Jehovas anordning – de ”som har blivit givna”
”Främlingar kommer verkligen att stå där och vara herdar för era småboskapshjordar.” — JESAJA 61:5, NW.
1. Varför kan ordet ”givare” få oss att tänka på Jehova?
GUD är verkligen en frikostig givare! Så här sade aposteln Paulus: ”Han [Jehova] själv [ger] åt alla ... liv och andedräkt och allt.” (Apostlagärningarna 17:25) Det kan vara till nytta för var och en av oss att begrunda alla de goda gåvor och fullkomliga skänker som vi får av Gud. — Jakob 1:5, 17; Psalm 29:11; Matteus 7:7; 10:19; 13:12; 21:43.
2, 3. a) Hur bör vi reagera för Guds gåvor? b) I vilken bemärkelse var leviterna sådana som var ”givna”?
2 Det var på goda grunder som psalmisten undrade vad han skulle kunna ge Jehova i gengäld. (Psalm 116:12, NW) Vår Skapare behöver egentligen ingenting av det som vi människor skulle kunna ha eller skulle kunna ge. (Psalm 50:10, 12) Jehova antyder dock att det behagar honom när människor med uppskattning ger av sig själva i sann tillbedjan. (Jämför Hebréerna 10:5—7.) Alla människor bör ge av sig själva i hängivenhet för sin Skapare, som i sin tur kan ge ytterligare privilegier, så som fallet var med de forntida leviterna. Trots att alla israeliter var överlämnade åt Gud, utvalde han Arons levitiska familj som präster till att frambära offer vid tabernaklet och templet. Hur var det då med resten av leviterna?
3 Jehova befallde Mose: ”För fram Levis stam. ... Och de skall ta sig an mötestältets alla redskap. ... Och du skall ge leviterna åt Aron och hans söner. De är sådana som är givna [hebreiska: nethu·ním], givna åt honom av Israels söner.” (4 Moseboken 3:6, 8, 9, 41, NW) Leviterna var ”givna” åt Aron för att utföra plikter i tabernakeltjänsten, och därför kunde Gud säga: ”De är sådana som är givna, givna åt mig ur Israels söners led.” (4 Moseboken 8:16, 19, NW; 18:6) Vissa leviter utförde enkla arbetsuppgifter, medan andra fick mycket stora privilegier, till exempel att undervisa i Guds lag. (4 Moseboken 1:50, 51; 1 Krönikeboken 6:48, NW; 23:3, 4, 24—32; 2 Krönikeboken 35:3—5) Men låt oss nu betrakta ett annat ”givet” folk och en nutida motsvarighet.
Israeliter återvänder från Babylon
4, 5. a) Vilka israeliter återvände från fångenskapen i Babylon? b) Vad i modern tid svarar mot israeliternas återvändande från fångenskapen?
4 Esra och Nehemja berättar om hur en kvarleva av israeliter, anförda av ståthållaren Serubbabel, återvände från Babylon till sitt eget land för att där återupprätta den sanna tillbedjan. Båda skildringarna anger att det sammanlagt var 42.360 personer som återvände. Tusentals av det antalet var ”män av Israels folk” (NW). Därefter nämns prästerna, och sedan kommer omkring 350 leviter, inbegripet levitiska sångare och dörrvaktare. Esra och Nehemja nämner också ytterligare tusentals, som tydligen var israeliter, kanske rentav präster, men som inte kunde bevisa sin härstamning. — Esra 1:1, 2; 2:2—42, 59—64; Nehemja 7:7—45, 61—66.
5 Denna kvarleva av israeliter som fördes bort i fångenskap och som senare återvände till Jerusalem och Juda visade en enastående hängivenhet för Gud och ett djupt engagemang i sann tillbedjan. I modern tid ser vi, som det har påpekats, en passande motsvarighet i kvarlevan av det andliga Israel, som kom ut ur fångenskap i det stora Babylon år 1919.
6. Hur har Gud använt de andliga israeliterna i vår tid?
6 Sedan kvarlevan av Kristi smorda bröder befriades år 1919, har dess medlemmar nitiskt rört sig framåt i sann tillbedjan. Jehova har välsignat deras ansträngningar att församla de sista av de 144.000, vilka utgör ”Guds Israel”. (Galaterna 6:16; Uppenbarelseboken 7:3, 4) Som grupp betraktad utgör den smorda kvarlevan ”den trogne och omdömesgille slavens” klass, som används till att tillhandahålla ett överflöd av livgivande andlig mat, vilken den har arbetat hårt med att sprida runt jorden. — Matteus 24:45—47.
7. Vilka är förbundna med de smorda i sann tillbedjan?
7 Som föregående artikel visat, omfattar Jehovas folk nu miljontals ”andra får”, som har det gudagivna hoppet att få gå igenom den stora vedermödan som nu är så nära. De önskar få tjäna Jehova för evigt på jorden, där de inte kommer att hungra eller törsta mer och där tårar av sorg inte mer kommer att strömma. (Johannes 10:16; Uppenbarelseboken 7:9—17; 21:3—5) Finner vi någon motsvarighet till dessa i berättelsen om dem som återvände från Babylon? Ja, det gör vi!
Icke-israeliter återvänder också
8. Vilka följde med de israeliter som återvände från Babylon?
8 När kallelsen gick ut i Babylon att de som älskade Jehova skulle återvända till det utlovade landet, svarade tusentals icke-israeliter. I de förteckningar som Esra och Nehemja tillhandahåller läser vi om ”netinimtjänarna” (NW) (netinim betyder ”de som är givna”) och ”Salomos tjänares söner” (NW), sammanlagt 392 personer. Redogörelserna nämner också över 7.500 andra: ”slavar” och ”slavinnor” (NW) och icke-levitiska ”sångare och sångerskor”. (Esra 2:43—58, 65; Nehemja 7:46—60, 67) Vad var det då som fick så många icke-israeliter att återvända?
9. Vilken roll spelade Guds ande i återvändandet från fångenskapen?
9 I Esra 1:5 (NW) läser vi om ”var och en vars ande den sanne Guden hade uppväckt, för att dra upp och återuppbygga Jehovas hus”. Ja, Jehova påverkade alla dem som återvände. Han stimulerade deras ande, dvs. deras inre drivkraft. Genom att använda sin heliga ande eller verksamma kraft kunde Gud till och med göra detta från himmelen. Alla som steg upp ”för att dra upp och återuppbygga Jehovas hus” fick på så sätt hjälp genom Jehovas ande. — Sakarja 4:1, 6; Haggai 1:14.
En nutida motsvarighet
10, 11. Vilken parallell kan man dra till de icke-israeliter som återvände från Babylon?
10 Vilka var sådana icke-israeliter som återvände en förebild av? Många kristna kanske svarar att netinimtjänarna svarar mot de ”andra fåren” i våra dagar. Det är sant, men det gör inte bara netinimtjänarna, eftersom alla icke-israeliter som återvände representerar de kristna i våra dagar som inte är av det andliga Israel.
11 I boken Ni kan få överleva Harmageddon in i Guds nya världa påpekades det: ”Kvarlevan på 42.360 israeliter var inte de enda som lämnade Babylon med ståthållaren Serubbabel. ... Det var tusentals icke-israeliter som återvände med dem. ... Förutom netinim fanns det andra icke-israeliter, slavarna, de manliga och kvinnliga yrkessångarna och avkomlingarna av kung Salomos tjänare.” Boken förklarade: ”Netinim, slavarna, sångarna och Salomos tjänares söner, alla icke-israeliter, lämnade fångenskapens land och återvände med den israelitiska kvarlevan. ... Är det således rätt att tänka att i våra dagar folk av olika nationaliteter, som inte är andliga israeliter, skulle komma att förena sig med kvarlevan av det andliga Israel och befrämja tillbedjan av Jehova Gud tillsammans med dem? Ja.” Sådana personer har blivit ”nutida, motbildliga netinim, sångare och Salomos tjänares söner”.
12. Hur använder Gud sin ande på ett särskilt sätt för de andliga israeliterna, men varför kan vi vara övertygade om att den är tillgänglig för alla hans tillbedjare?
12 Precis som i det forntida mönstret ger Gud av sin ande också åt dessa som hoppas att få leva för evigt på jorden. Det är sant att de inte föds på nytt. Var och en av de 144.000 har upplevt detta att få födas på nytt — något som bara sker en gång — som en andlig son till Gud och att bli smord med helig ande. (Johannes 3:3, 5; Romarna 8:16; Efesierna 1:13, 14) Detta smörjande är naturligtvis ett unikt tecken på Guds ande för den lilla hjordens räkning. Men man behöver också Guds ande för att kunna utföra hans vilja. Därför sade Jesus att ”Fadern i himmelen” ger ”helig ande åt dem som ber honom”. (Lukas 11:13) Oavsett om den som ber har ett himmelskt hopp eller tillhör de andra fåren, är Jehovas ande tillgänglig i överflödande grad för att utföra hans vilja.
13. Hur kan anden verka på alla Guds tjänare?
13 Guds ande påverkade både israeliter och icke-israeliter att återvända till Jerusalem, och den styrker och hjälper också alla hans lojala tjänare i våra dagar. Oavsett om en kristens av Gud givna hopp är liv i himmelen eller liv på jorden, måste han predika de goda nyheterna, och helig ande sätter honom i stånd att troget göra detta. Vi bör alla — vilket hopp vi än har — odla andens frukter, som vi alla behöver i fullt mått. — Galaterna 5:22—26.
Givna för en speciell tjänst
14, 15. a) Vilka två grupper omnämns särskilt bland de icke-israeliter som återvände? b) Vilka var netinimtjänarna, och vad gjorde de?
14 Bland de tusentals icke-israeliter, som anden påverkade att återvända, var det två små grupper som Guds ord särskilt nämner, nämligen netinimtjänarna och Salomos tjänares söner. Vilka var dessa? Vad gjorde de? Och vad kan detta innebära i våra dagar?
15 Netinimtjänarna var en grupp som hade icke-israelitiskt ursprung och som hade privilegiet att få tjäna tillsammans med leviterna. Tänk på kananéerna från Gibeon, som blev ”vedsamlare och vattenhämtare för menigheten och för Jehovas altare”. (Josua 9:27, NW) Antagligen var vissa av deras avkomlingar bland de netinimtjänare som återvände från Babylon såväl som andra som hade fogats till som netinimtjänare under Davids regering och vid andra tider. (Esra 8:20, NW) Vad gjorde netinimtjänarna? Leviterna hade getts för att hjälpa prästerna, och därefter gavs netinimtjänarna för att hjälpa leviterna. Detta var ett privilegium också för omskurna utlänningar.
16. Hur förändrades netinimtjänarnas roll med tiden?
16 När gruppen återvände från Babylon, var det få leviter i den i jämförelse med prästerna eller netinimtjänarna och ”Salomos tjänares söner”. (Esra 8:15—20, NW) I det bibliska uppslagsverket Dictionary of the Bible av dr James Hastings påpekas det: ”Efter en tid finner vi [netinim] så fullständigt etablerade som en helig ämbetsklass att de beviljas privilegier.” Den teologiska tidskriften Vetus Testamentum påpekar: ”Det inträffade en förändring. Efter återkomsten från fångenskapen betraktades dessa [utlänningar] inte längre som templets slavar, utan som tjänare i det, och de åtnjöt en status liknande den som andra grupper hade, vilka tjänstgjorde i templet.” — Se rutan ”En förändrad status”.
17. Varför fick netinimtjänarna mer att göra, och vad finns det för bibliska bevis för detta?
17 Netinimtjänarna blev naturligtvis inte prästernas och leviternas jämlikar. De senare grupperna var israeliter, som Jehova själv hade valt och som inte skulle ersättas av icke-israeliter. Men Bibeln antyder att eftersom antalet leviter var reducerat, fick netinimtjänarna mer att göra i Guds tjänst. De tilldelades bostäder nära templet. På Nehemjas tid arbetade de tillsammans med prästerna med att reparera murarna nära templet. (Nehemja 3:22—26, NW) Och Persiens kung påbjöd att netinimtjänarna skulle vara befriade från skatter, precis som leviterna på grund av sin tempeltjänst var befriade från detta. (Esra 7:24, NW) Detta visar hur nära förbundna med andliga ting dessa som var ”givna” (leviter och netinimtjänare) då var och hur netinimtjänarnas uppgifter ökade efter behovet, även om de aldrig räknades såsom varande leviter. När Esra senare samlade sådana som ville återvända, fanns det från början inga leviter med bland dessa. Han intensifierade därför sina ansträngningar att samla några. Detta resulterade i att 38 leviter och 220 netinimtjänare återvände för att tjäna som ”tjänare för vår Guds hus”. — Esra 8:15—20, NW.
18. Vilken uppgift kan Salomos tjänares söner ha utfört?
18 En annan grupp av icke-israeliter som särskilt omnämndes var Salomos tjänares söner. Bibeln ger inte många detaljer om dem. Några var ”Soferets söner”. Esra lägger till en bestämd artikel till det namnet och gör det till Has·so·fé·reth, som kanske betyder ”skrivaren”. (Esra 2:55; Nehemja 7:57; NW) De kan således ha varit en stab skrivare eller avskrivare, kanske tempelskrivare eller administrativa skrivare. Trots att Salomos tjänares söner var av utländsk härkomst, visade de sin hängivenhet för Jehova genom att lämna Babylon och återvända för att vara med om att återupprätta Jehovas tillbedjan.
Att ge av sig själv i våra dagar
19. Vilket förhållande råder mellan de smorda och de andra fåren i våra dagar?
19 I våra dagar har Gud på ett framträdande sätt använt den smorda kvarlevan till att gå i spetsen för den sanna tillbedjan och förkunnandet av de goda nyheterna. (Markus 13:10) Dess medlemmar har verkligen glatt sig över att få se tiotusentals, hundratusentals och sedan miljontals andra får förena sig med dem i tillbedjan! Och det har verkligen varit ett underbart samarbete mellan kvarlevan och de andra fåren! — Johannes 10:16.
20. Vilken ny förståelse är rimlig, när det gäller en motsvarighet till netinimtjänarna och Salomos tjänares söner? (Ordspråksboken 4:18)
20 Alla icke-israeliter som återvände från fångenskapen i det forntida Babylon motsvarar de andra får som nu tjänar tillsammans med kvarlevan av det andliga Israel. Men vad är då att säga om det förhållandet att Bibeln särskilt omnämner netinimtjänarna och Salomos tjänares söner? I förebilden fick netinimtjänarna och Salomos tjänares söner fler privilegier än de andra icke-israeliterna som återvände. Detta skulle mycket väl kunna förebilda att Gud i våra dagar har gett privilegier och extra plikter åt somliga mogna och villiga andra får.
21. Hur har vissa bröder med ett jordiskt hopp fått ytterligare plikter och privilegier?
21 Netinimtjänarnas extra privilegier var direkt förbundna med andlig verksamhet. Salomos tjänares söner fick tydligen administrativa uppgifter. På liknande sätt har Jehova i våra dagar välsignat sitt folk med ”gåvor i form av människor” till att sörja för dess medlemmars behov. (Efesierna 4:8, 11, 12) I denna anordning ingår många hundra mogna och erfarna bröder, vilka har del i att vara herdar för ”småboskapshjordarna” genom att tjäna som krets- och områdestillsyningsmän och vid kommittéerna vid Sällskapet Vakttornets 98 avdelningskontor. (Jesaja 61:5, NW) Och vid Sällskapets världshögkvarter får dugliga män under ledning av den ”trogne förvaltaren” och dess styrande krets utbildning för att hjälpa till med att framställa andlig kost. (Lukas 12:42) Andra överlämnade personer, som har tjänat under lång tid, har blivit övade att sköta Betelhem och tryckerier och att utöva tillsyn över program med att uppföra nya avdelningskontor och lokaler för kristen tillbedjan runt om på jorden. De har utmärkt sig i fråga om att tjäna som nära medhjälpare till den smorda kvarlevan, vars medlemmar utgör en del av det kungliga prästerskapet. — Jämför 1 Korintierna 4:17; 14:40; 1 Petrus 2:9.
22. Varför är det på sin plats att vissa av de andra fåren nu får stort ansvar, och hur bör vi reagera för detta?
22 I forna tider fortsatte präster och leviter att tjäna bland judarna. (Johannes 1:19) Men i våra dagar måste kvarlevan av det andliga Israel fortsätta att minska. (Jämför Johannes 3:30.) Slutligen, efter tillintetgörandet av det stora Babylon, kommer alla de 144.000 som är försedda med sigill att vara i himmelen för Lammets bröllop. (Uppenbarelseboken 7:1—3; 19:1—8) Men nu måste de andra fåren fortsätta att växa till. Det förhållandet att somliga av dem, som kan jämföras med netinimtjänarna och Salomos tjänares söner, nu får stort ansvar under den smorda kvarlevans tillsyn får dem inte att bli förmätna eller känna sig uppfyllda av sin egen betydelse. (Romarna 12:3) Detta ger oss den tillförsikten att det, när Guds folk ”kommer ut ur den stora vedermödan”, kommer att finnas erfarna män — ”furstar” — som är beredda att ta ledningen bland de andra fåren. — Uppenbarelseboken 7:14; Jesaja 32:1, NW; jämför Apostlagärningarna 6:2—7.
23. Varför måste vi alla uppodla en givandets anda när det gäller Guds tjänst?
23 Alla som återvände från Babylon var villiga att arbeta hårt och att bevisa att de hade Jehovas tillbedjan främst i sitt sinne och hjärta. Det är likadant i våra dagar. Tillsammans med den smorda kvarlevan står verkligen ”främlingar” där och är herdar för ”småboskapshjordarna”. (Jesaja 61:5, NW) Så må vi alla — vilket hopp Gud än har gett oss, och vilka privilegier av anden förordnade äldste än kan komma att få före den dag då Jehovas namn rentvås vid Harmageddon — uppodla en osjälvisk, hälsosam och givande anda. Må vi, även om vi aldrig kan återgälda Jehova för alla hans storslagna välgärningar, vara helhjärtade i vad vi än gör inom hans organisation. (Psalm 116:12—14; Kolosserna 3:23) Därigenom kan vi alla ge av oss själva i sann tillbedjan, när de andra fåren tjänar nära tillsammans med de smorda, som är bestämda att ”härska som kungar över jorden”. — Uppenbarelseboken 5:9, 10.
[Fotnot]
a Sidorna 145—150; utgiven av Sällskapet Vakttornet.
Tankar att minnas
◻ I vilken bemärkelse var leviterna sådana som var ”givna” i det forntida Israel?
◻ Vilka icke-israeliter återvände från fångenskapen, och vilka förebildade de?
◻ Vilken förändring verkar ha inträffat med netinimtjänarna?
◻ Vilken motsvarighet kan nu förstås med tanke på netinimtjänarna och Salomos tjänares söner?
◻ Vilken tillförsikt framkallar samarbetet mellan de smorda och de andra fåren?
[Ruta på sidan 14]
EN FÖRÄNDRAD STATUS
Många bibliska uppslagsverk kommenterar de förändringar som vissa av de icke-israeliter fick uppleva som återvände från fångenskapen. I Encyclopædia Biblica heter det till exempel under rubriken ”En förändring i deras ställning”: ”Samtidigt höjdes med nödvändighet, som redan antytts, deras sociala ställning. [Netinim] framträder inte längre som slavar i det ordets strikta bemärkelse.” (Redigerad av Cheyne och Black, band III, sidan 3399) Och i The Cyclopædia of Biblical Literature skriver John Kitto: ”Det var inte att förvänta att många av dem [netinim] skulle återvända till denna låga samhällsställning i Palestina. ... Den frivilliga hängivenhet som dessa personer därigenom visade höjde i hög grad netinims samhällsställning.” (Band II, sidan 417) Och The International Standard Bible Encyclopedia påpekar: ”I ljuset av detta samband och deras bakgrund under Salomos tid kan man anta att Salomos tjänare hade viktiga uppgifter i det andra templet.” — Redigerad av G. W. Bromiley, band 4, sidan 570.
[Bild på sidan 15]
När israeliterna återvände för att återuppbygga Jerusalem följde tusentals icke-israeliter med dem
[Bildkälla
Pictorial Archive (Near Eastern History) Est.
[Bild på sidan 17]
Kommittén vid avdelningskontoret i Korea. Precis som de forntida netinimtjänarna har män av de andra fåren fått stort ansvar i förbindelse med den sanna tillbedjan i våra dagar