Strutsen och storken

FÖRUTOM att de båda är stora, bevingade och fjäderklädda varelser med långa ben, har storken och strutsen inte mycket gemensamt. På många sätt är de varandras motsatser.

I luften är storken ett under av grace. Dess enorma vingbredd kan bli över 2,5 meter. Med sin fantastiska flygförmåga kan somliga storkar övervintra i avlägsna länder i söder. Strutsar är inte lika lyckligt lottade. Deras stora kroppar stannar kvar på jorden, hur våldsamt de än flaxar med vingarna. Som det sägs i bibeln: ”Strutshonan med sina vingar flaxar lustigt. Men såsom storkens äro ej hennes vingar och fjädrar.” — Job 39:16, Åkeson.

Men när en struts blir retad eller skrämd, kan den komma upp i en hastighet av 65 kilometer i timmen med hjälp av sina vingar. Som bibeln förklarar: ”Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng, då ler hon åt både häst och man.” (Job 39:21) En iakttagare såg en gång hur en struts jagade en häst och gav den kraftiga sparkar.

De två fåglarna har också många andra kontrasterande drag. Det hebreiska namnet för stork kommer av ett ord som betyder ”kärleksfull omtanke” eller ”lojal kärlek”. Detta är verkligen ett passande namn! Efter att ha varit åtskilt under flyttningen kommer ett storkpar åter till samma bo år efter år. De hjälps åt med att reparera boet, ruva äggen och ta vård om de nykläckta ungarna. Kullen består vanligen av fyra ungar, och i många veckor är föräldrarna fullt upptagna med att mata dem. ”Inte förrän de är två månader gamla”, sägs det i Larousse Encyclopedia of Animal Life, ”är storkungarna redo att göra sin första flygtur, åtföljda av föräldrarna, som fortfarande vakar över dem och lär dem att leta rätt på föda.”

Strutsen, å andra sidan, är polygam, och honorna bryr sig inte särskilt mycket om sina ägg. Dessa läggs i ett gemensamt rede, men en del lämnas kvar utanför. När fara hotar, kan strutsar tillfälligtvis överge sina ägg eller ungar.

Denna skenbara vårdslöshet stämmer överens med bibelns beskrivning av strutshonan: ”Åt jorden överlåter hon ju sina ägg. ... Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem. ... Hård är hon mot sin avkomma, som om den ej var hennes.” (Job 39:17—19) ”Det är inte många bibelläsare som inser hur exakt denna beskrivning är”, säger ornitologerna dr R. C. Murphy och dr D. Amadon.

Strutsar har små huvuden, och deras hjärna är inte större än en valnöt. Detta förklarar varför djurparkschefen Terry Murphy skriver: ”Om det finns någon art som utgör ett undantag från regeln att fåglar är intelligenta varelser, så är det strutsen.”

I sin bok Some of My Best Friends Are Animals beskriver Murphy hur en struts låg och sov nära inhägnaden en kall natt och frös ihjäl. En annan kvävdes till döds genom att sticka in huvudet mellan två staketspjälor. ”Men det lustigaste med dem”, skriver Murphy, ”är alla de ting de kan stoppa i sig.”

En turist som försökte få en närbild på en struts kände hur kameran slets ur hans händer. Därefter fick han till sin bestörtning se hur den långsamt gled ner genom strutsens långa hals! The Guinness Book of Animal Facts and Feats räknar upp en lång rad föremål som man fann i magen på ett enda exemplar: ”En nära meterlång repstump, en filmrulle, en uppdragningsnyckel till en väckarklocka, en ventil till en cykel, en blyertspenna, en kam, tre handskar, en näsduk, handskknappar, bitar av en guldkedja, två kragknappar, en belgisk franc, två kvartspennymynt och fyra halvpennymynt.”

Bibeln säger mycket träffande om strutshonan: ”Gud har gjort henne glömsk för vishet.” (Job 39:20) Betyder detta att Skaparen har gjort ett misstag? Inte alls. Strutsens skenbara vårdslöshet bidrar faktiskt till dess fortbestånd. De där äggen som vårdslöst lämnas kvar utanför redet måste ibland användas som föda för de nykläckta ungarna. Och eftersom strutsen inte har några tänder, är de stenar och andra föremål som den sväljer till stor hjälp vid matsmältningen.

När en struts överger sina ägg eller ungar, avleder detta fiendens uppmärksamhet. Ibland visar strutsen prov på häpnadsväckande mod när den gör detta. En strutshona som såg en lastbil närma sig, övergav sina ungar och sprang rätt emot fordonet! Hon vek sedan av och sprang jämsides med det med ena vingen hängande och låtsades att hon var skadad.

Strutsen och storken bär båda vittnesbörd om den ofattbara intelligens som är uppenbar hos honom som har skapat dem så olika. (Romarna 11:33) Som psalmisten utropade: ”Hur mångfaldiga är inte dina verk, o Herre [Jehova]! Med vishet har du gjort dem alla.” — Psalm 104:24.

[Bilder på sidan 28, 29]

Marabustork

Struts

Sadelnäbbsstork

Ibisstork