IRU

[Ịru]

Möjligen från en rot som betyder ”fullvuxen åsna”. Den som nämns först av spejaren Kalebs söner; av Judas stam. (1Kr 4:15) En del forskare menar att han egentligen hette Ir och att ”u”-et i slutet av namnet enbart utgjorde den hebreiska konjunktion som i svenskan motsvarar ”och”.