Varför Bibeln är Guds inspirerade gåva
BIBELN säger att ”Gud är kärlek” och tillskriver honom också vishet och makt. (1 Johannes 4:8, 1981; Job 12:13; Jesaja 40:26) Den talar om för oss att ”alla hans vägar är rättvisans vägar”. (5 Moseboken 32:4, NW) Enligt Bibeln lägger Gud också i dagen sådana egenskaper som barmhärtighet och medömkan. — 2 Moseboken 34:6; Romarna 9:15.
Eftersom Bibeln tillskriver Jehova Gud sådana egenskaper, får den sökande människor att dras till honom. Den ger oss också upplysningar om skapelsen, om syndens och dödens ursprung och om hur vi kan bli försonade med Gud. Den ger oss ett hänförande hopp om ett återupprättat jordiskt paradis. Men om allt detta skall vara till någon glädje för oss, måste det finnas bevis för att Bibeln är en inspirerad gåva från Gud.
Bibeln och vetenskapen
Bibeln har gång på gång triumferat över sina kritiker. Den som läser Bibeln med ett fördomsfritt sinne kommer till exempel att finna att den stämmer överens med sann vetenskap. Bibeln är naturligtvis avsedd att vara till andlig vägledning och ger sig inte ut för att vara en lärobok i naturvetenskapliga ämnen. Men låt oss se om den verkligen stämmer överens med vetenskapliga fakta.
Anatomi: Bibeln säger korrekt att alla delar av ett mänskligt foster är ”uppskrivna”. (Psalm 139:13—16, NW) Hjärnan, hjärtat, lungorna och ögonen — dessa och alla de övriga kroppsdelarna är ”nedtecknade” i den genetiska koden hos det befruktade ägget i livmodern. I denna kod finns inre tidtabeller för när var och en av dessa delar skall framträda — i rätt ordningsföljd. Ja, tänk! Detta faktum om hur människans kropp utvecklas nedtecknades i Bibeln nästan 3.000 år innan vetenskapsmän upptäckte den genetiska koden.
Zoologi: Bibeln påstår att ”haren ... idisslar”. (3 Moseboken 11:6) François Bourlière säger i boken The Natural History of Mammals (1964, sidan 41): ”Vanan att ’äta sin egen avföring’, dvs. att låta maten passera genom tarmarna två gånger i stället för bara en gång, tycks vara ett vanligt fenomen bland kaniner och harar. Tamkaniner äter och sväljer vanligen utan att tugga sin nattspillning, som på morgonen utgör så mycket som hälften av hela magens innehåll. Vildkaninen gör så två gånger om dagen, och den europeiska haren sägs ha samma vana.” Med avseende på detta heter det i verket Mammals of the World (skrivet av E. P. Walker, 1964, band II, sidan 647): ”Detta kan vara ungefär som när idisslande djur ’idisslar’.”
Arkeologi: Bibliska kungar, städer och folk har levandegjorts genom upptäckten av lertavlor, lerkärl, inskriptioner och liknande föremål. Man har således kunnat konstatera att de folk som nämns i Bibeln, till exempel hettiterna, verkligen har existerat. (2 Moseboken 3:8) Sir Charles Marston skriver i sin bok The Bible Comes Alive (Bibeln görs levande): ”De som har rubbat allmänhetens tro på Bibeln och undergrävt dess auktoritet får i sin tur sitt eget anseende undergrävt av de bevis som har kommit i dagen och sin egen auktoritet raserad. Arkeologernas spadar har förpassat den destruktiva [bibel]kritiken från tveksamhetens landamären till den rena diktens domäner.”
Arkeologin har bekräftat Bibelns sannfärdighet på många sätt. Vid utgrävningar har man till exempel funnit belägg för namn på platser och personer som nämns i Första Moseboken, kapitel 10. Man har också grävt fram den kaldeiska staden Ur, det kommersiella och religiösa centrum där Abraham föddes. (1 Moseboken 11:27—31) Ovanför Gihonkällan i sydöstra delen av Jerusalem har arkeologerna funnit den jebuseiska stad som kung David intog. (2 Samuelsboken 5:4—10) Siloainskriptionen, som finns inristad i ena änden av kung Hiskias vattentunnel, upptäcktes år 1880. (2 Kungaboken 20:20) Babylons fall för Cyrus den store år 539 f.v.t. relateras i Nabonidkrönikan, en lertavla som grävdes fram på 1800-talet. Detaljer i Esters bok har bekräftats genom inskriptioner som man påträffat i Persepolis och genom upptäckten av kung Xerxes’ (Ahasveros’) palats i Susan, eller Susa, på 1880-talet. En inskription, som man fann år 1961 i ruinerna av en romersk teater i Caesarea, bevisar att den romerske landshövdingen Pontius Pilatus, som överlämnade Jesus till att avrättas, verkligen har levt. — Matteus 27:11—26.
Astronomi: För omkring 2.200 år sedan — långt innan människor i allmänhet visste att jorden är rund — skrev profeten Jesaja: ”Han [Gud] är den som tronar över jordens rund.” (Jesaja 40:22) Det hebreiska ordet chug, som här har översatts med ”rund”, kan också betyda ”sfär”. (B. Davidson: A Concordance of the Hebrew and Chaldee Scriptures) Att jordens horisont är ”rund” eller cirkelformad kan ju också tydligt ses från yttre rymden och ibland även från flygplan på hög höjd. I Job 26:7 sägs det dessutom att Gud ”hänger upp jorden på ingenting”. Detta stämmer, eftersom astronomerna vet att jorden inte bärs upp av något synligt.
Botanik: Somliga påstår med orätt att Bibeln är inkorrekt, därför att Jesus Kristus sade att ”ett senapskorn” är ”det minsta av alla frön”. (Markus 4:30—32) Jesus menade förmodligen frön av svartsenapen (Brassica nigra eller Sinapis nigra), som är endast 1 till 1,6 millimeter i diameter. Det finns visserligen mindre frön, till exempel orkidéernas frön, som är fina som stoftkorn, men Jesus framställde inte sin liknelse för människor som odlade orkidéer. Dessa galileiska judar visste att av de frötyper som traktens bönder använde var senapskornet det minsta. Jesus talade om Riket — han gav inte en lektion i botanik.
Geologi: Den kände geologen Wallace Pratt sade beträffande Bibelns skapelseberättelse: ”Om jag som geolog ombads att kort förklara våra nutida tankar om jordens ursprung och livets utveckling för ett enkelt herdefolk, sådant som de stammar till vilka Första Moseboken riktar sig, skulle jag knappast kunna göra bättre än att i stort sett hålla mig till språket i första kapitlet i Första Moseboken.” Pratt framhöll också att händelsernas ordning — från havens uppkomst, till det att land uppträder, till det att livet i havet framträder och till fåglar och däggdjur — i grund och botten överensstämmer med de grundläggande geologiska tidsperiodernas ordningsföljd.
Medicin: Läkaren C. Raimer Smith skrev i sin bok The Physician Examines the Bible (En läkare granskar Bibeln): ”Det förvånar mig mycket att Bibeln är så oklanderlig ur medicinsk synpunkt sett. ... När den talar om behandling av exempelvis bölder, sår osv., är den korrekt även efter nutida standard. ... Ett stort antal människor är fortfarande så vidskepliga att de till exempel inbillar sig att man förebygger reumatism genom att bära en kastanj i fickan, att man får vårtor på händerna om man tar i en padda, att man botar halsont genom att vira röd flanell runt halsen, att en påse dyvelsträck motverkar sjukdom, att ett barn har mask i magen varje gång det är sjukt osv., men det finns inga sådana uttalanden i Bibeln. Detta är i sig självt ett anmärkningsvärt faktum, och för mig är det ytterligare ett bevis på att den är av gudomligt ursprung.”
Historisk exakthet
Advokaten Irwin H. Linton skriver i sin bok A Lawyer Examines the Bible (En advokat granskar Bibeln): ”Under det att man i romaner, legender och falska vittnesbörd omsorgsfullt förlägger omtalade händelser till någon avlägsen plats och någon obestämd tid, varigenom man bryter mot de allra första reglerna som vi jurister lär oss om god plädering, att ’förklaringen måste ange tid och plats’, anger den bibliska skildringen för oss med den ytterligaste noggrannhet tid och plats för det som den skildrar.”
För att bevisa sitt påstående citerar Linton Lukas 3:1, 2. Där namnger evangelieskribenten sju olika ämbetsmän för att fastställa den tidpunkt då Jesus Kristus började sin tjänst. Lägg märke till de detaljerade uppgifter som Lukas ger: ”I kejsar Tiberius’ femtonde regeringsår, när Pontius Pilatus var landshövding i Judeen och Herodes var landsdelshärskare i Galileen, men hans bror Filippus var landsdelshärskare i landet Itureen och Trakonitis, och Lysanias var landsdelshärskare i Abilene, i den främste prästen Hannas’ och i Kaifas’ dagar, kom Guds tillkännagivande till Johannes, Sakarias’ son, i öknen.”
Bibeln är full av sådana detaljer. Många bibelböcker, till exempel evangelierna, skrevs också under en period då den judiska, grekiska och romerska kulturen blomstrade. Det var en tid då det fanns gott om advokater, författare, administratörer och liknande personer. Om de sakuppgifter som finns i evangelierna och andra delar av Bibeln inte hade varit korrekta, skulle skildringarna naturligtvis ha avslöjats som falsarier. Men profanhistorien har bekräftat sådana saker som exempelvis Jesu Kristi existens. Den romerske historieskrivaren Tacitus talar till exempel om Jesu efterföljare och säger sedan: ”Deras ledare Kristus hade under Tiberius’ regering korsfästs av prokuratorn Pontius Pilatus.” (Annaler, XV, paragraf 44, B. Cavallins översättning) Bibelns historiska exakthet är ett av de många bevisen för att den är Guds gåva till mänskligheten.
Det starkaste beviset
Även om Bibelns skildring stöds av experter inom arkeologi, astronomi, historia och andra vetenskapsgrenar, är vår tro på den inte beroende av sådana bekräftelser. Bland de många bevisen för att Bibeln är Guds inspirerade gåva till oss människor är det allra starkaste dess uppfyllda profetior.
Jehova Gud är den sanna profetians källa. Han säger genom sin profet Jesaja: ”Se, vad jag förut förkunnade, det har nu kommit. Nu förkunnar jag nya ting. Förrän de visar sig, låter jag er höra om dem.” (Jesaja 42:9) Bibelns skribenter säger själva att de blivit inspirerade av Gud genom hans heliga ande eller verksamma kraft. Den kristne aposteln Paulus skrev till exempel: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud.” (2 Timoteus 3:16) Och aposteln Petrus sade: ”Ingen profetia i Skriften blir till av någon privat utläggning. Ty aldrig har en profetia framförts av en människas vilja, utan människor talade ord från Gud, under det att de drevs av helig ande.” (2 Petrus 1:20, 21) Låt oss därför se lite närmare på Bibelns profetior.
Några av de hundratals profetior som finns nedtecknade i Bibeln riktar sig mot den assyriska huvudstaden Nineve. Denna ”blodstad” injagade skräck i människor i hela det forntida Mellersta Östern i mer än 1.500 år. (Nahum 3:1) Men när Nineve stod på höjden av sin makt, förutsades det i Bibeln: ”[Gud] kommer att göra Nineve till en ödslig ödemark, en vattenlös trakt lik vildmarken. Och i hennes mitt kommer hjordar sannerligen att ligga utsträckta, en nations alla vilda djur. Både pelikan och piggsvin kommer att tillbringa natten mitt ibland hennes pelarhuvuden. En röst kommer ständigt att sjunga i fönstret. Förhärjning kommer att vara på tröskeln; ty han kommer sannerligen att blotta själva brädfodringen.” (Sefanja 2:13, 14, NW) Det enda en besökare ser av den forntida staden Nineve i våra dagar är en kulle, där fårhjordar betar, precis som det var förutsagt.
Guds profet Daniel fick i en syn se en tvåhornad bagge och en bock med ett stort horn mellan ögonen. Bocken slog baggen till marken och bröt dess två horn. Sedan bröts bockens stora horn sönder, och fyra andra horn sköt upp i dess ställe. (Daniel 8:1—8, NW) Ängeln Gabriel förklarade vad synen betydde: ”Baggen som du såg, den som hade de två hornen, representerar Mediens och Persiens kungar. Och den ludna bocken representerar Greklands kung; och vad beträffar det stora hornet som var mellan dess ögon, representerar det den förste kungen. Och att det bröts sönder, så att det var fyra som till slut stod upp i dess ställe, betyder att det är fyra kungariken från hans nation som kommer att stå upp, men inte med hans kraft.” (Daniel 8:20—22, NW) Historien har visat att den tvåhornade baggen — det medo-persiska världsväldet — omstörtades av ”Greklands kung”. Denne symboliske bock hade också ”ett stort horn”, Alexander den store. Efter hans död kom hans fyra härförare att ersätta ”det stora hornet” genom att göra sig till överhuvuden för ”fyra kungariken”.
Ett stort antal profetior i de hebreiska skrifterna (”Gamla testamentet”) har blivit uppfyllda i förbindelse med Jesus Kristus. En del av dessa profetior har under gudomlig inspiration direkt tillämpats på honom av dem som nedtecknade de kristna grekiska skrifterna (”Nya testamentet”). Evangelieskribenten Matteus framhöll till exempel att Jesus föddes av en jungfru, att han hade en förelöpare och att han red in i Jerusalem på ett åsneföl — allt i uppfyllelse av bibliska profetior. (Jämför Matteus 1:18—23; 3:1—3; 21:1—9 med Jesaja 7:14; 40:3; Sakarja 9:9.) Sådana uppfyllda profetior är ett starkt bevis för att Bibeln verkligen är Guds inspirerade gåva till mänskligheten.
Många av Bibelns profetior går i uppfyllelse i våra dagar och utgör ett bevis för att vi lever i ”de yttersta dagarna”. (2 Timoteus 3:1—5) Krig, hungersnöd, farsoter och jordbävningar i en omfattning som saknar motstycke i historien utgör tillsammans ”tecknet” på Jesu ”närvaro” i Rikets makt. Detta tecken inbegriper också den världsvida verksamhet som bedrivs av över fyra miljoner Jehovas vittnen, som nitiskt predikar de goda nyheterna om Guds upprättade rike. (Matteus 24:3—14; Lukas 21:10, 11) Dessa bibliska profetior som nu går i uppfyllelse inför våra ögon utgör också en garanti för att Guds himmelska regering under Jesus Kristus snart kommer att införa en ny värld, där lydiga människor kommer att få njuta av evig lycka. — 2 Petrus 3:13; Uppenbarelseboken 21:1—5.
Tabellen ”Uppfyllda bibliska profetior” på motstående sida tar upp bara några få av de hundratals profetior som finns nedtecknade i Bibeln. I en del fall finns uppfyllelsen också beskriven i Bibeln, men av speciellt intresse är de profetior som går i uppfyllelse i våra dagar.
Förmodligen har du själv lagt märke till vissa drag i den världsvida händelseutveckling som finns förutsagd i Bibeln. Men varför inte undersöka saken lite närmare? Jehovas vittnen kommer med glädje att ge dig ytterligare upplysningar, om du så önskar. Må dina uppriktiga ansträngningar att lära känna den Högste och hans uppsåt övertyga dig om att Bibeln verkligen är Guds inspirerade gåva till mänskligheten!
[Tabell på sidan 7]
UPPFYLLDA BIBLISKA PROFETIOR
PROFETIA UPPFYLLELSE
1 Moseboken 49:10 Juda blir den kungliga stammen i Israel
Sefanja 2:13, 14 Nineve ödeläggs omkring år 632 f.v.t.
Jeremia 25:1—11; Erövringen av Jerusalem blir
Jesaja 39:6 upptakten till en 70-årig ödeläggelse
Jesaja 13:1, 17—22; Cyrus intar Babylon; judarna återvänder
44:24—28; till sitt hemland (2 Krönikeboken
Daniel 8:3—8, 20—22 Medo-Persien omstörtas av Alexander den
store; det grekiska väldet delas
Jesaja 7:14; Jesus föds av en jungfru i Betlehem
Daniel 9:24—26 Jesus blir smord som Messias (år 29v.t.)
Jesaja 9:1, 2 Jesus börjar sin upplysande verksamhet i
Galileen (Matteus 4:12—23)
Jesaja 53:4, 5, 12 Jesus Kristus dör som ett lösenoffer
Psalm 22:19 Man kastar lott om Jesu kläder
Psalm 16:10; Kristus uppväcks på tredje dagen
Lukas 19:41—44; Jerusalem ödeläggs av romarna
21:20—24 (70 v.t.)
Lukas 21:10, 11; Omfattande krig, hungersnöd,
Matteus 24: 3—13; jordbävningar,farsoter, laglöshet osv.
2 Timoteus 3:1—5 visar att vi lever i ”de yttersta
dagarna”
Matteus 24:14; Jehovas vittnen förkunnar över hela
Jesaja 43:10; världen att Guds rike är upprättat
Psalm 2:1—9 och snart kommer att krossa alla
motståndare
Matteus 24:21—34; En världsomfattande familj av Jehovas
Uppenbarelseboken vittnen tjänar Gud och förbereder sig
7:9—17 för att överleva ”den stora vedermödan”
[Bild på sidan 8]
Krig, hungersnöd, farsoter och jordbävningar utkräver sin tribut i våra dagar, men en ny värld med fred och lycka är nära förestående