Strutsen, å andra sidan, är polygam, och honorna bryr sig inte särskilt mycket om sina ägg. Dessa läggs i ett gemensamt rede, men en del lämnas kvar utanför. När fara hotar, kan strutsar tillfälligtvis överge sina ägg eller ungar.

Denna skenbara vårdslöshet stämmer överens med bibelns beskrivning av strutshonan: ”Åt jorden överlåter hon ju sina ägg. ... Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem. ... Hård är hon mot sin avkomma, som om den ej var hennes.” (Job 39:17—19) ”Det är inte många bibelläsare som inser hur exakt denna beskrivning är”, säger ornitologerna dr R. C. Murphy och dr D. Amadon.

Bibeln säger mycket träffande om strutshonan: ”Gud har gjort henne glömsk för vishet.” (Job 39:20) Betyder detta att Skaparen har gjort ett misstag? Inte alls. Strutsens skenbara vårdslöshet bidrar faktiskt till dess fortbestånd. De där äggen som vårdslöst lämnas kvar utanför redet måste ibland användas som föda för de nykläckta ungarna. Och eftersom strutsen inte har några tänder, är de stenar och andra föremål som den sväljer till stor hjälp vid matsmältningen.

När en struts överger sina ägg eller ungar, avleder detta fiendens uppmärksamhet. Ibland visar strutsen prov på häpnadsväckande mod när den gör detta. En strutshona som såg en lastbil närma sig, övergav sina ungar och sprang rätt emot fordonet! Hon vek sedan av och sprang jämsides med det med ena vingen hängande och låtsades att hon var skadad.