Utsikterna till ett paradis består trots människans olydnad

1. Var och i vilken miljö kom den förste mannen och den första kvinnan att befinna sig efter en tid?

TIDEN har gått. Den förste mannen och den första kvinnan är inte längre oskuldsfullt nakna. De är klädda i långa plagg av djurskinn, och de står alldeles utanför ingången till den fullkomliga Edens trädgård med ryggen åt den och betraktar den scen som ligger framför dem. Det enda de ser är ouppodlad mark, och det är alldeles klart att den inte är välsignad av Gud, för framför sig ser de törnen och tistlar. Är inte detta den jord som de fick i uppdrag att lägga under sig? Jo, det är det, men den förste mannen och den första kvinnan är inte här ute för att utbreda Edens trädgård över denna obearbetade mark.

2. Varför försöker inte mannen och kvinnan att gå tillbaka in i paradisträdgården?

² Varför går de då inte tillbaka in i paradiset, när de får se något som utgör en sådan kontrast till vad de är vana att se? Detta är lätt att föreslå, men se vad som står bakom dem vid trädgårdens ingång. Varelser som de aldrig har sett tidigare, inte ens inne i trädgården, keruber, och ”den flammande klingan av ett svärd” som ”ständigt” svänger ”runt” (NW). Mannen och kvinnan skulle aldrig levande kunna komma förbi dessa in i trädgården! — 1 Moseboken 3:24.

3. Vad hade hänt som så drastiskt hade förändrat det första parets förhållanden?

³ Vad hade hänt? Det är inte någon gåta som är så invecklad att den förbryllat vetenskapen i tusentals år. Det är lätt förklarat. Den förste mannen och den första kvinnan skulle få förverkliga det underbara uppdrag som Gud gett dem på deras bröllopsdag endast under förutsättning att de i minsta sak var lydiga mot sin himmelske Fader. Deras fullkomliga lydnad skulle prövas genom ett enda matförbud: de fick inte äta av frukten från ”trädet för kunskapen om gott och ont”. (1 Moseboken 2:16, 17, NW) Om de gjorde detta i trots mot Guds befallning, skulle de ”med visshet” komma att dö. Detta var vad Adam som Guds profet hade talat om för sin hustru, den yngre mänskliga skapelsen. Men helt överraskande bestred denne na·chásh, eller denne orm, att det som Gud hade sagt till Adam, när han varnade honom för att äta av det förbjudna ”trädet för kunskapen om gott och ont”, var sant. Ormen bedrog kvinnan till att tro att hon, om hon bröt mot Guds lag och åt av den förbjudna frukten, skulle bli lik Gud och göras oberoende av honom i fråga om att avgöra vad som är gott och vad som är ont. — 1 Moseboken 3:1—5.

Ingen mytologisk berättelse

4, 5. Hur visar aposteln Paulus att berättelsen om hur ormen bedrog kvinnan inte är någon myt?

⁴ Ofattbart? Låter detta alltför mycket som en myt eller en legend, som inte är grundad på fakta och som därför inte kan accepteras av moderna vuxna människors upplysta sinnen? Nej, inte för en trovärdig och fortfarande mycket läst skribent och särskilt utvald apostel, som visste att det han skrev var korrekt. Denne apostel, Paulus, skrev följande till församlingen av vuxna kristna i den världsligt visa staden Korint: ”Jag är rädd att på ett eller annat sätt, såsom ormen förledde Eva genom sin list, era sinnen kan fördärvas och dras bort från den uppriktighet och den kyskhet som tillkommer den Smorde.” — 2 Korintierna 11:3.

⁵ Paulus skulle knappast hänvisa till en myt eller en saga och använda en sådan uppdiktad sak för att förklara vad han menade för dessa korintier, som var så väl insatta i den hedniska grekiska religionens myter. När aposteln Paulus citerade från de inspirerade hebreiska skrifterna, vilka han förklarade vara ”Guds ord”, bekräftade han att ”ormen förledde Eva genom sin list”. (1 Tessalonikerna 2:13) Och när samme apostel skrev till en kristen tillsyningsman, som hade fått i uppdrag att undervisa om ”mönstret av sunda ord”, sade han också: ”Adam blev danad först, sedan Eva. Och det var inte Adam som blev bedragen, men kvinnan blev grundligt bedragen och råkade i överträdelse.” — 2 Timoteus 1:13; 1 Timoteus 2:13, 14.

6. a) Hur var Adams överträdelse mot Gud annorlunda än kvinnans? b) Varför kan vi vara övertygade om att kvinnan inte diktade ihop en historia om ormen?

⁶ Att kvinnan blev bedragen av ormen är lika mycket ett faktum och inte någon myt som att följderna av att hon olydigt åt av den förbjudna frukten är kalla historiska fakta. Efter att på så sätt ha råkat i överträdelse mot Gud förledde hon sin man att också äta, men orsaken till att han åt var inte att han också blev grundligt bedragen. (1 Moseboken 3:6) Berättelsen om hur de efteråt fick avlägga räkenskap inför Gud lyder: ”Och människan sade vidare: ’Kvinnan som du gav till att vara hos mig, hon gav mig frukt från trädet, och så åt jag.’ Därvid sade Jehova Gud till kvinnan: ’Vad är det du har gjort?’ På detta svarade kvinnan: ’Ormen — den bedrog mig, och så åt jag.’” (1 Moseboken 3:12, 13, NW) Kvinnan diktade inte ihop någon historia om denne na·chásh, denne orm, och Jehova Gud behandlade inte heller hennes förklaring som någon lögn eller myt. Han behandlade ormen som den som hade varit ett redskap i att bedra kvinnan till överträdelse mot honom, hennes Gud och Skapare. Det skulle ha varit under Guds värdighet att ha att göra med en orm som bara var mytologisk.

7. a) Hur beskriver den bibliska berättelsen Guds juridiska handlande med ormen? b) Hur skulle ormen, som bedrog den första kvinnan, också kunna bedra oss? (Nämn något om det som står i fotnoten.)

⁷ När berättelsen beskriver Guds juridiska handlande med denne orm i Edens trädgård, heter det: ”Och Jehova Gud började säga till ormen: ’Eftersom du har gjort detta, är du den förbannade av alla husdjuren och av fältets alla vilda djur. På din buk kommer du att gå, och stoft är vad du kommer att äta alla dina livsdagar. Och jag kommer att sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Han kommer att krossa huvudet på dig, och du kommer att krossa hälen på honom.’” (1 Moseboken 3:14, 15, NW) Varje domstol med sakliga ledamöter behandlar fakta och granskar det verkliga bevismaterialet och inte sagor eller sägner. Jehova Gud gjorde sig inte löjlig genom att rikta sin juridiska dom mot någon sagoorm, utan han avkunnade domen mot en verklig, existerande varelse, som var ansvarig. Det skulle inte vara skrattretande, utan i stället patetiskt, om samme orm bedrog oss till att tro att han aldrig har existerat, att han bara är en myt och att han inte är ansvarig för något ont på jorden.a

8. Vilken dom avkunnade Gud över kvinnan, och med vilka följder för hennes döttrar och son- och dotterdöttrar?

⁸ I berättelsen om mannens hustru behandlas hennes ord om ormen som ett faktum, och den lyder: ”Till kvinnan sade han: ’Jag kommer i hög grad att öka ditt havandeskaps smärtfyllda möda; under födslovåndor kommer du att föda barn, och din åtrå kommer att stå till din man, och han kommer att härska över dig.’” (1 Moseboken 3:16, NW) Något sådant hade inte ingått i Guds välsignelse, när hon gifte sig med Adam och då Gud sade till dem: ”Var fruktsamma och bli många och uppfyll jorden.” (1 Moseboken 1:28, NW) Detta välsignade uppdrag, som gavs åt det fullkomliga människoparet, antydde många graviditeter för kvinnan men inte något onödigt lidande eller några extrema födslovåndor och inte heller att hon skulle komma att förtryckas av sin man. Denna dom uttalad över den lagbrytande kvinnan skulle komma att påverka hennes döttrar och son- och dotterdöttrar i generation efter generation.

Guds lag förhärligad genom domen mot Adam

9, 10. a) Vilken varning hade Gud direkt gett Adam, och vad skulle bli följden om Gud höll fast vid det straffet? b) Vilken dom avkunnade Gud mot Adam?

⁹ Men under vilka förhållanden skulle kvinnan nu få leva tillsammans med den man som hon hade förlett till att förena sig med henne i överträdelse? Gud hade direkt sagt till denne man: ”Vad beträffar trädet för kunskapen om gott och ont, skall du inte äta av det, för på den dag du äter av det kommer du med visshet att dö.” (1 Moseboken 2:17, NW) Skulle Gud, domaren, hålla fast vid en så slutgiltig dom bara därför att Adam åt en bit frukt? Tänk på vad verkställandet av ett sådant straff skulle komma att innebära! Det skulle i sig självt rasera de hänförande framtidsutsikter som Adam och Eva hade haft på sin bröllopsdag, utsikten att få uppfylla hela jorden med sina avkomlingar, med ett fullkomligt människosläkte, som för evigt, i evig ungdom och i ett fridfullt förhållande till sin Gud och himmelske Fader, i frid bebodde en paradisisk jord! Gud skulle förvisso inte omintetgöra sitt eget underbara uppsåt med mänskligheten och dess jordiska hem genom att strängt verkställa dödsstraffet på hela mänsklighetens första mänskliga föräldrar! Men lyssna på vad Gud påbjöd, så som det tydligt finns nedtecknat i den bibliska berättelsen:

¹⁰ ”Och till Adam sade han: ’Eftersom du lyssnade till din hustrus röst och tog dig för att äta av det träd om vilket jag gav dig denna befallning: ”Du skall inte äta av det”, är marken förbannad för din skull. Under smärtfylld möda kommer du att äta dess produkter alla dina livsdagar. Och törnen och tistlar kommer den att frambringa åt dig, och du skall äta fältets växtlighet. I ditt anletes svett kommer du att äta ditt bröd tills du vänder åter till marken, för av den blev du tagen. För stoft är du, och till stoft kommer du att vända åter.’” — 1 Moseboken 3:17—19, NW.

11. Vilka fakta om lydnad belyser det välförtjänta i Guds dom mot Adam?

¹¹ Den domen innebar verkställandet av dödsstraffet över människan oavsett följderna för Guds uppsåt att ha en paradisisk jord uppfylld med fullkomliga män och kvinnor, som kärleksfullt och fridfullt bor tillsammans och för evigt odlar och sköter om den hela jorden omfattande paradisträdgården. Mannen hade lyssnat till sin hustrus röst i stället för till Guds röst, som hade sagt till honom att han inte skulle äta av det förbjudna ”trädet för kunskapen om gott och ont”. Och om han inte själv lydde sin Guds och Skapares röst, skulle han då konsekvent komma att lära sina barn att göra det? Skulle hans eget exempel bli ett talande argument, när det gällde att lära dem att lyda Jehova Gud? — Jämför 1 Samuelsboken 15:22.

12, 13. a) Hur skulle Adams synd komma att påverka hans barn? b) Varför förtjänade inte Adam att få leva för evigt i paradiset eller på jorden över huvud taget?

¹² Skulle Adams barn kunna hålla Guds lag fullkomligt, så som Adam själv en gång i sin mänskliga fullkomlighet hade kunnat göra? Skulle han inte genom ärftlighetslagarnas verkan till sina barn komma att överföra sin egen svaghet och tendens att vara olydig mot Guds röst och lyssna till någon annans röst? Den faktiska historien ger svar på dessa frågor. — Romarna 5:12.

¹³ Förtjänade en sådan människa, som bara för en annan mänsklig varelses skull avvek från fullkomlig lydnad mot Gud som ett uttryck för fullkomlig kärlek till honom, att få leva för evigt i paradiset eller på jorden över huvud taget? Skulle det ens vara tillrådligt att låta honom få leva på jorden för evigt? Skulle det förhärliga Guds lag och visa Guds absoluta rättvisa, om han fick lov att leva för evigt på jorden i sin överträdelse, eller skulle det lära ut ringaktning för Guds lag och antyda att Guds ord var otillförlitligt?

Utdrivna ur Edens trädgård

14. Hur beskriver den bibliska berättelsen Guds ingripande mot Adam och hans hustru?

¹⁴ Den bibliska berättelsen talar om för oss hur Gud dömde i dessa saker: ”Och Jehova Gud grep sig an med att göra långa plagg av skinn åt Adam och åt hans hustru och att klä på dem. Och Jehova Gud sade vidare: ’Se, människan har blivit som en av oss i fråga om att veta vad som är gott och ont, och för att hon nu inte må räcka ut sin hand och faktiskt ta frukt också av livets träd och äta och leva till obestämd tid, —’ Därmed sände Jehova Gud bort henne från Edens trädgård för att odla marken av vilken hon hade blivit tagen. Och så drev han ut människan och placerade på östra sidan av Edens trädgård keruberna och den flammande klingan av ett svärd som ständigt svängde runt för att bevaka vägen till livets träd.” — 1 Moseboken 3:21—24, NW.

15. a) Hur visade Gud hänsyn för Adams och hans hustrus skamkänslor över att vara nakna? b) Hur drevs det första paret ut ur Edens trädgård? c) Vilka annorlunda förhållanden mötte Adam och hans hustru utanför Edens trädgård?

¹⁵ Den gudomlige domaren visade hänsyn för de skamkänslor som syndaren Adam och hans hustru nu kände över att vara nakna. På något sätt som inte anges försåg han dem med långa plagg av skinn för att ersätta de ”höftskynken” (NW) av hopsydda fikonlöv, som de hade gjort åt sig själva. (1 Moseboken 3:7) Plaggen av skinn skulle hålla längre och ge dem bättre skydd mot törnena och tistlarna och andra farliga ting utanför Edens trädgård. Eftersom de hade dåligt samvete efter att ha syndat, hade de försökt gömma sig bland träden i Edens trädgård för att komma utom synhåll för Gud. (1 Moseboken 3:8) Nu, efter det att de hade blivit dömda, upplevde de ett slags press från Gud, när han drev dem ut ur trädgården. De drevs österut, och snart befann de sig utanför trädgården och för evigt bannlysta ur den. De skulle inte längre få arbeta på att utvidga den trädgården och sprida dess paradisförhållanden till jordens ändar. Från och med nu skulle de få äta bröd gjort av fältets växtlighet, men detta skulle inte för evigt uppehålla deras liv som människor. De blev avskurna från ”livets träd”. Efter någon tid — hur länge? — måste de dö!

Jehovas ursprungliga uppsåt kan inte omintetgöras

16. Vad var det inte Guds uppsåt att göra, och varför inte det?

¹⁶ Beslöt Gud nu att förinta jorden, tillsammans med månen och solen och stjärnorna, i någon universell storbrand, därför att dessa båda skapelser av stoft hade syndat mot honom? Om han skulle göra något sådant, skulle det då inte innebära att hans härliga uppsåt hade omintetgjorts? Och allt detta på grund av vad en na·chásh hade satt i gång. Skulle en obetydlig orm kunna fördärva allt Guds uppsåt? Han hade förkunnat sitt uppsåt för Adam och Eva på deras bröllopsdag, när han välsignade dem och talade om för dem vad som var hans vilja för dem: de skulle uppfylla hela jorden med ett fullkomligt människosläkte, hela jorden skulle läggas under Edens trädgårds fullkomlighet, och hela mänskligheten skulle råda över hela den lägre levande skapelsen på jorden och i dess vatten. En bländande syn av Guds fullbordade uppsåt, för vilket han hade gjort förberedelser under sex skapelsedagar av arbete under tusentals år av tid! Skulle nu detta lovvärda uppsåt lämnas ouppfyllt bara på grund av en orm och det första människoparets fördärv? Knappast! — Jämför Jesaja 46:9—11.

17. Vad hade Gud bestämt att göra med avseende på den sjunde dagen, och hur kommer därför den här dagen att sluta?

¹⁷ Det var fortfarande Jehova Guds vilodag, den sjunde dagen. Han hade beslutat att välsigna den dagen och hade gjort den helig. Han skulle inte låta något göra den till en förbannad dag, och varje förbannelse som någon kunde planera att låta drabba denna hans vilodag skulle han motverka och vända till en välsignelse och så få dagen att sluta välsignad. Vid dess slut skulle hela jorden vara en helig plats, där Guds vilja skulle göras precis som i himmelen och detta av ett fullkomligt människosläkte. — Jämför Matteus 6:10.

18, 19. a) Varför kan lidande avkomlingar av det syndiga första människoparet vara glada? b) Vad kommer att behandlas i ett kommande nummer av Vakttornet?

¹⁸ Gud kände ingen frustrering. Han övergav inte sitt uppsåt. Han beslöt att rättfärdiga sig som den fullständigt pålitlige Gud som både har ett uppsåt och som fullständigt utför det som är hans uppsåt och som också gör detta med all den ära som tillkommer honom själv. (Jesaja 45:18) Det syndiga första människoparets ofullkomliga och lidande avkomlingar kan vara glada och se fram emot att Gud troget kommer att genomföra sitt ursprungliga uppsåt till deras eviga gagn. Det har redan gått årtusenden av hans vilodag, och den sista delen av den dagen, som kommer att få hans särskilda välsignelse, måste vara nära. ”Kvällen” av hans vilodag håller på att passera, och precis som under alla de föregående sex skapelsedagarna måste ”morgonen” komma. När denna ”morgon” når sin fullkomning och gör det storslagna fullbordandet av Guds oföränderliga uppsåt fullt synligt för alla åskådare kommer det att bli möjligt att konstatera: Och det blev kväll, och det blev morgon, en sjunde dag. I sanning en fantastisk framtidsutsikt!

¹⁹ Allt detta är hänförande att tänka på! Och i ett kommande nummer av Vakttornet kommer mer att sägas om de hänförande framtidsutsikterna om ett paradis för lydiga människor som älskar Guds lag.

[Fotnot]

Vad skulle du säga?

◻ Varför förlorade det första människoparet sitt paradisiska hem?

◻ Hur vet vi att det inte är någon myt att Eva blev bedragen av en orm?

◻ Vilken dom uttalade Gud över kvinnan?

◻ Vilken dom uttalade Gud över Adam, och varför förhärligade detta Guds lag?

◻ Varför kände Gud sig inte frustrerad angående sitt uppsåt att uppfylla jorden med fullkomliga människor i paradiset?