Jehovas ord är levande
Viktiga detaljer från Tredje Moseboken
DET har ännu inte gått ett år sedan israeliterna blev befriade från slaveriet i Egypten. Nu är de organiserade som en ny nation och på väg till Kanaans land. Jehovas avsikt är att en helig nation skall bo där. Men kanaanéernas livsstil och religiösa sedvänjor är mycket depraverade. Den sanne Guden ger därför Israels församling förordningar för att hålla den avskild för hans tjänst. De här förordningarna finns nedtecknade i Tredje Moseboken. Den skrevs av profeten Mose i Sinais vildmark, antagligen år 1512 f.v.t., och omfattar endast en månmånad. (2 Moseboken 40:17; 4 Moseboken 1:1–3) Jehova uppmanar gång på gång sina tillbedjare att vara heliga. (3 Moseboken 11:44; 19:2; 20:7, 26)
I dag står Jehovas tjänare inte under den lag som Gud gav genom Mose. Jesu Kristi död avskaffade den lagen. (Romarna 6:14; Efesierna 2:11–16) Men de förordningar som finns i Tredje Moseboken kan ändå vara till nytta för oss, eftersom de lär oss mycket om tillbedjan av vår Gud, Jehova.
HELIGA OFFER – FRIVILLIGA OCH OBLIGATORISKA
Vissa offergåvor och slaktoffer som föreskrevs i lagen var frivilliga, medan andra var obligatoriska. Brännoffret till exempel var frivilligt, och hela offret skulle frambäras åt Gud, alldeles som Jesus Kristus villigt gav sitt liv helt och fullt som ett lösenoffer. Gemenskapsoffret, som också var frivilligt, delades, och en del av det frambars till Gud på altaret, en annan del åts av prästen och ytterligare en del åts av den som frambar offret. Åminnelsen av Kristi död är på liknande sätt en gemenskapsmåltid för smorda kristna. (1 Korinthierna 10:16–22)
Syndoffer och skuldoffer var obligatoriska. Syndoffren gav försoning för synder som hade begåtts av misstag eller ouppsåtligt. Skuldoffren gjorde att syndaren kunde försonas med Gud när någons rättigheter hade kränkts eller gjorde att den ångrande syndaren kunde få tillbaka vissa rättigheter – eller bådadera. Man frambar också sädesoffer som tack för Jehovas frikostighet. Allt detta är av intresse för oss, eftersom de offer som var föreskrivna under lagförbundet pekade fram emot Jesus Kristus och hans offer eller på välsignelserna som kommer av det offret. (Hebréerna 8:3–6; 9:9–14; 10:5–10)
Svar på bibliska frågor:
2:11, 12 – Varför godtog Jehova inte honung ”som eldsoffer”? Det kan inte vara bihonung som avses här. Även om den honung som nämns här inte kunde godtas ”som eldsoffer”, så räknades den till ”förstlingen av ... markens avkastning”. (2 Krönikeboken 31:5) Den honung som avses var uppenbarligen den tjockflytande saften eller sirapen av frukter. Eftersom den kunde jäsa, var den oacceptabel som offer på altaret.
2:13 – Varför var man tvungen att frambära salt tillsammans ”med varje offergåva”? Det var inte för att förhöja smaken på offren. Över hela världen används salt som konserveringsmedel. Det frambars förmodligen tillsammans med offren därför att det representerade frihet från förruttnelse och fördärv.
Lärdomar för oss:
3:17. Fettet ansågs vara den bästa eller finaste delen av offret. Därför kunde förbudet mot att äta av fettet inskärpa hos israeliterna att det bästa tillhörde Jehova. (1 Moseboken 45:18) Det här påminner oss om att vi bör ge vårt allra bästa till Jehova. (Ordspråksboken 3:9, 10; Kolosserna 3:23, 24)
7:26, 27. Israeliterna fick inte äta blod. I Guds ögon representerar blodet livet. ”Köttets själ [liv] är i blodet”, sägs det i 3 Moseboken 17:11. Det är fortfarande ett krav att de sanna tillbedjarna avhåller sig från blod. (Apostlagärningarna 15:28, 29)
ETT HELIGT PRÄSTERSKAP INSTALLERAS
Vilka fick ansvaret att sköta sysslorna i samband med slaktoffren och offergåvorna? Det anförtroddes åt prästerna. Mose följde Guds anvisningar och förrättade en ceremoni för att installera Aron, översteprästen, och hans fyra söner som skulle vara underpräster. Ceremonin var uppenbarligen sju dagar lång, och prästerna började tjäna dagen därpå.
Svar på bibliska frågor:
9:9 – Vad var innebörden av att man hällde ut blod ”vid foten av altaret” och ”strök det på altarhornen”? Det visade att Jehova accepterade blod som ett medel till försoning. Blod utgjorde grunden för hela försoningsanordningen. ”Enligt lagen renas nästan allting med blod, och utan att blod utgjuts sker det ingen förlåtelse”, skrev aposteln Paulus. (Hebréerna 9:22)
10:1, 2 – Vad kan ha varit inbegripet i den synd som Arons söner Nadab och Abihu begick? Kort efter det att Nadab och Abihu tagit sig friheter när de utförde sina plikter som präster, förbjöd Jehova prästerna att använda vin eller starka drycker medan de tjänade vid tältboningen. (3 Moseboken 10:9) Det kan tyda på att Arons söner var påverkade av alkohol vid det tillfället. Men den egentliga orsaken till deras död var att de ”frambar olovlig eld inför Jehovas ansikte, något som han inte hade föreskrivit för dem”.
Lärdomar för oss:
10:1, 2. Även i våra dagar måste tjänare åt Jehova i ansvarig ställning rätta sig efter hans krav. Dessutom får de inte vara förmätna, när de utför sina uppgifter.
10:9. Vi bör inte utföra våra gudagivna uppgifter, om vi är påverkade av alkohol.
HELIG TILLBEDJAN KRÄVER RENHET
När det gällde mat var föreskrifterna om rena och orena djur till nytta för israeliterna på två sätt. Föreskrifterna skyddade israeliterna mot att bli infekterade av skadliga organismer och framhävde också skillnaden mellan israeliterna och folken i de kringliggande nationerna. Det fanns också föreskrifter som beskrev hur man skulle handla när någon rört vid en död kropp, hur kvinnor skulle rena sig när de hade fött barn, hur man skulle hantera fall av spetälska och orenhet på grund av att en man eller en kvinna hade flytningar från underlivet. Prästerna skulle vidta de åtgärder som var nödvändiga när någon hade blivit oren.
Svar på bibliska frågor:
12:2, 5 – Varför gjorde barnafödande en kvinna ”oren”? Fortplantningsorganen var skapade till att vidarebefordra fullkomligt mänskligt liv. Men på grund av syndens nedärvda verkningar överfördes ett ofullkomligt och syndigt liv till avkomman. De korta perioder av orenhet som hörde samman med barnafödande, menstruation och sädesuttömning påminde israeliterna om denna nedärvda syndfullhet. (3 Moseboken 15:16–24; Psalm 51:5; Romarna 5:12) Reningsföreskrifterna hjälpte dem att inse behovet av ett lösenoffer som kunde avlägsna synd och ofullkomlighet. Lagen blev på så sätt deras ”uppfostrare som leder ... till Kristus”. (Galaterna 3:24)
15:16–18 – Vad avses med den ”sädesuttömning” som omnämns i de här verserna? Den avser av allt att döma både nattlig sädesuttömning och sexuellt umgänge inom äktenskapet.
Lärdomar för oss:
11:45. Jehova Gud är helig, och han kräver att de som ägnar honom helig tjänst skall vara heliga. De måste sträva efter helighet och förbli fysiskt och andligt rena. (2 Korinthierna 7:1; 1 Petrus 1:15, 16)
12:8. Jehova tillät de fattiga att offra fåglar som syndoffer i stället för ett får, som var betydligt dyrbarare. Han är omtänksam mot de fattiga.
HELIGHETEN MÅSTE BEVARAS
De viktigaste offren för synder frambars på den årliga försoningsdagen. En tjur offrades för prästerna och Levis stam. En bock offrades för Israels icke-prästerliga stammar. En annan bock skickades levande i väg ut i vildmarken efter det att folkets synder hade bekänts över den. De båda bockarna betraktades som ett enda syndoffer. Allt det här pekade fram emot att Jesus Kristus skulle bli offrad och att han skulle bära bort synder.
Förordningar, till exempel sådana som gällde hur kött som användes till mat skulle hanteras, betonar vikten av helighet när vi tillber Jehova. Prästerna var naturligtvis tvungna att bevara sig heliga. De tre årliga högtiderna var glädjerika tillfällen som gav folket möjlighet att frambära tacksägelse till Skaparen. Jehova gav också sitt folk föreskrifter som visade hur man skulle göra när någon missbrukade hans heliga namn. Föreskrifter styrde också firandet av sabbater och jubelår och hur man skulle behandla fattiga och slavar. Välsignelserna av att lyda Gud ställs i kontrast till de förbannelser som olydnad skulle medföra. Andra föreskrifter hade att göra med löftesoffer och värderingen av dem. Det fanns föreskrifter som gällde det förstfödda bland djuren och även för tiondet som var ”något heligt” som tillhörde Jehova.
Svar på bibliska frågor:
16:29 – På vilket sätt skulle israeliterna ”späka” sina ”själar”? Efter försoningsdagen skulle israeliterna följa den här sedvänjan som hade att göra med att söka förlåtelse för synder. Att fasta vid den här tiden var av allt att döma förknippat med att erkänna synder. Det mest troliga är därför att ”späka” här avser att fasta.
19:27– Vad innebar befallningen att inte ”klippa håret kort vid tinningarna” eller att ”förstöra kanten” av skägget? Den här lagen gavs uppenbarligen för att hindra judarna att efterlikna hedningarnas sätt att klippa skägget eller håret. (Jeremia 9:25, 26; 25:23; 49:32) Men Guds befallning innebar inte att det var helt förbjudet för judarna att klippa håret eller skägget. (2 Samuelsboken 19:24)
25:35–37 – Var det alltid fel av israeliterna att ta ränta? Om någon lånade pengar i affärssyfte, kunde långivaren ta ränta. Men lagen förbjöd att man tog ränta på lån som skulle lindra fattigdom. Det var fel att dra fördel av en utblottad medmänniskas motgångar. (2 Moseboken 22:25)
26:19 – Hur kan himlen bli ”lik järn” och jorden ”lik koppar”? Avsaknaden av regn skulle göra att himlen över Kanaans land verkade vara lik järn – hård och ogenomtränglig. Utan regn skulle jorden få en kopparfärgad, metallisk lyster.
26:26 – Vad är innebörden av att ”tio kvinnor [skall] baka ... bröd i en enda ugn”? I normala fall behövde varje kvinna en egen ugn för allt det bröd hon måste baka. Men de här orden pekar på att det skulle vara så ont om mat att det skulle räcka med en enda ugn för allt det bröd som tio kvinnor bakade. Det här var en av de förutsagda följderna av att inte bevara heligheten.
Lärdomar för oss:
20:9. I Jehovas ögon var det lika allvarligt att ha en hatisk och ondskefull anda som det var att mörda. Därför föreskrev han samma straff för den som smädade sina föräldrar som för den som dödade dem. Bör inte det få oss att visa kärlek till våra medtillbedjare? (1 Johannes 3:14, 15)
22:32; 24:10–16, 23. Jehovas namn får inte smädas. Tvärtom måste vi lovprisa hans namn och be om att det skall helgas. (Psalm 7:17; Matteus 6:9)
HUR TREDJE MOSEBOKEN PÅVERKAR VÅR TILLBEDJAN
Jehovas vittnen i vår tid lever inte under lagen. (Galaterna 3:23–25) Men eftersom Tredje Moseboken ger oss en inblick i hur Jehova ser på olika frågor, kan den påverka vår tillbedjan.
När du läser veckans bibelläsning som förberedelse för skolan i teokratisk tjänst, kommer du utan tvivel att bli ännu mer medveten om att vår Gud kräver helighet av sina tjänare. Den här bibelboken kan också motivera dig att ge ditt allra bästa åt den Högste och att alltid sträva efter att bevara heligheten till ära för honom.
[Bild på sidan 21]
De offer som frambars under lagen pekade fram emot Jesus Kristus och hans offer
[Bild på sidan 22]
Det osyrade brödets högtid var en glädjerik högtid
[Bild på sidan 23]
Årliga högtider, till exempel lövhyddohögtiden, gav israeliterna möjlighet att frambära tacksägelse till Jehova