

10. A Sanskrit-English Dictionary, sidan 1200.

11. Samma verk, sidan 135.

12. Samma verk, sidan 705.

13. Samma verk, sidan 706.

14. Aid to Bible Understanding, sidan 1533.

15. A Sanskrit-English Dictionary, sidan 422.

16. Förvirringen i fråga om bruket av ”själ” och ”ande” i indiska bibelöversättningar illustreras av exemplen i följande tabell:

Text GR SK HI BE MR GU MY

1 Mos. 1:2 rú·ach atma atma atma atma atma atmavu

1 Mos. 2:7 né·fesh prani prani prani prani prani dhehi

Matt. 2:20 psy·khēʹ prana prana pran jiva jiva pranan

Joh. 4:24 pneú·ma atma atma atma atma atma atmavu

1 Tess. 5:23 pneú·ma atman atma atma atma atma atmavu

1 Tess. 5:23 psy·khēʹ prani prana pran jiva pran pranan

Hebr. 4:12 psy·khēʹ prani jiva pran jiva jiva pranan

Hebr. 4:12 pneú·ma atma atma atma atma atma atmavu

Förklaringar över språkförkortningarna i ovanstående tabell:

GR = Grundtext BE = Bengali GU = Gujarati

SK = Sanskrit MR = Marathi MY = Malayalam

HI = Hindi

I översättningen av psy·khēʹ på tamiliskt bibelspråk används åtminstone sju olika ord, av vilka fem är sanskritiska lånord. Av 102 förekomster av psy·khēʹ används i den tamiliska bibeln:

āttuma (Sanskrit: ”ande, innersta natur”) 36 gånger

jivan (Sanskrit: ”liv, levande”) 32 gånger

manam (Sanskrit: ”tänka, tänkte, sinne, hjärta”) 9 gånger

manushan (Sanskrit: ”människa, man”) Rom. 13:1

prānan (Sanskrit: ”själ, livsande, varelse”) 5 gånger

uyir (Tamil: ”liv, tillvaro, varelse”) 10 gånger

per (Tamil: ”namn, anseende, person”) 4 gånger

Inte upptaget i förteckningen 5 gånger

Se J. S. M. Hooper: Greek New Testament Terms in Indian Languages. The Bible Society of India, 1957, sidorna 176, 177, 240, 241.

Exempel på texter i den tamiliska bibeln där det sanskritiska prāna används för né·fesh och psy·khēʹ är: 1 Moseboken 19:19, 20; 25:8; 35:29; 47:25; 1 Samuelsboken 19:5, 11; 22:23; 23:15; 24:12; 2 Samuelsboken 1:9; 23:17; 1 Kungaboken 1:12; 2:23; 3:11; 19:2, 3, 10, 14; 7:7; 1 Krönikeboken 11:19; 2 Krönikeboken 1:11; Matteus 2:20; Apostlagärningarna 15:25, 26; 20:14; Romarna 16:4; Filipperna 2:30; Uppenbarelseboken 16:3. — D. A. Thrower: The Concordance to the Tamil Bible, 1943. The Christian Literature Society, Madras, omtryck 1976.

Det malayalamiska ord som vanligtvis används för ”själ” är dhehi, som kommer endera från det sanskritiska dheya, som betyder ”vad som är skapat”, eller deha, som betecknar ”kroppen”, eller dehin, ”som har en kropp”.

17. Sir M. Monier-Williams: Indian Wisdom, 1893, sidan 41. Cosmo Publications, New Delhi, omtryck 1978.

18. S. E. Frost, j:r: The Sacred Writings of the World’s Great Religions, 1943, sidan 33. The New Home Library, The Blakiston Co., Philadelphia, omtryck 1947.

19. The Journey With Death, sidan 11.

20. Nirad C. Chaudhuri: Hinduism, sidan 312. Oxford University Press, New York, 1979.

21. The Journey With Death, sidan 14.

22. A. L. Basham: The Wonder That Was India, sidan 271. Fontana Books i förening med Rupa & Co., New Delhi, omtryck 1984.

23. A Dictionary of Hinduism, sidan 264.

24. The Wonder That Was India, sidan 323.

25. A Dictionary of Hinduism, sidorna 31, 219.

26. Indian Wisdom, sidan 28.

[Fotnoter]

[Frågor]

[Bild på sidan 5]

Det första människoparet drog döden över människosläktet

[Bild på sidan 7]

Döden för med sig tragiska känslor av förlust och hjälplöshet

[Bild på sidan 11]

Alla är de själar

[Bild på sidan 13]

Kropp + livskraft = levande själ

[Bild på sidan 18]

Gud utövade kärlek, balanserad av rättvisa, för att frälsa människosläktet från synden

[Bild på sidan 20]

Den fullkomlige Jesus var Adams exakta motsvarighet

[Bild på sidan 22]

Vi behöver inte stora byggnader eller statyer för att tillbe Gud

[Bild på sidan 23]

Adams synd gjorde Jesu offer nödvändigt

[Bild på sidan 27]

Döden övervinns!