Bibelbok nr 16 — Nehemja

Skribent: Nehemja

Platsen där den skrevs: Jerusalem

Boken fullbordad: Efter 443 f.v.t.

Omfattar tiden: 456—efter 443 f.v.t.

1. Vilken betrodd ställning innehade Nehemja, och vad hade han främst i tankarna?

NEHEMJA, vars namn betyder ”Jah tröstar”, var en judisk tjänare hos den persiske kungen Artaxerxes (Longimanus). Han var munskänk hos kungen. Detta var en mycket betrodd och ärofull ställning och dessutom åtråvärd, eftersom den gav tillträde till kungen vid sådana tillfällen då denne var i en glad sinnesstämning och redo att bevilja förmåner. Men Nehemja var en av de trogna landsflyktiga som satte Jerusalem högre än vilken som helst personlig ”orsak till glädje”. (Ps. 137:5, 6) Det var inte ställning eller materiell rikedom som Nehemja främst hade i tankarna, utan snarare återupprättandet av Jehovas tillbedjan.

2. Vilket sorgligt tillstånd bedrövade Nehemja, men vilken fastställd tid närmade sig?

² År 456 f.v.t. var situationen inte så gynnsam för dem som hade ”blivit kvar efter fångenskapen”, den judiska kvarlevan som hade återvänt till Jerusalem. De befann sig i ett beklagligt tillstånd. (Neh. 1:3) Stadens mur var nerbruten, och folket var en smälek i ögonen på de motståndare som de hela tiden var omgivna av. Nehemja var bedrövad. Men nu hade Jehovas fastställda tid kommit då något skulle göras med Jerusalems mur. Oavsett om det fanns fiender eller inte, måste Jerusalem med sin skyddande mur byggas upp för att markera en viss tidpunkt i förbindelse med en profetia som Jehova hade gett Daniel angående Messias’ ankomst. (Dan. 9:24—27) Följaktligen ledde Jehova händelserna, och han brukade den trogne och nitiske Nehemja till att utföra sin vilja.

3. a) Vad bevisar att det är Nehemja som har skrivit boken, och hur kom den att kallas Nehemja? b) Hur många år är det mellan denna bok och Esras bok, och vilken tidsperiod omfattar Nehemjas bok?

³ Det är utan tvivel Nehemja som har skrivit den bok som bär hans namn. Det framgår tydligt av de inledande orden, ”Nehemjas, Hakaljas sons, ord”, och av att boken är skriven i första personen. (Neh. 1:1) Ursprungligen utgjorde Esras bok och Nehemjas bok en enda bok, som hette Esra. Senare delade judarna boken i Första och Andra Esraboken, och ännu senare blev Andra Esraboken känd under namnet Nehemja. Det är en period på cirka tolv år mellan de avslutande händelserna i Esras bok och de inledande händelserna i Nehemjas bok, vars historiska redogörelse omfattar perioden från slutet av år 456 f.v.t. till efter år 443 f.v.t. — 1:1; 5:14; 13:6.

4. Hur överensstämmer Nehemjas bok med resten av den inspirerade Skriften?

⁴ Nehemjas bok överensstämmer med resten av den inspirerade Skriften, som den med rätta tillhör. Den innehåller många hänsyftningar på Lagen. Den omtalar till exempel äktenskapliga allianser med utlänningar (5 Mos. 7:3; Neh. 10:30), lån (3 Mos. 25:35—38; 5 Mos. 15:7—11; Neh. 5:2—11) och lövhyddohögtiden (5 Mos. 31:10—13; Neh. 8:14—18). Vidare utmärker boken början på uppfyllelsen av Daniels profetia om att Jerusalem skulle återuppbyggas ”i tider av trångmål”, det vill säga under motstånd. — Dan. 9:25.

5. a) Vilka vittnesbörd pekar på år 475 f.v.t. som Artaxerxes’ tronbestigningsår? b) Vilket år var hans 20:e regeringsår? c) Hur stämmer Nehemjas bok och Lukas’ evangelium med uppfyllelsen av Daniels profetia om Messias?

⁵ Hur kan man veta att det var år 455 f.v.t. som Nehemja reste till Jerusalem för att återuppbygga stadsmuren? Pålitliga historiska vittnesbörd från grekiska, persiska och babyloniska källor pekar på år 475 f.v.t. som Artaxerxes’ tronbestigningsår och på år 474 f.v.t. som hans första regeringsår.a År 455 f.v.t. skulle då vara hans 20:e regeringsår. Nehemja 2:1—8 anger att det var på våren detta år, i den judiska månaden nisan, som Nehemja, den kunglige munskänken, fick tillstånd av kungen att återupprätta och återuppbygga Jerusalem, dess mur och dess portar. Enligt Daniels profetia skulle 69 årsveckor, eller 483 år, förflyta ”från det att ordet ... [utgick] om att återupprätta och återuppbygga Jerusalem intill Messias, Ledaren” — en profetia som på ett beaktansvärt sätt uppfylldes då Jesus blev smord år 29 v.t., en tidpunkt som kan förbindas med både den profana och den bibliska historien.b (Dan. 9:24—27; Luk. 3:1—3, 23) Ja, tillsammans med Daniels profetia visar Nehemjas bok och Lukas’ evangelium på ett anmärkningsvärt sätt att Jehova Gud inte bara är upphovsmannen till sanna profetior, utan också den som får dem att gå i uppfyllelse! Nehemjas bok är i sanning en del av den inspirerade Skriften.

BOKENS INNEHÅLL

6. a) Vilken rapport ger Nehemja anledning att be till Jehova, och vilken begäran beviljar kungen? b) Hur reagerar judarna på Nehemjas plan?

⁶ Nehemja sänds till Jerusalem (1:1—2:20). Nehemja blir mycket oroad av en rapport från Hanani, som har återvänt till Susa från Jerusalem med underrättelser om judarnas svåra belägenhet där och att muren och portarna fortfarande ligger i ruiner. Han fastar och ber till Jehova, ”himlarnas Gud, den Gud som är stor och inger fruktan, som bevarar förbundet och kärleksfull omtanke mot dem som älskar honom och håller hans bud”. (1:5) Han bekänner Israels synder och bönfaller Jehova om att komma ihåg sitt folk på grund av sitt namn alldeles som han lovade Mose. (5 Mos. 30:1—10) När kungen frågar om anledningen till Nehemjas dystra uppsyn, berättar Nehemja för honom om Jerusalems tillstånd och ber om tillåtelse att få återvända och återuppbygga staden och dess mur. Hans begäran blir beviljad, och han reser omedelbart till Jerusalem. Sedan han har gjort en nattlig inspektion av stadsmuren för att göra sig förtrogen med det förestående arbetet, framlägger han sin plan för judarna och understryker att Guds hand är med honom i denna sak. När de får höra detta, säger de: ”Låt oss stå upp, och vi skall bygga.” (Neh. 2:18) När de kringboende samarierna och andra får höra att arbetet har satts i gång, börjar de bespotta och håna.

7. Hur fortgår arbetet, och vilket läge kräver en reorganisering?

⁷ Muren blir återuppbyggd (3:1—6:19). Arbetet på muren börjar den tredje dagen i femte månaden, och prästerna, furstarna och folket deltar gemensamt i arbetet. Stadsportarna och murarna mellan dem blir snabbt reparerade. Horoniten Sanballat smädar: ”Vad är det de kraftlösa judarna håller på att göra? ... Kommer de att bli färdiga på en dag?” Och ammoniten Tobia fortsätter med sitt hån: ”Vad de än bygger — om en räv klättrade upp på det, skulle han sannerligen bryta ner deras stenmur.” (4:2, 3) När muren har nått halva sin höjd, blir de förenade motståndarna vreda och konspirerar om att komma och strida mot Jerusalem. Men Nehemja uppmanar judarna att komma ihåg ”Jehova, honom som är stor och inger fruktan”, och att strida för sina familjer och sina hem. (4:14) Arbetet reorganiseras för att möta det spända läget; några står på vakt med lansar, medan andra arbetar med svärdet vid höften.

8. Hur behandlar Nehemja problem bland judarna inbördes?

⁸ Men det råder också problem bland judarna inbördes. En del av dem kräver ockerräntor av sina medtillbedjare, tvärtemot Jehovas lag. (2 Mos. 22:25) Nehemja rättar till situationen genom att varna för materialism, och folket lyder villigt. Under de 12 år Nehemja är ståthållare, från år 455 f.v.t. till år 443 f.v.t., kräver han aldrig det bröd som tillkommer ståthållaren, eftersom den tjänst som åligger folket är tung.

9. a) Hur bemöter Nehemja försåtlig taktik, som går ut på att stoppa byggandet? b) Hur lång tid tar det att fullborda muren?

⁹ Fienderna prövar nu en försåtligare taktik för att stoppa byggandet. De inbjuder Nehemja att komma ner till en rådplägning, men han svarar att han inte kan ta ledigt från det stora arbete han håller på att utföra. Sanballat anklagar nu Nehemja för att vara upprorisk och ha planer på att göra sig till kung i Juda, och han lejer i hemlighet en jude för att skrämma Nehemja till att olagligen gömma sig i templet. Nehemja vägrar att låta skrämma sig och fortsätter lugnt och lydigt att sköta sin gudagivna uppgift. Muren fullbordas ”på femtiotvå dagar”. — Neh. 6:15.

10. a) Var bor folket, och vilken inregistrering görs? b) Vilken sammankomst utlyses nu, och vad är första dagens program?

¹⁰ Folket undervisas (7:1—12:26). Det finns endast få människor och hus inne i staden, eftersom de flesta israeliterna bor på sina arvslotter utanför staden. Gud ger Nehemja anvisningar om att församla ädlingarna och hela folket för att få dem införda i släktregistret. I samband med detta rådfrågar Nehemja förteckningen över dem som återvände från Babylon. En åttadagarssammankomst utlyses nu på torget framför Vattenporten. Esra inleder programmet stående på ett podium av trä. Han välsignar Jehova och läser därpå ur boken med Moses lag från dagbräckningen till middagstiden. Han får god hjälp av andra leviter, som förklarar Lagen för folket och fortsätter att ”läsa högt ur boken, ur den sanne Gudens lag”, samtidigt som den noggrant förklaras, och man anger dess innebörd; och de fortsätter att göra det upplästa förståeligt. (8:8) Nehemja uppmanar folket att äta en festmåltid och glädja sig och att inse styrkan i orden: ”Jehovas glädje är ert fäste.” — 8:10.

11. Vilket särskilt möte hålls den andra dagen, och hur fortsätter sammankomsten under stor glädje?

¹¹ På sammankomstens andra dag har folkets huvudmän ett särskilt möte med Esra för att få insikt i Lagen. De får höra om lövhyddohögtiden, som skulle firas just denna sjunde månad, och de vidtar omedelbart anordningar för att bygga lövhyddor till denna fest för Jehova. Det råder ”mycket stor glädje”, medan de bor i lövhyddor under de sju dagarna och dag efter dag får höra Lagen läsas. På åttonde dagen håller de en högtidssammankomst, ”i enlighet med föreskriften”. — Neh. 8:17, 18; 3 Mos. 23:33—36.

12. a) Vilken sammankomst hålls senare samma månad, och vad är dess tema? b) Vilken resolution antas? c) Vilken anordning görs för att befolka Jerusalem?

¹² På 24:e dagen i samma månad församlas Israels söner på nytt och börjar avskilja sig från alla utlänningarna. De lyssnar först till en särskild uppläsning av Lagen och därpå till en hjärterannsakande återblick på Guds handlande med Israel, vilken framförs av en grupp leviter. Temat för redogörelsen är: ”Res er, välsigna Jehova, er Gud, från obestämd tid till obestämd tid. Och må de välsigna ditt härliga namn, som är upphöjt över all välsignelse och lovprisning.” (Neh. 9:5) Därefter bekänner de sina förfäders synder och ber ödmjukt om Jehovas välsignelse. Detta sker i form av en resolution som bekräftas med sigill av nationens representanter. Alla de församlade samtycker till att avhålla sig från blandäktenskap med folken i landet, att hålla sabbaterna och att sörja för tempeltjänsten och tempelarbetarna. Var tionde person utses genom lottkastning till att stadigvarande bosätta sig i Jerusalem, innanför muren.

13. Vilket program genomförs i förbindelse med murens invigning, och vilka anordningar blir följden?

¹³ Muren invigs (12:27—13:3). Invigningen av den nybyggda muren är en tid av sång och glädje. Den ger anledning till ännu en sammankomst. Nehemja anordnar två stora tacksägelsekörer och processionståg, vilka går på muren i riktning mot varandra för att slutligen förenas vid Jehovas hus och där frambära offer. Anordningar görs för att materiellt understödja prästerna och leviterna i templet. Ännu en uppläsning ur Skriften uppenbarar att ammoniter och moabiter inte får tillåtas komma in i församlingen, och därför börjar man avskilja hela den blandade hopen från Israel.

14. Beskriv de olater som uppstått under Nehemjas frånvaro och de åtgärder han vidtar för att få bort dem.

¹⁴ Orenhet rensas bort (13:4—31). Efter att ha varit en tid i Babylon återkommer Nehemja till Jerusalem och finner att nya olater har smugit sig in bland judarna. Saker och ting har förändrats snabbt! Översteprästen Eljasib har till och med iordningställt en matsal i templets förgård åt Tobia, en ammonit, en av Guds fiender. Nehemja låter ingen tid gå förlorad. Han kastar ut Tobias bohag och låter rena alla matsalarna. Han finner också att de materiella bidragen åt leviterna har upphört, så att de måste flytta utanför Jerusalem för att försörja sig. Handelsväsendet tar överhanden i staden. Sabbaten hålls inte. Nehemja säger till dem: ”Ni förökar den brinnande vreden mot Israel genom att ohelga sabbaten.” (13:18) Han stänger stadsportarna på sabbaten för att hindra handelsmännen att komma in och skickar bort dem från stadsmuren. Men det finns något ont som är värre än detta, någonting de högtidligen hade gått med på att inte göra igen. De har fört utländska, hedniska hustrur in i staden. Det är redan så att avkomman i dessa äktenskap inte längre talar det judiska språket. Nehemja påminner dem om att det var på grund av utländska hustrur som Salomo syndade. På grund av denna synd jagar Nehemja bort sonsonen till översteprästen Eljasib.c Därefter bringar han ordning i prästadömet och leviternas arbete.

15. Vilken ödmjuk begäran framställer Nehemja?

¹⁵ Nehemja avslutar sin bok med denna enkla och ödmjuka begäran: ”Kom verkligen ihåg mig, o min Gud, mig till godo.” — 13:31.

VARFÖR DEN ÄR NYTTIG

16. På vilka sätt är Nehemja ett lysande exempel för alla som älskar sann tillbedjan?

¹⁶ Nehemjas gudaktiga hängivenhet borde vara till inspiration för alla som älskar den sanna tillbedjan. Han lämnade en gynnad ställning för att bli en enkel tillsyningsman bland Jehovas folk. Han till och med frånsade sig det materiella bidrag som han hade rätt till och fördömde uttryckligen materialismen som en snara. Nehemja uppfordrade hela nationen till att nitiskt eftersträva och upprätthålla Jehovas tillbedjan. (5:14, 15; 13:10—13) Nehemja var ett lysande exempel för oss genom att vara helt och hållet osjälvisk, omdömesgill, en handlingens man och även i farofyllda tider en oförskräckt förkämpe för rättfärdighet. (4:14, 19, 20; 6:3, 15) Han hyste tillbörlig fruktan för Gud och var intresserad av att bygga upp sina medtjänare i tron. (13:14; 8:9) Han tillämpade kraftfullt Jehovas lag, i synnerhet när det gällde att bevara den sanna tillbedjan och avvärja utländskt inflytande, till exempel äktenskap med hedningar. — 13:8, 23—29.

17. Hur är Nehemja likaså ett föredöme när det gäller att ha kunskap i Guds lag och att tillämpa den?

¹⁷ Boken igenom framgår det tydligt att Nehemja ägde god kunskap i Jehovas lag, och han gjorde gott bruk av den. Han bad om Jehova Guds välsignelse i enlighet med löftet i 5 Moseboken 30:1—4, och han hade full tro på att Jehova skulle handla lojalt till gagn för honom. (Neh. 1:8, 9) Han anordnade ett stort antal sammankomster, huvudsakligen för att göra judarna förtrogna med det som tidigare hade blivit skrivet. När Nehemja och Esra läste ur Lagen, var de ivriga att förklara Guds ord för folket och visa hur man skulle tillämpa det. — 8:8, 13—16; 13:1—3.

18. Vilka lärdomar bör Nehemjas gudfruktiga ledarskap inskärpa hos alla tillsyningsmän?

¹⁸ Nehemjas fullständiga tillit till Jehova och hans ödmjuka böner bör uppmuntra oss till att utveckla en liknande inställning och tillitsfullt vända oss till Gud i bön. Lägg märke till hur han i sina böner förhärligade Gud, erkände sitt folks synder och bad om att Jehovas namn måtte bli helgat. (1:4—11; 4:14; 6:14; 13:14, 29, 31) Att denne nitiske tillsyningsman var en källa till styrka för Guds folk visas av den beredvillighet varmed de följde hans visa ledning och den glädje de fann i att göra Guds vilja tillsammans med honom. I sanning ett inspirerande föredöme! Men i frånvaro av en vis tillsyningsman smög materialism, sedefördärv och direkt avfall sig snabbt in! Detta bör inskärpa hos alla tillsyningsmän bland Guds folk i våra dagar hur nödvändigt det är för dem att vara aktpågivna, vakna, nitiska att befrämja sina kristna bröders intressen samt förstående och fasta, när de leder dem på den sanna tillbedjans vägar.

19. a) Hur använde Nehemja Guds ord för att stärka tillförsikten till löftena om Guds kungarike? b) Hur sporras Guds tjänare i våra dagar av hoppet om Guds kungarike?

¹⁹ Nehemja hade stark tillit till Guds ord. Han undervisade inte endast nitiskt i Skrifterna, utan han använde dem också då han skulle fastställa arvsbesittningarna samt prästernas och leviternas tjänst bland Guds återställda folk. (Neh. 1:8; 11:1—12:26; Jos. 14:1—21:45) Detta måste ha varit till stor uppmuntran för den judiska kvarlevan. Det stärkte deras tillförsikt till de storslagna löften som hade getts tidigare beträffande Säden och den större återställelse som skulle komma under hans kungarike. Det är hoppet om denna återställelse som sporrar Guds tjänare till att modigt kämpa för Guds kungarikes intressen och till att vara flitigt sysselsatta med att bygga upp den sanna tillbedjan över hela jorden.

[Fotnoter]