”Välsigna Jehova, o min själ”

”DE SENASTE månaderna har min tjänst blivit trist och glädjelös”, säger Nancy.a I ungefär tio år har hon tjänat som pionjär, dvs. varit en heltidsförkunnare av de goda nyheterna. Men ändå tillägger hon: ”Jag tycker inte om det som håller på att hända med mig. Det verkar som om jag framför budskapet om Guds kungarike mera som fakta än som något som kommer från mitt hjärta. Vad skall jag göra?”

Tänk också på fallet med Keith, en äldste i en av Jehovas vittnens församlingar. Så förvånad han måste ha blivit över att höra sin hustru säga: ”Du måste gå i helt andra tankar. Fastän det inte är matdags nu, tackade du nyss för maten i din bön.” Keith medger: ”Jag inser att mina böner har blivit mekaniska.”

Du vill säkert inte att dina uttryck för lovprisning av Jehova skall vara känslolösa och slentrianmässiga. Tvärtom vill du att de skall vara innerliga och ha sin grund i känslor av tacksamhet. En känsla kan man dock inte sätta på sig eller ta av sig som ett klädesplagg. Den måste komma inifrån. Hur kan man känna tacksamhet i hjärtat? Psalm 103 ger oss förståelse och insikt i den här frågan.

Det var kung David i det forntida Israel som skrev Psalm 103. Han börjar med orden: ”Välsigna Jehova, o min själ, ja allting i mig hans heliga namn.” (Psalm 103:1) Ett uppslagsverk förklarar att ”ordet välsigna, när det används om Gud, innebär att lovprisa och alltid inbegriper en stark tillgivenhet för honom men också en känsla av tacksamhet”. I sin önskan att lovprisa Jehova med ett hjärta fyllt av kärlek och uppskattning uppmanade David sin egen själ — sig själv — att ”välsigna Jehova”. Men vad var det som framkallade denna varma känsla i Davids hjärta för den Gud som han tillbad?

David fortsätter: ”Glöm inte någon av alla hans [Jehovas] gärningar.” (Psalm 103:2) Att känna tacksamhet mot Jehova är tydligen förknippat med att uppskattande meditera över ”hans gärningar”. Vilka av Jehovas gärningar tänkte David egentligen på? Att betrakta Jehova Guds skaparverk, till exempel den stjärnbeströdda himlen en klar natt, kan verkligen fylla hjärtat med tacksamhet mot Skaparen. Den stjärnbeströdda himlen berörde David djupt. (Psalm 8:3, 4; 19:1) Men i Psalm 103 påminde sig David ett annat slag av Jehovas verksamhet.

Jehova ”förlåter all din missgärning”

I den här psalmen räknar David upp Guds gärningar av kärleksfull omtanke. Med avseende på den främsta och förnämsta av dessa gärningar sjunger han: ”[Jehova] förlåter all din missgärning.” (Psalm 103:3) David var sannerligen medveten om sitt eget syndfulla tillstånd. Sedan David av profeten Natan hade ställts till svars i fråga om sitt utomäktenskapliga förhållande med Batseba, medgav han: ”Mot dig [Jehova], endast dig, har jag syndat, och det som är ont i dina ögon har jag gjort.” (Psalm 51:4) Med ett nedbrutet hjärta bad han enträget: ”Visa mig ynnest, o Gud, enligt din kärleksfulla omtanke. Utplåna mina överträdelser enligt överflödet av dina barmhärtighetsgärningar. Tvätta mig grundligt ren från min missgärning, och rena mig, ja från min synd.” (Psalm 51:1, 2) Så tacksam David måste ha känt sig över att bli förlåten! Som en ofullkomlig människa begick han andra synder i sitt liv, men han underlät aldrig att ångra sig, ta emot tillrättavisning och rätta till sitt liv. Att David tänkte på Guds underbara gärningar av godhet mot honom drev honom till att välsigna Jehova.

Vi är också syndfulla, inte sant? (Romarna 5:12) Även aposteln Paulus beklagade: ”Jag har verkligen min lust i Guds lag efter den människa jag är invärtes, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som för krig mot mitt sinnes lag och gör mig till fånge under syndens lag, som finns i mina lemmar. Jag eländiga människa! Vem skall rädda mig från den kropp som genomlider denna död?” (Romarna 7:22–24) Så tacksamma vi kan vara över att Jehova inte för räkenskap över våra överträdelser! Han utplånar dem gärna när vi ångrar oss och söker förlåtelse.

David påminner sig själv: ”[Jehova] läker alla dina sjukdomar.” (Psalm 103:3) Eftersom läka betyder att göra frisk, innebär detta att Jehova inte bara förlåter en missgärning, utan också avlägsnar ”sjukdomar” — de dåliga följderna av vårt felaktiga handlande. I den nya världen, som Jehova skapar, kommer han verkligen att utrota de fysiska följderna av synd, bland annat sjukdom och död. (Jesaja 25:8; Uppenbarelseboken 21:1–4) Men redan nu botar Gud våra andliga sjukdomar, vilket för somliga inbegriper ett dåligt samvete och ett brustet förhållande till honom. ”Glöm inte” vad Jehova redan har gjort för oss var och en personligen i det här avseendet.

Han ”återkräver ditt liv”

”[Jehova] återkräver ditt liv från gropen”, sjunger David. (Psalm 103:4) ”Gropen” är mänsklighetens gemensamma grav — Sheol eller Hades. Redan innan David blev kung över Israel, tyckte han att det var som om han befann sig i dödens käftar. Så till exempel närde Saul, Israels kung, ett mordiskt hat mot David och försökte döda honom vid flera olika tillfällen. (1 Samuelsboken 18:9–29; 19:10; 23:6–29) Filistéerna ville också döda David. (1 Samuelsboken 21:10–15) Men varje gång räddade Jehova honom undan ”gropen”. Så tacksam David måste ha känt sig när han påminde sig dessa Jehovas gärningar!

Hur är det i ditt fall? Har Jehova uppehållit dig under perioder av nedstämdhet eller i tider av förlust? Eller känner du till exempel i vår tid, där han har återkrävt sina trogna vittnens liv från Sheols grop? Du har kanske blivit rörd av att i denna tidskrift läsa berättelser om hans befrielsegärningar. Varför inte ta dig tid till att på ett uppskattande sätt tänka på dessa den sanne Gudens gärningar? Och vi har naturligtvis alla orsak att vara tacksamma mot Jehova för uppståndelsehoppet. — Johannes 5:28, 29; Apostlagärningarna 24:15.

Jehova ger oss både livet och sådant som gör livet njutbart och värt att leva. Psalmisten förklarar att Gud ”kröner dig med kärleksfull omtanke och barmhärtighetsgärningar”. (Psalm 103:4) När vi befinner oss i tider av trångmål, kommer Jehova inte att överge oss, utan kommer till vår hjälp genom sin synliga organisation och förordnade äldste, herdar, i församlingen. Sådan hjälp gör det möjligt för oss att ta itu med en prövande situation utan att förlora vår självaktning eller värdighet. Kristna herdar bryr sig mycket om fåren. De uppmuntrar de sjuka och nedstämda och gör allt de kan för att resa upp dem som har fallit. (Jesaja 32:1, 2; 1 Petrus 5:2, 3; Judas, vers 22, 23) Jehovas ande motiverar dessa herdar att vara medlidsamma och kärleksfulla mot hjorden. Hans ”kärleksfulla omtanke och [hans] barmhärtighetsgärningar” är verkligen som en krona som pryder oss och ger oss värdighet. Låt oss välsigna Jehova och hans heliga namn och aldrig glömma hans gärningar.

Psalmisten David fortsätter att förmana sig själv och sjunger: ”[Jehova] mättar din livstid med vad gott är; din ungdom förnyar sig ständigt alldeles som en örns.” (Psalm 103:5) Det liv som Jehova ger är tillfredsställande och glädjefullt. Ja, bara kunskapen om sanningen i sig är en skatt utan jämförelse och en källa till stor glädje! Tänk också på hur oerhört tillfredsställande arbetet med att predika och göra lärjungar, som Jehova har gett oss, är. Vilken glädje det är att träffa någon som är intresserad av att få kunskap om den sanne Guden och att hjälpa den personen att lära känna Jehova och välsigna honom! Men vare sig någon på vårt distrikt lyssnar eller inte, är det ett storslaget privilegium att ha del i ett arbete som har med helgandet av Jehovas namn och hävdandet och rättfärdigandet av hans suveränitet att göra.

Även om vi håller i med arbetet att förkunna om Guds kungarike, kan vi bli trötta och missmodiga. Men Jehova fortsätter med att förnya sina tjänares styrka och att göra dem lika örnar med kraftfulla vingar som svingar sig upp till höga höjder i skyn. Vilken tacksamhet vi kan känna över att vår kärleksfulle himmelske Fader ger oss sådan ”dynamisk energi”, så att vi troget kan utföra vår tjänst dag efter dag! — Jesaja 40:29–31.

För att illustrera saken: Clara förvärvsarbetar på heltid och använder dessutom omkring 50 timmar varje månad till tjänsten på fältet. Hon säger: ”Ibland är jag trött, och jag tvingar mig själv att gå ut i tjänsten bara därför att jag har avtalat om samarbete med någon. Men när jag väl har kommit ut i tjänsten, känner jag mig alltid upplivad.” Du har kanske också fått uppleva den kraft som kommer av gudomligt stöd i den kristna tjänsten. Kanske känner du dig föranledd att säga som David gjorde i de inledande orden i denna psalm: ”Välsigna Jehova, o min själ, ja allting i mig hans heliga namn.”

Jehova befriar sitt folk

Psalmisten sjunger också: ”Jehova utför rättfärdighetsgärningar och rättsliga beslut åt alla som blir bedragna. Han gjorde sina vägar kända för Mose, för Israels söner sina gärningar.” (Psalm 103:6, 7) David tänkte antagligen på de ”bedragna” israeliterna under de egyptiska förtryckarna på Moses tid. Att David mediterade över hur Jehova uppenbarade sin väg till befrielse för Mose måste ha framkallat en känsla av tacksamhet i hans hjärta.

Vi kan bli rörda till att känna en liknande tacksamhet genom att tänka tillbaka på Guds sätt att handla med israeliterna. Men vi skall inte heller glömma att begrunda Jehovas nutida tjänares erfarenheter, till exempel de som omnämns i kapitlen 29 och 30 i boken Jehovas vittnen — förkunnare av Guds kungarike. De redogörelser som finns dokumenterade i den och i andra av Sällskapet Vakttornets publikationer gör det möjligt för oss att se hur Jehova har hjälpt sitt folk i modern tid att uthärda fångenskap, pöbelangrepp, förbud, koncentrationsläger och arbetsläger. Det har varit prövningar i krigshärjade länder, som i Burundi, det tidigare Jugoslavien, Liberia och Rwanda. Närhelst förföljelse har inträffat, har Jehovas hand alltid uppehållit hans trogna tjänare. Att vi mediterar över dessa gärningar som vår store Gud, Jehova, utför kan påverka oss på samma sätt som David påverkades av att begrunda skildringen av hur Jehova befriade israeliterna från Egypten.

Tänk också på hur kärleksfullt och fint Jehova befriar oss från syndens börda. Han har tillhandahållit ”Kristi blod” för att ”rena våra samveten från döda gärningar”. (Hebréerna 9:14) När vi ångrar våra synder och söker förlåtelse på grundval av Kristi utgjutna blod, för Jehova våra överträdelser långt bort ifrån oss — ”så långt bort som soluppgången är från solnedgången” — och återför oss till sin ynnest. Tänk också på Jehovas anordningar när det gäller kristna möten, uppbyggande umgänge, herdar i församlingen och på Bibeln grundad litteratur som vi får genom ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 24:45) Visst hjälper alla dessa Jehovas gärningar oss att stärka vårt förhållande till honom, eller hur? David tillkännager: ”Jehova är barmhärtig och nådig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke. ... Efter våra synder har han inte handlat mot oss; inte heller efter våra missgärningar har han låtit vad vi förtjänar komma över oss.” (Psalm 103:8–14) Att vi mediterar över Jehovas kärleksfulla omsorg om oss driver oss verkligen till att förhärliga honom och lovprisa hans heliga namn.

”Välsigna Jehova, alla ni hans verk”

I jämförelse med Jehova, som är odödlig och är ”evighetens Gud”, är ”en dödlig människas” ”dagar” verkligen kortvariga — precis ”som det gröna gräsets”. Men David tänker uppskattande: ”Jehovas kärleksfulla omtanke varar från obestämd tid ända till obestämd tid gentemot dem som fruktar honom, och hans rättfärdighet intill söners söner gentemot dem som håller hans förbund och gentemot dem som kommer ihåg hans befallningar, så att de fullgör dem.” (1 Moseboken 21:33, fotnot i NW, studieutgåvan; Psalm 103:15–18) Jehova glömmer inte dem som fruktar honom. Vid den rätta tiden kommer han att ge dem evigt liv. — Johannes 3:16; 17:3.

David uttrycker sin uppskattning av Jehovas kungadöme och säger: ”Jehova själv har fast grundat sin tron i själva himlarna; och över allting har hans egen kungamakt utövat herravälde.” (Psalm 103:19) Även om Jehovas kungadöme under en tid var synligt genom kungariket Israel, befinner sig hans tron egentligen i himlen. På grund av sin ställning som Skapare är Jehova den suveräne härskaren i universum och utövar sin gudomliga vilja i himlen och på jorden i enlighet med sitt eget uppsåt.

David förmanar också de himmelska änglaskapelserna. Han sjunger: ”Välsigna Jehova, o ni hans änglar, väldiga i kraft, som fullgör hans ord, i det ni lyssnar till hans ords röst. Välsigna Jehova, alla ni hans härar, ni hans tjänare, som gör hans vilja. Välsigna Jehova, alla ni hans verk, på alla hans herraväldes platser. Välsigna Jehova, o min själ.” (Psalm 103:20–22) När vi tänker på hur Jehova har handlat med kärleksfull omtanke mot oss, borde då inte det driva oss till att också vilja välsigna honom? Naturligtvis! Och vi kan vara säkra på att ljudet av vår röst, när vi individuellt lovprisar Gud, inte kommer att försvinna i den mäktiga kören av lovprisare, vilken innefattar även de rättfärdiga änglarna. Må vi helhjärtat prisa vår himmelske Fader och alltid tala väl om honom. Låt oss verkligen ta Davids ord till hjärtat: ”Välsigna Jehova, o min själ.”

[Fotnoter]

[Bild på sidan 23]

David mediterade över Jehovas gärningar av kärleksfull omtanke. Gör du det?