EVA

[Ẹva] Betyder ”(den) levande”; namnet är tydligen besläktat med det hebr. verbet chajạh, ”leva”.

Den första kvinnan och det sist omnämnda av Guds jordiska skaparverk.

Jehova, Skaparen, visste att det inte var gott för människan att vara ensam. Men innan han började skapa kvinnan förde han fram till mannen olika djur och flygande skapelser. Adam gav namn åt dessa men fann ingen hjälpare åt sig själv bland dem. Då lät Jehova en djup sömn falla över Adam, tog ett av hans revben och byggde, sedan han hade slutit till köttet, en kvinna av revbenet som han hade tagit av mannen. Adam, som utan tvivel genom en direkt uppenbarelse från Gud, sin Skapare och Fader, fått veta hur kvinnan blivit till, tog henne med glädje till hustru med orden: ”Detta är äntligen ben av mina ben och kött av mitt kött”, något som han själv också kunde konstatera med sina egna sinnen. Adam kallade sitt komplement ’ishshạh (”kvinna”; el. ordagr.: ”maninna”, ”människa av honkön”), ”ty av man [’ish] är hon tagen”. (1Mo 2:18–23) Därefter uttalade Gud sin faderliga välsignelse över dem båda: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden och lägg den under er.” De skulle dessutom råda över djuren. (1Mo 1:28) Kvinnan var skapad av Gud till att vara ett fullkomligt komplement till sin man, Adam, och till att fullgöra sin roll som mor.

Blir bedragen och är olydig. En dag befann sig kvinnan i närheten av trädet för kunskap om gott och ont, men hon var inte tillsammans med sin man. Här ställde en försiktig och oansenlig orm, som användes som språkrör av en osynlig andevarelse, den till synes oskyldiga frågan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av varje träd i trädgården?” Kvinnan svarade rätt på frågan, eftersom hon tydligtvis hade fått veta det av sin man och sitt huvud som var ett kött med henne. Men när ormen sade emot Gud och påstod att om hon bröt Guds befallning skulle hon bli som Gud och veta vad som är gott och ont, började hon se på trädet med andra ögon. Ja, ”trädet var gott att äta av och ... något för ögonen att längta efter, ja, trädet var inbjudande att se på”. Ormen hade ju dessutom sagt att hon skulle bli som Gud om hon åt av frukten. (Jfr 1Jo 2:16.) Kvinnan blev fullständigt bedragen och blev dessutom uppfylld av en stark önskan att få det hon trodde att man skulle få om man åt av den förbjudna frukten, och så överträdde hon Guds lag. (1Ti 2:14) Därefter vände hon sig till sin man och försökte få honom att också vara olydig mot Gud. Adam lyssnade till sin hustrus röst. (1Mo 3:1–6)

Den omedelbara följden av deras överträdelse var skamkänslor. Det fick dem att sy ihop fikonlöv som de gjorde höftskynken av. Både Adam och hans hustru gömde sig bland träden i trädgården, när de hörde Jehovas röst. När Gud frågade kvinnan direkt om vad hon hade gjort, sade hon att hon hade ätit därför att ormen hade bedragit henne. När Jehova avkunnade sin dom över henne, förklarade han att havandeskap och barnafödande skulle bli mer smärtsamt och att hon skulle känna åtrå till sin man och att han skulle härska över henne. (1Mo 3:7–13, 16)

Efter deras överträdelse av Guds lag gav Adam sin hustru namnet Eva, ”för hon skulle bli mor till alla levande”. (1Mo 3:20) Innan Jehova drev ut Adam och Eva ur Edens trädgård, där vedermödor väntade på en mark som var förbannad, visade han dem oförtjänt omtanke genom att ge dem båda långa kläder av skinn. (1Mo 3:21)

Kunde Eva med rätta säga att hon hade frambringat sin son Kain ”med Jehovas hjälp”?

När Eva hade fött sin förste son, Kain, utanför paradiset, utropade hon: ”Jag har frambringat en man med Jehovas hjälp.” (1Mo 4:1) Eva är den första i Bibelns skildring som använder Guds namn, vilket visar att de allra första människorna kände till namnet Jehova. Längre fram födde hon Abel och andra söner och döttrar. När Adam var 130 år födde Eva en son som hon gav namnet Set, och hon sade: ”Gud har insatt åt mig en annan avkomma i stället för Abel, eftersom Kain dräpte honom.” Hon kunde med rätta uttrycka sig som hon gjorde både när Kain föddes och när Set föddes, eftersom Gud hade gett henne och Adam deras fortplantningsförmåga, och det var bara tack vare Guds oförtjänta omtanke som hon var i livet och kunde föda barn och inte hade fått dö omedelbart efter att ha överträtt hans befallning. Efter Sets födelse sägs det inget mer om Eva i Första Moseboken. (1Mo 4:25; 5:3, 4)

En verklig person. Att Eva verkligen har levt och inte helt enkelt är en sagofigur vittnar Kristus Jesus själv om. När fariséerna ställde en fråga till Jesus angående skilsmässa, riktade han uppmärksamheten på berättelsen i Första Moseboken om hur mannen och kvinnan skapades. (Mt 19:3–6) Dessutom har vi Paulus ord till korinthierna, när han uttrycker oro över att deras sinnen på ett eller annat sätt skulle fördärvas, ”liksom ormen förledde Eva genom sin list”. (2Kor 11:3) Och när Paulus behandlar kvinnans plats i den kristna församlingen, anger han som ett skäl till att inte tillåta ”en kvinna att undervisa eller att utöva myndighet över en man” det faktum att Adam formades först och att han inte blev bedragen men att ”kvinnan blev grundligt bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse”. (1Ti 2:12–14)