LYTE

Det hebreiska ord som ofta har återgetts med ”lyte” (mum) avser en defekt, ett fel, något som är ofullkomligt, i fysiskt eller moraliskt avseende; det kan beskrivas som ”något som är dåligt”. (3Mo 21:17; 5Mo 17:1) Det hebreiska ordet har också återgetts med ”skada” (3Mo 24:19), ”brist” (5Mo 32:5), ”fel” (2Sa 14:25), ”skamfläck” (Ord 9:7) och ”förseelse” (Job 31:7). Det grekiska ordet mọ̄mos betyder ”lyte”, ”skamfläck”, och det besläktade ordet ạmōmos betyder ”utan lyte (fel)”, ”fläckfri”, ”oklanderlig”. (2Pe 2:13; Ef 1:4) Båda orden är besläktade med rotordet mōmạomai, som betyder ”finna fel hos”, ”klandra”, ”smutskasta”. (2Kor 6:3; 8:20; se också KLANDRA, FINNA FEL.)

Om Jehova sägs det: ”Fullkomligt är hans verk [”Utan fläck (felfria) är hans verk”, Sy]”, men om Israel sägs det: ”De har själva handlat fördärvligt; de är inte hans barn, bristen [en form av mum] är deras egen.” (5Mo 32:4, 5)

En levitisk präst som utförde tjänst inför den fullkomlige Guden fick därför inte ha något lyte; han fick inte vara blind eller halt, ha kluven näsa, ha någon missbildning (t.ex. en hand som var för lång), vara puckelryggig eller sjukligt klen, ha någon ögon- eller hudsjukdom, ha en bruten hand eller fot eller ha skadade eller krossade testiklar. (3Mo 21:18–20) Israels överstepräst var fri från sådana lyten och var därför en passande bild av den store översteprästen, Jesus Kristus, som är ”sveklös, obefläckad”. (Heb 7:26)

Under den mosaiska lagen krävdes det även att offerdjuren var felfria och inte hade något lyte. (2Mo 12:5; 3Mo 4:3, 28; 5Mo 15:21) Det gällde också offren i förbindelse med det bildliga tempel som Hesekiel fick se i en syn. (Hes 43:22, 23) Kristus, ”ett oklanderligt och fläckfritt lamm [”ett lamm utan fel och lyte”, SFB]”, frambar på liknande sätt sig själv ”som ett oklanderligt [”felfritt”, SFB, 2000] offer åt Gud”. (1Pe 1:19; Heb 9:14)

Några som beskrivs som fysiskt felfria, utan något lyte, var Absalom, den shulemitiska flickan och några unga israeliter i Babylon. (2Sa 14:25; HV 4:7; Dan 1:4) Alla som stod under den mosaiska lagen uppmanades att ta hänsyn till varandra och skydda varandra så att ingen skadades: ”Om en man tillfogar sin landsman en skada [mum], så skall man göra med honom alldeles som han själv har gjort: bruten lem för bruten lem, öga för öga, tand för tand. Samma skada som han har tillfogat en människa skall tillfogas honom själv.” (3Mo 24:19, 20) Aposteln Paulus var angelägen om att den kristna församlingen skulle fortsätta att vara oklanderlig eller felfri (ạmōmos) i andligt avseende. (Ef 1:4; 5:27; Kol 1:22; se också Jud 24.)