RISPA

[Rịspa] Betyder ”glödande kol (sten)”.

Bihustru till kung Saul; dotter till Aja. (2Sa 3:7; 21:11) När Saul var död stötte hans son Is-Boset bort härföraren Abner genom att kräva räkenskap av honom för att han haft sexuellt umgänge med Rispa, en handling som Is-Boset uppfattade som ett försök att tillskansa sig tronen. Följden blev att Abner gick över till David. (2Sa 3:7–21)

Rispa hade fött Saul två söner, Armoni och Mefiboset. Långt efter Sauls död tog David dessa två söner till Rispa tillsammans med fem andra avkomlingar av Saul och överlämnade dem till gibeoniterna så att de kunde döda dem för att landet skulle befrias från blodskuld. De sju döda kropparna ställdes ut till beskådande på ett berg där Rispa skyddade dem mot fåglar och vilda djur ”från början av skörden ända till dess vattnet strömmade ner över dem från himlen”. (2Sa 21:1–10) Detta kan ha varit en period på fem eller sex månader om det inte, som några menar, kom ett för årstiden kraftigt regnväder. Det skulle dock ha varit mycket ovanligt med ett sådant våldsamt regnväder före oktober. (1Sa 12:17, 18; Ord 26:1) David fick till slut höra om saken och befriade Rispa från att vaka vid liken genom att ordna så att de blev begravda. (2Sa 21:11–14)