GLADA

(hebr.: ’ajjạh, ”brun glada”; da’ạh, ”röd glada”; och dajjạh, som förmodligen också syftar på en glada)

Glador är rovfåglar som även äter as. Både brun glada och röd glada förekommer i Palestina, och de hör till de fåglar som var orena enligt den mosaiska lagen. (3Mo 11:13, 14; 5Mo 14:12, 13) I uppräkningen i Femte Moseboken står det ra’ạh i stället för da’ạh, som i Tredje Moseboken, men det anses vara ett avskrivningsfel, som beror på att det är lätt att förväxla den hebreiska bokstaven rēsh (ר) med dạleth (ד), eftersom de är så lika varandra.

Det hebreiska namnet ’ajjạh anses härma den bruna gladans (Milvus migrans) genomträngande läte.

Den ursprungliga betydelsen av det hebreiska ordet da’ạh är oklar, men några menar att det innehåller tanken på en blixtsnabb dykning eller snabb flykt, som i uttrycket ”han kom ilande på en andes vingar” (Ps 18:10) och i bibelställen där det talas om att en örn ”slår ner”. (5Mo 28:49; Jer 48:40; 49:22) Här används en form av det hebreiska verbet da’ạh. Ordet verkar därför vara en benämning på en rovfågel, och Koehler och Baumgartner (Lexicon in Veteris Testamenti Libros, Leiden 1958, sid. 198) föreslår den röda gladan (Milvus milvus).

Det hebreiska fågelnamnet dajjạh finns med i uppräkningen av de orena fåglarna i 5 Moseboken 14:13, men inte i motsvarande uppräkning i 3 Moseboken 11:14. Fyra hebreiska handskrifter utelämnar dajjạh i 5 Moseboken 14:13, och det gör även den samaritanska Pentateuken och den grekiska Septuaginta. Några kännare menar att ordet kan vara en rättelse som från början har stått i marginalen men som till slut har blivit införd i själva texten. Det förekommer emellertid i pluralform (dajjọ̄th) i Jesaja 34:15, där det används om de fåglar som samlades vid ruinerna av det ödelagda Edom.

Det är osäkert vilken fågel det gäller. Några menar att det hebreiska ordet är avlett av verbet da’ạh, som betyder ”slå ner” eller ”komma ilande”. De flesta kännare tror i dag att dajjạh betecknar en glada, och det finns som redan nämnts mer än en art i Palestina.

Job nämner den bruna gladan som exempel på mycket skarp syn när han visar att människornas sinnrikhet och sökande efter rikedomar leder dem in på underjordiska stigar som inte ens de skarpögda rovfåglarna kan se. (Job 28:7)

De flesta bruna glador passerar genom Palestina för att tillbringa vintern i Afrika, men ett allt större antal övervintrar i Palestina. De bygger sina bon i höga träd och samlar ett förråd av mat i boet innan de lägger ägg. Den röda gladan, som är rödbrun med inslag av svart och har ljusgrått huvud, är däremot en sällsynt vintergäst.