-
”Dit du går, går också jag”Vakttornet – 2012 | 1 juli
-
-
När de två kvinnorna slog sig ner i Betlehem började Rut fundera på hur hon bäst skulle kunna försörja sig själv och Noomi. Hon fick veta att Jehova hade gett israeliterna lagar som var till hjälp för de fattiga. De hade tillåtelse att gå ut på fälten under skördetiden, följa efter arbetarna och samla ihop det som lämnades kvar. De kunde också plocka ax som växte längs kanterna och i hörnen av åkrarna.c (3 Moseboken 19:9, 10; 5 Moseboken 24:19–21)
Det var nu tiden för kornskörden, troligen i april enligt vår kalender, och Rut gick till fälten för att se vem som skulle låta henne plocka ax efter sina skördemän. Hon råkade hamna på ett fält som tillhörde en man som hette Boas, en välbärgad markägare som var släkt med Noomis avlidne man, Elimelek. Trots att lagen gav henne rätten att plocka ax tog hon det inte för givet. Hon gick till den unge man som hade ansvaret för skördemännen och frågade om lov att arbeta på fältet. Han gav henne tillåtelse att göra det, så hon satte genast i gång. (Rut 1:22–2:3, 7)
-
-
”Dit du går, går också jag”Vakttornet – 2012 | 1 juli
-
-
c Det här var förmodligen en lag som skilde sig från allt vad Rut kände till från sitt hemland. I Främre Orienten behandlades änkor mycket illa på den tiden. Ett referensverk säger: ”En änka var normalt sett beroende av sina söner. Om hon inte hade några kunde hon bli tvungen att sälja sig som slav eller prostituera sig, annars riskerade hon att dö.”
-