PANNA

Ansiktspartiet ovanför ögonen. Ett av de hebreiska uttryck som återges med ”panna” (5Mo 14:1) och det grekiska ordet för ”panna” (mẹtōpon) betyder ordagrant ”mellan ögonen”. Eftersom pannan är en framträdande och väl synlig del av kroppen, fick slavar förr i tiden ett märke på pannan för att alla skulle kunna se vilken herre de tillhörde. Tillbedjare av vissa hedniska gudar hade också ett märke på pannan. Än i dag följer vissa denna sedvänja att sätta religiösa märken på pannan, så att alla kan se vilken religion de bekänner sig till.

Ett märke på pannan. I Bibeln talas det också om att bära ett märke på pannan. Det är ett bildspråk som betecknar att man är slav åt den sanne Guden eller åt någon annan. I Uppenbarelseboken 7:2–4 talas det om änglar som förser de 144 000 med sigill på deras pannor. (Se SIGILL.) I en annan syn i Uppenbarelseboken framställs de 144 000 med Jesu Kristi, Lammets, namn och hans Faders namn skrivna på sina pannor. De utgör Lammets brud, och därför är det passande att de antar hans namn. (Upp 14:1; 22:3, 4) Eftersom det hebreiska språket nämns två gånger i Uppenbarelseboken (9:11; 16:16) och aposteln Johannes själv var en hebré, kan det ha varit det heliga tetragrammet som stod skrivet på pannorna på de 144 000 och identifierade dem som Jehovas tjänare och vittnen.

Som det framgår av Hesekiel 9:3–6 får en grupp människor som ”suckar och stönar över alla de avskyvärdheter som bedrivs” ett märke på pannan så att de inte blir tillintetgjorda av de styrkor som verkställer Guds dom. Detta arbete utförs inte av änglar med ”sigill” utan av en man som har ”en sekreterares bläckhorn”. Att de får detta märke på pannan visar att de är slavar som tillber Jehova. Detta framgår tydligt av deras handlingar och deras personlighet – lika tydligt som om det stod skrivet på deras panna.

Enligt beskrivningen i Uppenbarelseboken 13:16, 17 blir människor brännmärkta som slavar åt det politiska ”vilddjuret” (se DJUR, SYMBOLISKA [Det sjuhövdade vilddjuret som stiger upp ur havet]) genom att de får eller tvingas ta emot ett symboliskt märke på pannan eller på högra handen. De som får detta märke visar i och med detta att de är motståndare till Gud, och de skall få dricka ur en bägare med hans vrede i outspädd form. (Upp 14:9–11; se MÄRKE.)

Israels överstepräst. På framsidan av den turban som översteprästen i Israel bar, ovanför pannan, satt en guldplåt, ”det heliga överlämnandetecknet”, och på den plåten var orden ”Helighet tillhör Jehova” ingraverade ”med sigillgraveringar”. (2Mo 28:36–38; 39:30) Eftersom översteprästen var den som i första hand representerade Israel när det gällde tillbedjan av Jehova, måste han hela tiden hålla sitt ämbete heligt. Inskriften påminde också israeliterna om att de alltid måste vara heliga i tjänsten för Jehova. Detta tjänade också som en passande bild av den store översteprästen, Jesus Kristus, och av att han av Jehova tillsatts att utföra denna tjänst som överstepräst i syfte att värna om Jehovas helighet. (Heb 7:26)

Det stora Babylon. Den symboliska stora skökan har däremot namnet ”det stora Babylon” på pannan. Det forntida Babylon stod länge för allt som var oheligt och i strid med Gud. (Upp 17:1–6; se BABYLON, DET STORA.)

Annat bruk av begreppet. Ordet ”panna” används också bildligt i Jesaja 48:4, där Jehova förklarar att israeliternas panna var koppar, av allt att döma på grund av deras allvarliga motspänstighet och upproriskhet. I Jeremia 3:3 sägs det att det trolösa Jerusalem, som fräckt och skamlöst avfallit, hade fått ”en prostituerad hustrus panna”. Och enligt Hesekiel 3:7–9 sade Gud till Hesekiel, som profeterade för israeliter med ”hårda pannor och hårda hjärtan”, att han hade gjort profetens panna ”lik diamant” i det avseendet att han hade gett honom den frimodighet, beslutsamhet och handlingskraft som behövdes för att han skulle kunna framföra Guds budskap till dem.

När kung Ussia förmätet och i strid med lagen tog på sig en prästs uppgifter och försökte bränna rökelse på rökelsealtaret i Jehovas tempel, blev hans synd och Jehovas dom över honom genast uppenbar då spetälska slog ut på hans panna. (2Kr 26:16, 19, 20)