Uppodla verklig ödmjukhet
”Det ödmjuka folket skall du rädda.” (2 SAMUELSBOKEN 22:28)
1, 2. Vad har många av världens härskare haft gemensamt?
EGYPTENS pyramider bär vittnesbörd om män som en gång i tiden härskade i detta land. Andra som lämnade sina spår i historien var Sanherib i Assyrien, Alexander den store i Grekland och Julius Caesar i Rom. Alla dessa härskare hade en sak gemensamt – ingen av dem hade rykte om sig att vara verkligt ödmjuk. (Matteus 20:25, 26)
2 Skulle du kunna föreställa dig att någon av dessa härskare hade för vana att resa runt i sitt rike för att söka upp oansenliga undersåtar som var i behov av tröst? Naturligtvis inte! Inte heller skulle du kunna föreställa dig att de besökte undertryckta medborgare i deras enkla bostäder för att uppmuntra dem. Vilken skillnad mellan deras inställning till obetydliga människor och den som universums suveräne härskare, Jehova Gud, har!
Det främsta exemplet på ödmjukhet
3. Hur handlar den suveräne härskaren mot sina mänskliga undersåtar?
3 Jehova är ojämförligt stor och upphöjd, men ändå ”sveper hans ögon över hela jorden, för att han skall kunna visa sin styrka till nytta för dem som med odelat hjärta håller sig till honom”. (2 Krönikeboken 16:9) Och vad gör Jehova när han finner oansenliga tillbedjare som har en förkrossad ande till följd av olika prövningar? Man skulle kunna säga att han genom sin heliga ande ”har sin boning” hos dem ”för att återuppliva de ödmjukas ande och för att återuppliva de förkrossades hjärta”. (Jesaja 57:15) Hans återupplivade tillbedjare är därför bättre rustade att fortsätta att tjäna honom med glädje. Vilken ödmjukhet från Guds sida!
4, 5. a) Vad skrev psalmisten angående Guds sätt att härska? b) Vad innebär det att Gud ”böjer sig ner” för att hjälpa ”den ringe”?
4 Det finns ingen i hela universum som har ödmjukat sig så mycket för att hjälpa syndfulla människor som vår suveräne Herre. Psalmisten kunde skriva: ”Jehova är upphöjd över alla nationerna, hans härlighet över himlen. Vem är som Jehova, vår Gud, han som bor i höjden? Han böjer sig ner för att se på himmel och jord. Den ringe reser han upp ur stoftet, den fattige lyfter han upp ur askgropen.” (Psalm 113:4–7)
5 Jehova Gud är ren och helig och därför fri från ”övermod”. (Markus 7:22, 23) Att någon ”böjer sig ner” kan betyda att han kommer ner till samma nivå som en som har en lägre social ställning, eller att han sänker sig från sin ställning eller rang när han har med en underordnad att göra. En del bibelöversättningar säger därför i Psalm 113:6 att Gud ödmjukar sig. Detta stämmer verkligen med hur vi uppfattar vår ödmjuke Gud, som kärleksfullt uppmärksammar behoven hos sina ofullkomliga tillbedjare! (2 Samuelsboken 22:36)
Varför Jesus var ödmjuk
6. Vilken var Jehovas största handling av ödmjukhet?
6 Guds största handling av ödmjukhet och kärlek var att sända sin älskade förstfödde Son till jorden för att födas och växa upp som människa, så att mänskligheten skulle kunna räddas. (Johannes 3:16) Jesus lärde oss sanningen om sin himmelske Fader och avstod sedan från ett fullkomligt liv som människa för att ta bort ”världens synd”. (Johannes 1:29; 18:37) Jesus var villig att göra det Jehova bad honom om, och därigenom återspeglade han fullkomligt sin Fader också i fråga om ödmjukhet. Det här var det främsta exempel på ödmjukhet och kärlek som någonsin getts av en av Guds skapelser. Det var inte alla som uppskattade Jesu ödmjukhet, och hans fiender ansåg till och med att han var ”den ringaste av människorna”. (Daniel 4:17) Men aposteln Paulus menade att hans medtroende skulle efterlikna Jesus och vara ödmjuka när de hade med varandra att göra. (1 Korinthierna 11:1; Filipperna 2:3, 4)
7, 8. a) Hur lärde Jesus sig att vara ödmjuk? b) Vilken inbjudan gav Jesus dem som skulle kunna bli hans lärjungar?
7 Paulus framhöll Jesu enastående exempel och skrev: ”Bevara denna sinnesinställning i er som också fanns hos Kristus Jesus, som, fast han var till i Guds gestalt, inte hade en tanke på ett besittningstagande, nämligen för att han skulle vara jämlik Gud. Nej, utan han utblottade sig själv och tog en slavs gestalt och framträdde i människors likhet. Och därtill, när han till utseende och väsen befanns vara en människa, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle.” (Filipperna 2:5–8)
8 Någon kanske undrar: Hur lärde Jesus sig att vara ödmjuk? Det var ett enastående resultat av att han hade varit tillsammans med sin himmelske Fader under oräkneliga tidrymder och tjänat som hans ”mästerlige arbetare” när allting skapades. (Ordspråksboken 8:30) Efter upproret i Eden kunde Guds förstfödde lägga märke till hur ödmjukt hans Fader handlade med syndfulla människor. När Jesus var på jorden återspeglade han därför sin Faders ödmjukhet och kom med denna inbjudan: ”Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild till sinnes och ödmjuk i hjärtat, så skall ni finna ny styrka för er själ.” (Matteus 11:29; Johannes 14:9)
9. a) Vad var det som Jesus tyckte var så tilltalande hos barn? b) Vilken lärdom gav Jesus med hjälp av ett litet barn?
9 Eftersom Jesus var verkligt ödmjuk, var små barn inte rädda för honom. De kände sig tvärtom dragna till honom. Han för sin del visade att han tyckte om barn och tog sig tid med dem. (Markus 10:13–16) Vad var det som Jesus tyckte var så tilltalande hos barn? Säkert var det så att de hade önskvärda egenskaper som några av hans lärjungar inte alltid visade. Det är väl känt att små barn betraktar vuxna som överlägsna dem själva. Det kan man förstå av alla frågor de ställer. Ja, jämfört med många vuxna är barn mer läraktiga och inte så benägna att vara stolta. Vid ett tillfälle kallade Jesus till sig ett litet barn och sade till sina efterföljare: ”Ifall ni inte vänder om och blir som små barn, skall ni inte alls komma in i himlarnas kungarike.” Han fortsatte: ”Var och en som ödmjukar sig likt detta lilla barn, denne är den störste i himlarnas kungarike.” (Matteus 18:3, 4) Jesus fastställde regeln: ”Var och en som upphöjer sig själv skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig själv skall bli upphöjd.” (Lukas 14:11; 18:14; Matteus 23:12)
10. Vilka frågor skall vi ta upp?
10 Denna sanning ger upphov åt viktiga frågor. Våra utsikter till att få leva för evigt är delvis beroende av att vi uppodlar verklig ödmjukhet, men varför har kristna ibland svårt för att vara ödmjuka? Varför är det en utmaning för oss att svälja stoltheten och vara ödmjuka när vi ställs inför prövningar? Och vad kommer att hjälpa oss att lyckas med att uppodla verklig ödmjukhet? (Jakob 4:6, 10)
Varför det är svårt att vara ödmjuk
11. Varför är det inte förvånande att vi måste anstränga oss för att vara ödmjuka?
11 Om du känner att du måste anstränga dig för att vara ödmjuk, är du inte ensam om det. År 1920 behandlades i den här tidskriften de bibliska råd som gäller behovet av att vara ödmjuk, och det sades så här: ”När vi nu ser hur stor vikt och betydelse vår Herre lägger vid att vara ödmjuk, bör det uppmuntra alla sanna lärjungar att odla denna egenskap varje dag.” Sedan följde detta uppriktiga erkännande: ”Trots alla dessa råd i Skrifterna synes ondskan hos den mänskliga naturen vara sådan att de som blir en del av Herrens folk och lovar att följa honom tycks få större problem, få mer att kämpa mot, i fråga om detta än i fråga om något annat.” Detta belyser en av orsakerna till att de sanna kristna måste anstränga sig för att vara ödmjuka – vår syndfulla mänskliga natur söker otillbörlig ära. Detta beror på att vi är avkomlingar av ett syndfullt människopar, Adam och Eva, som gav efter för själviska begär. (Romarna 5:12)
12, 13. a) Hur är världen ett hinder för kristen ödmjukhet? b) Vem försvårar våra ansträngningar att uppodla ödmjukhet?
12 En annan orsak till att det kan vara svårt att vara ödmjuk är att vi omges av en värld där människor uppmuntras att försöka överglänsa varandra. I världen är det vanligt att man har som mål att tillfredsställa det syndfulla ”köttets begär och ögonens begär” och att man går in för ”det högfärdiga skrytet med ens resurser i livet”. (1 Johannes 2:16) De som är Jesu lärjungar får inte låta sig behärskas av sådana världsliga begär, utan måste hålla sitt öga ogrumlat och inrikta sig på att göra Guds vilja. (Matteus 6:22–24, 31–33; 1 Johannes 2:17)
13 En tredje orsak till att det är svårt att uppodla och visa ödmjukhet är att upphovet till högmod, Satan, Djävulen, är den här världens härskare. (2 Korinthierna 4:4; 1 Timoteus 3:6) Satan vill att andra skall lägga sig till med samma onda egenskaper som han har. Han ville till exempel att Jesus skulle tillbe honom i utbyte mot ”världens alla kungariken och deras härlighet”. Jesus, som alltid var ödmjuk, avvisade bestämt Djävulens erbjudande. (Matteus 4:8, 10) På liknande sätt frestar Satan de kristna att söka ära för egen del. Men ödmjuka kristna strävar efter att följa Jesu exempel genom att lovprisa och ära Gud. (Markus 10:17, 18)
Vi uppodlar och visar verklig ödmjukhet
14. Vad är ”hycklad ödmjukhet”?
14 I sitt brev till kolosserna varnar aposteln Paulus de kristna för att försöka göra intryck på människor genom ett yttre sken av ödmjukhet. Paulus kallade detta ”hycklad ödmjukhet”. De som enbart ger sken av att vara ödmjuka är inga andliga människor. De avslöjar tvärtom att de i själva verket är ”uppblåsta” av stolthet. (Kolosserna 2:18, 23) Jesus framhöll några exempel på sådan falsk ödmjukhet. Han fördömde fariséerna för att de bad skrytsamma böner och fastade med sorgsna och vanställda ansikten för att bli sedda av människor. För att våra personliga böner skall ha något värde inför Gud måste de frambäras i ödmjukhet. (Matteus 6:5, 6, 16)
15. a) Vad kan vi göra för att bevara oss ödmjuka? b) Nämn några fina exempel på sådana som var ödmjuka.
15 De kristna får hjälp att förbli anspråkslösa i sinnet genom att se på de främsta exemplen på ödmjukhet, Jehova Gud och Jesus Kristus. Detta innefattar att de regelbundet studerar Bibeln och bibliska studiehjälpmedel som tillhandahålls av ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 24:45) Ett sådant studium är mycket viktigt för kristna tillsyningsmän, så att deras hjärta inte ”upphöjer sig” över deras bröder. (5 Moseboken 17:19, 20; 1 Petrus 5:1–3) Tänk på alla dem som blev välsignade för sin ödmjuka inställning, till exempel Rut, Hanna, Elisabet och många andra. (Rut 1:16, 17; 1 Samuelsboken 1:11, 20; Lukas 1:41–43) Tänk också på de många fina exempel på framstående män som förblev ödmjuka i Jehovas tjänst, sådana som David, Josia, Johannes döparen och aposteln Paulus. (2 Krönikeboken 34:1, 2, 19, 26–28; Psalm 131:1; Johannes 1:26, 27; 3:26–30; Apostlagärningarna 21:20–26; 1 Korinthierna 15:9) Och vad skall vi säga om de många exempel på ödmjukhet som vi finner i den kristna församlingen i vår egen tid? Genom att tänka på dessa exempel kommer de sanna kristna att bli hjälpta att visa ”ödmjukhet mot varandra”. (1 Petrus 5:5)
16. Hur hjälper den kristna förkunnartjänsten oss att vara ödmjuka?
16 Vi får också hjälp att vara ödmjuka om vi regelbundet tar del i den kristna förkunnartjänsten. Ödmjukhet kan göra oss skickligare när vi talar med främmande människor från hus till hus och på andra platser. Detta gäller särskilt när de som vi besöker till en början är likgiltiga för budskapet om Guds kungarike eller uppträder ohövligt. Det är vanligt att man ifrågasätter våra trosuppfattningar, och ödmjukhet kan hjälpa de kristna att svara på frågor ”med mildhet och djup respekt”. (1 Petrus 3:15) Ödmjuka tjänare åt Gud har flyttat till nya distrikt och har hjälpt människor från olika kulturer och med olika levnadsstandard. Sådana tjänare kanske ödmjukt måste ta itu med den svåra uppgiften att lära sig ett nytt språk för att bättre kunna hjälpa dem som de vill förmedla de goda nyheterna till. Detta är verkligen berömvärt! (Matteus 28:19, 20)
17. Vilka kristna ansvarsuppgifter kräver ödmjukhet?
17 Det är många som i ödmjukhet har fullgjort sina kristna plikter och satt andras intressen framför sina egna. Det krävs till exempel ödmjukhet av en kristen far att ta tid från sina egna sysslor för att förbereda och leda ett givande bibelstudium med sina barn. Ödmjukhet hjälper också barn att ära och lyda sina ofullkomliga föräldrar. (Efesierna 6:1–4) En hustru som har en icke troende man ställs ofta inför situationer som kräver ödmjukhet, när hon försöker vinna sin äktenskapspartner genom sitt ”rena uppförande förbundet med djup respekt”. (1 Petrus 3:1, 2) Ödmjukhet och självuppoffrande kärlek är värdefulla egenskaper också när vi omtänksamt tar hand om sjuka och åldriga föräldrar. (1 Timoteus 5:4)
Ödmjukhet löser problem
18. Hur kan ödmjukhet hjälpa oss att lösa problem?
18 Alla Guds mänskliga tjänare är ofullkomliga. (Jakob 3:2) Ibland kan meningsskiljaktigheter eller missförstånd uppstå mellan två kristna. Någon kan ha berättigad orsak till klagomål mot en annan. För det mesta kan sådana situationer klaras ut genom att man tillämpar rådet: ”Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan. Så som Jehova villigt har förlåtit er, just så skall också ni göra.” (Kolosserna 3:13) Det skall erkännas att det inte är lätt att följa det här rådet, men ödmjukhet kommer att hjälpa oss att göra det.
19. Vad måste vi tänka på när vi talar med någon som har gjort oss upprörda?
19 Ibland kan en kristen tycka att han har en berättigad orsak till klagomål och att den är för allvarlig för att han bara skulle kunna bortse från den. Då kommer ödmjukhet att hjälpa honom att gå till den som han menar har handlat fel och göra det i syfte att återställa friden. (Matteus 18:15) En orsak till att problem mellan kristna ibland finns kvar är att den ene eller kanske båda på grund av stolthet vägrar att erkänna sitt felsteg. Eller också kanske den som tar initiativet att gå till den andre gör det med en egenrättfärdig, kritisk inställning. Som en kontrast till detta kommer en verkligt ödmjuk inställning att bidra till att överbrygga många klyftor.
20, 21. Vilken fin hjälp kan vi få i fråga om att vara ödmjuka?
20 Om vi skall kunna utveckla ödmjukhet, är det viktigt att vi ber om Guds hjälp och Guds ande. Men glöm inte att Gud ”ger oförtjänt omtanke [inbegripet sin heliga ande] åt de ödmjuka”. (Jakob 4:6) Så om du har något otalt med en medtroende, be då Jehova att han skall hjälpa dig att ödmjukt erkänna att du har begått ett större eller mindre felsteg. Om du har blivit sårad och den som sårat dig uppriktigt säger ”förlåt”, var då villig att ödmjukt förlåta honom. Om du tycker att det är svårt att göra det, be då innerligt Jehova om hjälp att få bort det högmod som skulle kunna dröja sig kvar i ditt hjärta.
21 När vi förstår vilken nytta vi har av att vara ödmjuka, bör det få oss att uppodla och bevara denna värdefulla egenskap. Dessutom har vi de underbara exempel som Jehova Gud och Jesus Kristus gett! Glöm aldrig den försäkran som Gud ger: ”Lönen för ödmjukhet och fruktan för Jehova är rikedom och ära och liv.” (Ordspråksboken 22:4)
Frågor att meditera över
• Vilka utgör de bästa exemplen i fråga om ödmjukhet?
• Varför är det svårt att uppodla ödmjukhet?
• Vad kan hjälpa oss att vara ödmjuka?
• Varför är det så viktigt att vi förblir ödmjuka?
[Bild på sidan 26]
Jesus var verkligt ödmjuk
[Bild på sidan 28]
I världen uppmuntras människor att försöka överglänsa varandra
[Bildkälla]
WHO photo by L. Almasi/K. Hemzǒ
[Bild på sidan 29]
Ödmjukhet hjälper oss när vi talar med människor i tjänsten på fältet
[Bilder på sidan 30]
Ödmjukhet och kärlek kan hjälpa oss att klara ut meningsskiljaktigheter
[Bilder på sidan 31]
De kristna kan visa ödmjukhet på många sätt