Anförtro ansvar åt trogna män

1, 2. Hur ser många på sitt arbete?

DET är inte ovanligt att människor identifierar sig med sitt arbete. Många känner att det är en persons jobb eller ställning som avgör hans eller hennes egenvärde. Och i en del kulturer är det vanligt att man frågar någon som man träffar för första gången: ”Vad jobbar du med?”

² Bibeln beskriver ibland personer genom att säga vilket yrke de hade. Den talar till exempel om ”Matteus, tullindrivaren”, ”Simon, en garvare” och ”Lukas, den älskade läkaren”. (Matt. 10:3; Apg. 10:6; Kol. 4:14) Andra gånger nämner Bibeln vilka uppdrag olika personer hade i tjänsten för Jehova. Vi kan läsa om kung David, profeten Elia och aposteln Paulus. De här männen satte stort värde på de uppdrag Jehova hade gett dem. Vi bör också uppskatta de tjänsteprivilegier vi kan ha i Jehovas organisation.

 3. Varför behöver äldre bröder öva upp de yngre? (Se den inledande bilden.)

³ Många av oss älskar våra uppgifter och skulle gärna fortsätta utföra dem så länge det bara går. Men tyvärr blir alla äldre, och ända sedan Adams dagar har den ena generationen avlöst den andra. (Pred. 1:4) På senare tid har det här lett till att Jehovas folk ställts inför unika utmaningar. Vårt arbete har blivit alltmer omfattande och komplext. När vi tar oss an nya projekt får vi använda nya metoder, ofta med hjälp av modern teknik som är under ständig utveckling. Men en del äldre kan tycka att det är svårt att hänga med i alla de här förändringarna. (Luk. 5:39) Och även när så inte är fallet har de yngre ofta mer kraft och ork än vad de äldre har. (Ords. 20:29) Därför är det både kärleksfullt och praktiskt av äldre bröder att förbereda de yngre för större ansvarsuppgifter. (Läs Psalm 71:18.)

 4. Varför tycker en del att det är svårt att delegera ansvar? (Se rutan ”Varför en del inte delegerar”.)

⁴ En del kanske inte tycker att det är så lätt att delegera ansvar till dem som är yngre. Några kan tycka att det är jobbigt att bli av med en uppgift de tycker om. Andra är rädda att förlora kontrollen och tänker att de yngre inte kan sköta uppgiften lika bra. Och vissa kanske menar att de inte har tid att öva upp någon annan. Samtidigt behöver de yngre akta sig så att de inte blir otåliga när de inte får mer att göra.

 5. Vilka frågor ska vi gå igenom i den här artikeln?

⁵ Vi ska nu se på det här ämnet ur två synvinklar. För det första: Hur kan de äldre hjälpa de yngre att ta på sig mer ansvar, och varför är det viktigt? (2 Tim. 2:2) För det andra: Varför är det viktigt att de yngre har rätt inställning när de samarbetar med mer erfarna bröder och lär sig av deras exempel? Vi ska börja med att se hur kung David hjälpte sin son att ta sig an en viktig uppgift.

 6. Vad ville kung David göra, men vad sa Jehova om det?

⁶ Efter att David hade levt som flykting i flera år blev han kung och bodde i ett bekvämt hus. Men han tyckte att det var helt oacceptabelt att det inte fanns något ”hus” som var överlämnat åt Jehova, så han ville bygga ett tempel åt honom. Han sa till profeten Natan: ”Här bor jag i ett hus av cederträ, men Jehovas förbunds ark står under tältdukar.” Natan svarade: ”Gör allt som är i ditt hjärta, för den sanne Guden är med dig.” Men det var inte vad Jehova ville. Han sa åt Natan att säga till David: ”Det är inte du som skall bygga mig ett hus att bo i.” Jehova försäkrade kärleksfullt David att han skulle fortsätta att välsigna honom, men han sa att det var Davids son Salomo som skulle bygga templet. Hur reagerade David på det? (1 Krön. 17:1–4, 8, 11, 12; 29:1)

 7. Hur reagerade David på Jehovas anvisningar?

⁷ David gav projektet sitt fulla stöd, trots att det inte var han som skulle få äran för tempelbygget. Byggnaden blev ju faktiskt känd som Salomos tempel, inte Davids. Trots att David kanske blev besviken innerst inne gick han helt upp i att organisera arbetsgrupper och samlade in järn, koppar, silver, guld och cederträ. Dessutom uppmuntrade han Salomo och sa: ”Nu, min son, må Jehova visa sig vara med dig, och du skall ha framgång med att bygga Jehovas, din Guds, hus, alldeles som han har sagt om dig.” (1 Krön. 22:11, 14–16)

 8. Varför kunde David ha tyckt att Salomo inte var tillräckligt kvalificerad att bygga templet, men vad gjorde han?

⁸ (Läs 1 Krönikeboken 22:5.) David kunde ha tyckt att Salomo inte var redo att ta hand om ett så stort och viktigt projekt. Templet skulle ju bli oerhört storslaget, och vid den här tiden var Salomo ”ung och oerfaren”. Men eftersom David visste att Jehova skulle hjälpa Salomo att klara av sin uppgift, koncentrerade han sig på vad han kunde göra för att hjälpa till och samlade in en stor mängd byggmaterial.

 9. Hur kan äldre bröder tänka för att det ska kännas lättare att delegera ansvar? Illustrera.

⁹ Äldre bröder behöver inte känna sig nedslagna när de blir tvungna att lämna över en del ansvarsuppgifter till yngre bröder. Vi är alla medvetna om att det viktigaste i vår tid är att Jehovas verk blir utfört. Så när yngre män blir övade att ta på sig mer ansvar kommer det att underlätta arbetet. Vi kan jämföra det med en pappa som lär sin son att köra bil. När sonen är liten ser han bara på när pappan kör. När han blir lite äldre kanske pappan förklarar vad han gör. Och sedan, när sonen har åldern inne, får han börja köra själv. Men även då kan pappan ge råd och hjälp. Därefter turas de säkert om att köra, men ju äldre pappan blir, desto oftare är det sonen som kör. Pappan blir inte upprörd och känner inte att han måste ha kontrollen, utan är glad över att få hjälp. På samma sätt känner sig äldre bröder stolta och glada när yngre bröder som de har lärt upp tar över ansvarsuppgifter i Jehovas organisation.

10. Hur såg Mose på ära och myndighet?

¹⁰ Vi som är äldre måste akta oss för att bli avundsjuka. Vi kan lära oss mycket av hur Mose reagerade när några israeliter började bete sig som profeter i lägret. (Läs 4 Moseboken 11:24–29.) Josua ville hejda dem. Han kände tydligen att deras agerande avledde uppmärksamheten från Moses ställning och myndighet. Men Mose sa: ”Är du svartsjuk för min räkning? Jag skulle hellre önska att hela Jehovas folk var profeter, för då skulle Jehova lägga sin ande på dem!” Mose såg Jehovas ledning i det hela. Han ville inte att allt ljus skulle falla på honom själv, utan önskade i stället att alla Jehovas tjänare skulle få samma andliga gåvor. Visst blir vi också glada när andra bröder får ansvarsuppgifter som vi annars själva kanske skulle ha fått?

11. Vad sa en broder om att lämna ifrån sig ansvar?

¹¹ Det finns många bröder i organisationen som har arbetat hårt i flera årtionden och övat andra att ta på sig mer ansvar. Ett sådant exempel är Peter. Han var i heltidstjänsten i mer än 74 år, varav 35 på ett avdelningskontor i Europa. Fram tills helt nyligen var han tillsyningsman för tjänsteavdelningen. Nu har Paul, en yngre broder som samarbetat med honom i flera år, tagit över hans uppgift. När Peter blev tillfrågad om hur han kände för den här förändringen, svarade han: ”Jag är så glad över att det finns bröder som har blivit övade att axla mer ansvar och som sköter sina uppgifter så bra.”

12. Vad kan vi lära oss av det Bibeln berättar om Rehabeam?

¹² När Salomo hade dött blev hans son Rehabeam kung. Till att börja med bad han de äldre männen om råd om hur han skulle sköta sin nya uppgift. Men han lyssnade inte på dem! I stället lyssnade han på de unga män som han hade vuxit upp med och som nu var i hans tjänst. Det ledde till katastrof. (2 Krön. 10:6–11, 19) Vad är lärdomen? Det är klokt att vända sig till dem som är äldre och mer erfarna och att lyssna noga på deras råd. De yngre behöver naturligtvis inte känna att de måste göra allt exakt likadant som det gjorts tidigare, men de bör inte heller vara snabba att avfärda de råd som kommer från de äldre.

13. Hur bör de yngre samarbeta med de äldre?

¹³ Ibland kan yngre bröder få ansvar att samordna uppgifter som äldre, mer erfarna, bröder utför. Även om det innebär att rollerna är ombytta har de yngre stor nytta av att be de äldre om råd och vägledning innan de fattar beslut. Paul, som tog över efter Peter som tillsyningsman för en avdelning på Betel, sa: ”Jag vände mig ofta till Peter för att få råd, och jag uppmuntrade andra på avdelningen att också ta sig tid att göra det.”

14. Vad lär vi oss av samarbetet mellan Timoteus och Paulus?

¹⁴ Timoteus var mycket yngre än aposteln Paulus, och de arbetade tillsammans i många år. (Läs Filipperna 2:20–22.) Paulus skrev till korinthierna: ”Jag [sänder] Timoteus till er, då han ju är mitt älskade och trogna barn i Herren; och han skall påminna er om de tillvägagångssätt jag följer i förbindelse med Kristus Jesus, alldeles som jag undervisar överallt i varje församling.” (1 Kor. 4:17) De här orden visar att Paulus och Timoteus hade ett nära samarbete. Paulus hade tagit sig tid att undervisa Timoteus om de metoder han använde i sin kristna tjänst, och Timoteus var en god elev. Paulus blev väldigt fäst vid honom och var övertygad om att han skulle ta hand om bröderna och systrarna i Korinth. Paulus är verkligen ett fint exempel för de äldste i vår tid när de övar andra att ta ansvar i församlingen.

15. Hur kan Paulus ord till de kristna i Rom hjälpa oss när vi står inför förändringar?

¹⁵ Vi lever i spännande tider. Den jordiska delen av Jehovas organisation växer på många sätt, och det medför förändringar. En del sådana förändringar kan påverka oss personligen och vara svåra att ta itu med. Då behöver vi vara ödmjuka och fokusera på vad som är viktigast i Jehovas ögon, inte på vad vi skulle föredra personligen. När vi gör det bidrar vi till enheten i organisationen. Paulus skrev till de kristna i Rom: ”Jag [säger] ... till var och en där bland er att inte tänka högre om sig själv än man bör tänka, utan att tänka med sunt förstånd, var och en såsom Gud har tilldelat honom ett mått av tro. För alldeles som vi i en enda kropp har många lemmar, men alla lemmarna inte har samma funktion, så är vi, fastän många, en enda kropp i gemenskap med Kristus.” (Rom. 12:3–5)

16. Vad kan vi alla göra för att bidra till friden och enheten i Jehovas organisation?

¹⁶ Vilka omständigheter vi än har vill vi som tjänar Jehova göra vad vi kan för att understödja hans storslagna rike. Äldre bröder kan öva upp de yngre, och de yngre kan ta på sig mer ansvar, vara blygsamma och fortsätta ha en respektfull inställning till de äldre. Och alla gifta bröder uppskattar när deras hustrur samarbetar med dem även när omständigheterna förändras. Dessa systrar efterliknar då Priscilla, som var gift med Aquila och tjänade troget tillsammans med honom. (Apg. 18:2)

17. Vilket förtroende hade Jesus för sina lärjungar, och vilket arbete övade han dem för?

¹⁷ Jesus är det bästa exemplet på någon som var villig att öva andra att ta mer ansvar. Han visste att hans tid här på jorden var begränsad och att andra skulle behöva fortsätta med det arbete han hade påbörjat. Hans lärjungar hade sina brister, men han litade på dem och sa att de skulle göra ännu större gärningar än vad han hade gjort. (Joh. 14:12) Han övade dem grundligt, och de spred de goda nyheterna i hela den då kända världen. (Kol. 1:23)

18. Vad kan vi se fram emot, och vad kan vi göra nu?

¹⁸ Efter sin död blev Jesus uppväckt till liv i himlen, där han fick mer arbete och blev satt ”högt över varje regering och myndighet och makt och herradöme”. (Ef. 1:19–21) Om vi dör trogna före Harmageddon kommer vi att få uppstå i en rättfärdig ny värld, där vi kommer att få många meningsfulla arbetsuppgifter. Men redan nu har vi alla den viktiga uppgiften att predika de goda nyheterna och göra lärjungar. Ja, oavsett om vi är unga eller gamla kan vi alla ha ”rikligt att göra i Herrens verk”. (1 Kor. 15:58)