Jehovas ord är levande
Viktiga detaljer från Ruts bok
RUTS bok är ett hjärtevärmande drama om två kvinnors lojalitet mot varandra, och den handlar om att visa uppskattning av Jehova Gud och om att lita på hans anordningar. Det är en berättelse som betonar Jehovas djupa intresse för den släktlinje som skulle leda till Messias. Det är en rörande skildring av en familj som får uppleva både glädje och sorg. Men bibelboken Rut har ännu mer att ge.
Ruts bok spänner över en period på 11 år ”i de dagar då domarna dömde” i Israel. (Rut 1:1) De händelser som skildras måste ha inträffat tidigt under domartiden, eftersom jordägaren Boas, en av personerna i det här verklighetsdramat, var son till Rahab som levde på Josuas tid. (Josua 2:1, 2; Rut 2:1; Matteus 1:5) Det var förmodligen profeten Samuel som satte händelserna på pränt 1090 f.v.t. Det är den enda av Bibelns böcker som har fått namn efter en icke-israelitisk kvinna. Budskapet i den ”är levande och utvecklar kraft”. (Hebréerna 4:12)
”DIT DU GÅR, GÅR OCKSÅ JAG”
När Noomi och Rut anländer till Betlehem blir de föremål för allas uppmärksamhet. Kvinnorna i staden frågar gång på gång den äldre av dem: ”Är detta Noomi?” Noomi svarar: ”Kalla mig inte Noomi. Kalla mig Mara, ty den Allsmäktige har gjort det mycket bittert för mig. Jag hade fullt upp när jag gav mig av, och tomhänt har Jehova låtit mig komma tillbaka.” (Rut 1:19–21)
Längre tillbaka hade en hungersnöd i Israel fått Noomis familj att flytta från Betlehem till Moabs land, och då hade Noomi ”fullt upp” i den bemärkelsen att hon hade familj – en man och två söner. Men en tid efter det att de bosatt sig i Moab dör hennes man, Elimelek. Längre fram gifter sig hennes två söner med två moabitiska kvinnor, Orpa och Rut. Det går omkring tio år, de två sönerna dör utan att ha fått några barn, och de tre kvinnorna lämnas ensamma. När Noomi bestämmer sig för att återvända till Juda, vill hennes båda svärdöttrar följa med henne. Utmed vägen försöker Noomi övertala dem att vända tillbaka till Moab och gifta om sig med män ur sitt eget folk. Orpa går med på det. Men Rut följer med Noomi och säger: ”Dit du går, går också jag, och där du tillbringar natten, tillbringar jag natten. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud.” (Rut 1:16)
De två änkorna, Noomi och Rut, kommer till Betlehem vid början av kornskörden. Rut drar nytta av en anordning i Guds lag och börjar plocka ax på ett fält som råkar tillhöra Boas, en äldre judisk man som är släkt med Elimelek. Rut finner ”ynnest” inför Boas och får fortsätta att plocka ax på hans fält ”tills kornskörden och veteskörden” är till ända. (Rut 2:23)
Svar på bibliska frågor:
1:8 – Varför bad Noomi sina svärdöttrar att vända tillbaka ”var och en till sin mors hus” och inte till sin fars hus? Det sägs inte om Orpas far var i livet eller inte, men Ruts far levde. (Rut 2:11) Ändå talade Noomi om deras mors hus – kanske för att hon ville påminna sina svärdöttrar om den tröst och kärlek som en mor kan ge. Det kunde vara en tanke som var till särskild tröst för Rut och Orpa, eftersom de sörjde över att behöva skiljas från sin älskade svärmor. Noomi kanske också tänkte på att mödrarna till Rut och Orpa, till skillnad från henne själv, hade väl inarbetade hushåll.
1:13, 21 – Var det Jehova som gjorde livet bittert för Noomi och var orsaken till hennes svårigheter? Nej, det var det inte, och Noomi anklagade inte heller Jehova för att ha handlat orätt. Men med tanke på allt som hade hänt henne trodde hon att Jehova hade något emot henne. Hon kände sig bitter och besviken. På den tiden betraktades dessutom barn som en välsignelse från Gud och barnlöshet som en förbannelse. Noomi kan ha känt sig berättigad att tycka att Jehova hade förödmjukat henne, eftersom hon inte hade fått några barnbarn och hennes båda söner var döda.
2:12 – Vilken ”full lön” fick Rut av Jehova? Rut blev mor till en son och fick belöningen att bli ett led i historiens viktigaste släktlinje, den som ledde fram till Jesus Kristus. (Rut 4:13–17; Matteus 1:5, 16)
Lärdomar för oss:
1:8; 2:20. Trots att Noomi drabbades av tragedier, fortsatte hon att förtrösta på Jehovas kärleksfulla omtanke. Vi måste också göra det, i synnerhet då vi råkar ut för svåra prövningar.
1:9. Ett hem bör vara mer än bara en plats där familjemedlemmarna äter och sover. Det bör vara en fridfull plats där man kan koppla av och få tröst.
1:14–16. Orpa gick ”tillbaka till sitt folk och sina gudar”. Men det gjorde inte Rut. Hon lämnade bekvämligheten och säkerheten i sitt hemland och fortsatte att vara lojal mot Jehova. Om vi odlar lojal kärlek till Gud och har en självuppoffrande anda, kan vi undgå att falla till föga för själviska begär och bli sådana som ”drar sig undan” och ”blir tillintetgjorda”. (Hebréerna 10:39)
2:2. Rut, som var en ödmjuk person, ville dra nytta av anordningen att få plocka ax. Den var till hjälp för utlänningar och dem som hade det svårt. En behövande kristen skall inte vara för stolt för att ta emot kärleksfull hjälp från medtroende eller sådan hjälp som samhället kan erbjuda.
2:7. Trots att Rut hade rätt att plocka ax, bad hon först om lov. (3 Moseboken 19:9, 10) Det var ett tecken på ödmjukhet från hennes sida. Vi är visa om vi söker ödmjukhet, eftersom ”de ödmjuka skall ta jorden i besittning och få njuta av stor frid”. (Sefanja 2:3; Psalm 37:11)
2:11. Rut visade sig vara mer än en släkting till Noomi. Hon var en verklig vän. (Ordspråksboken 17:17) Deras vänskap hade en stabil grund, eftersom den var grundad på sådana egenskaper som kärlek, lojalitet, medkänsla, omtänksamhet och en självuppoffrande anda. Men något som var av ännu större betydelse var deras andlighet – deras önskan att tjäna Jehova och vara tillsammans med hans tillbedjare. Vi i vår tid har också fina tillfällen att knyta äkta vänskapsband med sanna tillbedjare.
2:15–17. Rut var mycket arbetsam, vilket hon visade genom att plocka ”ax på åkern ända till kvällen”, också efter det att Boas sett till att göra arbetet lättare för henne. En kristen skall också ha ord om sig att vara arbetsam.
2:19–22. Noomi och Rut hade trevliga samtal på kvällarna, då den äldre intresserade sig för den yngre. De kunde tala öppet med varandra om sina tankar och känslor. Borde det inte vara på samma sätt i en kristen familj?
2:22, 23. Till skillnad från Dina, Jakobs dotter, umgicks Rut med dem som tillbad Jehova. Vilket fint exempel för oss! (1 Moseboken 34:1, 2; 1 Korinthierna 15:33)
NOOMI FÅR ”FULLT UPP”
Noomi är för gammal för att få barn. Därför uppmanar hon Rut att i hennes ställe gifta sig med en återköpare och ingå svågeräktenskap. Rut följer Noomis anvisningar och frågar Boas om han vill använda återköpsrätten. Det vill Boas. Men det finns en annan återköpare som först skall ges möjlighet till detta.
Boas låter ingen tid gå förlorad. Redan nästa morgon samlar han tio äldre män i Betlehem, och inför dem frågar han släktingen om han vill göra återköpet. Men mannen vägrar. Därför tar Boas på sig rollen som återköpare och gifter sig med Rut. De får en son, Obed, som blir farfar till kung David. Kvinnorna i Betlehem säger till Noomi: ”Välsignad vare Jehova. ... Han har blivit en som ger din själ ny styrka och en som kan försörja dig på din ålderdom; det är ju din svärdotter som har fött honom, hon som älskar dig och som är mer för dig än sju söner.” (Rut 4:14, 15) Kvinnan som hade kommit till Betlehem ”tomhänt” har återigen ”fullt upp”! (Rut 1:21)
Svar på bibliska frågor:
3:11 – Varför fick Rut omdömet att hon var ”en förträfflig kvinna”? Det var inte ”den prydnad” som var ”den utvändiga, som består i att fläta håret och ta på sig guldsmycken eller bära ytterklädnader”, som gjorde att andra uppskattade Rut. I stället var det ”hjärtats fördolda människa”, hennes lojalitet och kärlek, hennes ödmjukhet och flit och hennes självuppoffrande anda. Alla kvinnor som fruktar Gud och som önskar få samma goda anseende som Rut måste anstränga sig att odla sådana egenskaper. (1 Petrus 3:3, 4; Ordspråksboken 31:28–31)
3:14 – Varför vaknade Rut och Boas före gryningen? Det berodde inte på att något omoraliskt hade hänt under natten och att de ville dölja det. Det var brukligt att en kvinna som sökte rätten att ingå svågeräktenskap handlade som Rut gjorde den natten. Hon handlade i enlighet med Noomis anvisningar. Och Boas reaktion visar tydligt att han inte ansåg att Rut gjort något orätt. (Rut 3:2–13) Rut och Boas steg tydligtvis upp tidigt för att ingen skulle ha någon anledning att sprida falska rykten.
3:15 – Vad innebar det att Boas gav Rut ”sex mått korn”? Efter sex arbetsdagar följde alltid en vilodag, och därför kan Boas handling ha visat att Ruts vilodag närmade sig. Boas skulle se till att hon skulle få ”ett tryggt hem” i sin mans hus. (Rut 1:9; 3:1) Sex mått korn kan också ha varit precis vad Rut orkade bära på huvudet.
3:16 – Varför frågade Noomi: ”Vem är du, min dotter?” Kände hon inte igen sin svärdotter? Så kan det mycket väl ha varit, eftersom det fortfarande kan ha varit mörkt när Rut återvände hem till Noomi. Men frågan kan också ange att Noomi ville veta om Rut från och med nu hade en ny identitet som återköpt.
4:6 – På vilket sätt kunde en återköpare ”skada” sin arvedel genom ett återköp? Om någon hade blivit fattig och hade sålt den mark som var hans arvedel, skulle en återköpare vara tvungen att köpa marken till ett pris som bestämdes av hur många år som återstod till nästa jubelår. (3 Moseboken 25:25–27) Det skulle minska hans egna tillgångar. Om Rut dessutom skulle få en son, skulle han, i stället för någon av återköparens nuvarande nära släktingar, ärva den återköpta marken.
Lärdomar för oss:
3:12; 4:1–6. Boas handlade helt i enlighet med Jehovas anvisningar. Understöder vi samvetsgrant teokratiska anordningar? (1 Korinthierna 14:40)
3:18. Noomi visade förtroende för Boas. Vi bör också ha ett sådant förtroende för trogna medtillbedjare. Rut var beredd att ingå svågeräktenskap med en man som hon inte kände, en man som inte ens nämns vid namn i Bibeln. (Rut 4:1) Hur kunde hon vara det? Därför att hon litade på Guds anordning. Är vår förtröstan lika stark? Om vi söker en äktenskapspartner, tar vi då rådet att gifta sig enbart ”i Herren” på allvar? (1 Korinthierna 7:39)
4:13–16. Tänk så välsignad Rut blev, trots att hon var moabitiska och en före detta tillbedjare av guden Kemos! Detta belyser principen att det inte ”beror ... på den som gärna vill eller på den som löper, utan på Gud, som är barmhärtig”. (Romarna 9:16)
Gud ”kan upphöja er när den rätta tiden är inne”
Ruts bok visar att Jehova är en kärleksfull och omtänksam Gud som handlar till förmån för sina lojala tjänare. (2 Krönikeboken 16:9) När vi tänker på hur välsignad Rut blev, inser vi värdet av att oförbehållsamt lita på Jehova och att helt och fullt ”tro att han är till och att han belönar dem som uppriktigt söker honom”. (Hebréerna 11:6)
Rut, Noomi och Boas litade fullständigt på Jehovas anordningar, och det fick goda resultat. Det sägs i Romarna 8:28: ”Gud låter alla sina gärningar samverka till nytta för dem som älskar Gud, dem som enligt hans avsikt är de kallade.” Låt oss därför ta Petrus råd till hjärtat: ”Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, så att han kan upphöja er när den rätta tiden är inne, medan ni kastar allt ert bekymmer på honom, eftersom han bryr sig om er.” (1 Petrus 5:6, 7)
[Bild på sidan 26]
Känner du till varför Rut inte ville lämna Noomi?
[Bild på sidan 27]
Varför hade Rut ord om sig att vara ”en förträfflig kvinna”?
[Bild på sidan 28]
Vilken ”full lön” fick Rut av Jehova?