AHASJA

[Ahạsja] Betyder ”Jehova har gripit tag”.

Namnet på två kungar, den ene i Israel, den andre i Juda.

1. Son till Ahab och Isebel; kung över Israel i två år med början omkring 919 f.v.t. Han var baalsdyrkare liksom sina föräldrar. (1Ku 22:51–53) Efter Ahabs död grep Moab tillfället att göra uppror mot Israel för att befria sig från skyldigheten att betala den stora tributen på 100 000 lamm och ett lika stort antal oklippta baggar. (2Ku 1:1; 3:4, 5) I inskriften på Mesastenen berättar Mesa, Moabs kung, om detta uppror. Ahasja gjorde inget försök att slå ner moabiternas uppror, kanske därför att han strax efteråt råkade ut för en olycka, något som ledde till att han dog tidigt.

Ahasja ingick kompanjonskap med kung Jehosafat av Juda för att bygga skepp i Esjon-Geber vid Aqabaviken. På grund av Ahasjas ondska såg Jehova med ogillande på projektet, och skeppen slogs i spillror. (2Kr 20:35–37) Berättelsen i 1 Kungaboken 22:48, 49 visar att Ahasja ville att Jehosafat skulle låta israelitiska sjömän ingå i skeppens besättning tillsammans med sjömännen från Juda, vilket Jehosafat inte gick med på. Om denna önskan framställdes innan skeppen slogs i spillror, kan Jehosafats avslag helt enkelt ha varit ett uttryck för att han misstrodde Ahasja och fruktade att Nordriket skulle få för stort inflytande på projektet. Om Ahasja framställde sin önskan efter flottans förlisning, kan det ha varit en antydan från hans sida om att Jehosafats män inte var tillräckligt duktiga och att de bar skulden för skeppens förlisning, och det kan därför ha varit ett förslag om att skeppen skulle sättas i stånd igen och skickas ut på nytt, denna gång också med israelitiska sjömän ombord. I så fall kan Jehosafats avslag ha varit ett uttryck för att han insåg att Gud ogillade projektet.

Ahasja råkade ut för en olycka i sitt hem. Han föll ner genom ett galler (som kanske utgjorde skydd för ett ljusinsläpp) i sin takkammare och blev så allvarligt sjuk att han måste ligga till sängs. (2Ku 1:2) Som om den sanne Guden inte längre existerade sände Ahasja budbärare för att fråga den filisteiske guden Baal-Sebub (som betyder ”flugornas ägare (herre)”) om sina utsikter att tillfriskna. När budbärarna var på väg möttes de av profeten Elia, som sände dem tillbaka till kungen med beskedet att hans sjukbädd skulle bli hans dödsbädd. I stället för att ödmjuka sig sände Ahasja en styrka på 50 män under sin anförare för att hämta Elia. Både denna styrka och nästa som sändes ut förtärdes av eld, sedan de framfört kungens befallning till Elia om att han skulle komma ner från berget där han satt. En tredje styrka som sändes ut av den motspänstige kungen undkom döden endast tack vare anförarens respektfulla bön om att hans och hans mäns liv skulle ”vara något dyrbart i ... [Elias] ögon”. Elia gick därefter ner från berget och framförde personligen till Ahasja budskapet om att han skulle dö. Ahasja dog slutligen, och eftersom han inte hade några söner efterträddes han av sin bror Jehoram. (2Ku 1:2–17)

2. Son till Jehoram och Atalja; kung över Juda i ett år (ca 906 f.v.t.). Under Jehorams regering invaderade filistéerna och araberna Juda och tog alla Jehorams söner till fånga, utom Jehoahas (Ahasja), den yngste. (2Kr 21:16, 17; 22:1) Han var en ung man på 22 år när han besteg tronen. Hans dominerande mor, Atalja, dotter till Ahab och Isebel, påverkade honom till att handla ondskefullt. (2Ku 8:25–27; 2Kr 22:2–4) Han gjorde gemensam sak med kung Jehoram av Israel (sin morbror) i en strid mot araméerna vid Ramot-Gilead. Jehoram blev sårad i slaget. Senare besökte Ahasja honom i Jisreel, när han höll på att tillfriskna. (2Ku 8:28, 29; 9:15; 2Kr 22:5, 6)

En jämförelse mellan de två berättelserna i 2 Kungaboken 9:21–28 och 2 Krönikeboken 22:7–9 visar att det som skedde sannolikt var följande: När Jehu närmade sig Jisreel mötte han Jehoram och Ahasja. Jehu dödade Jehoram, men Ahasja flydde. Vid det här tillfället förföljde Jehu inte Ahasja utan fortsatte till Jisreel för att avsluta verkställandet av Guds dom där. Under tiden försökte Ahasja ta sig tillbaka till Jerusalem, men han kom inte längre än till Samaria, där han försökte gömma sig. Jehus män, som förföljde Ahasja, upptäckte honom i Samaria, tog honom till fånga och förde honom till Jehu, som befann sig nära staden Jibleam, inte långt från Jisreel. När Jehu såg Ahasja befallde han sina män att döda honom i hans vagn. De slog ner honom och sårade honom på vägen upp till Gur, nära Jibleam. Ahasja lyckades emellertid komma undan och flydde till Megiddo, där han dog av sina skador. Han fördes sedan till Jerusalem och begravdes där. Berättelserna om hans död är inte motsägande utan kompletterar varandra.

I 2 Krönikeboken 22:7 påpekas det att Ahasjas död ”var från Gud”, och således handlade Jehu som verkställare av Guds dom, när han dödade denne man som uppehöll förbindelser med Ahabs hus, som Gud hade fördömt. I 2 Krönikeboken 22:6 kallas Ahasja också ”Asarja” (även om 15 hebreiska handskrifter här har ”Ahasja”) och i 2 Krönikeboken 21:17; 25:23 ”Jehoahas” (här har Guds namn flyttats, så att det står som prefix i stället för som suffix).