För dem som älskar Jehova ”finns ingen sten att snava på”

 1. Vilken inställning visade en löpare?

REDAN som tonåring var Mary Decker en av de främsta löparna i världen. Hon var storfavorit till guldet i finalen på 3 000 meter i sommar-OS 1984. Men hon nådde aldrig mållinjen. Hon snubblade på en annan löpares ben och föll så illa att hon skadade sig. Med tårarna rinnande nerför kinderna fick hon bäras av banan. Men hon var inte den som gav upp. Mindre än ett år senare var hon tillbaka i tävlingsform och satte nytt världsrekord för damer på den engelska milen.

 2. På vilket sätt deltar de kristna i ett tävlingslopp, och vad måste vi vara inriktade på?

² Som kristna deltar vi i en bildlig löpartävling. Vi måste vara helt inriktade på att vinna. Det är inte ett sprinterlopp där farten är det viktiga. Och det är absolut inte någon lugn joggingtur. Det kan i stället jämföras med ett maratonlopp där det krävs uthållighet för att vinna. Aposteln Paulus använde bilden av en löpare i ett tävlingslopp när han skrev till de kristna i Korinth, en stad som var känd för sina idrottstävlingar. Han skrev: ”Vet ni inte att löparna i ett lopp allesammans löper, men bara en får priset? Löp på ett sådant sätt att ni kan vinna det.” (1 Kor. 9:24)

 3. Vilka kan segra i loppet för liv?

³ Bibeln uppmanar oss att ta del i den här bildliga tävlingen. (Läs 1 Korinthierna 9:25–27.) Segerpriset är evigt liv, antingen i himlen för de smorda kristna eller på jorden för de andra deltagarna. Till skillnad från de flesta andra tävlingar är alla som ställer upp i loppet och fullföljer det vinnare. (Matt. 24:13) Man förlorar bara om man inte följer tävlingsreglerna eller bryter loppet. Dessutom är det här det enda loppet där segerpriset är evigt liv.

 4. Varför är det inte alltid så enkelt att löpa i det kristna tävlingsloppet?

⁴ Det är inte alltid så enkelt att fullfölja det här tävlingsloppet. Det kräver självdisciplin och målmedvetenhet. Bara en enda person har nått målet utan att någonsin snava – Jesus Kristus. Men lärjungen Jakob skrev att alla Kristi efterföljare ”felar”, eller snavar, ”många gånger”. (Jak. 3:2) Det är verkligen sant! Vi får hela tiden dras med våra egna och andras ofullkomligheter. Så ibland snubblar vi, vacklar till och tappar fart. Vi kanske till och med faller, men vi reser oss igen och fortsätter springa. En del har fallit så illa att de måste få hjälp att resa sig och komma tillbaka på banan igen. Det är alltså inte omöjligt att vi tillfälligtvis, eller rentav gång på gång, snavar och faller. (1 Kung. 8:46)

5, 6. a) I vilken bemärkelse finns det inte något att ”snava på” för en kristen, och vad kan hjälpa en kristen att resa sig igen? b) Varför återhämtar sig inte alla efter ett fall?

⁵ Du kanske har använt orden ”snava” och ”falla” synonymt för att beskriva ett andligt tillstånd. De här bibliska uttrycken kan vara synonyma, även om de inte alltid är det. I Ordspråksboken 24:16 sägs det: ”Även om den rättfärdige faller sju gånger, reser han sig igen; men de ondskefulla stupar för olyckan.”

⁶ Jehova kommer inte att tillåta att de som förtröstar på honom drabbas av något som det inte går att återhämta sig från. Han lovar att han ska hjälpa sina tjänare att resa sig igen när de får problem eller begår misstag, så att de kan fortsätta att tjäna honom helhjärtat. Det är verkligen en uppmuntrande tanke för oss som älskar honom! De onda har inte samma önskan att resa sig. De söker inte hjälp av Guds heliga ande eller hos hans folk, eller också vägrar de ta emot sådan hjälp när den erbjuds. Men för dem som älskar Jehovas lag finns det inget som de kan snava på så allvarligt att de tvingas bryta loppet för liv. (Läs Psalm 119:165.)

7, 8. Hur kan man ”falla” och ändå ha Guds godkännande?

⁷ En del begår mindre synder – också upprepade gånger – på grund av någon svaghet. Men Jehova ser dem ändå som rättfärdiga om de reser sig varje gång, dvs. uppriktigt ångrar sig och försöker göra det som är rätt i fortsättningen. Det kan vi förstå av att Gud betraktade israeliterna som rättfärdiga så länge som de ångrade sina synder. (Jes. 41:9, 10) Ordspråksboken 24:16, som citerades tidigare, betonar inte det negativa, att vi faller, utan det positiva, att vi reser oss igen med hjälp av vår barmhärtige Gud. (Läs Jesaja 55:7.) Jehova och Jesus visar att de tror på oss och uppmuntrar oss att resa oss igen. (Ps. 86:5; Joh. 5:19)

⁸ Om en maratonlöpare skulle snubbla och ramla hinner han kanske ändå komma igen och slutföra loppet om han snabbt gör något åt saken. Vi känner inte till ”dagen och timmen” för slutet på vårt lopp. (Matt. 24:36) Men om vi inte snavar så ofta blir det lättare att hålla en jämn takt och fullfölja loppet. Så hur kan vi undvika att snava?

 9. Vilka fem saker ska vi gå igenom?

⁹ Vi ska gå igenom fem olika saker som skulle kunna få oss att snava – våra egna svagheter, köttets begär, orättvisor i församlingen, vedermöda eller förföljelse och andras ofullkomligheter. Om vi har snavat är det viktigt att komma ihåg att Jehova är mycket tålmodig. Han är inte snabb att stämpla oss som illojala.

10, 11. Vilka personliga svagheter kämpade David med?

¹⁰ Våra egna svagheter är ungefär som stenar på en löparbana. Om vi ser närmare på sådant som hände kung David och aposteln Petrus kan vi lägga märke till två sådana svagheter – brist på självbehärskning och människofruktan.

¹¹ Kung David visade inte alltid självbehärskning, vilket framgår av händelsen med Batseba. Och när han blev förolämpad av Nabal var han på väg att ingripa utan att tänka sig för. Men även om han ibland saknade självkontroll, gav han inte upp utan ville verkligen göra det som var rätt. Tack vare den hjälp han fick av andra kunde han återfå sin andliga balans. (1 Sam. 25:5–13, 32, 33; 2 Sam. 12:1–13)

12. Hur höll sig Petrus kvar i loppet trots att han snavade?

¹² Petrus var rädd för vad andra skulle tycka och tänka om honom. Han var lojal mot Jesus och Jehova, men hans svaghet ledde ändå till att han begick allvarliga felsteg ibland. Han förnekade till exempel att han kände Jesus, inte bara en gång, utan tre gånger. (Luk. 22:54–62) Längre fram handlade han okristet när han behandlade icke-judar i församlingen som om de var mindre värda än omskurna judar. Men Paulus var klarsynt – det fanns inte rum för klasskillnader i församlingen. Petrus hade fel inställning, och Paulus ville inte att den skulle sprida sig till andra i församlingen utan gav honom rättframma råd. (Gal. 2:11–14) Blev Petrus stolthet så sårad att han gav upp och avbröt det kristna tävlingsloppet? Nej. Han tänkte noga igenom Paulus råd, tillämpade det och fortsatte framåt.

13. Hur kan hälsoproblem bli en orsak till fall?

¹³ Ibland kan även ett hälsoproblem bli en personlig svaghet som vi kan snava på. Det kan hindra våra andliga framsteg och rentav göra att vi tappar den andliga balansen och ger upp. En syster i Japan drabbades av ett allvarligt hälsoproblem 17 år efter sitt dop. Hon gick så upp i sin hälsa att hon blev andligt svag. Med tiden blev hon overksam. Två äldstebröder besökte henne. Deras vänliga ord uppmuntrade henne så mycket att hon började gå på mötena igen. Hon säger: ”Jag blev rörd till tårar av vännernas varma välkomnande.” Vår syster är nu fullt verksam igen.

14, 15. Vad måste vi göra när orätta begär dyker upp? Ge ett exempel.

¹⁴ Köttets begär har fått många att snava. När vi frestas på det här området behöver vi vidta kraftfulla åtgärder för att hålla oss mentalt, moraliskt och andligt rena. Kom ihåg att Jesus sa att vi bildligt talat skulle ”kasta” ifrån oss allt som kan få oss att snava, till och med ögat eller handen. Borde inte det inbegripa omoraliska tankar och handlingar som har fått en del att överge det kristna loppet? (Läs Matteus 5:29, 30.)

¹⁵ En broder som hade vuxit upp i sanningen skrev att han har kämpat med homosexuella känslor så länge han kan minnas. Han sa: ”Jag kände mig alltid utanför. Det verkade som om jag inte passade in någonstans.” När han var 20 år hade han hunnit bli reguljär pionjär och biträdande tjänare i församlingen. Sedan gjorde han ett allvarligt felsteg, blev tillrättavisad och fick andlig hjälp av de äldste. Genom att be, studera Bibeln och koncentrera sig på att hjälpa andra kunde han återhämta sig andligen och komma igen. Många år senare säger han: ”Ibland kommer de här känslorna tillbaka, men jag låter dem inte ta över. Jag har lärt mig att Jehova inte kommer att låta oss bli frestade utöver vad vi kan klara av. Så tydligen tror han att jag kan klara av det här.” Han avslutar: ”Alla duster jag måste utkämpa nu kommer att betala sig i den nya världen. Det vill jag verkligen inte missa! Fram till dess fortsätter jag kämpa.” Han är fast besluten att fullfölja loppet.

16, 17. a) Hur fick en broder som kände sig orättvist behandlad hjälp? b) Vad måste vi komma ihåg om vi inte ska snava?

¹⁶ Orättvisor i församlingen kan också bli ett problem för oss. En tidigare äldste i Frankrike kände sig orättvist behandlad, och han blev bitter. Han gick inte längre på mötena och slutade gå i tjänsten. Två äldstebröder besökte honom och lyssnade utan att avbryta när han berättade hur han upplevde situationen. De uppmuntrade honom att kasta sin börda på Jehova och betonade att det viktigaste är att ha ett gott förhållande till honom. Han lyssnade på dem och blev snart aktiv i församlingen igen.

¹⁷ Alla kristna behöver komma ihåg att det är Jesus som är församlingens huvud. Vi får därför inte stirra oss blinda på vad ofullkomliga människor gör. Jesus, vars ögon är ”som en eldslåga”, ser allt som händer i församlingen i rätt perspektiv och förstår det bättre än vad vi kan göra. (Upp. 1:13–16) Han kan till exempel se att det som vi uppfattar som en orättvisa kanske bara är en feltolkning eller ett missförstånd. Jesus kommer att ta hand om församlingens behov på det bästa sättet och vid den rätta tidpunkten. Det finns alltså inget skäl att låta något som en medkristen gör bli en sten att snava på.

18. Hur kan vi hantera prövningar eller svåra situationer?

¹⁸ Två andra stenar att snava på är vedermöda eller förföljelse och andras ofullkomligheter i församlingen. I sin liknelse om såningsmannen sa Jesus att ”vedermöda eller förföljelse” från världen skulle få en del att snava och falla. Oavsett varifrån förföljelsen kommer – från familjen, omgivningen eller myndigheterna – är det särskilt svårt för dem som inte har någon ”rot”, dvs. saknar andligt djup. (Matt. 13:21) Men om vi är beslutna att hålla oss nära Jehova kommer Rikets säd att bilda djupa, stabiliserande rötter i oss och göra vår tro starkare. När vi hamnar i svåra situationer behöver vi inrikta våra tankar på sådant som är ”berömvärt”. (Läs Filipperna 4:6–9.) Med Jehovas hjälp kan vi uthärda prövande situationer och inte låta dem bli till stenar att snava på.

19. Hur kan vi hindra att andras ofullkomligheter blir stenar att snava på?

¹⁹ Under årens lopp har en del sorgligt nog lämnat tävlingsloppet på grund av andras ofullkomligheter. Kanske har de stört sig på att andra har gjort sådant som deras eget samvete inte tillåter. (1 Kor. 8:12, 13) Om någon skulle såra oss, kommer vi då att låta det få för stora proportioner? Bibeln uppmanar de kristna att sluta upp med att döma, att förlåta varandra och att inte hålla på sina rättigheter. (Luk. 6:37) När vi hamnar i en sådan situation är det bra att stanna upp och fråga sig själv: ”Dömer jag andra efter mina egna uppfattningar och normer? Kommer jag att lämna sanningen bara för att mina bröder och systrar är ofullkomliga?” Om vi älskar Jehova kommer vi inte att låta något som andra gör hindra oss från att nå mållinjen.

20, 21. Vad är du besluten att göra?

²⁰ Har du som mål att fullfölja loppet? (2 Tim. 4:7, 8) Då är det personliga studiet oerhört viktigt. Använd Bibeln och vår litteratur för att forska, och tänk över din egen situation för att identifiera stenar som du skulle kunna snava på. Be Jehova om helig ande för att få den styrka och uthållighet du behöver. Kom ihåg att ingen löpare är dömd att misslyckas i loppet för liv bara för att han snavar eller faller. Vi kan resa oss och fortsätta loppet. Sådana erfarenheter kan vara mycket lärorika. Den sten vi nästan snavade på kanske kan bli till en sten som vi kliver på för att gå vidare.

²¹ Bibeln visar att man inte kan vara passiv i loppet för evigt liv, man måste vara aktiv. Det är inte som att hoppa på en buss som helt enkelt tar passagerarna fram till mållinjen. Vi måste själva springa i loppet. När vi gör det kommer Jehova att ge oss ”stor frid” – det är som om han ger oss medvind. (Ps. 119:165) Han kommer att hjälpa oss nu och ge oss oändliga välsignelser i framtiden om vi fullföljer loppet. (Jak. 1:12)