Tillflyktsstäder — Guds barmhärtiga anordning
”Dessa sex städer [kommer] att tjäna som en tillflykt, för att var och en som ouppsåtligt slår ihjäl en själ skall kunna fly dit.” — 4 MOSEBOKEN 35:15.
1. Hur ser Gud på livet och på blodskuld?
JEHOVA GUD betraktar människans liv som heligt, och livet är i blodet. (3 Moseboken 17:11, 14) Därför ådrog sig Kain, den första människa som föddes på jorden, blodskuld när han mördade sin bror Abel. Gud sade därför till Kain: ”Din brors blod ropar högt till mig från marken.” Blodet, som färgade marken vid den mordplatsen, bar ett tyst, men talande, vittnesbörd om det liv som på ett så brutalt sätt hade förkortats. Abels blod ropade högt till Gud om hämnd. — 1 Moseboken 4:4—11.
2. Hur underströks den respekt Jehova har för livet efter den stora översvämningen?
2 När den rättfärdige Noa och hans familj kom ut ur arken efter att ha överlevt den stora översvämningen, underströks den respekt Gud har för människans liv. Jehova utökade då människans föda till att inbegripa djurkött, men hon fick inte äta blod. Han påbjöd också: ”Jag [kommer] att kräva igen ert blod, era själars blod. Av varje levande skapelses hand kommer jag att kräva igen det; och av människans hand, av vars och ens hand som är hennes broder, kommer jag att kräva igen människans själ. Var och en som utgjuter människoblod, av människor skall hans eget blod utgjutas, för till Guds avbild gjorde han människan.” (1 Moseboken 9:5, 6) Jehova erkände att den närmaste släktingen till ett mordoffer hade rätt att döda mandråparen, när han träffade på denne. — 4 Moseboken 35:19.
3. Hur betonades livets helgd i den mosaiska lagen?
3 Livets helgd betonades gång på gång i den lag som gavs till Israel genom profeten Mose. Gud befallde till exempel: ”Du skall inte mörda.” (2 Moseboken 20:13) Respekten för livet framgick också tydligt av det som den mosaiska lagen sade om en olyckshändelse i vilken en havande kvinna var inblandad. Det stod uttryckligen i Lagen att om hon eller hennes ofödda barn, som en följd av ett slagsmål mellan två män, drabbades av en dödsolycka, skulle domarna bedöma omständigheterna och graden av avsikt, men straffet skulle kunna bli ”själ för själ”, eller liv för liv. (2 Moseboken 21:22—25) Men kunde en israelitisk mördare på något sätt komma undan konsekvenserna av sin våldshandling?
En fristad för mördare?
4. Var kunde människor utanför Israel få asyl i det flydda?
4 I andra nationer än Israel hade man tillflyktsorter, där mördare och andra brottslingar kunde få asyl. Gudinnan Artemis’ tempel i det forntida Efesos var en sådan plats. Det rapporteras om andra liknande platser: ”Vissa helgedomar var plantskolor för brottslingar, och det blev ofta nödvändigt att begränsa antalet platser där man kunde få asyl. I Athen var endast vissa helgedomar lagligt erkända som tillflyktsorter (till exempel Theseus’ tempel för slavar); och på Tiberius’ tid hade det blivit så riskfyllt med församlingarna av banditer i helgedomarna att rätten till asyl begränsades till några få städer (år 22).” (The Jewish Encyclopedia, 1909, band II, sidan 256) Längre fram blev kristenhetens kyrkor ställen där man fick asyl, men detta bidrog till att makten överfördes från de civila myndigheterna till prästerskapet, något som motverkade en tillbörlig rättskipning. Missbruk av denna anordning ledde till slut till att den avskaffades.
5. Vad visar att en person enligt Lagen inte kunde göra anspråk på barmhärtighet, om någon dödats på grund av hans försumlighet?
5 Bland israeliterna fick personer som med berått mod hade mördat någon inte asyl. Även en levitisk präst som tjänade vid Guds altare skulle föras bort och avrättas, om han med list hade mördat någon. (2 Moseboken 21:12—14) Enligt Lagen kunde en person inte heller göra anspråk på barmhärtighet, om någon dödats genom hans försumlighet. Som exempel kan nämnas att om en man byggde ett nytt hus, skulle han göra ett bröstvärn till det platta taket, eftersom det annars skulle komma blodskuld över huset, om någon föll ner från taket och slog ihjäl sig. (5 Moseboken 22:8) Och om en man ägde en tjur som hade för vana att stångas och mannen, trots att han hade blivit varnad, inte hade hållit tjuren bevakad, utan tjuren dödade någon, bar mannen på blodskuld, och han kunde dödas. (2 Moseboken 21:28—32) Att Gud betraktar livet som något som skall värderas högt framgår också av att om någon slog ihjäl en tjuv på dagen, då inkräktaren kunde ses och identifieras, kom han att bära på blodskuld. (2 Moseboken 22:2, 3) Det är alltså uppenbart att det enligt Guds förordningar, som var i fullkomlig jämvikt, inte var tillåtet att personer som med berått mod hade dödat någon undgick dödsstraff.
6. Hur uppfylldes lagen om liv för liv i det forntida Israel?
6 Om ett mord begicks i det forntida Israel, skulle offrets blod hämnas. Lagen om liv för liv uppfylldes, när mördaren dödades av ”blodshämnaren”. (4 Moseboken 35:19) Det var den mördade personens närmaste manlige släkting som skulle vara blodshämnaren. Men hur var det då om någon ouppsåtligt hade dödat en annan?
Jehovas barmhärtiga anordning
7. Vilken anordning hade Gud gjort för dem som ouppsåtligt hade dödat någon?
7 För dem som oavsiktligt eller ouppsåtligt dödade någon hade Gud kärleksfullt sörjt för att det fanns tillflyktsstäder. Så här sades det om dessa städer till Mose: ”Tala till Israels söner, och du skall säga till dem: ’Ni går över Jordan till Kanaans land. Och ni skall välja ut städer som är lämpliga för er. Som tillflyktsstäder kommer de att tjäna för er, och den mandråpare som ouppsåtligt slår ihjäl en själ skall fly dit. Och städerna skall för er tjäna som en tillflykt undan blodshämnaren, för att mandråparen inte må dö, förrän han står inför menigheten för dom. Och de städer som ni skall ge, de sex tillflyktsstäderna, skall stå till er tjänst. Tre städer skall ni ge på den här sidan Jordan, och tre städer skall ni ge i Kanaans land. Som tillflyktsstäder kommer de att tjäna ... , för att var och en som ouppsåtligt slår ihjäl en själ skall kunna fly dit.’” — 4 Moseboken 35:9—15.
8. Var låg tillflyktsstäderna, och hur fick en person som ouppsåtligt hade dödat någon hjälp att komma fram till en sådan?
8 Israeliterna utvalde lydigt sex tillflyktsstäder, när de hade dragit in i det utlovade landet. Tre av dessa städer — Kedes, Sikem och Hebron — låg väster om floden Jordan, och tre av dem — Golan, Ramot och Beser — låg öster om Jordan. De sex tillflyktsstäderna låg så till att de var lätta att nå på vägar som hölls i gott skick. Vid lämpliga platser utefter dessa vägar fanns det skyltar med ordet ”tillflykt”. Dessa skyltar pekade i riktning mot tillflyktsstaden, och den som ouppsåtligt hade dödat någon sprang för sitt liv till närmaste tillflyktsstad. Där kunde han få skydd undan blodshämnaren. — Josua 20:2—9.
9. Varför hade Jehova sörjt för att det skulle finnas tillflyktsstäder, och till nytta för vilka?
9 Varför hade Gud sörjt för att det skulle finnas tillflyktsstäder? Det var för att landet inte skulle bli vanhelgat av oskyldigt blod och för att blodskuld inte skulle vila över folket. (5 Moseboken 19:10) Till nytta för vilka gavs tillflyktsstäderna? Lagen förklarade: ”För Israels söner och för den bofaste främlingen och för invandraren mitt ibland dem kommer dessa sex städer att tjäna som en tillflykt, för att var och en som ouppsåtligt slår ihjäl en själ skall kunna fly dit.” (4 Moseboken 35:15) Det var således för att förhindra partiskhet och för att tillgodose rättvisans intressen och samtidigt ge rum för barmhärtighet som Jehova befallde israeliterna att avskilja tillflyktsstäder för de personer som ouppsåtligt hade dödat någon och som var 1) infödda israeliter, 2) bofasta främlingar i Israel eller 3) invandrare från andra länder som bodde i landet.
10. Varför kan det sägas att tillflyktsstäderna var en barmhärtig anordning av Gud?
10 Det är värt att lägga märke till att enligt Guds förordning skulle en mandråpare dödas, även om han hade dödat någon ouppsåtligt: ”Var och en som utgjuter människoblod, av människor skall hans eget blod utgjutas.” Det var därför endast genom Jehova Guds barmhärtiga anordning som en person som ouppsåtligt hade dödat någon kunde fly till någon av tillflyktsstäderna. Människor kände nog i allmänhet sympati för någon som flydde undan blodshämnaren, eftersom de alla var medvetna om att de också ouppsåtligt skulle kunna begå ett liknande brott och behöva en tillflyktsort och barmhärtighet.
Att fly för att få en tillflyktsort
11. Vad kunde en man i det forntida Israel göra, om han genom en olyckshändelse hade dödat en arbetskamrat?
11 En illustration kanske kan hjälpa oss att än mer uppskatta Guds barmhärtiga anordning för tillflykt. Tänk dig att du var en man som högg ved i det forntida Israel. Anta att yxjärnet plötsligt for av skaftet och slog ihjäl en arbetskamrat. Vad skulle du då göra? Lagen omfattade just en sådan situation. Du skulle säkert utnyttja denna av Gud givna anordning: ”Så förhåller det sig med mandråparen som får fly dit [till en tillflyktsstad] och skall leva: När han slår ihjäl sin medmänniska utan att veta det och han inte tidigare var en som hatade honom; eller när han går med sin medmänniska ut i skogen för att samla ved och hans hand har lyfts för att hugga med yxan för att fälla trädet och järnet har farit av träskaftet och det har träffat hans medmänniska och denne har dött, då skall han för sin del fly till en av dessa städer och skall leva.” (5 Moseboken 19:4, 5) Men även om du kom fram till en tillflyktsstad, skulle du inte vara befriad från allt ansvar för det som hade hänt.
12. Vilket förfaringssätt skulle följas, när en person som ouppsåtligt hade dödat någon kom fram till en tillflyktsstad?
12 Även om du blev gästfritt mottagen, skulle du vara tvungen att lägga fram din sak för de äldste i tillflyktsstadens port. När du sedan hade släppts in i staden, skulle du skickas tillbaka till den stad som hade domsrätt över det område där dödandet hade skett, och i den stadens port skulle du ställas inför rätta inför de äldste som representerade Israels församling. Där skulle du få tillfälle att bevisa din oskuld.
När mandråparen stod inför rätta
13, 14. Bland annat vad skulle de äldste vilja utröna under en rättegång med en mandråpare?
13 Du skulle säkert under rättegången inför de äldste i porten till den stad som hade domsrätt över området med tacksamhet notera att de fäste stor vikt vid ditt tidigare uppförande. De äldste skulle noga överväga hur ditt förhållande till offret hade varit. Hade du hatat mannen, hade du legat på lur efter honom, och hade du slagit ihjäl honom med berått mod? I så fall måste de äldste överlämna dig till blodshämnaren, och du måste dö. Dessa ansvariga män var medvetna om Lagens krav att ”skulden för oskyldigt blod” skulle skaffas bort ur Israel. (5 Moseboken 19:11—13) På liknande sätt måste kristna äldste i våra dagar, som medverkar i en dömande kommitté, vara väl insatta i Bibeln och handla i enlighet med det som sägs där, samtidigt som de tar hänsyn till den tidigare inställningen och det tidigare uppförandet hos den som har syndat.
14 Genom att ställa vänliga frågor skulle stadens äldste vilja ta reda på om du hade smugit dig på ditt offer. (2 Moseboken 21:12, 13) Anföll du honom från ett gömsle? (5 Moseboken 27:24) Var du så upphetsad av vrede mot personen att du tillgrep någon listig plan för att döda honom? I så fall skulle du vara förtjänt av döden. (2 Moseboken 21:14) De äldste skulle i synnerhet behöva ta reda på om det hade rått fiendskap eller hat mellan dig och offret. (5 Moseboken 19:4, 6, 7; Josua 20:5) Låt säga att de äldste fann dig oskyldig och lät dig återvända till tillflyktsstaden. Då skulle du säkert vara mycket tacksam för den barmhärtighet som visats dig!
Livet i tillflyktsstaden
15. Vad krävdes av en person som ouppsåtligt hade dödat någon?
15 En person som ouppsåtligt hade dödat någon måste stanna kvar i tillflyktsstaden eller inom ett avstånd av 1.000 alnar (omkring 450 meter) utanför dess stadsmur. (4 Moseboken 35:2—4) Om han gick längre än så, skulle han kunna möta blodshämnaren. Under sådana omständigheter kunde blodshämnaren ostraffat döda mandråparen. Men mandråparen fängslades inte och sattes inte i bojor. Som invånare i tillflyktsstaden måste han lära sig ett hantverk, och han måste tjäna som en nyttig samhällsmedlem genom att arbeta.
16. a) Hur länge måste en person som ouppsåtligt hade dödat någon stanna kvar i tillflyktsstaden? b) Varför kunde mandråparen lämna tillflyktsstaden när översteprästen hade dött?
16 Hur länge skulle en person som ouppsåtligt hade dödat någon vara tvungen att stanna kvar i tillflyktsstaden? Kanske under resten av sitt liv. I Lagen hette det i varje fall: ”Han skall ... bo i sin tillflyktsstad till översteprästens död, och efter översteprästens död får mandråparen vända tillbaka till sin besittnings land.” (4 Moseboken 35:26—28) Varför kunde en person som ouppsåtligt hade dödat någon lämna tillflyktsstaden när översteprästen hade dött? Jo, eftersom översteprästen var en av nationens mest framträdande personer, skulle hans död vara en så betydelsefull händelse att den skulle bli känd bland alla Israels stammar. Och eftersom alla kände till att blodshämnarens möjlighet att döda mandråparen, enligt vad Guds lag påbjöd, då upphörde, skulle alla som flytt till tillflyktsstäderna då kunna återvända hem utan risk att hamna i blodshämnarens händer. Om den närmaste släktingen därefter skulle hämnas dödandet, skulle han bli mördare och skulle till sist straffas för mord.
Bestående verkningar
17. Vad blev troligen resultatet av de restriktioner som lades på den person som ouppsåtligt hade dödat någon?
17 Vad blev troligen resultatet av de restriktioner som lades på den person som ouppsåtligt hade dödat någon? Dessa var en påminnelse om att han hade vållat någons död, och hädanefter skulle han antagligen alltid betrakta ett människoliv som heligt. Han skulle knappast heller kunna glömma att han hade blivit barmhärtigt behandlad. Eftersom han själv hade blivit barmhärtigt behandlad, skulle han säkert vilja vara barmhärtig mot andra. Anordningen med tillflyktsstäder och restriktionerna i samband med dessa var också till nytta för människor i allmänhet. Hur då? Jo, därigenom inskärptes det helt visst i dem att de inte kunde vara vårdslösa med eller likgiltiga för ett människoliv. De kristna bör därigenom påminnas om behovet av att undvika vårdslöshet som skulle kunna leda till en dödsolycka. Guds barmhärtiga anordning med tillflyktsstäder bör också få oss att visa barmhärtighet, när det är berättigat att göra detta. — Jakob 2:13.
18. Vilka fördelar hade Guds anordning med tillflyktsstäder?
18 Jehova Guds anordning med tillflyktsstäder hade också andra fördelar. Före rättegången mot en mandråpare utgick man inte ifrån att han var skyldig och skapade ett uppbåd och satte efter honom. I stället betraktade man honom som oskyldig till överlagt mord och hjälpte honom rentav att komma i säkerhet. Och anordningen med tillflyktsstäder var raka motsatsen till hur man i våra dagar behandlar mördare genom att sätta dem i fängelser, där de försörjs genom allmänna medel och där de ofta blir värre brottslingar på grund av att de där kommer i nära kontakt med andra som också gjort sig skyldiga till brott. I anordningen med tillflyktsstäder behövde man inte bygga, underhålla eller bevaka dyrbara muromgärdade och gallerförsedda fängelser, från vilka internerna så ofta försöker rymma. Mandråparen sökte i själva verket upp ”fängelset” och stannade kvar där under den angivna tiden. Han måste också arbeta och därigenom uträtta något till nytta för sina medmänniskor.
19. Vilka frågor väcks angående tillflyktsstäderna?
19 Tillflyktsstäderna i Israel var verkligen en barmhärtig anordning av Jehova till skydd för dem som ouppsåtligt hade dödat någon. Denna anordning främjade helt visst respekten för livet. Men har de forntida tillflyktsstäderna någon innebörd för människor nu på 1900-talet? Skulle vi kunna bära på blodskuld inför Jehova Gud utan att inse att vi är i behov av hans barmhärtighet? Har de israelitiska tillflyktsstäderna någon innebörd för oss i våra dagar?
Hur skulle du svara?
◻ Hur betraktar Jehova människans liv?
◻ Vilken barmhärtig anordning gjorde Gud för dem som ouppsåtligt hade dödat någon?
◻ Hur fick en mandråpare tillträde till en tillflyktsstad, och hur länge måste han stanna kvar där?
◻ Vad blev troligen resultatet av de restriktioner som lades på den person som ouppsåtligt hade dödat någon?
[Karta på sidan 12]
Israels tillflyktsstäder låg så till att de var lätta att nå
(För formaterad text, se publikationen)
KEDES Jordan GOLAN
SIKEM RAMOT
HEBRON BESER