När Asaf till sist insåg att hans tänkesätt var orätt, sade han: ”Om jag hade sagt: ’Jag skall berätta något sådant’, se! mot dina söners generation skulle jag ha handlat förrädiskt. Och jag fortsatte att tänka efter för att få kunskap om detta; det var en vedermöda för mina ögon, ända tills jag tog mig för att gå in i Guds storslagna helgedom. Jag ville urskilja deras framtid. Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem. Du har fått dem att falla i spillror. Och hur har de inte blivit ett föremål för häpnad som i ett ögonblick! Hur har de inte nått sin ände, förts till sitt slut genom plötsliga förskräckelser! Som en dröm efter uppvaknandet, o Jehova, så kommer du, när du vaknar upp, att förakta själva deras bild.” — Psalm 73:15—20.

Asaf kom att inse att Gud hade ställt de ondskefulla ”på slipprig mark”. På grund av att deras liv kretsar kring materiella ting befinner de sig i fara att drabbas av plötslig olycka. Allra senast kommer döden att hinna upp dem på ålderdomen, och deras orättfångna rikedomar kommer inte att tillförsäkra dem ett längre liv. (Psalm 49:6—12) Deras välstånd kommer att vara likt en dröm som snabbt förgår. Rättvisan kan rentav hinna upp dem innan de når ålderdomen, då de får skörda vad de sår. (Galaterna 6:7) Eftersom de har vänt ryggen åt den ende som kan hjälpa dem, lämnas de hjälplösa, utan hopp. När Jehova ingriper mot dem, kommer han att betrakta deras ”bild” — deras prakt och ställning — med förakt.