Vattenmassorna. Det har sagts att om all vattenånga i atmosfären plötsligt skulle falla ner som regn skulle den genomsnittliga nederbördsmängden på hela jorden inte bli mer än några centimeter. Varifrån kom då vattnet till denna stora översvämning på Noas tid? Enligt berättelsen i Första Moseboken sade Gud till Noa: ”Se, jag [Jehova] låter den stora översvämningen [el.: ”himmelsoceanen”; hebr.: hammabbụl] komma med sina vattenmassor över jorden.” (1Mo 6:17, not) I det följande kapitlet beskrivs vad som skedde: ”På den dagen bröts det vidsträckta djupets alla källor upp, och himlens dammluckor öppnades.” (1Mo 7:11) Översvämningen var så stor att ”alla höga berg som var under hela himlen så småningom täcktes”. (1Mo 7:19)

Men om ”alla höga berg” täcktes av vatten, som Första Moseboken säger, var är då allt det vattnet nu? Uppenbarligen kvar här på jorden. Man menar att det fanns en tid då haven var mindre och kontinenterna var större än de är nu, vilket bekräftas av att vissa flodfåror sträcker sig långt ut på havsbottnen. Det är också värt att lägga märke till att forskare framhåller att många berg tidigare var mycket lägre än de är nu och att några till och med har skjutit upp ur haven. Angående den nuvarande situationen har det sagts: ”Volymmässigt finns det tio gånger så mycket vatten i haven som det finns land över havsytan. Om man tippade allt detta land i havet jämnt fördelat, skulle vatten till ett djup av ca 2 400 meter täcka hela jorden.” (National Geographic, januari 1945, sid. 105) Sedan vattnet fallit, men innan bergen pressats upp och havsbottnen sänkts och iskalotterna vid polerna bildats, fanns det alltså gott om vatten till att täcka ”alla höga berg”, precis som den inspirerade berättelsen säger. (1Mo 7:19)