Hjälp dina barn när de är i tonåren

1, 2. Vilka utmaningar och vilka glädjeämnen kan tonåren föra med sig?

ATT ha en tonåring i huset är något helt annat än att ha en femåring eller till och med en tioåring i huset. Tonåren för med sig sina egna utmaningar och problem, men de kan också föra med sig glädjeämnen och belöningar. Sådana exempel som Josef, David, Josia och Timoteus visar att ungdomar kan handla ansvarsmedvetet och ha ett gott förhållande till Jehova. (1 Moseboken 37:2—11; 1 Samuelsboken 16:11—13; 2 Kungaboken 22:3—7; Apostlagärningarna 16:1, 2) Många tonåringar i vår tid visar också att de är ansvarskännande. Förmodligen känner du flera sådana ungdomar.

² För somliga är emellertid tonåren stormiga. Tonåringar drabbas av svängningar i humöret. Pojkar och flickor i tonåren kanske vill ha större självständighet och känner sig förnärmade över vissa gränser som föräldrarna drar upp för dem. Men sådana ungdomar är ännu mycket oerfarna och behöver sina föräldrars kärleksfulla, tålmodiga hjälp. Ja, tonåren kan vara spännande, men de kan också vara förvirrande — både för föräldrar och för tonåringar. Hur kan man hjälpa ungdomarna under de här åren?

3. Hur kan föräldrar ge sina barn i tonåren bästa tänkbara möjligheter i livet?

³ Föräldrar som följer Bibelns råd ger sina barn i tonåren bästa tänkbara möjligheter att klara av prövningarna och bli ansvarskännande vuxna. I alla länder och i alla tider har föräldrar och tonåringar som tillsammans tillämpat Bibelns principer välsignats med framgång. — Psalm 119:1.

4. Varför är det särskilt viktigt med förtroligt tal när barnen är i tonåren?

⁴ Bibeln säger: ”Planer omintetgörs där det inte förekommer något förtroligt tal.” (Ordspråken 15:22) Om förtroligt tal var viktigt när barnen var yngre, är det ännu viktigare när de kommit upp i tonåren — när ungdomarna förmodligen tillbringar mindre tid hemma och mer tid tillsammans med skolkamrater och andra vänner. Om det inte förekommer något förtroligt tal — inget ärligt och öppet kommunicerande mellan barn och föräldrar — kan tonåringarna bli främlingar i huset. Hur kan man då hålla kommunikationslinjerna öppna?

5. Hur bör tonåringar se på frågan om att kommunicera med sina föräldrar?

⁵ Både tonåringarna och föräldrarna måste göra sin del. Tonåringarna kan visserligen tycka att det är svårare att tala med föräldrarna nu än när de var yngre. Men kom ihåg att ”när det inte finns någon skicklig vägledning, faller folket; men det finns räddning i mängden av rådgivare”. (Ordspråken 11:14) De här orden är tillämpliga på alla, på unga och gamla i lika mån. Tonåringar som inser detta förstår att de fortfarande behöver skicklig vägledning, eftersom de ställs inför mer komplicerade problem än tidigare. De bör inse att deras troende föräldrar är väl kvalificerade som rådgivare, eftersom de har större erfarenhet i livet och har visat dem kärlek och omtanke i många år. Under det här skedet i livet kommer därför förståndiga tonåringar inte att vända sig bort från sina föräldrar.

6. Vilken inställning kommer förståndiga och kärleksfulla föräldrar att ha till frågan om att kommunicera med sina tonåringar?

⁶ Öppet kommunicerande innebär att föräldern kommer att anstränga sig att vara tillgänglig när tonåringen känner behov av att tala. Om du är förälder, förvissa dig då om att kommunikationslinjen är öppen, åtminstone från din sida. Det är kanske inte så lätt. Bibeln säger att det är ”en tid att tiga och en tid att tala”. (Predikaren 3:7) När din tonåring tycker att det är tid att tala, kanske du tycker att det är tid att tiga. Du kanske har planerat att ägna dig åt personligt studium, avkoppling eller något arbete i hemmet. Men om ditt barn vill tala med dig, försök då ändra dina planer och lyssna. Annars kanske han eller hon inte gör något nytt försök. Kom ihåg Jesu exempel. Vid ett tillfälle hade han planerat att koppla av, men när människor kom i skaror för att få höra honom, sköt han upp vilan och började undervisa dem. (Markus 6:30—34) De flesta tonåringar inser att deras föräldrar har mycket att göra, men de behöver känna sig förvissade om att föräldrarna ställer upp för dem när de behöver dem. Var därför tillgänglig och var förstående.

7. Vad måste föräldrar undvika?

⁷ Försök komma ihåg hur det var när du var tonåring, och förlora inte sinnet för humor! Föräldrar måste tycka om att vara tillsammans med sina barn. Hur tillbringar föräldrarna tiden när de är lediga? Om de alltid vill ägna fritiden åt egna aktiviteter som inte inbegriper familjen, kommer deras tonåringar att vara snabba att notera det. Om tonåringar drar den slutsatsen att skolkamraterna sätter större värde på dem än deras föräldrar gör, är det bäddat för problem.

8. Hur kan uppskattning av ärlighet, hårt arbete och ett rätt uppförande inskärpas hos barn?

⁸ Om föräldrarna inte redan i sina barn har ingjutit uppskattning av ärligt och hårt arbete, bör de absolut göra det när barnen kommit upp i tonåren. (1 Thessalonikerna 4:11; 2 Thessalonikerna 3:10) De måste också förvissa sig om att deras barn uppriktigt tror att det är viktigt att leva ett moraliskt och rent liv. (Ordspråken 20:11) En förälder kommunicerar en hel del på de här områdena genom sitt föredöme. Precis som icke troende äkta män kan ”vinnas utan ett ord, genom sina hustrurs uppförande”, så kan tonåringar lära sig rätta principer genom sina föräldrars uppförande. (1 Petrus 3:1) Enbart föräldrarnas föredöme är emellertid inte tillräckligt, eftersom barnen också konfronteras med många som utgör dåliga föredömen och med en störtflod av förledande propaganda utanför hemmet. Omtänksamma föräldrar behöver därför veta vad deras tonåringar anser om det som de ser och hör, och detta kräver meningsfulla samtal. — Ordspråken 20:5.

9, 10. Varför bör föräldrar vara angelägna om att undervisa sina barn om sex, och hur kan de göra det?

⁹ Detta gäller i synnerhet frågor om sex. Föräldrar, tycker ni att det känns genant att tala med era barn om sex? Även om ni tycker det, så ansträng er att ta upp det här ämnet med era barn, för om inte ni gör det, skaffar sig barnen upplysning från annat håll, och vem vet då vilka snedvridna upplysningar de kommer att få? I Bibeln undviker inte Jehova frågor av sexuell natur, och det bör inte heller föräldrar göra. — Ordspråken 4:1—4; 5:1—21.

¹⁰ Lyckligtvis ger Bibeln klar vägledning när det gäller sexuellt uppförande, och Sällskapet Vakttornet har gett ut en hel del värdefullt material som visar att Bibelns vägledning är tillämplig också i vår moderna värld. Varför inte använda det här materialet? Varför inte slå dig ner tillsammans med din son eller dotter och exempelvis gå igenom lämpliga kapitel i Ungdomar frågar — svar som fungerar, band 1 och 2? Du kan bli angenämt överraskad över resultaten.

11. Vilket är det effektivaste sättet på vilket föräldrar kan lära sina barn hur de skall tjäna Jehova?

¹¹ Vilket är det viktigaste ämne som föräldrar och barn bör samtala om? Aposteln Paulus visade det när han skrev: ”Fortsätt att uppfostra ... [era barn] i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning.” (Efesierna 6:4) Barn behöver lära känna Jehova och ständigt få lära sig mer om honom. De behöver i synnerhet få lära sig att älska honom, och de bör ha en önskan att tjäna honom. Också på det här området kan föräldrar lära barn mycket genom sitt eget exempel. Om tonåringar ser att deras föräldrar älskar Gud ”med hela ... [sitt] hjärta och med hela ... [sin] själ och med hela ... [sitt] sinne” och att detta för mycket gott med sig i föräldrarnas liv, kan de mycket väl bli sporrade att göra detsamma. (Matteus 22:37) Om ungdomar på liknande sätt märker att deras föräldrar har en förståndig syn på materiella ting och sätter Guds kungarike främst i livet, får de hjälp att utveckla samma inställning. — Predikaren 7:12; Matteus 6:31—33.

12, 13. Vad bör föräldrar tänka på om familjestudiet skall bli framgångsrikt?

¹² Ett bibelstudium i familjen varje vecka är en enastående fin hjälp när det gäller att samtala med ungdomar om andliga värden. (Psalm 119:33, 34; Ordspråken 4:20—23) Det är viktigt att ett sådant studium hålls regelbundet. (Psalm 1:1—3) Föräldrarna och barnen bör inse att familjestudiet måste gå före andra planerade aktiviteter, inte tvärtom. Vidare är det viktigt att man har rätt inställning om familjestudiet skall bli effektivt. En far sade: ”Hemligheten ligger i att den som leder familjestudiet skapar en avspänd, men ändå respektfull, atmosfär under studiet — informell men inte uppsluppen. Det kanske inte alltid är så lätt att bibehålla balansen, och man får ofta korrigera barnens inställning. Om det inte går så bra en eller två gånger, så håll ut och se fram emot nästa gång.” Den här fadern sade att han i sin bön före varje studium uttryckligen bad Jehova hjälpa alla att ha en rätt syn på studiet. — Psalm 119:66.

¹³ Ansvaret att leda familjestudiet vilar på de troende föräldrarna. Somliga föräldrar kanske inte är så duktiga lärare, och de har kanske svårt att hitta på sätt och metoder att göra familjestudiet intressant. Men om du älskar dina tonåringar ”i gärning och sanning”, kommer du ödmjukt och uppriktigt att vilja hjälpa dem att gå framåt andligen. (1 Johannes 3:18) De beklagar sig kanske då och då, men sannolikt kommer de att känna att du är djupt intresserad av deras välfärd.

14. Hur kan 5 Moseboken 11:18, 19 tillämpas när det gäller samtal med tonåringar om andliga ting?

¹⁴ Familjestudiet är inte det enda tillfället då man kan samtala om viktiga andliga frågor. Kommer du ihåg Jehovas befallning till föräldrar? Han sade: ”Ni skall lägga dessa mina ord på ert hjärta och er själ och binda dem som ett tecken på er hand, och de skall tjäna som ett pannband mellan era ögon. Ni skall också lära era söner dem, i det du talar om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen och när du lägger dig och när du stiger upp.” (5 Moseboken 11:18, 19; se också 5 Moseboken 6:6, 7.) Detta betyder inte att föräldrar jämt och ständigt måste predika för sina barn, men ett kärleksfullt familjeöverhuvud bör alltid ta vara på tillfällena att bygga upp sin familjs andlighet.

15, 16. a) Vad är ”tuktan”? b) På vem vilar ansvaret att ge ”tuktan”, och på vem vilar ansvaret att lyssna till den?

¹⁵ ”Tuktan” är fostran som korrigerar, och den inbegriper kommunicerande. I ordet ”tuktan” ligger först och främst tanken på tillrättavisning. Dina barn behövde tillrättavisning när de var yngre, och nu när de är tonåringar behöver de det fortfarande, kanske i ännu högre grad. Förståndiga tonåringar vet att det förhåller sig så.

¹⁶ Bibeln säger: ”Den dåraktige ringaktar sin fars tuktan, men den som bryr sig om tillrättavisning är klok.” (Ordspråken 15:5) Vi lär oss mycket av det här bibelstället. Det förutsätter att man ger ”tuktan” eller tillrättavisning. En tonåring kan inte ringakta ”tuktan” om ingen sådan ges. Jehova ger föräldrarna, i synnerhet fadern, ansvaret att ge ”tuktan”, men ansvaret att lyssna till den vilar på tonåringen. Han kommer att lära sig mer och göra färre misstag, om han rättar sig efter sin fars och sin mors förståndiga tillrättavisning. (Ordspråken 1:8) Bibeln säger: ”Den som nonchalerar tuktan råkar i fattigdom och vanära, men den som bevarar en tillrättavisning, han blir ärad.” — Ordspråken 13:18.

17. Hur kan föräldrar ge tillrättavisning på ett balanserat sätt?

¹⁷ När föräldrar tillrättavisar tonåringar, måste de göra det på ett balanserat sätt. De bör inte vara så stränga att de irriterar sina barn, kanske till och med skadar deras självförtroende. (Kolosserna 3:21) Men samtidigt vill föräldrar inte vara så efterlåtna att deras barn går miste om viktig fostran. Sådan efterlåtenhet kan bli ödesdiger. I Ordspråken 29:17 sägs det: ”Tukta din son, och han kommer att skaffa dig vila och ge stort välbehag åt din själ.” Men i vers 21 sägs det: ”Om man klemar bort sin tjänare alltifrån hans ungdom, kommer han senare i sitt liv rentav att bli en otacksam man.” Även om den här versen talar om en tjänare, gäller den i lika hög grad barnen i en familj.

18. Vad är tillrättavisning ett bevis på, och vad behöver föräldrar inte uppleva om de är konsekventa när de ger tillrättavisning?

¹⁸ Tillrättavisning är i själva verket ett bevis på att föräldern älskar sitt barn. (Hebréerna 12:6, 11) Om du är förälder, vet du att det är svårt att vara konsekvent och resonlig när man ger tillrättavisning. Det kan verka lättare att för fridens skull låta en obstinat tonåring få sin vilja igenom. Till slut kommer emellertid en förälder som följer den kursen att få betala för sin efterlåtenhet. Han förlorar sin familjs aktning och respekt. — Ordspråken 29:15; Galaterna 6:9.

19, 20. Hur kan föräldrar handla förståndigt när det gäller rekreation och avkoppling för sina tonåringar?

¹⁹ Förr i tiden förväntades barnen i allmänhet hjälpa till i hemmet eller i lantbruket. I våra dagar har många tonåringar mycket fritid som de själva bestämmer över. Den kommersiella världen utnyttjar detta och översvämmar marknaden med fritidsprodukter. Lägg till detta världens ringaktning för Bibelns moralnormer, och du har ingredienserna till en tänkbar katastrof.

²⁰ En förälder med gott omdöme gör därför inte avkall på sin rätt att fatta det slutliga avgörandet när det gäller rekreation och avkoppling, men får inte heller glömma att tonåringen håller på att bli vuxen. För varje år som går hoppas han eller hon förmodligen att i allt större utsträckning bli behandlad som en vuxen. Det är därför förståndigt om en förälder medger tonåringen större frihet när det gäller valet av avkoppling, allteftersom tonåringen blir äldre — så länge valet visar att han eller hon går framåt mot andlig mogenhet. Då och då kanske tonåringarna gör oförståndiga val när det gäller musik, kamrater och så vidare. När det inträffar, bör föräldrarna resonera med dem om detta, så att de gör förståndigare val i framtiden.

21. Hur blir det till skydd för en tonåring att inte anslå för mycket tid till rekreation och avkoppling?

²¹ Hur mycket tid bör anslås till rekreation och avkoppling? I somliga länder förleds tonåringar att tro att de har rätt att fylla fritiden med nöjen och förströelser som avlöser varandra. En tonåring kanske därför lägger upp sitt program så att han går från det ena nöjet till det andra. Det är föräldrarnas sak att lära tonåringarna att de bör ägna sin fritid också åt annat, exempelvis åt familjen, personligt studium, samvaro med andligt mogna personer, kristna möten och hushållsgöromål. Detta kommer att förhindra att ”livets ... njutningar” förkväver Guds ord. — Lukas 8:11—15.

22. Vad bör utgöra en del av tonåringens liv förutom rekreation och avkoppling?

²² Kung Salomo sade: ”Jag har lärt känna att det inte finns något bättre för dem än att de gläder sig och gör vad gott är under sitt liv; och likaså att varje människa äter och dricker och ser vad gott är för allt sitt hårda arbete. Det är Guds gåva.” (Predikaren 3:12, 13) Ja, glädje utgör en del av ett balanserat liv. Men det gör också hårt arbete. Många tonåringar i våra dagar får inte uppleva den tillfredsställelse som kommer av hårt arbete eller den känsla av självaktning som kommer av att man tar itu med ett problem och löser det. En del får inte lära sig ett yrke eller utveckla sina färdigheter, så att de kan försörja sig längre fram i livet. Detta är en verklig uppfordran för föräldrar. Kommer du att försöka se till att dina barn får göra detta? Om du lyckas lära dina tonåringar att uppskatta hårt arbete och även glädja sig åt det, kommer de att utveckla en sund inställning som de har nytta av hela livet.

23. Hur kan föräldrar uppmuntra sina tonåringar?

²³ Även när du har problem med dina tonåringar, gäller Bibelns ord: ”Kärleken tryter aldrig.” (1 Korinthierna 13:8) Du älskar utan tvivel dina barn. Sluta aldrig upp med att visa dem att du gör det. Fråga dig: ”Berömmer jag barnen när de lyckas lösa problem eller övervinna hinder? Tar jag vara på tillfällena att visa att jag älskar och uppskattar barnen, innan de här tillfällena försvinner?” Om tonåringarna känner sig övertygade om att du älskar dem, är det mer troligt att de kommer att återgälda din kärlek, även om det ibland kan uppstå missförstånd.

24. Vilken biblisk princip gäller som en allmän regel för fostran av barn, men vad bör man komma ihåg?

²⁴ När barnen börjar bli vuxna, kommer de naturligtvis till sist att fatta många viktiga beslut själva. I vissa fall kanske föräldrarna ogillar barnens beslut. Tänk om ett barn bestämmer sig för att inte fortsätta att tjäna Jehova Gud. Detta kan inträffa. Till och med några av Jehovas egna andesöner förkastade hans råd och blev upproriska. (1 Moseboken 6:2; Judas, vers 6) Barn är inga datorer, som kan programmeras att handla på det sätt vi önskar. De är varelser med fri vilja, och de är ansvariga inför Jehova för de beslut de fattar. Som en allmän regel gäller ändå Ordspråken 22:6: ”Öva en pojke i enlighet med vägen för honom; inte ens när han blir gammal kommer han att vika av från den.”

25. Vilket är det bästa sättet på vilket föräldrar kan visa Jehova sin tacksamhet för privilegiet att vara föräldrar?

²⁵ Slösa därför din kärlek på barnen. Gör ditt bästa för att följa Bibelns principer när du fostrar dem. Var ett gott föredöme i fråga om gudaktigt uppförande. Då ger du dina barn bästa tänkbara möjligheter att växa upp till ansvarskännande vuxna som fruktar Gud. Det är det bästa sättet på vilket föräldrar kan visa Jehova sin tacksamhet för privilegiet att vara föräldrar.