Del 3 - Det mäktiga Babylon – det tredje stora världsväldet

Det forntida Babylon nådde sin storhetstid under Nebukadnessar, förmedlade sin religion ut i världen och intogs på en enda natt. Om du utökar din kunskap om denna stad, kommer du att styrkas i din övertygelse om bibelns exakthet och om de osvikliga uppfyllelserna av dess häpnadsväckande profetior.

DET mäktiga Babylon hade ett majestätiskt läge på ömse sidor om floden Eufrat i södra Mesopotamien. Det var en ”rikenas krona”, ett religiöst, kommersiellt och militärt centrum. (Jesaja 13:19) Det ägde stora rikedomar, storslagna byggnader och världsberömda trädgårdar. Det var sin tids världsvälde!

Ändå blev Jehovas profet Jeremia inspirerad att skriva: ”Babel skall bli en stenhop, en boning för schakaler, ett föremål för häpnad och hån, så att ingen kan bo där.” — Jeremia 51:37.

Skulle denna stora stad läggas helt i ruiner? Vem skulle ha kunnat föreställa sig något sådant? Men det en gång så stolta Babylon är nu ingenting annat än en sorglig anhopning ödsliga ruinhögar, omkring 80 kilometer söder om Bagdad, i sydöstra Irak. Vad var det som ledde till dess fall?

Babylon, en av världens äldsta städer, grundades av Noas sonsonsson Nimrod, den väldige jägaren i opposition mot Jehova. (1 Moseboken 10:8—10, NW) Men den tidsperiod som är av intresse för oss kom långt efter Nimrods tid. Den kom efter det att både Egypten och Assyrien hade varit de dominerande världsväldena.

Babylon på Nebukadnessars tid

För omkring 2.600 år sedan, år 632 f.v.t., tvingade babylonierna och deras allierade Assyrien på fall.a Babylon efterträdde därmed Assyrien som världsvälde och blev det tredje stora världsväldet i bibelns historia.

Nebukadnessar, som tillträdde tronen i detta imperium, det neo-babyloniska eller nybabyloniska, var inte bara en erövrare, utan också en stadsbyggare. Babylons mäktiga murar och imponerande byggnader kan till största delen tillskrivas honom. Man har funnit stora mängder tegelstenar som bär namnet ”Nebukadnessar” — samme Nebukadnessar som omnämns så ofta i bibelböckerna Jeremia och Daniel, den Nebukadnessar vars skrytsamma uttalande finns nedtecknat i bibeln: ”Se, detta är det stora Babel, som jag har byggt upp!” — Daniel 4:27.

Två stora murar med en stenfyllnad i utrymmet mellan dem omgav Babylon. Tillsammans utgjorde de en barriär med en tjocklek av drygt 24 meter. Utanför murarna fanns en vallgrav med en bredd av 20 till 80 meter och med en innersida beklädd med tegelstenar. Denna vallgrav användes för båtar av alla slag.

Landsvägen från norr passerade genom den 12 meter höga Ishtarporten in på stadens huvudled, den breda Processionsgatan. Nebukadnessars palats låg till höger, innanför Ishtarporten. Palatsets väldiga tronsal mätte 17 gånger 52 meter. Den port och de murar som ledde fram till den var utsmyckade med glaserade tegelpaneler i lysande färger, och på dessa paneler fanns bilder av lejon, tjurar och drakar. Ett av lejonen kan man beskåda i Louvren i Paris.

Den babyloniska religionen

Det hebreiska namnet på staden, Babel, betyder ”förvirring”, men de sumeriska och akkadiska namnen på den betyder ”Guds port”. Båda betydelserna visar Babylons anknytning till sin religion. En del vetenskapsmän tror att den babyloniske guden Marduk (Merodak i bibeln) kan ha varit Nimrod upphöjd till gud. I den babyloniska religionen erkändes också ett antal triader av gudar. En sådan triad bestod av Sin (månguden), Shamash (solguden) och Ishtar (kärleks- och fruktbarhetsgudinnan).

Astrologin frodades där. Babylonierna gav de då kända planeterna namn efter sina fem främsta gudar och gudinnor. Ett modernt historiskt verk förklarar: ”Vi använder de romerska namnen på dessa planeter, men romarna hade antagit de babyloniska benämningarna och översatte dem helt enkelt till sina motsvarigheter i Rom. Planeten Ishtar, kärleksgudinnan, blev Venus, och guden Marduks namn ändrades till Jupiter.”b Benämningen ”kaldé”, som användes av babylonierna, kom att bli nästan synonym med ”astrolog”.

Bibeln säger att Babylon var ”ett land med huggna bilder” och ett land med motbjudande ”dyngiga avgudar”. (Jeremia 50:2, 38, NW) Ändå kom dess religiösa idéer att utgöra ett stort källflöde för andra religioner i hela världen. Professor Morris Jastrow uppger i The Religion of Babylonia and Assyria (Religionen i Babylonien och Assyrien): ”I den forntida världen, före kristendomens uppkomst, påverkades Egypten, Persien och Grekland av inflytandet från den babyloniska religionen.” Senare kom många av dess oriktiga idéer att godtas och läras ut till och med i kristenhetens kyrkor. Därför kallar bibeln den falska religionens världsvälde för ”det stora Babylon”. — Uppenbarelseboken 17:3—5.

Jerusalem intas av Babylon

Profeten Jesaja levde när Assyrien, det andra världsväldet, dominerade den forntida världen. Ändå blev han inspirerad av Gud att profetera om att Jerusalem skulle förstöras, inte av de då mäktiga assyrierna, utan av babylonierna. (Jesaja 39:6, 7) Visade sig denna profetia vara sann? Låt oss se.

Det var ett århundrade efter Jesajas tid som Babylon och dess allierade erövrade Assyrien, och Babylon blev då det nya världsväldet. År 617 f.v.t. tillfångatog Babylons kung Nebukadnessar kung Jojakin i Jerusalem och sände honom och andra som tillhörde ”de mäktiga i landet” som fångar till Babylon. Nebukadnessar gjorde Mattanja till kung i Jerusalem och ”ändrade dennes namn till Sidkia”. — 2 Kungaboken 24:11—17.

Babyloniernas egna uppteckningar, som arkeologer har funnit, bekräftar också denna händelse. Den babyloniska krönikan, forntida lertavlor på vilka större händelser finns upptecknade, säger att Babylons kung ”belägrade staden i Juda [Jerusalem] och ... intog staden och tillfångatog kungen. Han tillsatte där en kung som han själv hade utsett, mottog dess stora tribut och sände (dem) till Babylon.”

Bibeln omnämner också det livsmedelsunderhåll som man gav till Jojakin, när han levde i exil i Babylon. (2 Kungaboken 25:27—30) Arkeologer har funnit administrativa dokument i Babylon, som omnämner detta livsmedelsunderhåll som gavs både till ”Jojakin, kungen”, och till ”sönerna till kungen i Juda”.

Trots att folket i Jerusalem stod i ett förbundsförhållande till Jehova Gud, vägrade de fortfarande envist att följa Guds vägar och att lyssna till hans profeter. Jehova sade att de hade varit ”hårdnackade och inte velat höra ... [hans] ord”. Genom Jeremia gav han dem följande varning: ”Hela Juda skall jag ge i den babyloniske kungens hand, och han skall föra dem bort till Babel och dräpa dem med svärd.” — Jeremia 19:15; 20:4.

När Sidkia sedan gjorde uppror mot Nebukadnessar, återvände babylonierna och belägrade Jerusalem. De bröt igenom dess murar den 9 tammus år 607 f.v.t. De brände templet, raserade stadsmurarna och förde Sidkia och större delen av folket som fångar till Babylon. Jehovas ord visade sig verkligen vara sanna: ”Och hela detta land skall bli en förhärjad plats, ett föremål för häpnad, och dessa nationer kommer att tvingas tjäna Babylons kung i sjuttio år.” — Jeremia 25:11, NW.

Nebukadnessars dröm om en bildstod

Senare fick Babylons kung Nebukadnessar, härskaren över sin tids världsvälde, motta synnerligen ovanliga upplysningar. Gud gav honom en dröm om en väldig bildstod. Drömmen uppenbarade huvuddragen i världshistorien från Nebukadnessars tid via tiden för de efterföljande världsväldena Medo-Persien och Grekland, hela romarväldets tid och till och med bortom vår egen tid fram till den tid då alla mänskliga regeringar skall ersättas av Guds rike, som kommer att bli bestående. Guds profet Daniel sade till Nebukadnessar: ”Så har en stor Gud uppenbarat för kungen vad som skall ske i framtiden, och drömmen är viss, och dess uttydning är tillförlitlig.” — Daniel 2:28—45.

Nebukadnessar tvingades också personligen lära sig, på ett mycket eftertryckligt sätt, att Gud kan ha sin hand med i sådana världsangelägenheter — att ”den Högste råder över människors riken och ger dem åt vem han vill”. — Daniel 4:22.

Babylons ödeläggelse förutsagd

Babylons skoningslösa grymhet mot Jehovas folk skulle emellertid inte få passera obestraffad. Genom Jeremia hade Gud sagt: ”Men nu skall jag vedergälla Babel och alla Kaldeens inbyggare allt det onda som de har förövat mot Sion, inför era ögon.” Och genom Jesaja hade han förutsagt: ”Jag vill uppväcka mot dem mederna.” — Jeremia 51:24; Jesaja 13:17.

Omkring två århundraden i förväg angav Jehova till och med namnet på den härskare som skulle få Babylon på fall och befria hans folk — Kores eller Cyrus, även känd som Cyrus den store. Profetian om Cyrus sade att Jehova skulle ”öppna dörrarna för honom, så att inga portar mer är stängda”. (Jesaja 44:26—45:1) Inträffade detta verkligen? Historien får ge svaret.

Babylon faller!

När de förutsagda 70 åren av judisk fångenskap led mot sitt slut, befann sig mederna och perserna på marsch. Babylons kung Nabonid hade redan flytt undan Cyrus på slagfältet. Den grekiske historikern Herodotos säger att babylonierna var rustade för att kunna motstå en mycket lång belägring. Och uppenbarligen hyste de stor tilltro till Babylons mäktiga murar.

Av bibelns redogörelse framgår det att Belsassar natten mellan den 5 och 6 oktober år 539 f.v.t. hade inbjudit till ett stort gästabud i Babylon och trakterade ett tusen upprymda gäster med vin och mat. (Daniel 5:1—4) Herodotos bekräftar att det pågick en fest i Babylon den natten. Han säger att folket i staden ”dansade och roade sig vid detta tillfälle”. Utanför staden hade Cyrus emellertid avlett vattnet i Eufrat, som rann rakt igenom stadens centrum. När vattennivån hade sjunkit, vadade hans härar framåt på flodbädden, förbi de skyhöga murarna och tog sig in genom de ingångar som Herodotos kallade de ”små portar som ledde ner till floden”, portar som babylonierna hade lämnat öppna.

Många år i förväg hade profeten Jeremia nedtecknat en målande beskrivning av Babylons fall: ”Babylons väldiga män har upphört att strida. ... En löpare springer för att möta en annan löpare, och en rapportör för att möta en annan rapportör, för att rapportera för Babylons kung att hans stad har intagits vid varje ända och att till och med vadställena har erövrats, och papyrusbåtarna har man bränt upp i eld.” — Jeremia 51:30—32, NW.

Nabonidkrönikan, som nu finns på British Museum, bekräftar denna beskrivning. Det sägs där att ”Cyrus’ härar trängde in i Babylon utan strid”.

Jehovas profetia går i fullbordan

På en enda natt hade Babylon fallit. Det tredje världsväldet i den bibliska historien hade fått ett plötsligt slut. Cyrus kunde uttala sig skrytsamt över detta på ett kilskriftsdokument, som kallas Cyruscylindern: ”Jag är Cyrus, världens konung, den store konungen, den mäktige konungen, konung av Babylon, konung av Sumer.” Strax därefter utfärdade Cyrus sitt berömda påbud, och omkring 50.000 judiska fångar återvände för att återuppbygga Jerusalem och Jehovas tempel, och de anlände dit precis vid slutet av de förutsagda 70 åren av fångenskap. — Esra 1:1—11.

Flera århundraden senare kom Jesu apostel Petrus till Babylon för att undervisa en judisk koloni som blomstrade där, och det var från Babylon som Petrus skrev åtminstone ett av sina inspirerade bibliska brev. (1 Petrus 5:13) Med tiden gick emellertid profetian i uppfyllelse: ”Och det skall gå med Babel, rikenas krona, kaldéernas ära och stolthet, liksom när Gud omstörtade Sodom och Gomorra. Aldrig mer skall det bli bebyggt.” — Jesaja 13:19, 20.

I dag är det mäktiga Babylon ingenting annat än dammiga stenhögar, ruiner i ett ödeland — ett tyst och vältaligt vittnesbörd om den osvikliga exaktheten i Jehovas profetiska ord. — Jeremia 51:36, 37.

[Fotnoter]

[Karta på sidan 31]

(För formaterad text, se publikationen)

DET BABYLONISKA VÄLDETS UTSTRÄCKNING

STORA HAVET

Floden Eufrat

Babylon

MEDIEN

Jerusalem

[Bildkälla]

Baserad på en karta för vilken Pictorial Archive (Near Eastern History) Est. and Survey of Israel har copyright

[Bilder på sidan 31]

Rekonstruktion av Ishtarporten (till höger)

[Bildkälla]

Vorderasiatisches Museum, Östberlin, Östtyskland

Babylons ruiner i dag (nedan)