ÖRA

Hörselorgan; konstruerat och skapat av Jehova Gud. (Ps 94:9; Ord 20:12) Örat kan indelas i ytteröra, mellanöra och inneröra. Mellanörat består av en liten kammare som börjar med trumhinnan och leder till den labyrint av gångar och hålrum som utgör innerörat. Innerörat är inte bara viktigt för hörseln utan innehåller också balans- och jämviktsorgan. Tack vare att vi har två öron kan vi avgöra varifrån ljud kommer.

Människoörat kan uppfatta ljudvågor inom frekvensområdet 20–20 000 Hz (svängningar per sekund). Många djurs öron kan uppfatta toner som är långt högre än vad det mänskliga örat kan uppfatta. Människans öra har en otrolig spännvidd när det gäller att uppfatta ljud av olika styrka. Den högsta ljudnivå örat kan tåla utan att ta skada är två biljoner gånger högre än det svagaste ljud man kan uppfatta. Det mänskliga örat är således så känsligt som det är praktiskt möjligt – om det vore ännu känsligare skulle vi höra luftmolekylernas ständiga rörelser.

Eftersom den som har skapat örat kan höra, omtalas han i symboliska ordalag i Bibeln som om han har öron. (4Mo 11:18; Ps 116:1, 2) Genom att använda ett sådant symbolspråk framställer Jehova sig själv som en som öppnar sina öron för de rättfärdigas böner och rop på hjälp. (Ps 10:17; 18:6; 34:15; 130:2; Jes 59:1; 1Pe 3:12) Jehova hör också de upproriskas klagan och sina fienders onda tal (4Mo 11:1; 2Ku 19:28), men han vägrar att lyssna till deras nödrop när hans dom verkställs över dem (Hes 8:18). Även om avgudabilder kan ha utskurna eller ingraverade öron, kan de naturligtvis inte höra och än mindre uppfatta eller besvara sina tillbedjares böner. (Ps 115:6)

Bildspråk. I Bibeln används ordet ”öra” om hörseln i bildlig och utvidgad bemärkelse. Uttrycket används om förmågan att höra och därefter avgöra sanningshalten i och värdet av något som sägs. (Job 12:11; 34:3) De hebreiska uttryck som återges med ”lyssna”, ”böja sitt öra” eller ”låna någon sitt öra” innehåller tanken på att visa uppmärksamhet i avsikt att handla i enlighet med det man hör. (Ps 78:1; 86:6; Jes 51:4) Att man får sina öron öppnade betyder att man får insikt om något. (Jes 50:5) Uttrycket ”blotta någons öra”, som förekommer i den hebreiska grundtexten, kan komma av att man i orientaliska länder delvis drog undan sin huvudbonad när man ville höra bättre. Detta uttryck, som har återgetts med ”uppenbara”, ”tala om”, syftar på att man ger upplysningar i förtroende eller avslöjar en hemlighet eller något som tidigare inte varit känt. (1Sa 9:15; 20:2, 12, 13; 2Sa 7:27)

Den som får sitt öra väckt blir uppmärksam. (Jes 50:4) Den som har ett sådant öra har kanske tidigare varit bland ”de [andligt] döva, som dock har [bokstavliga] öron”. (Jes 43:8) Den rättfärdige beskrivs i Bibeln som en som lyssnar till Gud men stoppar till sitt öra för att slippa höra det som är ont. (Jes 33:15) På liknande sätt kan det grekiska ordet för ”lyssna” förmedla tanken på att man ger akt, förstår och sedan handlar därefter, som när Jesus Kristus sade: ”Mina får lyssnar till min röst”, och: ”En främmande kommer de visst inte att följa, utan kommer att fly från honom, eftersom de inte känner de främmandes röst.” (Joh 10:27, 5)

Å andra sidan sägs det om de upproriska att deras öron är ”tunghörda” (Åk) eller ”opåverkbara”. (Jes 6:10; Apg 28:27) Sådana onda människor liknas vid en kobra som ”täpper till” sina öron och vägrar att lyssna till ormtjusarens röst. (Ps 58:4)

Genom sina tjänare sade Jehova att de hårdnackade och olydiga israeliternas öron var ”oomskurna”. (Jer 6:10; Apg 7:51) Det var som om deras öron var tilltäppta av någonting som hindrade dem att höra. Deras öron hade inte blivit öppnade av Jehova, som ger förståndets och lydnadens öron till dem som söker honom men som låter de olydigas andliga hörsel bli försvagad. (5Mo 29:4; Rom 11:8) Aposteln Paulus förutsade att det skulle komma en tid då några som påstod sig vara kristna skulle avfalla från den sanna tron eftersom de inte ville höra sanningen från Guds ord, utan hellre ville få sina öron ”kittlade” med sådant som tilltalade dem. De skulle därför lyssna till falska lärare. (2Ti 4:3, 4; 1Ti 4:1) Enligt Bibeln kan det också ”skrälla” i öronen på någon som får höra en uppseendeväckande nyhet, särskilt om olyckor. (1Sa 3:11; 2Ku 21:12; Jer 19:3)

Kunde de män som var med Saul från Tarsos när han gjordes blind av ett övernaturligt ljus höra den röst som Saul hörde?

Ett exempel på skillnaden mellan att bara höra ett ljud och att både höra och förstå är berättelsen om hur Saul från Tarsos omvändes till kristendomen och hans egen beskrivning av denna händelse. (Apg 9:3–8; 22:6–11) I skildringen i Apostlagärningarna 9:7 sägs det att Sauls följeslagare ”hörde rösten” (2000) eller ”ljudet av en röst” (NV). Enligt berättelsen i Apostlagärningarna 22:9 sade emellertid Paulus (Saul) själv att de män som var med honom inte hörde rösten. Om man har en rätt förståelse av de två verserna inser man att de inte motsäger varandra. Det grekiska ordet för ”röst” (fōnẹ̄) i Apostlagärningarna 9:7 står i genitiv (fōnẹ̄s, ”av rösten”, ”röstens”) och förmedlar i denna vers tanken på att höra ljudet av en röst men inte förstå vad som sägs. I Apostlagärningarna 22:9 står fōnẹ̄ i ackusativ (fōnẹ̄n): Männen ”hörde inte rösten” – de hörde ljudet av en röst men kunde inte uppfatta orden och förstå innebörden; till skillnad från Saul förstod de inte vad Jesus sade. (Apg 9:4) När man vet att ordet ”höra” används i olika betydelser i Bibeln kastar det ljus över skenbara motsägelser.

I samband med installationen av det israelitiska prästerskapet blev Mose befalld att ta något av blodet från installationsbaggen och stryka det på Arons och hans söners högra örsnibb samt på deras högra hand och högra fot som ett tecken på att det som hade skett direkt skulle påverka vad de lyssnade till, det arbete de utförde och den väg de vandrade på. (3Mo 8:22–24) När det gäller renandet av spetälska sades det likaledes i lagen att prästen skulle ta något av blodet från den bagge som hade framburits som skuldoffer och något av den olja som hade offrats och stryka på den spetälskes högra örsnibb. (3Mo 14:14, 17, 25, 28) En liknande ceremoni ägde rum när en slav ville fortsätta att tjäna sin herre till ”oöverskådlig tid”. En sådan slav skulle föras till dörrposten, och hans herre skulle genomborra hans öra med en syl. Det väl synliga märket på slavens öra skulle tydligen symbolisera hans önskan att fortsätta att tjäna och lyda sin herre. (2Mo 21:5, 6)

När det gäller människans stora behov av att lyssna till Gud – i betydelsen noga ge akt på och lyda hans ord, så som Bibeln föreskriver – snarare än att se Gud, så som några kräver, säger professor R. C. Dentan: ”I Bibeln är nyckelordet för människans gensvar till Gud ’höra’ snarare än ’se’. ... För mysteriereligionerna var den högsta religiösa erfarenheten den att ’se’ guden; men i Bibeln, där den grundläggande religiösa inställningen är lydnad för Guds ord, läggs eftertryck vid att ’höra’ hans röst. Den viktigaste lagen i israeliternas religion börjar betecknande nog med orden: ’Hör, Israel.’ ’Den som är av Gud’ är inte den mystiker som har sett en syn, utan den som ’lyssnar till Guds ord’ (Johannes 8:47).” (The Interpreter’s Dictionary of the Bible, utgiven av G. A. Buttrick, 1962, bd 2, sid. 1; se DÖVHET.)