ELIA

[Elịa] Betyder ”min Gud är Jehova”.

1. En av de mest framträdande profeterna i Israel. Hans hemort var av allt att döma Tisbe, som enligt somliga var en by i Gileads land, öster om Jordan. (1Ku 17:1) Han inledde sin långa profetgärning i Israel under kung Ahabs regering (Ahab blev kung ca 940 f.v.t.) och fortsatte under Ahabs son Ahasjas regering (från ca 919 f.v.t.). (1Ku 22:51) Sista gången det nämns att han tjänar som profet (denna gång för Juda) är vid slutet av Jehorams, Judas kungs, åtta år långa regering, som började 913 f.v.t. (2Kr 21:12–15; 2Ku 8:16)

Genom Elia stödde Jehova den sanna tillbedjan i en tid då det andliga och moraliska tillståndet var oroväckande dåligt i Israel. Kung Ahab, Omris son, hade fortsatt med den kalvdyrkan som Jerobeam hade infört, och situationen förvärrades ytterligare till följd av att han hade gift sig med Isebel, dotter till Etbaal, sidoniernas kung. Under hennes inflytande syndade han värre än alla Israels tidigare kungar genom att införa baalsdyrkan i stor skala. Det blev fler och fler präster och profeter för Baal, och fördärvet fick en mycket stor omfattning. Isebels hat till Jehova ledde till att Jehovas profeter blev förföljda och i några fall mördade; de som kom undan tvingades gömma sig i grottor. (1Ku 16:30–33; 18:13)

Korpar kommer med mat. Första gången Elia nämns i den bibliska berättelsen är när Jehova sänder honom för att kungöra att israeliterna kommer att bli tuktade för sina synder. Hans första ord i berättelsen är: ”Så sant Jehova, Israels Gud, lever, inför vars ansikte jag står.” Elia säger att Jehova, Israels levande Gud, har förklarat att det inte skall falla vare sig regn eller dagg under flera år annat än på Elias befallning. Denna period visar sig bli tre år och sex månader. (1Ku 17:1; Jak 5:17) Efter denna kungörelse sänder Jehova honom till Kerits regnflodsdal, som ligger öster om Jordan, i Gads stams område. Här blir det sörjt för honom på mirakulöst vis genom att korpar kommer med mat till honom. Han får vatten från regnfloden, som med tiden blir helt uttorkad på grund av torkan. Jehova fortsätter att leda honom och sänder ut honom utanför Israels område, till Sarefat, en fenicisk stad som vid den här tiden är underlagd Sidon. Här, i närheten av staden Sidon, där kung Ahabs svärfar Etbaal är kung (1Ku 16:31), träffar Elia en änka som av det allra sista av det mjöl och den olja hon har håller på med att tillreda en sista måltid åt sig själv och sin son. Elia ber om en bit bröd samtidigt som han ger henne ett löfte om att Jehova skall sörja för henne under torkan. Eftersom hon erkänner honom som en Guds man, gör hon som han säger och blir välsignad. (Jfr Mt 10:41, 42.) Medan Elia är hemma hos henne dör hennes son. Elia ber till Gud, som ger honom livet tillbaka. Detta är den första uppståndelse som omnämns i Bibeln och det tredje av Elias åtta underverk. (1Ku 17)

Hur gjorde Elia klart för Israel att Jehova är den sanne Guden?

Under tiden har Ahab förgäves letat överallt efter Elia, utan tvivel för att döda honom. (1Ku 18:10) Till slut befaller Gud Elia att visa sig för Ahab. Elia möter Ahab ansikte mot ansikte och föreslår att ett möte skall arrangeras med de 450 baalsprofeterna och de 400 profeterna för den heliga pålen (asheran). Ahab samlar profeterna på berget Karmel, inte långt från Medelhavet. (BILD, bd 1, sid. 950) Elia föreslår nu folket att man genom ett prov skall avgöra vem som är den sanne Guden, den man skall följa. Den som svarar genom att låta eld förtära en tjur som offras till honom skall erkännas av alla som den sanne Guden. Folket godtar förslaget. Först anropas Baal, men utan resultat. Det kommer ingen eld, inget bevis på att Baal är en levande gud, fastän hans profeter ber och ber och till och med ristar sig enligt sin ritual. Nästan hela dagen haltar de runt altaret under den stekande solen, medan Elia skoningslöst gycklar med dem, så att de blir ännu mer desperata. (1Ku 18:18–29)

Nu är det Elias tur. Med hjälp av 12 stenar sätter han i stånd ett altare som blivit nerrivet, troligen på Isebels initiativ. Sedan låter han folket hälla vatten över offret och altaret tre gånger. Också rännan runt altaret, som kanske kringgärdar ett område på 32 × 32 meter, fylls med vatten. (1Ku 18:30–35) Vid den tid då det dagliga sädesoffret frambärs ber Elia en gång till Jehova, som sänder eld från himlen som förtär inte bara offret utan också veden, stenarna och vattnet i rännan. (1Ku 18:36–38) När folket ser detta faller de ner på sina ansikten och säger: ”Jehova är den sanne Guden! Jehova är den sanne Guden!” Sedan ser Elia till att alla de 450 baalsprofeterna dödas i Kisons regnflodsdal. Som svar på en bön som Elia ber får Jehova torkan att upphöra genom att låta det komma ett störtregn. I Jehovas kraft springer sedan Elia framför Ahabs vagn ända till Jisreel, en sträcka på kanske 30 km. (1Ku 18:39–46)

På flykt från Isebel. När drottning Isebel får höra att hennes baalsprofeter har blivit dödade svär hon att hon skall få Elia dödad. Elia blir rädd och flyr 150 km i riktning mot sydväst, till Beersheba, väster om den södra delen av Döda havet. (KARTA, bd 1, sid. 949) Där lämnar han kvar sin medhjälpare och fortsätter in i vildmarken, där han ber att få dö. Här visar sig Jehovas ängel för honom och förbereder honom för en lång resa till ”den sanne Gudens berg”, Horeb (Sinai). Den mat han äter styrker honom till en 40 dagar lång resa, och han tillryggalägger en sträcka på över 300 km. På Horeb talar Jehova till honom efter att ha gett en vördnadsbjudande uppvisning av sin makt i en vind, en jordbävning och en eld. Jehova är inte i dessa fenomen; han är inte en naturgud eller bara en personifikation av naturkrafterna. Dessa naturkrafter är bara manifestationer av Jehova Guds verksamma kraft, inte Jehova själv. Den Allsmäktige visar Elia att han fortfarande har arbete att göra som profet. Han rättar till Elias uppfattning att han är den ende i Israel som tillber den sanne Guden genom att påpeka att det är 7 000 som inte har böjt sig för Baal. Han sänder Elia tillbaka till det område som han hade gett honom i uppdrag att tjäna i och nämner tre personer som skall smörjas eller förordnas till att utföra ett uppdrag för Jehova: Hasael till kung över Aram, Jehu till kung över Israel och Elisa till Elias efterträdare. (1Ku 19:1–18)

Elia utser Elisa till sin efterträdare. Elia beger sig sedan till Elisas hemstad, Abel-Mehola, där han finner Elisa, som håller på att plöja. Elia kastar sin ämbetsklädnad över honom som ett tecken på att han utväljer eller smörjer honom. Elisa följer från och med nu Elia och är hans medhjälpare. Han är utan tvivel tillsammans med Elia när det på nytt blir tillfälle att profetera mot Ahab. Denne girige kung, som dyrkar Baal, har orättmätigt skaffat sig en vingård, jisreeliten Nabots arvsbesittning, genom att låta sin hustru Isebel använda falska anklagelser, falska vittnen och orättfärdiga domare för att få Nabot dödad. Elia söker upp Ahab i vingården och säger till honom att hans blod kommer att slickas av hundar på den plats där hundarna har slickat Nabots blod. Han kungör också att Isebel skall röna samma öde. (1Ku 19:19; 21:1–26)

Omkring tre år senare dör Ahab i strid. Stridsvagnen tvättas vid Samarias damm, och hundarna slickar hans blod. Domen över Isebel verkställs emellertid först kanske 15 år senare. Ahab efterträds av sin son Ahasja. Denne kung följer i sin onde fars fotspår, för när han blir skadad i en olycka vänder han sig till den falske guden Baal-Sebub, Ekrons gud, för att få veta vad hans sjukdom skulle medföra. Elia sänder honom ett budskap från Jehova att han på grund av detta skall dö. När Ahasja sänder tre grupper efter varandra för att få tag i Elia, varje grupp bestående av en anförare med 50 man, nedkallar profeten eld från himlen som förtär de två första grupperna, men sedan den tredje anföraren har bett om nåd följer Elia med honom och förkunnar personligen domen över Ahasja. (1Ku 22:1, 37, 38; 2Ku 1:1–17)

Efterträds av Elisa. Tiden kommer då Elia, i enlighet med det han gjorde när han några år tidigare utsåg Elisa, skall ge sin ämbetsklädnad till Elisa, som nu har blivit väl övad. Detta sker medan Ahasjas efterträdare, hans bror Jehoram, är kung i Israel. Vid det här tillfället beger sig Elia till Betel, därifrån till Jeriko och vidare ner till Jordan, och Elisa håller sig nära honom hela vägen. Vid Jordan blir Elisa belönad för sin trofasthet genom att han får se en stridsvagn av eld och hästar av eld, och sedan får han se Elia fara upp till himlen i en stormvind. Elisa tar upp Elias ämbetsklädnad, som hade fallit av Elia, och ”två andelar” (motsvarande det som en förstfödd får) av Elias ande kommer över honom, en ande som gjort att Elia varit mycket modig och ”verkligen svartsjukt nitälskat för Jehova, härarnas Gud”. (2Ku 2:1–13; 1Ku 19:10, 14; jfr 5Mo 21:17.)

Elia dör inte vid det här tillfället, och han far inte heller till den osynliga andevärlden; han överflyttas till en ny profetgärning på en annan plats. (Joh 3:13) Detta framgår av att Elisa inte iakttar någon sorgetid för sin herre. Flera år efter det att Elia har farit upp i stormvinden är han fortfarande i livet och verkar som profet, denna gång för Jehoram, kungen i Juda. På grund av den onda kurs som Judas kung har följt skriver Elia ett brev till honom med en kungörelse om Jehovas dom, vilken blir verkställd kort därefter. (2Kr 21:12–15; se HIMLEN [Himmelsfärder].)

Underverk. Bibeln beskriver åtta underverk som Elia utförde. Han 1) tillslöt himlen så att det inte föll något regn, 2) sörjde för att änkan i Sarefat inte blev utan mjöl och olja, 3) uppväckte änkans son, 4) fick eld att falla ner från himlen som svar på en bön, 5) fick regn att falla som svar på en bön, så att det blev slut på torkan, 6) nedkallade eld över en av kung Ahasjas anförare och hans 50 man, 7) nedkallade eld över en annan anförare och hans 50 man och 8) fick vattnet i Jordan att dela sig genom att slå på det med sin ämbetsklädnad. Hans himmelsfärd var också ett underverk, men detta var ett direkt ingripande från Guds sida, inte något som skedde som svar på en bön eller till följd av en kungörelse av Elia.

Elia var en kraftfull försvarare av den sanna tillbedjan av Jehova. Han kämpade ihärdigt för att utrota baalsdyrkan i Israel, och sedan fortsatte Elisa med det arbete som Elia hade påbörjat, medan Jehu sörjde för att domen över Isebel verkställdes och att den orena sidoniska baalskulten utrotades. På Elias tid var det 7 000 som var trogna mot Jehova, däribland Obadja, som var satt över Ahabs hushåll. Utan tvivel styrkte Elia i hög grad några av dessa. Elia utsåg Elisa till sin efterträdare, men det var Elisa som fick uppgiften att smörja Hasael och Jehu.

Aposteln Paulus har utan tvivel Elia i tankarna när han talar om ”Samuel och de andra profeterna, som genom tro ... utövade rättfärdighet”, och om att ”kvinnor fick igen sina döda genom uppståndelse”. Elia ingår således i forna tiders ”moln” av trogna vittnen. (Heb 11:32–35; 12:1) Lärjungen Jakob framhåller Elia, ”en människa med samma svagheter som vi”, som bevis för att bönerna från en människa som tjänar Gud i rättfärdighet har stor kraft. (Jak 5:16–18)

Elias gärning en profetisk förebild. Omkring 450 år efter Elias tid förutsade Malaki att profeten Elia skulle framträda ”innan Jehovas stora dag som inger fruktan kommer”. (Mal 4:5, 6) Judarna på Jesu tid väntade på att Elia skulle komma i uppfyllelse av denna profetia. (Mt 17:10) En del trodde att Jesus var Elia. (Mt 16:14) Johannes döparen, som i likhet med Elia bar en klädnad av hår och hade ett läderbälte om höfterna, förnekade att han själv var Elia. (2Ku 1:8; Mt 3:4; Joh 1:21) Ängeln hade inte sagt till Johannes far, Sakarja, att Johannes skulle vara Elia, utan att han skulle ha ”Elias ande och kraft ... för att göra redo åt Jehova ett folk som är berett”. (Lu 1:17) Jesus framhöll att Johannes hade utfört detta arbete men inte blivit igenkänd av judarna. (Mt 17:11–13) Efter Johannes död framträdde Elia tillsammans med Mose i en syn av Jesu förvandling, något som visar att Elias tjänst pekade fram emot något mer som skulle inträffa. (Mk 9:1–8)

2. Son till benjaminiten Jeroham. Han bodde i Jerusalem och var överhuvud för sitt fädernehus. (1Kr 8:1, 27, 28)

3. En levit, en präst, bland ”Harims söner”. (1Kr 24:8; Esr 2:1, 2, 39) Han var en av dem som följde Esras uppmaning att sända bort sina utländska hustrur. (Esr 10:21, 44)

4. En avkomling av Elam; en av dem som på Esras uppmaning sände bort sina utländska hustrur. (Esr 10:26, 44)