HILKIA

[Hilkịa] Betyder ”min andel (del) är Jehova”.

1. En levit av Meraris släkt; son till Amsi och förfader till den Etan som av David utsågs till sångare vid helgedomen. (1Kr 6:31, 32, 44–46)

2. En levitisk portvaktare av Meraris släkt som fick detta uppdrag på Davids tid; son till Hosa. (1Kr 26:10–12)

3. Far till den Eljakim som hade en hög ställning vid kung Hiskias hov. (2Ku 18:37)

4. Överstepräst på kung Josias tid; son till Sallum och far till Asarja; av allt att döma en av förfäderna till avskrivaren Esra. (2Ku 22:3, 4; 1Kr 6:13; Esr 7:1, 2, 6) I egenskap av överstepräst spelade Hilkia en framträdande roll i förbindelse med Josias återupprättande av den sanna tillbedjan. Under renoveringen av templet fann Hilkia själva ”boken med Jehovas lag som hade getts genom Moses hand”. Att den här upptäckten var så anmärkningsvärd beror troligen på att det rörde sig om själva originalet, det som Mose hade skrivit ner. Hilkia gav handskriften till sekreteraren Safan, som lämnade den till kungen. När kung Josia hörde Safan läsa ur boken sände han en delegation under ledning av översteprästen Hilkia till profetissan Hulda för att be om Jehovas vägledning för kungens och folkets räkning. (2Ku 22:3–14; 2Kr 34:14)

5. Far till profeten Jeremia; en präst i Anatot i Benjamins land. (Jer 1:1)

6. Far till den Gemarja som kung Sidkia sände tillsammans med Elasa till kung Nebukadnessar i Babylon. (Jer 29:3)

7. En levitisk präst som återvände från Babylon tillsammans med Serubbabel. (Neh 12:1, 7)

8. En av dem som stod på Esras högra sida när han läste ur lagen för folket. (Neh 8:2–4)

9. Namnet på ett fädernehus inom en prästsläkt på ståthållaren Nehemjas tid. (Neh 12:12, 21, 26)