Frågor från läsekretsen
Varför blev Mose arg på Arons söner Eleasar och Itamar efter det att deras bröder Nadab och Abihu hade dött, och hur blev han lugnad? (3 Mos. 10:16–20)
Strax efter det att prästerskapet hade installerats för att tjäna vid tältboningen avrättade Jehova Arons söner Nadab och Abihu därför att de hade framburit olovlig eld inför Jehova. (3 Mos. 10:1, 2) Mose sade till de söner till Aron som fortfarande levde att de inte skulle sörja sina döda bröder. Kort därefter blev Mose upprörd på Eleasar och Itamar för att de inte hade ätit syndoffersbocken. (3 Mos. 9:3) Varför reagerade Mose så här?
De lagar som Jehova hade gett Mose föreskrev att den präst som frambar ett syndoffer skulle äta en del av det på förgården till mötestältet (tältboningen). I och med det ansågs prästen svara för deras synder som hade kommit med offret. Men om något av blodet från offret togs in i det heliga, den första avdelningen i helgedomen, skulle offret inte ätas. Det skulle i stället brännas upp. (3 Mos. 6:24–26, 30)
Det verkar som om Mose på grund av det tragiska som hade hänt tidigare under dagen ville försäkra sig om att alla Jehovas bud hade följts. När han fick veta att syndoffersbocken hade bränts upp blev han upprörd och frågade Eleasar och Itamar varför de inte hade ätit den enligt föreskrifterna, för blodet hade ju inte framburits inför Jehova i det heliga. (3 Mos. 10:17, 18)
Aron svarade på Moses fråga, eftersom de båda prästerna tydligen hade handlat med hans godkännande. Med tanke på att två av hans söner hade avrättats kanske Aron undrade om någon av prästerna med gott samvete kunde äta av syndoffret den dagen. Han kanske kände att det inte skulle behaga Jehova om de åt av det, även om de inte var direkt ansvariga för den synd som Nadab och Abihu hade begått. (3 Mos. 10:19)
Det var ju första gången som Arons familjemedlemmar utförde sina prästerliga tjänster, så Aron kan ha resonerat som så att de borde ha varit extra noga med att lyda Jehovas anvisningar in i minsta detalj. Men Nadab och Abihu hade vanhelgat Jehovas namn, och hans vrede hade flammat upp mot dem. Så Aron kan ha känt att präster som tillhörde en familj som hade dragit så stor synd över sig inte borde ta del av ett heligt offer.
Mose godtog tydligen Arons svar, för skildringen avslutas: ”När Mose hörde detta blev han tillfreds.” (3 Mos. 10:20) Uppenbarligen godtog även Jehova Arons svar.