Vad vi kan lära oss av universum

”Jag gör inte anspråk på att förstå universum — det är bra mycket större än jag är.” — Thomas Carlyle, 1795—1881.

HUNDRA år senare har vi en bättre föreställning om hur pass mycket större än vi universum egentligen är. Även om vetenskapsmännen i dag förstår mycket mer än man gjorde då, liknar deras situation fortfarande, som en astronom beskrev det, ”1700-talsbotanisternas, när de upptäckte alla nya växtarter i djungeln”.

Trots vår begränsade kunskap kan vi dra vissa slutsatser. Och dessa slutsatser har att göra med de allra viktigaste frågorna — hur universum fungerar och framför allt hur det kom till.

Ordning i stället för kaos

Studiet av universums natur kallas kosmologi. Uttrycket kommer från två grekiska ord, kosmos och logos, som syftar på ”studiet av ordning eller harmoni”. Det är en passande benämning, eftersom ordning är just det som astronomerna stöter på, vare sig de undersöker himlakropparnas rörelser eller materien som kosmos är uppbyggt av.

Allting i vårt universum rör sig, och rörelserna är varken oregelbundna eller oförutsägbara. Planeter, stjärnor och galaxer rör sig genom världsalltet enligt exakta fysiska lagar, lagar som gör att forskare kan förutsäga vissa kosmiska fenomen med osviklig exakthet. Och otroligt nog behärskas de största galaxer av samma fyra fundamentala krafter som styr minsta lilla atom.

Ordning kan också tydligt iakttas i själva materien som universum är uppbyggt av. ”Materia är . . . organiserad på alla plan, från det minsta lilla till det ofantligt stora”, förklarar The Cambridge Atlas of Astronomy. Materien är långt ifrån kringspridd på måfå, utan strukturerad på ett ordningsfullt sätt, vare sig det gäller hur elektronerna är knutna till protonerna och neutronerna i atomkärnan eller den ömsesidiga dragningskraft som håller samman en enorm galaxhop.

Varför uppvisar universum en sådan ordning och harmoni? Varför finns det övergripande lagar som styr det? Eftersom dessa lagar måste ha existerat innan universum kom till — för annars kunde de inte ha styrt det — uppstår den logiska frågan: Var har de kommit ifrån?

Den berömde vetenskapsmannen Isaac Newton drog slutsatsen: ”Detta mycket sköna system med solen, planeterna och kometerna kan endast härröra från ett intelligent och mäktigt väsens rådslut och myndighet.”

Fysikern Fred Hoyle sade: ”Universums tillblivelse kräver, liksom lösandet av Rubiks kub, en intelligens.” Slutsatsen att det måste finnas en övermänsklig laggivare styrks, när vi förstår hur universum kom till.

Den yttersta frågan: Hur kom universum till?

Teoretikern och fysikern Hawking förklarar: ”I det tidiga universum finns svaret på den yttersta frågan om hur allting som vi ser i dag, däribland livet, har kommit till.” Vilken uppfattning har egentligen vetenskapen i dag om det tidiga universum?

På 1960-talet upptäckte forskare en svag bakgrundsstrålning som kom från alla delar av rymden. Denna strålning sades vara en återklang från den urexplosion som astronomer har benämnt big bang. Explosionen var så enorm, säger de, att ekot fortfarande kunde registreras miljarder år senare.a

Men om universum plötsligt blev till genom en explosion för mellan 15 och 20 miljarder år sedan, enligt vad de flesta fysiker nu tror (även om detta kraftigt bestrids av andra), uppstår en avgörande fråga. Var kom den ursprungliga energin ifrån? Med andra ord: Vad hände före big bang?

Det här är en fråga som många astronomer föredrar att undvika. En av dem erkände: ”Vetenskapen har bevisat att världen kom till som ett resultat av krafter som hela tiden övergår vetenskapens förmåga att förklara saken. Detta oroar vetenskapen, eftersom det kolliderar med vetenskaplig religion — religionen om orsak och verkan, tron att varje verkan har en orsak. Nu finner vi att den största verkan av alla, universums tillblivelse, gör våld på denna trosartikel.”

En professor vid Oxford University skrev mer rakt på sak: ”Universums yttersta upphov är läsarens sak att fylla i. Men vår bild blir ofullständig utan honom.” Bibeln klargör emellertid det hela och identifierar detta ”yttersta upphov” genom att säga: ”I början skapade Gud himlarna och jorden.” — 1 Moseboken 1:1, NW.

Människans litenhet

Den enklaste lärdomen universum ger oss är den mest uppenbara, en lärdom som den stolta medeltidsmänniskan sökte ignorera men som bibliska poeter ödmjukt erkände för tusentals år sedan — den om människans litenhet.

Senare tids upptäckter stöder kung Davids realistiska ord av lovprisning: ”När jag ser dina himlar, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett, vad är då en dödlig människa, att du kommer ihåg henne, och en jordemänniskas son, att du tar dig an honom?” — Psalm 8:4, 5, NW.

Astronomin har uppenbarat världsalltets ofattbara storlek och majestät — de gigantiska stjärnorna, avstånden som överstiger fattningsförmågan, de eoner av tid som trotsar förnuftet, de kosmiska eldklot som alstrar temperaturer på miljontals grader, de energieruptioner som ställer en miljard atombomber i skuggan. Ja, allt detta är fint beskrivet i Jobs bok: ”Se, detta är endast utkanterna av hans verk, en sakta viskning är allt vad vi uppfattar om det. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?” (Job 26:14) Ju mer vi lär om universum, desto obetydligare framstår vår egen kunskap, och desto ringare blir vår egen plats i världsalltet. För den objektive iakttagaren är det en nyttig lärdom.

Isaac Newton erkände: ”Jag tycks ha varit bara som en pojke som leker på havsstranden och som då och då råkar hitta en slätare sten eller ett vackrare snäckskal än vanligt, medan sanningens stora ocean ligger helt oupptäckt framför mig.”

Den ödmjukhet som denna insikt bör väcka inom oss hjälper oss att erkänna att det finns någon som skapade universum, någon som stiftade de lagar som styr det, någon som är långt större och visare än vi är. Som Jobs bok påminner oss: ”Hos Honom finns vishet och makt, hos honom råd och förstånd.” (Job 12:13) Detta är den viktigaste lärdomen av alla.

Allteftersom fler av universums hemligheter avslöjas, uppdagas ännu större mysterier. En kommande artikel tar upp några av de senaste upptäckterna som nu förbryllar astronomerna och väcker nya frågor som ger upphov till debatter bland kosmologer.

[Fotnot]

[Bild på sidan 10]

Anordning för att registrera bakgrundsstrålningen från den teoretiska big bang-explosionen

[Bildkälla]

Med benäget tillstånd av Royal Greenwich Observatory och Canary Islands Institute of Astrophysics