Var modig och mycket stark

”Ni skall inte vara rädda för dem, ty det är Jehova, er Gud, som strider för er.” — 5 MOSEBOKEN 3:22, NW.

1. a) Hurdan var situationen i Israel vid slutet av vandringen i vildmarken? b) Vilken uppmaning gav Mose då?

TIDEN var nu inne för mycket viktiga händelser i Israels historia. Guds heliga nation måste nu göra sig redo att gå in i det utlovade landet! Under 40 år hade Mose lett israeliterna genom en stor vildmark som ingav fruktan. Men i trakten av Jordan i Moabs land talade han nu för sista gången till Guds folk. Vid 120 års ålder hade ”hans öga ... inte blivit skumt, och hans vitalitet hade inte flytt” (NW), och han hade fortfarande kvar sin röststyrka. Josua, som just skulle efterträda Mose, och alla de övriga israeliterna måste ha blivit hänförda över att få höra Mose kraftfulla utläggningar av Jehovas lag och hans kraftfulla uppmaning att de skulle vara modiga, när de drog in för att ta landet i besittning. — 5 Moseboken 1:1—5, 19, 21, 29, 30; 3:22; 31:6, 7, 23; 34:7.

2. Hur vet vi att berättelsen om dessa ting är till undervisning för oss i vår tid?

² Är dessa händelser, som inträffade för så länge sedan, endast historia? Långt därifrån! Så här säger aposteln Paulus: ”Alla de ting som är skrivna förr, de är skrivna till vår undervisning, för att vi genom vår uthållighet och genom trösten från Skrifterna må ha hopp.” (Romarna 15:4) Denna berättelse har nutida motsvarigheter. Den kan styrka oss i våra dagar till andlig krigföring. Den tjänar också som ”varning för oss, över vilka sluten på tingens ordningar har kommit”, och hjälper oss att undvika Satans snaror. — 1 Korintierna 10:11; 1 Petrus 4:7.

Varifrån fick Josua sin styrka?

3, 4. a) Varför måste vi odla oförskräckthet? b) Hur kan vi göra detta?

³ Guds folk kommer nu mycket snart att marschera in i Jehovas nya tingens ordning. Med tanke på händelseutvecklingen i världen måste vi odla oförskräckthet. Hur kan vi göra detta? När Josua förberedde sig för att gå in i det utlovade landet, gav Gud honom följande anvisningar: ”Var bara modig och mycket stark, så att du är noga med att handla efter hela den lag som min tjänare Mose har gett dig befallning om. Vik inte av från den åt höger eller åt vänster, på det att du må handla vist överallt där du går. Denna lagbok bör inte vika från din mun, och du skall läsa i den med låg röst dag och natt, för att du må vara noga med att handla efter allt som är skrivet i den; ty då kommer du att göra din väg framgångsrik, och då kommer du att handla vist.” — Josua 1:7, 8, NW.

⁴ Här har vi alltså hemligheten! Läs bibeln dagligen. Den innehåller Guds lag för oss. Begrunda den. Lägg märke till dess påminnelser. Låt dig inte förmås att vika av till den materialistiska och omoraliska värld som omger dig. Handla med vishet i vilken situation du än befinner dig. Tillämpa praktiskt den exakta kunskap och andliga insikt som du har fått genom ditt studium av Guds ord. Tala med andra om den. Genom att handla så och genom att förtrösta på Jehova kan du verkligen vara ”modig och stark” och ”göra din väg framgångsrik”. — Jämför Psalm 1:1—3; 93:5; 119:165—168.

5. a) Hur kan unga tjänare i våra dagar vinna styrka på samma sätt som Josua gjorde? b) Vilket fint mål kan unga vittnen ha i våra dagar?

⁵ Josua hade ”varit Moses tjänare ända från sin ungdom”. (4 Moseboken 11:28) Detta nära umgänge hade utan tvivel hjälpt honom att vinna andlig styrka. Unga tjänare i våra dagar kan också vinna styrka genom att arbeta tillsammans med hängivna föräldrar, pionjärer, sådana som har varit vittnen i många år och andra lojala Jehovas tjänare. Att ta del i vittnandet från hus till hus tillsammans med sådana nitiska personer kan vara en glädje och kan bidra till att hos våra ungdomar bygga upp mognad och en önskan att göra framsteg i tjänsten. (Apostlagärningarna 20:20, 21; Jesaja 40:28—31) Vilket bättre mål skulle unga vittnen kunna ha än heltidstjänst för Jehovas rike? — Psalm 35:18; 145:10—12.

6. Hur var Josua ett föredöme för oss i förbindelse med fälttåget mot Amalek?

⁶ När Mose skickade i väg Josua att strida mot amalekiterna, gjorde Josua ”alldeles som Mose hade sagt till honom” (NW). Han var lydig, och därför vann han seger. Vi kommer också att få vara med om Jehovas triumf, om vi ger noggrant akt på de stridsanvisningar som vi får genom hans organisation. Jehova sade till Mose att han skulle bevara minnet av hans seger över Amalek genom att skriva ned den i en bok och framlägga den för Josuas öron. Josua upphöjde utan tvivel Jehovas seger ytterligare genom att tala med andra om den. På samma sätt kan vi i våra dagar göra den suveräne Herren Jehovas mäktiga gärningar kända, och vi kan förkunna om hans nära förestående ”dag av hämnd” (NW) över de onda. — 2 Moseboken 17:10, 13, 14; Jesaja 61:1, 2; Psalm 145:1—4.

7, 8. a) Vilken tillförsikt gav Josua och Kaleb uttryck åt när de återvände från Kanaan? b) Vilken varning och uppmuntran finner vi i Jehovas sätt att behandla situationen på den tiden?

⁷ När Mose skickade i väg 12 hövdingar för att utspeja det utlovade landet, lät han Josua ingå i den skaran. När spejarna återvände gav tio av dem uttryck åt stor fruktan för de kananeiska invånarna i landet och övertalade folket att ta del i en kampanj för att man skulle återvända till Egypten. Men Josua och Kaleb förklarade oförskräckt: ”Om Jehova har funnit behag i oss, så kommer han sannerligen att föra oss in i detta land och ge det åt oss, ett land som flyter av mjölk och honung. Gör bara inte uppror mot Jehova; och ni, frukta inte för landets folk, för de är som bröd för oss. Deras skydd har vikit bort från att vila över dem, och Jehova är med oss. Frukta inte för dem.” (NW) — 4 Moseboken 13:2—14:38.

⁸ Men Israels menighet fortsatte att knota, så att Jehova ingrep och dömde de där rädda israeliterna till 40 års vandrande i vildmarken. Alla deras krigsmän, utom Kaleb och Josua, dog utan att ha fått se det utlovade landet. Vilken varning utgör inte detta för oss i våra dagar! Låt oss aldrig knota mot Jehovas anordningar. Låt oss, även om vi hamnar på distrikt där det är svårt att vittna, vara modiga och starka i fråga om att gå till människornas hem med det livsfrälsande budskapet om Riket. Må vi aldrig bli lika de där nutida avfällingarna, vilka i stället för att vittna offentligt föredrar att förtala sina bröder och vända tillbaka till denna världens — det motbildliga Egyptens — vägar. — 4 Moseboken 14:1—4, 26—30; Lukas 12:45, 46; jämför Apostlagärningarna 5:27—29, 41, 42.

Jehovas namn i förgrunden!

9. Hur levde Josua upp till sitt nya namn?

⁹ I bibelns uppräkning av de 12 spejarna kallas Josua för Hosea, som betyder ”frälsning”. Men efter den uppräkningen säger berättelsen: ”Mose kallade i fortsättningen Hosea, Nuns son, för Jehoshua [som betyder ”Jehova är frälsning”].” Varför framhävde Mose Jehovas namn på det här sättet? Därför att Josuas tjänst i första hand gick ut på att hävda och rättfärdiga det namnet. Josua blev ett levande exempel på lydnad för den befallning som Mose senare med eftertryck skulle betona för Israel. ”Du skall älska Jehova, din Gud, av allt ditt hjärta och all din själ och all din livskraft.” Genom att han handlade så fick han privilegiet att demonstrera att ”Jehova är frälsning”. — 4 Moseboken 13:8, 16; 5 Moseboken 6:5; NW.

10. a) Vad innebär Jehovas namn för dig? b) Vilken styrka kan vi hämta från det som Jehova ytterligare sade till Josua?

¹⁰ Har vi inte också kommit att betrakta Jehovas namn som ytterst dyrbart och värt all lovprisning? Hans ryktbara namn betyder ”han låter varda” med avseende på uppfyllelsen av sina löften. Hur hjärtevärmande är inte hans löften om Riket! Vi bör med en liknande nitälskan som Josua önska upphöja Jehovas namn och uppsåt inför alla som ännu kan omfatta hoppet om hans rena och rättfärdiga nya tingens ordning. I dessa prövande tider kan vi hämta styrka från det Jehova vidare säger till Josua: ”Har jag inte befallt dig? Var modig och stark. Bli inte förskräckt eller förfärad, ty Jehova, din Gud, är med dig varhelst du går.” — Josua 1:9, NW.a

11. a) Hur framhävdes innebörden av Jesu namn när han red in i Jerusalem? b) Hur betraktade Jesus Jehovas namn, och vad visar detta?

¹¹ Den grekiska motsvarigheten till namnet Josua, eller Jehoshua, är Jesus, som också betyder ”Jehova är frälsning”. Det är genom Jesus Kristus som Jehova sörjer för frälsning åt mänskligheten. År 33 v.t., när Jesus red in i Jerusalem på ett föl, ropade folkskaran oavbrutet: ”Fräls, ber vi! Välsignad är han som kommer i Jehovas namn!” (Markus 11:9; Sakarja 9:9) Josua var en verklig förebild till Jesus, som efterlämnade ”en förebild” åt oss för att vi ”skulle följa efter i hans fotspår”. (1 Petrus 2:21) Precis som Josua höll Jesus Jehovas namn för att vara dyrbart, och han upphöjde det namnet. Två gånger i sin sista bön tillsammans med sina lärjungar framhöll han Guds namn genom att säga: ”Jag har gjort ditt namn uppenbart för de människor som du har gett mig ur världen. ... Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt, för att den kärlek, med vilken du har älskat mig, må vara i dem och jag i gemenskap med dem.” (Johannes 17:6, 26) Vi har ett verkligt privilegium som får göra det namnet känt för andra!

12. Vilka mäktiga gärningar ser vi fram emot i våra dagar, och varför det?

¹² När vi läser bibelns berättelse om Josuas lojala ledarskap, kan vi tänka på att den större Josua, Jesus Kristus, leder Guds folk i våra dagar. ”Jehovas dag” av triumf är nu nära. Hur ivrigt väntar vi inte på uppfyllelsen av hans löften om en rättfärdig ny ordning som skall följa på den dagen! (2 Petrus 3:10—13, 17, 18) Vi ser därför med förtröstan fram emot ytterligare mäktiga gärningar av Jehova, till och med mäktigare än dem han utförde genom Josua.

Jehovas underverk vid Jordan

13. a) Vilken till synes omöjlig situation stod Israel inför på den östra sidan av Jordan? b) Hur belönades Israels lydnad?

¹³ Det var under skördetiden år 1473 f.v.t., och Jordanflodens vatten svämmade över sina bräddar. Hur skulle flera miljoner själar, gamla och unga, män, kvinnor och barn, kunna föras genom denna strida ström av vatten? Men Jehova hade befallt Josua: ”Och nu, bryt upp, gå över denna Jordan, du och hela detta folk.” Så här sade folket i sin tur till Josua: ”Allt som du har befallt oss kommer vi att göra.” Israel bröt läger. Prästerna marscherade ut först, bärande på förbundsarken, som var omsorgsfullt täckt och som representerade Jehovas närvaro hos dem. Jehova började då att ”göra underbara ting mitt ibland” dem, för ”i det ögonblick då de som bar arken kom fram till Jordan och då prästerna, som bar arken, doppade fötterna i vattenbrynet”, började ”de vattenmassor som flöt ner uppifrån” att ”stå stilla”. Vattenmassorna nedanför ”skars av” för att rinna vidare till Döda havet, ”och folket gick över”. (Josua 1:2, 16; 3:5—16, NW) Verkligen ett häpnadsväckande underverk!

14. Vilken motsvarighet finns det i våra dagar, och vad har blivit resultatet av det vittnesbörd som avgetts?

¹⁴ Den strida Jordanfloden har en motsvarighet i den människoström som nu besinningslöst rusar mot förintelse i Harmageddon. (Jämför Jesaja 57:20; Uppenbarelseboken 17:15.) I våra dagar, när mänskligheten står på randen till det sista språnget, styrker Jehova sitt folk som nu uppgår till över 3.000.000 — ett antal som kan jämföras med antalet av Guds folk som marscherade tillsammans med Josua. — Jämför Habackuk 2:3.

15. a) Vad i modern tid påminner om prästernas modiga handlande på den tiden? b) Hur representeras den ”stora skaran” i den här bilden?

¹⁵ Medan Israels miljoner gick över flodbädden, ”förblev prästerna, som bar Jehovas förbunds ark, stående orörliga på torr mark mitt i Jordan” för att visa att det var Jehova Gud som hindrade vattenmassorna. (Josua 3:17, NW) Det var år 1919 som den lilla skaran av smorda vittnen modigt trädde fram inför mänsklighetens ”vattenmassor”. År 1922 besvarade de oförskräckt kallelsen att annonsera, annonsera, annonsera Konungen och hans rike genom att i själva verket säga: ”Här är jag! Sänd mig.” Jehova försäkrar dem: ”Om du skulle gå genom vattenmassorna, skall jag vara med dig, och genom floderna, kommer de inte att överskölja dig.” År 1931 hedrade han dem genom att ge dem namnet Jehovas vittnen. (Jesaja 6:8; 43:2, 12; NW) Bland dessa som gick över Jordan måste också ha varit de icke-levitiska israeliterna och avkomlingarna av den väldiga icke-israelitiska ”blandade hop” (NW) som lämnade Egypten tillsammans med Mose. På samma sätt deltar den ”stora skaran” i våra dagar i att gå över till Guds nya ordning, medan de kvarvarande av den andliga prästklassen står ”fasta, orubbliga” och föredömliga i sin tro. — 2 Moseboken 12:38; Uppenbarelseboken 7:9; 1 Korintierna 15:58.

Minnet av underverket bevaras

16. a) Hur bevarades minnet av underverket vid Jordan? b) Vad antyder detta när det gäller Jehovas mäktiga gärningar i våra dagar?

¹⁶ Sedan lät Jehova bevara minnet av detta underverk vid Jordan, och han befallde att 12 män, som representerade Israels stammar, skulle ta upp 12 stenar från flodbädden och lägga ner dessa på den västra stranden vid Gilgal. Dessa stenar skulle stå där som en bestående åminnelse eller ett bestående minnesmärke över Jehovas namn och hans mäktiga gärningar. Man skulle berätta för kommande generationer av Israels söner att detta minnesmärke var till ”för att alla jordens folk må lära känna Jehovas hand, att den är stark; för att ni helt visst må frukta Jehova, er Gud, alltid”. (Josua 4:1—8, 20—24, NW) I modern tid står Jehovas förunderliga gärningar i fråga om att bevara sitt folk trots politiska och religiösa ledares hätska angrepp som en åminnelse om att han är med sitt folk. Minnet av hans storslagna gärningar i modern tid för att hävda och rättfärdiga sitt namn kommer utan tvivel att bevaras för beständigt i hans nya tingens ordning. — Uppenbarelseboken 12:15, 16; Psalm 135:6, 13.

17. a) Vilket ytterligare minnesmärke satte Josua upp? b) Vilket liknande vittnesbörd har mänskligheten i våra dagar inte kunnat undgå?

¹⁷ Det var på sin plats med ytterligare ett minnesmärke: ”Dessutom reste Josua tolv stenar mitt i Jordan, på den plats där prästernas fötter stod, deras som bar förbundets ark, och de är kvar där ända till denna dag.” När prästerna kom upp ur flodbädden och Jehova släppte loss de uppdämda vattenmassorna, kom dessa och virvlade runt omkring de 12 vittnesbördsstenarna. (Josua 4:9, NW) Hädanefter skulle den där strömmen inte kunna ungdå närvaron av dessa stenar. I våra dagar rusar också mänskligheten allt snabbare mot Harmageddons ”Döda hav”. Men den kan inte undgå det vittnesbörd som Jehovas vittnen har staplat upp jorden runt, medan de står ”fasta i en ande och med en själ kämpar sida vid sida för tron på de goda nyheterna”. (Filipperna 1:27, 28) Tillgängliga uppgifter visar att vittnena under de 67 åren fram till detta år, 1986, jorden runt har placerat i människors hem mer än 570.000.000 inbundna böcker på mer än 200 språk och över 6.400.000.000 exemplar av tidskrifterna Vakttornet och Vakna! såväl som tecknat miljoner prenumerationer på tidskrifterna — verkligen ett imponerande vittnesbörd!

18. a) Vilka egenskaper har den prästerliga klassen visat i våra dagar? b) Hur har allt Guds folk stimulerats?

¹⁸ Vi kan vara glada över att vittnandet har fortsatt ända till detta år, 1986. Det har varit ett hårt arbete att utföra Guds vilja, precis som när de 12 männen tog upp var sin minnessten på axeln och bar den hela vägen till Gilgal. Men en storslagen pionjäranda har förenat Guds nutida folk och hela tiden stimulerat dem att vara ”modiga och mycket starka”. — Psalm 27:14; 31:25; Sefanja 3:9.

19. Vilken tillförsikt kan vi ha när vi ser tillbaka på ytterligare händelser på Josuas tid?

¹⁹ Andra händelser på Josuas tid bör uppmuntra oss att gå framåt övertygade om att Jehova kommer att utföra ytterligare underverk för sitt folk. Vår nästa artikel skall behandla några av dessa.

[Fotnot]

När man tänker tillbaka på händelser på Josuas tid —

◻ Varför måste dessa betraktas som mer än enbart historia?

◻ Hur kan vi odla mod och andlig styrka?

◻ Vilket fint föredöme efterlämnade Josua åt oss?

◻ På vad sätt förebildade Josua Jesus?

◻ Vilka händelser i våra dagar motsvarar händelserna vid Jordan?