SELA

[Sẹla] Betyder ”brant (stor, fristående) klippa”.

1. En plats som låg vid gränsen till amoréernas område efter det att israeliterna tagit det utlovade landet i besittning. (Dom 1:36) Platsens läge är i dag okänt. En del identifierar detta Sela med en plats med samma namn i Edom (2Ku 14:7), men det finns inget som tyder på att amoréernas område någonsin sträckte sig så långt söderut in i det område som behärskades av edoméerna.

2. En viktig edomeisk stad som blev erövrad av kung Amazja av Juda och därefter fick namnet Jokteel. (2Ku 14:7) Sela kan vara den icke namngivna ”befästa stad” som nämns i Psalm 108:10.

En del identifierar den här staden med Umm al-Biyara, som ligger omkring 100 km nordnordöst om Aqabavikens norra spets. Den här klippiga platån reser sig 300 m över det västra hörnet av den slätt där nabatéerstaden Petra senare byggdes. Slätten, som nås via en trång, slingrande ravin och omges av branta sandstensklippor, är mycket väl skyddad. Petras imponerande ruiner, däribland tempel, gravar och bostäder uthuggna ur klippan, är från en senare tid och fanns alltså inte i den gamla edomeiska staden Sela. Några forskare har på senare tid menat att Sela skall identifieras med as-Sela 4 km nordnordväst om Bosra.

3. En plats som nämns i en proklamation mot Moab. (Jes 15:1; 16:1) Det kan inte sägas med bestämdhet om detta Sela är detsamma som nr 2.