PELARE
En upprättstående bärande konstruktion i en byggnad. Både Bibeln och arkeologiska fynd visar att man i Mellanöstern hade pelare av trä, natursten eller tegel som fungerade som stomme. Takbjälkar och övervåningar i hus hölls ofta uppe av pelare eller kolonner. (Ord 9:1; Dom 16:25, 29; 1Ku 7:2) Om pelarna var av trä eller tegel vilade de ofta på ett stenfundament. I Libanonskogshuset, som Salomo lät bygga, hölls bjälkarna och de övre kamrarna uppe av pelare av cederträ. Namnet på byggnaden kommer troligen av att cederträet var från Libanon eller av att pelarna påminde om en skog. ”Förhallen med pelare”, som låg i närheten, var tydligtvis också känd för sina många pelare, men det sägs inget om hur många de var eller vad de var gjorda av. (1Ku 7:1–6; jfr Hes 40:16, 48, 49.) På förgården till Ahasveros palats fanns marmorpelare. (Est 1:6)
De mest anmärkningsvärda pelarna i Salomos tempel var de två väldiga kopparpelarna som kallades Jakin och Boas och som stod framför förhallen. (1Ku 7:15; 2Ku 25:17; Jer 52:21; se KAPITÄL.) I New Bible Dictionary (utgiven av J. D. Douglas, 1985, sid. 941) framhålls tanken att kungen stod vid en av dessa pelare vid ceremoniella tillfällen, men detta kan inte bekräftas, för Bibeln säger bara att kungen ”stod vid sin pelare vid ingången”. (2Kr 23:13; 2Ku 11:14; 23:3) Han kan ha stått vid en ingång till den inre förgården eller på någon annan upphöjd plats när han talade till folket.
Bildspråk. Pelarnas funktion och det material de var tillverkade av gjorde dem till passande symboler för något som är starkt, stabilt och uppehållande. Den kristna församlingen kan kallas ”en pelare och ett stöd för sanningen”, för den uppehåller och försvarar sanningen, vilket falsk religion inte gör. (1Ti 3:15) Det sägs om Jakob, Kefas och Johannes att de ”ansågs vara pelare” i den första kristna församlingen; de var stabila, starka stöttepelare i församlingen. (Gal 2:9) Kristna som segrar skall göras till ”pelare” i Guds ”tempel”, vilket betyder att de skall få en permanent ställning i den andliga byggnaden. (Upp 3:12) I beskrivningen av den starka ängel som hade fötter som var som eldpelare anspelas det också på att en pelare är något starkt och stabilt. (Upp 10:1) Flickan från Shulem beskrev sin älskade herdes ben som ”marmorpelare”; de var både vackra och starka. (HV 5:15)
Hur länge var den mirakulösa eld- och molnpelaren kvar i Israels läger?
Genom ett underverk förde Jehova israeliterna ut ur Egypten och genom vildmarken, och han ”gick framför dem om dagen i en molnpelare ... och om natten i en eldpelare för att ge dem ljus”. (2Mo 13:21) Detta var inte två pelare utan en ”eld- och molnpelare”, som vanligtvis såg ut som ett moln på dagen och som eld om natten. (2Mo 14:24) När egyptierna förföljde israeliterna flyttade sig pelaren bakom folket och bredde kanske ut sig som en mur. (Ps 105:38, 39) Den orsakade mörker på den egyptiska sidan, men lyste upp den israelitiska sidan. (2Mo 14:19, 20) När tältboningen hade satts upp var molnpelaren över den ett tecken på att Jehova var i sin helgedom. (2Mo 40:35) Pelaren representerade Jehova, och han talade ur den. (4Mo 14:14; 12:5; Ps 99:7) Sista gången pelaren nämns i den historiska berättelsen är strax innan israeliterna går in i det utlovade landet. (5Mo 31:15) När de hade bosatt sig i landet behövde de inte längre den vägledande eld- och molnpelaren. (Jfr 2Mo 40:38; Jes 4:5.)