SEALTIEL
[Seạltiel] Betyder ”utbedd (begärd) av (hos) Gud”.
En avkomling av kung David; en av Jesu förfäder; av Judas stam. Sealtiel omnämns som son både till Jehojakin (Jekonja) och till Neri. Både Sealtiel och hans bror Pedaja omnämns som far till Serubbabel, som var ståthållare efter landsflykten i Babylon.
Angående Sealtiels far: Sealtiel nämns först av de söner som Jehojakin fick medan han var i landsflykt. (1Kr 3:17; Mt 1:12) Om Sealtiel gifte sig med en icke namngiven dotter till Neri, som enligt Lukas var ett av leden i Jesu släktlinje, kan Lukas ha omnämnt Sealtiel som ”son till Neri” i den betydelsen att han var Neris svärson. Detta skulle vara samma sak som när Lukas omnämner Josef, som gifte sig med Maria (av allt att döma dotter till Heli), som ”son till Heli”. (Lu 3:23, 27)
När det gäller Serubbabels far: På ett ställe omnämns Pedaja som Serubbabels far (1Kr 3:19), men på alla andra ställen omnämns Pedajas bror Sealtiel (1Kr 3:17, 18) som Serubbabels far. (Esr 3:2, 8; 5:2; Neh 12:1; Hag 1:1, 12, 14; 2:2, 23; Mt 1:12; Lu 3:27) Om Pedaja dog när hans son Serubbabel var liten, kan Pedajas äldste bror, Sealtiel, ha uppfostrat Serubbabel som sin egen son. Eller om Sealtiel dog barnlös och Pedaja ingick svågeräktenskap skulle Pedajas son med Sealtiels hustru ha varit Sealtiels laglige arvinge.